söndag 30 september 2012

Dagens Musiktips - Clutch

Vi pratar kraft! Vi pratar sväng! Vi pratar integritet. Vi pratar skägg! Vi pratar rå jävla rock! 
Vi pratar Clutch!

Dom har figurerat här tidigare, men efter en fest härom helgen, är jag nu inne i ett stim av Clutch igen och dom kan man inte få för mycket av.

Trots den söderndoftande blueskänsla som deras kraftrock förmedlar är bandet sprunget ur Germantown, Maryland i USA.

Egentligen borde ingen presentation behövas, men bandet består av:

Neil Fallon – Sång, gitarr
Tim Sult – Gitarr
Dan Maines – Bas
Jean-Paul Gaster – Trummor

Utmärkande för bandet är hårt driven rock med mycket blues och känsla. Inte helt sällan utan ett visst mått av samhällskritik. Dessutom har sångaren Neil Fallon en otroligt kraftfull röst med ett eget uttryck som skiner igenom det mesta han är inblandad i (te.x. The Company Band).

Clutch tillhör dom banden som turnerar flitigt, de flesta medlemmarna har en hel del sidoprojekt och bandet har dessutom eget indie skivbolag, Weathermaker Music. Fullt upp med andra ord.

Jag har tidigare spelat en av deras bästa låtar Electric Worry, så idag tar vi och väljer något annat från deras digra lista av bra låtar.

Senaste låten som nyligen gavs ut som en limiterad vinylsingel.
Pigtown Blues


Gammal Goding.
The Mob Goes Wild

lördag 29 september 2012

Kokbokskonst - TexMex från Grunden

Idag har jag ägnat mig åt ren och skärt självplågeri. Idag köpte jag nämligen Jonas Cramby's kokbok "TexMex från grunden". Bland det värsta man kan göra!
Inget jag rekommenderar.............om man är i min situation.



Med tanke på att jag nu, inför min operation, levt på pulversoppor i två veckor och har ca. 1 månad kvar innan jag får äta fast mat igen så pratar vi här om självspäkelse i den högre skolan. För denna kokbok är fullkomligt underbar.

"TexMex från grunden" är i mina ögon och med mina smaklökar ett mästerverk. Vackra bilder. Otroliga recept. Allt insvept i Crambys vassa och inspirerande texter. Sann inspiration!
Det är inte ofta som jag går loss på kokböcker så pass, även om jag bläddrat igenom en hel del (frugan är manisk kokbokssamlare :-)). Innan denna kokboken är det nog Jonas Borséns "Eat The Heat" som gett mig sådan njutning av att bara läsa.

Detta är så nära man kan komma Rock n' Roll i kokboksväg. Skall du bara köpa en kokbok i ditt liv, köp denna.

Behöver jag säga att jag har svårt att bärga mig tills jag kan äta fast föda igen....

Punken är inte död, den bara luktar så!

Jarno på A Fair Judgement fick mig att bli sugen på lite sköna dokumentärer. Det slutade med ett huvuddyk rakt ner i Punken.
Trots titeln så frodas Punken och mår rätt bra nuförtiden med, särskilt med band som Psykbryt som levererar riktigt vital rock. Och även om nu dom grabbarna låter som om dom precis snörat på sig sina Martens och sparkat in dörren till dom tidiga punkåren, så var dom inte riktigt med då. :-)

Det var å andra sidan dom här lirarna.
 Punks Not Dead. En historia i punkens utveckling.


20 Years of Punk Rock. En dokumentär om de tidiga åren i USA


Och alla vet vi ju att det spred sig även till Sverige. Men det är inte alla som kommer ihåg hur det kunde se ut. Men här kommer en uppfräschning av minnet i form av Stig Larssons Examensarbete om Punkrock från 1978. Full av härlig musik och både sköna lirare och en del som jobbar lite väl hårt på att vara hårda och insatta "Pankare". :-)






fredag 28 september 2012

Önskelistan - Mera Brännvin!

Förra önskelistan så stod Kraken Rum på menyn. Självklart är det inte den enda dryck som jag suktar efter och vad passar bättre att önska en Fredagseftermiddag som den här.
Firman som formgav Kraken Rum flaskan, Stranger & Stranger, har designat en hel rad med flaskor som skulle göra sig väldigt bra i mitt barskåp. Här är några få exempel.
Snygg design, Check.
Behagligt för gom och vom, Ingen aning... Men jag är beredd att prova. :-)


Det finns massor mer vackra flaskor med jästa och destillerade drycker på deras sida. Ta en sväng dit och hitta dina egna favoriter.
Men som vanligt.

GE MIG NU!





Dagens Musiktips - Trippy Wicked & the Cosmic Children of the Knight

Lets go on a wicked trip with Trippy Wicked & the Cosmic Children of the Knight!


Bakom det underbara bandnamnet gömmer sig en Engelsk Trio som har koll på sina fuzzpedaler. Trippy spelar som sig bör en Bluesig combo av Stoner, Sludge och Doom och dom gör det verkligen bra. Svängigt, mörkt och med en rejäl portion humor, precis vad vi behöver i höstrusket. Eller som dom själva säger: Goddam heavy experimental sleaze rock. Dig it!

Två plattor har man hunnit med, den första, Moving On, går att köpa för "Name your Price" på Bandcamp, den senaste, Going Home, släpptes den 30:e April på bandets eget bolag och finns som både CD och Vinyl till facila priser.

Bandet är:
Pete Holland: Gitarr, Sång, Blås
Chris West: Trummor, Akke Gura
Dicky King: Bas

Lyssna på Spotify eller Bandcamp


torsdag 27 september 2012

Grattis! - Chrille Carlsson

Grattis!!!

Christian Carlsson



 Fyller år idag 

For he's a stringbending good fellow...

Chrille är gitarrvirtuos och en av grundarna i The Quill till vardags. Som den Mönsteråsare han är så flyter givetvis bluesen i hans ådror. Just nu är gruppen i full fart med att färdigställa låtar till sitt 7:e album (dock finns det ett till utgivet i namnet The Quil).

Kan inte annat än säga Grattis polarn! Vi ses...

Är man i trakterna av Oskarshamn den 6:e Oktober så är det bara att styra stegen mot Big Bang! på Lördag, där The Quill kommer att spela tillsammans med Mustasch.

Och eftersom Big Bang i sig är så usla på att annonsera för denna spelning (SKÄMS!) så får dom den här lilla blänkaren gratis.

Den 6 oktober anordnar The Big Bang en hårdrocksfestival. Banden som kommer spela denna kväll är MUSTASCH, The Quill och Achilles.
Spelschemat ser ut som följande:
ca. 20:00 - 21:00 Achilles
ca. 21:15 - 22:15 The Quill
ca. 22:30 – 00:15 Mustasch
Insläpp sker 19.00.
Priset för denna kväll är 365kr och biljetter finns att köpa på The Big Bang.


Grattis! - Meat loaf

Grattis!!!

Meat loaf






  65 år idag 

For he's an epic good fellow...

Köttfärslimpans mäktiga pipa till Jim Steinmans pampigt episka låtar snurrade en period flitigt i mitt pojkrum. Jag kanske inte spelar honom lika ofta nuförtiden, men stundtals tycker jag om att sjunka ner i det rock-opera träsk som Meatloaf levererar. 

Musiken var lika fläskig som Meatloaf själv var och Steinmans låtar passade honom som hand i handske. För att inte snacka om dom storslagna omslagen, skapade av mästare som Richard Corben, Michael Wheelan, Bernie Wrights och Boris Vallejo, från framför allt "Bat Out Of Hell" serien (och Dead Ringer).

 


 Man får väl dock säga att det är när samarbetet mellan just Jim och Meat fungerat som det har blivit bäst musik. Sedan har det ju alltid varit kul att se honom i sina olika filmroller, särskilt i Fight Club.



Storslaget! Magnifikt!



onsdag 26 september 2012

Grattis! - Bryan Ferry

Grattis!!!

Bryan Ferry



  67 år idag 

For he's an suave good fellow...

Måste väl erkänna att Bryan Ferry och hans Roxy Music inte varit någon jätteinspiration genom tiderna, utan att jag mer uppskattar dom på senare dagar. Då det begav sig på 80-talet var det mer med automatik ett av de banden man skulle ogilla om man var hårdrockare. 
Bryan är ju dessutom en av dom artisterna som roar även utanför scenen. Han har ju t.ex. alltid haft ett gott öga till damerna vilket brukar visa sig på deras skivomslag om inte annat. Hans senaste tilltag på den fronten, att gifta sig med sin sons ex. flickvän, kan väl dock kännas lite sisådär...



Led Zeppelin - Celebration Day

Den 17:e Oktober kommer Led Zeppelin - Celebration Day att gå upp på utvalda biografer runt om i världen. Dock är det osäkert om det är någon svensk visning. Jag har hört rykten om Roy i Göteborg, men det är bara rykten ännu så länge.

Tyvärr.

Detta är en film som jag verkligen skulle vilja se i en maffig IMAX biograf (om den nu visas i det formatet)(och som om Cosmonova skulle sjunka så lågt att som att visa konserter).
Har det gjorts någon konsertfilm som är värd att visas i detta formatet, så är det den här.



Dock skulle jag nöja mig med att se den i vilken som helst av de stora salongerna här i stan, men man måste ju få drömma. Men jag antar att det får bli på DVD eller Blue-Ray hemma.

En liten fundering dock som går ut till våra kära rockkanaler här i hufvudstaden. När det är har varit Fotbolls-VM så har jag för mig att Rockklassiker hyrt en biograf för att visa Sveriges- VM-matcher. Kanske vore något att fundera på detta, då det här är så nära VM i Rock n' Roll man bara kan komma.

tisdag 25 september 2012

Fasiken! Tungt läge

Den 2:a Oktober släpps biljetterna till Iron Maidens kommande spelning på Friends arena. Denna dagen ligger jag på sjukhus efter operation, vilket gör biljettbeställning aningen bökigt!!!

Snälla Live Nation, kan ni inte ta en förhandsbokning på ett par plåtar? Pretty Please, with sugar on top...


Nörd Porr ett steg vidare - NSFW

Självklart har det alltid funnits former av nördig porr tidigare, för säga vad man vill om nördar men dom är överlag män, med lite skönt uppdämda frustrationer, åtminstone om vi skall tro Hollywood versionen.
Dock har det kanske traditionellt tagit sig lite oskyldigare former såsom vågade musmattor.















Lite lätt dreglande över filmsnuttar på lättklädda damer som spelar videospel,



Eller varför inte en hälsosamm fäbless för lättklädda damer utklädda till Star Wars och andra fantasy karraktärer.





Och det är just i den senare kategorin som den naturliga fortsättningen kommer.
För i kombination med vetskapen att nörden numer är en av de mer köpstarka kategorierna här i världen och att det numer inte bara rör sig om hormonstinna tonåringar längre, utan numer välbärgade hormonstinna män som kan tänkas vilja leva ut sina förtryckta tonårslustar.

Då är det tur att det finns män med både hög Entreprenörsanda och låg moralisk smärttröskel. Män som Dennis Hof, mannen som gett oss det högklassiga Moonlite Bunny Ranch som man kunde se i HBO serien Cathouse och som tydligen har legenden Ron Jeremy som stammis.

Enligt en artikel på Vice så är han i farten med att öppna ett nytt litet mysställe som riktar in sig på alla dom vars lasersvärd tänder till och reser sig vid tanken på lite utomjordings stimulans. Hans nya ranch skall tydligen heta Alien Cathouse och ligga i trakterna av Area 51 (var annars). Så nu är det bara att göra ett nytt stardate entry and boldly go where lots of men has gone before.... Engage... Eller? Inte...


Jag vill bara poängtera att trots att jag jobbar med datorer inte satte upp detta på min önskelista

måndag 24 september 2012

Dagens Musiktips - Skånska Mord

Traditionen av Svensk kraftfull 70-tals inspirerad rock bara fortsätter att mala på. Och är man bara till hälften funtad som jag så älskar man det. Särskilt när det är så bra gjort som Skånska Mord.

Bandets uppställning:
Patrik Berglin: gitarr
Petter Englund: gitarr & sång
Patric Carlsson: bas
Janne Bengtsson: Sång & Munspel
Thomas Jönsson: Batterist

Bandet härstammar från metropolen Örkeljunga och med sin kraft dragen från den Skånska myllan har man lyckats bli signade av Small Stone Records där man släppt två plattor. Den 25:e September släpps officiellt den andra skivan "Paths To Charon" och det som jag hittills hunnit höra ger mersmak och habegär.

Skånska Mord har samma tyngd i sin rock som Ernst Hugo Järegård hade i sitt skådespeleri i den serie som jag antar man hämtat sitt namn ifrån och man levererar en blytung, tight och svängig bluesrock som inramar den otroliga pipan som Janne Bengtsson besitter. Det här vill jag både se och höra mer av. Se nu till att åka förbi huvudstaden och spela, pronto!

Jag tänker inte göra några fingerpekningar om vart bandet hittat sin inspiration, jag säger bara 70-tal och så får var och en göra som dom vill på egen hand när dom lyssnar, för lyssna bör ni och det gör ni här.



 Skånska Mord på Facebook
Skånska Mord på Small Stone Records


Önskelistan - Kraken Rum

Marknadsföring, marknadsföring. Jag är en sucker för snygga coola prylar, så även när det kommer till starka drycker.

Jag har i vanlig god ordning inte en aning om hur denna Rom smakar, men jag är beredd att höja den till skyarna bara på att se förpackningen. Jag vet, jag är en svag själ. Så, Kapten Morgan, det är bäst att du passar dig, de sju haven har en ny best... Kraken Rum





Detta till trots att jag redan gått på myten om den svarta drycken redan en gång innan, då jag en gång köpte mig en flaska svart Whisky, Loch Dhu, för sådär en 12 år sedan. Den smakade inget vidare och visade sig vara en bluff (karamellfärg). Fast helt dumt var inte köpet ändå. När bluffen uppdagades, gick destilleriet gick i konkurs, så nu är tillgången till whiskyn begränsad, vilket gör att jag numer har en halvflaska värdefull whisky i barskåpet. Den kanske har blivit drickbar med åren? :-)

 Hur eller hur, GE MIG NU!

söndag 23 september 2012

Nya betygssystemet igen

Kan inte få nog av att klanka på det nya betygssystemet.

I veckan hade dottern sitt första testprov (inte betygsgrundande) i gymnasiet med det nya betygssystemet som grund. Det var Engelska som gällde och eftersom hon hanterar detta språk så gott som flytande och hade MVG i det med sig från grundskolan så var det extra spännande.

Döm av alla vårs förvåning när betyget blev ett E.
Ett E! På gränsen till underkänt!
Visst, det skulle kunna ha varit en dålig dag för henne (vilket man inte har råd med i det nya betygssystemet), men det visade sig att alla 30 eleverna i klassen fick ett E. Känns inte rätt helt enkelt.
There's something fishy going on here...

Därför vill jag förära vår kära outbildade utbildningsminister Jan Björklund en stor och saftig Dumstrut!! Sluta experimentera med våra ungar! Tänk om, annars ritar jag dit en clownnäsa också.


Dagens Musiktips - Atomic Swing

Såg idag Niklas Frisk på bensinmacken i Gävlebro, vilket väckte nostalgisuget efter Atomic Swing.

Varsågoda!

Grattis! - Bruce Springsteen

Grattis!!!

Bruce Springsteen





  63 år idag 

For he's a rocking great Boss...

Vem har inte relationer till Bossen? Han är en av dom artister som de flesta i den kända västvärlden känner till och till största delen dessutom är positivt inställda till. För att inte tala om alla dom han inspirerat. En man som inte bara rockar röv, han har ett stort etos också.

Svårt att välja favoritlåt, han har ju en del bra låtar på sitt samvete, men denna är en av dom



lördag 22 september 2012

Antagligen väldigt gammal, men jag kan inte låta bli!

Trevlig Lördag allihopa!

Grattis! - David Coverdale och Joan Jett

Grattis!!!

  Joan Jett och David Coverdale



 

 

 

 

 

 

54 år idag             61 år idag

For they are legendary good fellows...

Dagen till ära har vi en dubbelgratulation och vi tar damerna först, för så vill nog även David ha det.

Det är bara 3 dagar sedan jag fick äran att gratulera den forna vapendragaren Lita Ford och idag är det dags att hylla den coolaste bruden inom Rock n Roll, Joan Jett. Jag skrev dessutom i Lita-gratulationen att Lita inte var min favorit i Runaways och det beror givetvis på att denna damen har den platsen.

Av tjejerna i Runaways är hon den som förvaltat sitt artisteri allra bäst och även om hon stundtals håller en låg profil så är hon alltid lika aktuell. Om inte annat som bolagschef för sitt skivbolag Blackheart records där, förutom det egna bandet, dom sköna Girl in a Coma ligger. 

Jag hoppas verkligen att hon kommer att komma förbi Sverige på turné igen, för då har jag en bra anledning att gå med min tonårsdotter på den konserten eftersom Joan är en av hennes stora idoler. 
GirlPower!

David Coverdale är en av de rockare som lagt grunden för min hårdrocksvurm och då i första hand som den blues gungande frontmannen i Whitesnake. Hans insatser i Deep Purple upptäckte jag lite senare. Han var den som förde in ångande sex i min musikvärld. Och detta alltid med glimten i ögat och en stor dos Engelsk humor.

Även om det, som i så många andra fall, var bättre förr så tycker jag det är otroligt kul att David fortsätter att leverera bra musik.









fredag 21 september 2012

Elitserien och NHL proffsen

Ok, jag erkänner. Jag är inte en av de mest idrottsintresserade här på vår jord. Men nu när man fått höra att det är klart med att Elitserielagen skall få möjligheten att skriva korttidskontrakt med våra NHL proffs kan jag inte låta bli att lägga mig i.

Vore det inte lite roligare om man tog hem alla NHL proffsen och stoppade dom i ett eget lag? Lite upp till bevis så att säga.:-)

N.J.B. in i framtiden.

Mitt gamla kära band N.J.B. från Mönsterås har varit insomnat i många år nu, långt innan Internet blev mer än en fluga,  men tack vare den musikälskande StrappadoRare and Obscure Metal Archive har gruppen numera flyttat in i Cyberåldern och fått sin alldeles egna lilla plats i Cyberrymden.
Nämligen en alldeles egen fäjsboksida.

Så för en bit nostalgi, passa på att kila in och Lajka. Vem vet, tillräcklig anstormning kanske kan trigga en återförening? :-)
N.J.B. på Facebook
Läs mer om hur det begav sig i serien Let the Good Times Roll, här på bloggen. Rätt tidsordning på inläggen hittar du en bit ner i panelen till höger.

Och ta även en sväng förbi Rare and Obscure Metal Archive för där finns massor med annat örongodis.

Så för att fira detta så tar vi en gammal dänga, "Bring Me a Hero", från plattan Heroes. Dels för att det är en skön låt, men mest för att jag står med som textförfattare på den. :-) Dessutom är videon full med bilder så snygga att dom måste vara tagna av ett riktigt proffs. :-)


Dagens Musiktips - Rival Sons - Head Down

Los Angeles kvartetten Rival Sons är tillbaka med nytt material, men det är det väl inte många som missat. Och som dom är tillbaka.



Sönerna har varit ovanligt generösa mot oss här i Europa och turnerat flitigt, vilket är ett oslagbart sätt att marknadsföra sig, om man nu som grabbarna är ett vansinnigt bra liveband och har riktigt bra livematerial med sig i resväskan. Jag har sett dem vid ett flertal tillfällen och håller deras förra skiva väldigt högt, vilket kan vara både en för och nackdel inför ny skiva.

Nya skivan "Head Down" har precis börjat klättra på listor runt om i världen och i skrivandes stund ligger man tydligen på 4:e plats på Svenska albumlistan.
Förra plattan var ju ett genombrott som hette duga, så hur mäter sig nya skivan med den? Jo, riktigt, riktigt bra. Om förra plattan var den som befäste Rival sons som ett sjuhelsikes live och partyband, så är det här skivan som för dom framåt och fördjupar dom som en stor grupp.

Den är inte riktigt lika omedelbar som den förra, men för den som gillar 70-tals osande svettig bluesrock, så är även detta en pärla. Låtarna har fått ett bredare register och snyggare ljudbild, utan att man för den delen gett upp känslan som man satte på "Preassure and Time". Det är fortfarande osande träskrock som förmedlas med Jay Buchanans innerliga soul-indränkta sångröst. Musikens ljudbild är väldigt snygg, alla instrumenten ligger skönt tydliga och gemensamt har dom att dom aldrig är tråkiga att lyssna på. Alla i bandet hanterar sina instrument otroligt kompetent. Detta hade varit en lyssningsbar skiva även instrumentalt, men med Jays röst ovanpå blir det magiskt. 

Jay's röst fungerar ypperligt i både de rockigare låtarna, men i balladerna skär hans stämma rakt genom själen på en. Jag har sedan tidigare hållit låten "Soul" för en av de bästa låtar jag någonsin hört, men den har nu fått konkurrens i och med "Jordan"

Förra plattan jämfördes man väldigt mycket med Led Zeppelin, nu är inte Zeppelin referenserna lika övertydliga, även om dom givetvis finns kvar här och där, men nu befäster man sig med sitt egna genuina sound.Är dom nyskapande? Inte ett dugg, om man kollar de olika beståndsdelarna var för sig. Men sammansatt gör dom det så otroligt bra att det saknar motstycke i modern tid.

Så, finns det något dåligt med skivan? Det värsta jag kan komma på är att "All The Way" I början låter väldigt lik "Some Kind of Wonderful" med Grad Funk Railroad. Dessutom är kanske inte omslaget lika snyggt som förra plattan och ännu så länge har jag inte hittat en lika odödligt citat som "So pull up your dress, I'm gonna show you how the west was won." från låten All Over The Road.. Men om det är allt? Vem bryr sig.

Med tryck och tid kan man skapa diamanter, och det har Rival Sons lyckats med.
Min enda sorg är att jag troligen kommer att missa deras spelning Tyrol, vilket riskerar att vara en av de sista vi ser Rival Sons på en liten intim scen. Dessa grabbar är på väg att bli riktigt stora.





English Translation:
The Sons have been unusually generous to us here in Europe, and toured widely, which is an unbeatable way to market themselves, especially if, as in the case of these guys, you are an insanely great live band and have really good live material in the suitcase.  

I've seen them on several occasions and I hold their last album very high, which can be both an advantage and a disadvantage for the new disc.
The new album "Head Down" has just started climbing the lists around the world and is in the writing moment apparently on the 4th place on the Swedish album chart.

The last album was a breakthrough that really made it's mark, so how do the new album measure up to it? Well, really, really well. If the last album was the one that cemented Rival Sons as one hell of a live and party band, then this is the disc that moves them forward and deepens them as a truly great act. 

It's not quite as immediate as the former one, but for those who like the 70's sweaty blues rock, this is also a gem. The songs have been given a wider range and better sound, without giving up the feeling from "Preassure and Time". It is still reeking swamp rock conveyed with Jay Buchanan's fervent soul-soaked voice. 

 The musical sound is very nice, all the instruments are great and clear.  And they are never boring to listen to, everyone in the band manages their instruments incredibly competent. This had been a great record even as an instrumental one, but with Jay's voice on top, it becomes magical.

Jay's voice works superbly in both the rockier songs, but his voice on ballads cuts straight through the core of your soul. I have previously kept the song "Soul" for one of the best songs I've ever heard, but it now has competition in the "Jordan"


The last album was compared a lot with Led Zeppelin, now the Zeppelin references are not as clear, even if they obviously are left here and there, but now Rival Sons consolidates themselves with their own genuine sound. Are they innovative? Not a bit, if you check the different components separately. But the mix of it all makes them complex and so incredibly good that it is unprecedented in modern times.

 
So, is there anything bad with the disc? The worst thing I can think of is that "All The Way" at moments sounds a bit like "Some Kind of Wonderful" with Grand Funk Railroad, and the cover might not be as good looking as the last albums,
and so far I have not found an equally immortal quote as "So pull up your dress, I'm gonna show you how the west was won." from the song All Over The Road. But if that is all, what the heck. 
 
With pressure and time you can create diamonds, and at that Rival Sons have succeeded. 

My only regret is that I will probably miss their gig at Tyrol, Stockholm, which is likely to be one of the last times we will see Rival Sons at sucha a small intimate stage again as they are bound for greatness.

torsdag 20 september 2012

Reklam Beefs.

Kan inte annat än älska reklam-beefs.

Samsung Vs. Apple :-)

Önskelistan - Konsert

Eftersom jag missade Pearl Jams senaste besök i Sverige, vilket fortfarande grämer mig, skulle dessa rykten kunna fungera som plåster på såren.

Enligt en artikel i Classic Rock så säger rykten att Pearl Jam och Soundgarden skall ge sig ut på gemensam turné under 2013. Boom! Smaka på den!



Visserligen enbart rykten ännu så länge, men som artikeln säger, förutsättningarna finns och stavas Matt Cameron.

Hur coolt vore inte detta. Snacka om drömkonsert.
Säger bara en sak, GE MIG NU!

Man kan inte förneka en bra låt... 14

The Beast in Me skrevs av Nick Lowe och fanns med på hans skiva The impossible Bird från 1994. Låten gavs dessutom ut av hans svärfar Johnny Cash, även det 1994.

En enkel låt, som så ofta när det kommer till tidslösa låtar. Här handlar det mer om texten och hur den framförs. Jag föredrar själv Mark Lanegans version.

Som vanligt, först originalet, även om det i detta fallet är svårt att tolka vilket som är originalet eftersom den eventuellt skrevs för Cash som dessutom gav ut den först. Men vi kör den med skaparen:

Nick Lowe


Johnny Cash


Mark Lanegan


The Vaccines

onsdag 19 september 2012

Grattis! - Lita Ford

Grattis!!!

  Lita Ford




  54 år idag 

For she's a shredding good fellowes...

  
Lita har varit med och satt tjejrocken på kartan genom sin medverkan i Runaways. Säg den rocker från dessa tider som inte varit småkär i någon av dom tjejerna, dock måste jag erkänna att hon kanske inte var min favorit i bandet.  :-)

Hennes solokarriär har väl varit lite upp och ner, men då och då har hon lyckats få till det, dock har väl stundtals hennes skivomslag varit mer intressanta än musiken.

Hon ändå lyckats nå så pass status att hon har fått lånat ut sin röst till det undebara hårdrocksspelet Brütal Legend och det får man väl ändå säga är hedrande.




tisdag 18 september 2012

Gentlemen

Det finns lite olika beskrivningar på innebörden i ordet Gentleman. T.ex. skiljer sig beskrivningen lite mellan den Franska och Engelska synen på vad som utmärker en Gentleman.

Dock vågar jag påstå att den dagligdags mest gångbara uppfattningen är lite som så här:
Kultiverad, sansad, elegant person, en ädling både i yttre och inre bemärkelse som präglades av ärlighet och redbarhet i affärer, omsorg om sina anställda och om samhället, allt motiverat av ett kristet förvaltarskap och en religiös moralisk individuell kristendomssyn.
Ovanstående text är en sammanfattning av Wikipedias beskrivning av begreppet Gentleman från  Frankrike och England. Visst, slutklämmen kan man tolka lite som man vill, religiös och kristen moral har det ju varit lite si och så med genom tiderna, men ändå, ni förstår vad jag syftar på...

Med det i åtanke, är det då inte väldigt lustigt, på gränsen till humor, att gubbslems klubben no.1 i Stockholm, Club Privé, kallar sig Gentlemens Club och har en blogg som man döpt just till Gentlemens Blog?


Att man dessutom väljer att försöka locka kunder med följande bild på bloggen, det ger verkligen känslan av Gentleman eller hur? Inte i någon definition av begreppet Gentleman har jag hittat begreppet Pedofil eller småflicksantastare.


Själv förknippar jag denna typ av inrättning mer med ljusskygga individer som Mille Markovic och skitstövlar i dyra kostymer med Patric Bateman komplex och företagskort knutna till alltför kreativ bokföring.

Men jag kan ha fel...

måndag 17 september 2012

Högre makters skydd

Denna skylten hittade jag i somras på dörren in till Kalmar domkyrka. Tänk jag som alltid trott att dom om några var skyddade av högre makter...



Eller det kanske är så att G4S är Svenska kyrkans motsvarigheten till Vatikanens Schweizargarde?

Lingerie Football

2010 skrev jag ett inlägg om LFL (eller Lingerie Football League som det heter på Svenska) som började bli poppis overthere (USA).

Nu har denna kanske inte helt rumsrena idrott, som känns lite väl inriktad till män, blivit mer aktuell, framför allt för att den tydligen går så bra i hemmalandet USA att man exporterat konceptet bland annat till Canada men även börjat fundera på att fortsätta exporten ut i resten av världen.

Min sjuka lilla hjärna går givetvis igång på detta, men då med denna lilla fundering. I pauserna på dessa matcher, har dom då manliga cheerleaders?


Dagens Musiktips - The Wounded Kings

Sugna på lite långsam blytung Doom? Vad bra, för det är just vad som står på menyn idag i form av Engelsmännen och kvinnan i The Wounded Kings.



Och just tungt och suggestivt i en skönt kuslig inramning är vad kungarna levererar. Skall man headbanga till detta så kommer det mer att se ut som en hårdrocksvariant på Tai-Chi (snigelkarate). Men det gör det inte på något sätt sämre.

Bandet består idag av: 
Steve Mills - Gitarr, Hammond
Sharie Neyland - Sång
Myke Heath - Trummor
Alex Kearney - Gitarr
Jim Willumsen - Bas

2011 släppte manen 4 låtars plattan "In The Chapel Of The Black Hand" som är den första skivan med nya sångerskan Sharie Neyland och i mina öron ett rejält lyft. Hennes underjordiska röst väver vackra och skrämmande mönster ovanpå den tunga riffbaserade musiken. Det är som en musikalisk motsvarighet till en bra skräckfilm.

Det är dock musik som behöver sin rätta inramning för att komma till sin rätt. Det är inget man sätter på lite i bakgrunden och slölyssnar på med polarna. Utan här krävs rätt attribut. För lyssning hemmavid är mitt starka tips att fylla badkaret med varmt väldoftande vatten. Släck all elektrisk belysning och tända några levande ljus. På med hörlurar med lämpligt hög volym och glida ner i vattnet med ett gott glas rödvin i handen. Zen-moment om något. (Detta är ett tips som dock fungerar väldigt bra för att lyssna på väldigt mycket bra musik)


söndag 16 september 2012

Sista måltiden...

Så, då har man precis ätit sin sista fasta måltid på ett tag. Imorgon inleds 2 veckor på enbart pulverdiet inför min operation.

Sista måltiden bestod av en underbar potatisgratäng med Bressola.

Mmmmm, Nu blir det pulver en stund.

Är det bara jag eller... i kriget mellan Apple och Samsung

När man utser folk i rätten vid alla stämningsansökningar mellan Apple och Samsung (och andra), kontrollerar man vad rätten själv använder för typ av telefoner för att ingen jävsituation skall uppstå?

Tänker framför allt på Apple då dom ibland kan te sig lite som en sekt.

lördag 15 september 2012

Undervattenskonst extraordinare

Ett av det jag tyckte var förra årets snyggaste skivomslag var Eddie Vedders "Ukulele Songs".

Skivan är kanske inte är den bästa jag har hört med Eddie. Inte dåligt, inte alls dålig utan stundtals riktigt bra, men den dominerande ukulelen tenderar att bli lite påfrestande i längden. Men som sagt omslaget är underskönt stillsamt och vackert med plats för eftertanke.

Omslagsbilden är tagen på en skulptur, The Lost Correspondent, som ingår i en rad undervattensutställningar runt om i världen av konstnären Jason deCaires Taylor. Just denna skulpturen hittar man på 8 meters djup utanför Grenada i Västindien.

En sak som jag gillar med konstverken, förutom skulpturerna i sig, är just placeringen. Att dom står på havets botten ger en karg, lugn, ödesmättad inramning med otroligt vackert ljus. Nästan lite överjordiskt, även om det nu är under vatten.
Dessutom tilltalas fridykaren inom mig att dom står i varma vatten, på djup som faktiskt är överkomliga även utan dykutrustning. Även om jag tror att det ökar upplevelsen att ha möjligheten att stanna till lite längre. Dock får jag väl vara realistisk och inse att risken att jag kommer att få se något av dessa verk i verkligheten är försvinnande liten.

Här är ett urval av hans verk.




fredag 14 september 2012

Man kan inte förneka en bra låt - 13

Captain Beyond är ett band som har varit väldigt inflytelserikt om än aldrig kommersiellt framgångsrika. Med sin progressiva och psykedeliska rock har om inte annat varit väldigt viktig för utvecklingen av dagens Stoner- , Progg- och retro-rock scen. Captain Beyond kanske inte blev så mycket mer än ett kult fenomen när det begav sig, men medlemmarna har förgreningar mot både Deep Purple och Iron butterfly och storheter som t.ex. Opeth har angett dem som en stor inspirationskälla.

Låten för dagen är Dancing madly Backwards från 1972. Detta är en riktigt skönsvängande diamant bland låt-skatter, även om den precis som sitt band kanske inte är så vida känt hos allmänheten. Man skulle dock kunna kalla detta en mall för 70-tals progg-rock. Svängigt, progressivt, sköna gitarrer, jazzigt komp och en underbar sång. Man kan fråga sig varför den inte slog hårdare...

En av de bättre coverversionerna görs av Svenska Qoph som gör en uppjazzad helsvensk version "Dansar Galet Bakåt". Qoph's debutskiva, där denna låten låg, sålde underligt nog bättre utomlands än i Sverige trots språket.

Captain Beyond - Dancing Madly Backwards


Qoph


Pentagram


Detta kanske inte riktigt kan räknas som en cover på Captain Beoynds låt. Men jag kan inte annat än slås av likheten i texten. framför allt känns det som textförfattaren åtminstone har hört refrängen tidigare någonstans. Undrar var?
The Flirts

Lika som Bär


Allas favorit Hollywood-fru Gunilla Persson har ju tydligen lyckats få till det med en väldigt hemlig man för att genom sin dotter försörja sig så länge underhållet tillåter. Vad man inte visste var att hon även har en väldigt hemlig dotter. Och detta trots att dottern kan ses i Svenska TV-rutor mest varje dag. :-)

Gunilla Persson
Jenny Strömstedt





Lika som bär, eller?
Jag vill passa på att be både Jenny och Niklas Strömstedt om ursäkt för liknelsen.

torsdag 13 september 2012

Grattis! - Dave Mustain....tror jag

Grattis!!!

  Dave Mustaine


51 år idag 

For he's a screewed up fellow...

Ok, i ärlighetens namn, jag var tveksam till detta grattis eftersom jag tycker att Dave verkar vara en av rockens mest griniga och osympatiska skitstövlar. Och det redan innan han gick och blev tokkristen och tokhöger. 

Men man kan inte förneka att han gjort en hel del schyssta låtar med Megadeth. Hans betydelse för Metallica låter jag vara osagt, då jag misstänker att dom grabbarna hade klarat sig även utan hans hjälp. Det kanske hade blivit lite annorlunda, men jag tror nog att dom hade lyckats ändå.

Cynisk Välgörenhet

Mike The Bike på Bloggfrossa har skrivit en väldigt bra artikel om hur Svenska företag, som verkligen borde veta bättre, använder sig av verkligt cyniska knep med välgörenhet för att nasa sina produkter.
 
Se till att läsa, artikeln hittar du här.

Dags att plocka upp dumstruts utdelningen igen tror jag. För det här är verkligen värt ett par.

onsdag 12 september 2012

Dagens musiktips - Dödaren

Sverige fortsätter att klämma fram riktigt skön retrorock. Denna gång i form av Dödaren från Göteborg.

Dödaren släppte förra året EP:n Flyttar in, en 3 låtar lång skapelse som gav sådan mersmak att man i april återkom med en 8 låtars fullängdare, Maen.

Bandet levererar en groovy mix av sent 60-, tidigt 70-tal med råa riff och ett vansinnigt svängigt tunggung. Dessutom texter på svenska, vilket ger en skön touch även om det kanske hämmar utlandslanseringar en aning.

Utöver detta vet jag inte mycket mer om bandet än att det består av Eric, Martin, Fredrik och Jon eller som det står på deras Facebook sida, Spindelbenet, Sillfingret, Lorden och Baronen. Vem som är vem eller vem som spelar vad, spelar ingen roll, när dom bara levererar så bra musik.

Jag gillar verkligen den lilla detaljen i inledningen på låten Svärdet att man inte faller i den engelska språkfällan utan konsekvent håller sig till svenska med utropet Ohh, Jaaa!

Lyssna på Spotify eller Bandcamp och köp så fort du får chansen.

Grattis! - Neal Peart

Grattis!!!

  Niel Peart



60 år idag 

For he's a bombastic good fellow...



Taktmaskin och trumskinstuktare av guds nåde, denna batterist är inte bara en av världens bästa trummisar (min uppfattning) utan även en vansinnigt skarp textförfattare. Han är den som skriver huvuddelen av Rush texter.

Min första och största upplevelse av Rush var när jag hörde eposet 2112. Ett underbart verk som jag fortfarande håller högt, även om gruppen har gjort mycket bra både före och efter. Efter den första lyssningen var det att ta sig hem till polaren Mulle som i sin underbara skivsamling bland annat hade alla då utgivna Rush-plattor för att sedan åka och köpa buntar med kassettband. Men innan ni börjar skrika piratkopiering, jag köpte med tiden albumen själv (dock har jag numer sålt många av dom vidare som den glädjespridare jag är).

Det faktum att han dessutom har fått en egen actionfigur gjord kanske kan ses som en kvalitetsstämpel om något. :-)


Imponerande Solo


Men så måste vi ju ha en "riktig" låt också

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...