fredag 28 april 2017

Dagens Musiktips : John Lindbergs Trio - This Is What You Get

Fredag. Då passar det med lite svängig ösrock med Rockabilly toner. 
John Lindbergs Trio levererar just det på sin nya singel "This Is What You Get " från nya plattan Straight From The Heart. En låt som i mina öron låter väldigt mycket som Eagles Of Detah Metal och de tär ju aldrig dumt. Kör så det ryker.




Facebook
Hemsida

torsdag 27 april 2017

Recension : MAMMOTH MAMMOTH : Mount The Mountain


 Australiensiska MAMMOTH MAMMOTH är tillbaka med en ny partyröjjare, Mount The Mountain, som släpps imorgon.
En platta som redan innan den släppts haft sina problem med det något lättklädda omslaget. Vilket i sig inte är något nytt då bandet mestadels haft just omslag med olika stadier av kvinnlig nakenhet. Men där släpper vi omslaget och ger oss på musiken i stället.

Har sagt det förr, MM har en energi och attack som påminner om Rose Tattoo och Motörhead, vilken inte har försvunnit. För det är egentligen inga förändringar i grundkonceptet alls.
Den som hört och gillat bandet tidigare lär gilla den här plattan med.


Inget fel med det, det finns andra band som byggt långa karriärer på det, inte minst ett namnkunnigt band från just Australien. Och så länge det man levererar håller bra kvalitet, ja då är det bara att köra på
.
I vanlig ordning har man riktat in sig på partyrockande och nävpumpande högoktanig rock, med massor av glimten i ögat.

Egentligen inte så mycket att tillägga till tidigare recensioner av bandet.
Den som har hört dem förut kommer att känna igen sig, för det är inte direkt någon omvälvande ny inriktning på denna skivan, utan man stannar troget i det som är bandets signum. Rå-Rock. Gott nog.

Jag gillar Mammoth Mammoth fortsatt, dock får dom den här gången en stark 3:a denna gång, men mest för att det är lite samma lika.


Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Spellbound och Sleepwalker
Skivbolag: Napalm Records
Release: 28:e April 2017
For More Info Visit:
www.facebook.com/mammothmammothband
www.mammothmammoth.com



Band Members:
Mikey Tucker (vocals)
Ben Couzens AKA Cuz (guitars)
Pete Bell (bass)
Frank Trobbiani AKA Bones (drums)

Tracklist:
1  Mount The Mountain
2  Spellbound
3  Hole In The Head
4  Kickin´My Dog
5  Procrastination
6  Sleepwalker
7  Epitome
8  Hard Way Down
9  Wild And Dead
10 Cold Liquor
11 Can´t Get You Out Of My Head (Bonus Track - Kylie Minogue Cover)

onsdag 26 april 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 11!

Lillördag!
Tänkte då att det är en bra dag att ha ett dubbeltema.
Alla banden kommer i dag från den nordamerikanska kontinenten och även om musiken skiljer sig en del är majoriteten bluesigt gungiga i grunden. På kartan rör vi oss ända från Florida till Quebec, med kvinnor i olika stadier av nakenhet som rider håriga bestar på omslagen. Så, både ursprung och skivomslag får sätta temat.


Bionic Cavemen
Jag är svårt svag för denna typen av sång som vandrar på gränsen till sammanbrott, framfört med viss likhet med Jim Morrison ljuva stämma. Lägg därtill sköna och slamriga gitarrer och gungigt komp. Går inte att slå helt enkelt. 



Moonbow 
Tung och mullrig bas. Sköna gitarrer och ett massivt sväng. Allt framfört av ett gäng veteraner. Lika mäktigt som namnet på skivan. Finns dessutom en ruggigt snygg vinylutgåva plattan. Bland det bättre jag hört på senaste tiden.

Facebook

Iron Buddha
 Här har vi ett tvåmansband som mullrar på med Doomig stoner stomp med lite mer guttural sång än i de andra fallen. Men det kanske är så det går till i Floridas träskmarker.



Wölfcästle
En i sammanhanget oldie, då plattan är från 2012 men vem har sagt att bara nyheter har här att göra. Första låten som rabblar olika stämningsförhöjande drycker är en råösig partyrockare med punkig attityd. Låt två börjar snarare i ett Nazareth liknande gung, och resten av plattan är mer rock n roll. 
 

  

tisdag 25 april 2017

Blast From The Past : Uriah Heep

Såg denna video på svensk TV någon gång i tonåren. Kan ha varit något Lusse-vaka program eller liknande, kommer inte riktigt ihåg? Dock vet jag att den slog ner som en blixt, och vips hade man ännu ett favoritband att lägga till handlingarna, Uriah Heep! Vad som var extra bra var att polaren Mulle hade en hel del av deras plattor i sin skivback, så det blev till att köpa mycket kassettband.


måndag 24 april 2017

Appropå Från Rock Till Kompost....

Här är komposten! Den röda lådan i bakgrunden får representera rocken. :-)

Nu börjar det ta fart på kolonin. Potatislanden grävda. Jordärtskockorna satta i jorden. Lök och vitlök på plats. Hemma förkultiveras allt från zucchini till potatis och lite till. Och mer skall det bli.

Apropå vitlöken, har ingen bild just nu, men den börjar spira riktigt ordentligt, eftersom den sattes i höstas.

Så nu börjar det grönska på Södersätra koloniförening.

lördag 22 april 2017

Man kan inte förneka en bra låt - Redemption song

Den har varit med här förut, Redemption Song. Men eftersom den är en av mina favoritlåtar så kunde jag inte låta bli att ta med den en gång till. Särskilt som jag hittade detta klipp med Eddie Vedder, Beyoncé och Nelson Mandela. Snacka om supergrupp. :-) Eller supercover i alla fall.


fredag 21 april 2017

Recension : Days Of Jupiter : New Awakening

Introt på första spåret på Days Of Jupiters nya platta, New Awakening, gav känslan av Kent på Metal-steroider. Men där slutar vi med den jämförelsen.

Det är lika bra att jag säger det med en gång, den här typen av modern superproddad metal är inte riktigt min bag just nu. Fläskiga chugga chugga riff med infall av dubbeltrampande baskaggar, inneslutna i en luftigt överdubbad atmosfär.

Med det sagt, jag tycker ändå att det här är en rätt skön platta. Det som gör att jag trots allt gillar den är väldigt bra melodier och ett väldigt radiovänligt sound utan att bli för kommersiellt. Jag är fullkomligt övertygad om att detta kommer att spelas en hel del på framför allt Bandit.



Inget som kommer att stå främst i min skivhylla, men den kommer absolut inte att åka ut. Det blir en solid 3:a. För det är riktigt bra musicerande och låt-snickrande som ligger till grunden.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: We Will Never Die
Skivbolag: Metalville
Release: 28:e April 2017
Facebook

  
Band Members:
Jan Hilli – sång
Jörgen Hellström – gitarr
Janne Karlsson – bas
Magnus Larsson – trummor
Marcus Lindman – gitarr

Låtlista:
01. We Will never Die
02. I Am Stone
03. Wasted years
04. My Tragedy, My curse
05. You Can`t Erase Me
06. Awakening
07. If I Were God
08. Insane
09. Give In to Me
10. Favorite Waste
11. Inglorious

torsdag 20 april 2017

Blast From The Past : Black Oak Arkansas

Black Oak Arkansas har jag ingen aning om när jag hörde första gången, dock vet jag att när man hörde Jim Dandy's grova och skumma röst till det sköna 70-talssvängande södernrocken, så var det kört. Ett band som dessutom har en riktigt spännande historia.


onsdag 19 april 2017

Nu är den till salu...

Så, då är den äntligen ute för försäljning, min Les Paul sköld. Så känner ni någon vikinga intresserad gitarrist som vill sticka ut och vara unik med vad man hänger på sig på scenen, visa gärna denna länk Blocket. :-)

tisdag 18 april 2017

Dagens Musiktips - Harry Styles : Sign Of Times

Detta är faktiskt något jag aldrig trodde jag skulle säga, någonsin.
Jag gillar Harry Styles senaste låt. Massor! Tycker att den är på gränsen till fenomenal. Det finns så många lager i denna låt, som i  sina bästa stunder ger vibbar från både Pink Floyd och David Bowie, så hälften hade varit nog.

Skulle det visa sig att detta är representativt för resten av plattan, ja då är risken stor för att det smyger sig en platta med "boy band" anknytningar i min samling.


torsdag 13 april 2017

Dagens Musiktips : Lykantropi

Sverige är världsbäst på svängig retrorock, punkt. Visst det finns rätt mycket bra från resten av världen också, men den koncentration av kvalitet som sipprar ut från ett så pass litet land, fantastiskt. Därför är det med spänning jag ser fram mot att Värmländska Lykantropi släpper loss hela sin debutplatta.
För den avskalade, melankoliska, magiska och otroligt vackra "Black Old Stone" gör att jag bara vill höra mer. Massor av mer. Väldigt mycket av atmosfären är skyller jag på den vackra stämsången mellan My Shaolin och Martin Östlund.
En vinyl att lägga till önskelistan. Släppet är tänkt att landa 5/5 (undrar om det är det betyget man siktar på?)




Hemsida
Facebook

onsdag 12 april 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 10!

Hoppsan! Jubileumsdags i denna serie. 10:e inlägget i Grand Delux sviten. Vilket i sig inte är så konstigt då det finns så mycket musik som behöver få sin plats i etern, men så lite tid att skriva.

Men mängderna med bra musik gör ju att det blir lättare att skapa listor av detta slaget. Här kommer en veritabel uppsjö med starka band som alla vet hur man slår på en Fuzzbox . Och eftersom listan är lite av en milstolpe, så varför inte "go bananas"!


Six Sigma ger oss en sexigt 70-tals osande platta, Tuxedo Brown, till brädden fylld av skön och svängig fuzzad retrorock.



Fortsätter med kanadickerna i The Hazytones. En otroligt skön platta med massor av stonerstomp i mystakt. Eller rättare sagt, en galet bra platta.



Crypt Trip har nämnts här tidigare när dom släppte sin fullängdare, men nu har man släppt tre små nya låtar, och ibland behövs inte mer. Bandet har i alla fall förgyllt mer än ett par timmar för mig med dessa låtar. Det är svårt att låta bli att sätta dom på repeat.



Ge mig ett band som anspelar på häxor och använder lika retroanspelande omslag till sina skivor som musiken dom spelar, ja då är jag hemma. Devil's Witches har allt det och massor med god musik.



Here Lies Man är absolut listans skummaste band. Men det är kanske i sammanhanget bara positivt. Vill man sticka ut så vill man. För sanningsenligt, hur mycket psykedeliskt fuzzad afrobeat kan du säga att du hört genom tiderna? Kom ihåg att det var här det började.



Skall vi ändå vara och vada i de grunda vattnen av fuzzad musik, med hjärta så det blöder, så måste vi frottera oss med THAL (The Headens Are Loose),  för vem av oss är inte en hedning? Groovie!!!



I denna lista av sonic overload tänkte jag mig att lite tunga riff vore på sin plats. Så då vänder vi blicken mot Amerikanska Black Prism som låter sin massiva ljudvägg lägga sig som ett nedtyngt och värmande täcke över våra kalla själar.....

Facebook

Sist ut ut i denna galna jubileumsbonaza bjuder jag er svenska mästarna av skumrock, Salems Pot! Inget nytt för de flesta, men har du missat dom är det dags att kolla in dem.

Facebook
  


lördag 8 april 2017

Terrorn kommer till Sverige

Hejsan alla vänner. Det är inte ofta jag blir politisk här i vår hörna av rock n roll gemenskap, men nu är det dags.

När jag skriver detta är det i efterdyningarna av en, för mänskligheten, svart dag.
Idag drabbades återigen Stockholm av ett terrordåd.
Ja, trots att vi just nu är i ett tidigt skede av utredningar, så anser jag att det handlar om just ett terrordåd. Vare sig det visar sig att det handlar om en ensam galning eller en större sammansvärjning, det är en terrorhandling riktad mot vårt öppna samhälle.

Först, min kärlek till alla drabbade. Jag är är perifert själv drabbad genom att jag och min familj jobbar i området, och det var mer tur än något annat som gjorde att det bara var jag själv som var inne i centrum när allt hände.

Men det som jag egentligen vill dryfta är helt andra saker som dyker upp i terrorns svallvågor.
Min upplevelse av hela denna händelse är att stora delar av samhällsfunktionerna fungerat otroligt väl med tanke på hur förskonade vi här i Sverige ändå hittills är av denna typen av händelse. Förutom en, inte helt oviktig del av samhället, när det kommer till extraordinära händelser. Nämligen journalisterna.

Jag är i grund och botten en demokratisk socialist, vilket gör att jag har den grävande och granskande journalismen nära mitt hjärta. Men, i skuggan av en så pass samhälles avgörande händelse som idag, så börjar jag tvivla. Vilket i och för sig antagligen kan kopplas till någon form av hyenakapitalism.

Just nu, i skrivande stund, är jag mest fundersam över hur man kan bli så jävla korkad som dagens maratonrapporterande journalister.
Journalistlinjen är en av våra utbildningar med högst betygskrav för att man skall komma in , men sett till hur rapporteringarna kring dagens (och många andra) händelser visats i media, undrar man om det ingår en 120 poängs kurs i fördumning i utbildningen? Visst, kommersens krav på massrapportering ger automatiskt en viss urvattning av innehållet, men i dagens frågor och rapportering anar man en fördumning som jag tidigare trodde var helt förbehållen av sportreportrar.

Jag blir så trött på frågor och spekulationer som har "paradise hotel" nivå. Ett tv-tids mjölkande som får dom babblande ungdomarna i Lingo och liknande "frågesports" program att framstå som jämlikar. Inte värdigt! Journalismen skall vara grävande, skall vara sakligt rapporterande, oberoende, men aldrig spekulativt babblande för att fylla ut tid!
Överlåt allt det till oss amatörer och låtsastyckande. Men om ni inte har något substantiellt att säga, håll käften, för det underminerar mer än det bygger upp och det går inte att ducka för att det är media som vi småmänniskor vänder oss till i osäkra tider. I dag, när jag så här lång, varit mer än imponerad av många samhällstjänster i övrigt (inte SL), var ni som bäst usla. Skäms!

Facebook trolling förtäckt som journalism för att fylla ut sändningstid är inte värdigt utan spär bara på rädslor och fördomar.

Som slutkläm citerar jag vår statsminister. - "Ni kan inte kuva oss, ni kan inte styra våra liv, ni kan aldrig vinna."
Kärlek till alla drabbade och mänsklighet och demokrati i synnerhet!

fredag 7 april 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 9!

Ursäkta kära läsare, jag kom av mig lite i postandet av artiklar en aning. Skyller på jobbet som betalar mitt uppehälle helt enkelt. Så, för att kompensera det hela blir det i dag en liten lista med tema. Det är alltid kul. Särskilt när vi kommer in på dagens tema, som jag anar kan tänkas återkomma, nämligen riktigt fula omslag men som vanligt med grundpelaren bra musik.

Lite spännande faktiskt om man tänker efter. I vårt tid när det väller ut musik via nätet, ja då gäller det att sticka ut. Det är mer än en gång som jag kommit på mig själv när inflödet blivit för mycket, som jag helt enkelt valt de jag lyssnar på utifrån omslaget. Så, jag vet inte exakt hur det kommer sig att jag börjat lyssna på dessa, för sett till omslagen så skulle dom inte kunna sälja vatten i en öken ens? Antagligen på rekommendation under en dag med låg intensitet på musikflödet.

Eller vad sägs om White Dwarf. Ett osedvanligt kasst omslag om man vill sälja in sig som något annat än ett dagisprojekt. Visst, det är enbart en digital demo på nätet, men ändå. Någonstans vill man väl maximera sin chans att någon lyssnar?



Vilket osökt för mig vidare till Pyramid Sun, som på sin platta Wyrm of The Sphinx lyckas man med konststycket att få till ett ännu fulare omslag än föregångarna. Vilket inte på något sätt gör musiken på plattan rättvisa eller marknadsför den särskilt väl. Vilket är synd.




Näst på tur är ett band vid namn Brume. Kanske inte helt rättvist att dom är på den här listan då deras omslag är ett gränsfall. Inte anskrämligt fult, men inte speciellt snyggt heller. Visar som mest upp en viss lathet kanske. Ta enkel medeltida teckning och färga den lila. Men å andra sidan, bästa omslaget på den här listan.


Sista bandet ut, Queen Cresent, är ett band som har så mycket som är rätt för min smak. Kvinnor som spelar psykedelisk retrorock med ockult touch. Men som tack vare sitt omslag hade fallit bort fullkomligt om jag inte fått det rekommenderat från rätt håll. Även om omslaget håller en viss charm i sin hemsnickrade anda.



Men så har jag ju själv viss vana av taskiga omslag om man ser till de som hamnade som mitt kära N.J.B.s omslag. Inget man ser tillbaka på med stolthet idag, även om det lockar fram goda minnen och ett stort leende. Men jag har självklart en massa bra bortförklaringar......

LP
Singel












torsdag 30 mars 2017

The Planet Of Doom

Jag gillar musik. Jag gillar film. Jag gillar serier.
Vilket gör att det inte är konstigt att jag har en soft spot för den gamla tecknade filmen Heavy Metal från 1981. Dels innehåller den musik från en hel del gamla favoritgrupper och är baserad på arbeten av en del av mina favorittecknare.
Men det var ju ett tag sedan filmen gjordes.
Därför är det med tillförsikt jag ser fram mot ett nytt tecknat musikfilmprojekt vid namn The Planet Of Doom av studion Riff Lodge Animations. Ett projekt som startades genom Kickstarter och nu är i full gång. Denna gång är det med lite nyare favoritband. Extra kul att soundtracket även kommer att innehålla ett svenskt band, Vokonis. Andra band som kommer att höras i filmen är Cirith Ungol, Orchid, Conan, Phillip Cope, Wo Fat, Mos Generator, Slow Season och The Well. För att inte tala om att man lyckats samla en del schyssta namn från konstvärlden för att illustrera, eller vad sägs om Vance Kelly, Skinner, Jason Cruz, Alexis Ziritt, Adam Burke, Seymour och Forrest Cavacco.

Så, det är bara att hoppas att man får klart projektet så snart som möjligt, exakt datum vet jag inte, men någon gång under 2017-2018 är planen.




The Planet of DOOM - Trailer 1 from Riff Lodge Animation on Vimeo.


Mer info om filmen här:
Hemsida
Facebook

tisdag 28 mars 2017

Blast From The Past : Blackfoot - Send Me An Angel

Nämnde i mitt förra inlägg i serien BFTP, att det fanns en naturlig koppling mellan Axe och Blackfoot, och då tar vi den nu direkt. Alltså, Blackfoot. Låten jag har plockat, "Send Me An Angel", för att representera dem är från 1983 och plattan Siogo. Mest för att jag gillar min singel i cut-out vinyl för låten (så till den milda graden att jag har 2?).





 Siogo, förresten, är ett sådant där skivnamn som är lite så där extra rock n roll. För att knyta an till bandets knytning till de amerikanska urinvånarna så hade man den officiella betydelsen att det är ett ord för "samhörighet", dock kan man ana att det snarare anspelar på akronymen "Suck It Or Get Out", som tydligen myntades av deras roadcrew och var skyltat i deras turnébuss under deras tidigare turnéer.

Men tillbaka till bandet och musiken. Min första kontakt med bandet var Maruder och Tomcattin' plattorna. Och med både Uriah Heep och Lynyrd Skynyrd som favoriter så var det väl inte konstigt att man även fick upp ögonen för Blackfoots partyfriska söderngung. Man inser dessutom snabbt att det går att göra mycket kopplingar mellan band från den här tidseran och göra det i oändlighet, men det är bara roligt.


måndag 27 mars 2017

Summertime Blues

Då var vi där igen. Första arbetsdagen efter sommartidsomställningen. Svårt att somna natten innan då kroppen och klockan inte är i synk. Samma på morgonen fast tvärt om. Kroppen skriker - Det är mitt i natten idiot! Klockan säger lojt - Godmorgon löneslav.

Vet att dt inte var riktig detta som passerade Eddie Cochrans huvud när han skrev låten, men titeln är talande för hur man känner sig. Här kommer den i Blue Cheers sköna version.


söndag 26 mars 2017

Från Rock till kompost.

Det är inte bara rockmusik som får en att växa. Att se saker växa gör det också, så att säga. Och kan Stefan Sundström, så varför inte jag. :-) Dessutom är det ju nu officiellt sommartid, så då är det bara att sätta spaden i jorden och börja gräva.

Därför är det inte utan att det börjar bli spännande när säsong två som kolonilotts innehavare börjar. Vi har för-sått en del på kolonilotten redan i höstas. Olika sorter vitlök, morötter och lite tulpaner från Amsterdam.

Sedan har vi satt lite krukor med Blodlök, också den från Holland och lite blandade örter.

På planeringsstadiet är det en hel del mera lök, både gul och röd.
Potatis givetvis och Zucchini. Eventuellt blir det lite jordärtskockor och kanske Aubergine. Kålrabbi gick bra förra året så det blir det nog igen.





Förra året kom vi igång ganska sent, men trots att vi var helt nybörjare fick vi en hel del i skörd. Rent av att vi fortfarande äter från vårt mjölksyrade förråd. Man lärde sig en hel del, så det skall bli roligt att se hur det går i år.

Kanske kommer det att dyka upp ett inlägg eller två från vårt lilla paradis i kolonin.


lördag 25 mars 2017

Recension : Tequila Mockingbyrd : Fight And Flight

Tequila Mockingbyrd härstammar från Melbourne, Australien, men flyttade nyligen till England och släpper nu debutalbumet Fight and Flight. Dom har redan figurerar här som ett Dagens Tips, men nu handlar det om hela deras debutplatta.

Plattan är ett riktigt kaxigt vitaminpiller. Partyrock för det mesta, men det finns även stunder för lite lugn, även om det är rockandet som står i fokus, även om trion jazzar loss i låten "Jagerbomb". Jag vet inte om det finns en medveten tanke bakom det hela, men kan dock inte ducka för att den gamla Ramones covern "Somebody Put Something In My Drink" får en aningen annan känsla när den framförs av en trio unga tjejer.


 Slutkontentan ger att det är en röjig, svängig, ösig och rolig platta. Vet inte om den kommer att gå till historien som en av de stora, men den är klart värd att slänga på och ha som soundtrack till en partyhelg eller två. Kan tänka mig att nu när vår och sommar nalkas, ja då är den en riktigt bra komplement till öl i sol. Det blir riktigt starka 3/5 ess till Tequila Mockingbyrd.






Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: I Smell Rock N Roll och Somebody Put Something In My Drink
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 24:e Februari 2017
Hemsida
Facebook

Band Members:
Estelle Artois 
Jess Reily 
Josie O'Toole
Låtlista:
1. I Smell Rock N Roll
2. Never Go Home
3. Money Tree
4. Catalyst
5. Half The Man
6. So Not Me
7. Everyone Down
8. This Ain't Dead
9. Somebody Put Something In My Drink
10.Why Are We Still Friends
11.Jagerbomb
12.Shut Me Down
13. Good Time

fredag 24 mars 2017

Dagens Musiktips : Toseland

Det är alltid rolig när någon lyssnar på ens positiva kritik. Så som Toseland.
Nä jag bara skojar, jag har nog inte så mycket med det hela att göra, men är ändå glad att Toseland, som jag har gett ganska ljummen kritik till tidigare, har piggat på sig.

De två senaste skivorna fick mellanmjölk att verka spännande, och nu knappt ett år efter senaste fullängdaren, så släpper bandet en EP, Fingers Burned, och plötsligt händer något. Det är inte några massiva kontinentförskjutningar, men det är ändå små steg i en riktning som känns riktigt positiv i mina öron. Vet inte om det är det kortare formatet som kokar ner det som är bra till en mer kritisk massa? För tidigare plattorna har haft enstaka bra låtar som lite drunknat i det som inte varit så kul. Men här är det bara guldstoftet kvar. Jag gillar även det mäktiga blåset som dyker upp på denna platta. Det svänger riktigt gott.

Tummen upp för Toseland!
EP:n släpps den 31:a Mars



tisdag 21 mars 2017

Dagens Musiktips : Tigre Blanco - 200 Miles

Det är roligt hur ens irrfärder på Internet för en i helt oplanerade riktningar. Dagen Musiktips, Tigre Blanco, från Holland är ett sådant sidospår. Det började med att jag lyssnade på en helt annan skiva från ett annat band och ramlade genom dom in på en hyllningsplatta, Houdoe & Bedankt, till ännu ett holländskt band som jag aldrig tidigare hört talas om, Peter Pan Speedrock, som i sin tur lagt ner men är klart lyssningsvärda. Dock, på denna hyllningsplatta gjorde just Tigre Blanco en störtskön version av PPS låt "Boom!", vilket fick mig att lyssna vidare för att landa på dagens låt, "200 Miles".
Pheew! långt för så lite, lite grand som i "På spåret". :-)



Givetvis slänger jag med videon till "Boom!" också och en allmän uppmaning till att även kolla upp Peter Pan Speedrock, även om deras musik mer lutar sig åt Motörhead hållet (vilket gillas starkt).



Tigre Blanco Facebook
Peter Pan Speedrock hemsida

måndag 20 mars 2017

Blast From The Past : Axe - Burn The City Down

Vi håller oss kvar i tidigt 80-tal. Axe gav ut plattan Offering 1982 och från den har jag valt låten "Burn The City Down". Hela plattan var under tiden ett soundtrack till förfestandet i de ljuva tonåren. Eller plattan, Axe överhuvudtaget var en stor del i dåtidens partystämning och jag blir fortfarande varm i hjärtat när man sätter på någon av de gamla godingarna. Sedan finns det i gitarristen Bobby Barth, en glasklar koppling till en annan gammal favorit i bandet Blackfoot, men mer om dom senare.

I brist av officiell video från då det begav sig, så får ni här en Live inspelning från Sweden Rock 2012.




Facebook

fredag 17 mars 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 8!

Strax helg igen, så vad passar då bättre än lite sköna musiktips! Betar av ett par band helt utan andra sammanhang mer än att dom är jäkligt bra. Hoppas att ni hittar något gott här.

Som alla som läst bloggen ett tag så gillar jag Rival Sons, så är det någon därute som oxå gillar den typen av röjig bluesig svängig rock, ja då är Blackdust från Brasilien ett klart stalltips.



Facebook


En låt, ibland räcker det långt. OMY från Moskva har presenterat denna dryga 10 minuters låt som innehåller lite allt möjligt. Börjar lugnt, går över i skönt ös och avslutar i det lugna igen. Mycket snyggt.





 Fuzzade gitarrer från soldränkt öken? Ja är man som Fuzz Evil från Arizona så har man väl ökenrocken i blodet.





För att kyla ner oss efter ökenrockens solsveda så tar vi och lyssnar in oss på Wolves of Winter. Nä jag bara skojar, även dom är från Arizona och spelar riktigt bra Stonerrock.





Det är inte bara Dracula som kommer från Rumänien, utan även nästa band RoadKillSoda. Bluesig och flummigt. Bra rock utan krusiduller.



onsdag 15 mars 2017

Stoppa pressarna! Mammoth Mammoth och Facebook-censuren

Gamla favoriterna Mammoth Mammoth har inför det kommande släppet av sin nya platta, Mount The Mountain, hamnat lite på kant med Facebook i och med att dom i vanlig god ordning har en lättklädd dam på omslaget, vilket gör att dom inte får visa omslaget i ocensurerat skick.

Vad gör man då? Jo, man utlyser en tävling, där man vädjar till sina kreativa fans att skapa egna censurerade versioner och vinnaren kommer att få en del merch från bandet.

Uppmaningen hittar du här!

Original
Mammoth Mammoths version



















Medan ni sitter och knåpar på era egna varianter så kan ni passa på att lyssna på "Spellbound" från den kommande plattan. Bra som alltid!



Facebook




Mitt infantila bidrag:

Dagens Musiktips : Scaevola's Fire - Conflagragations

New York:arna Scaevola's Fire blev här recenserade för sin självbetitlade debutplatta från Januari förra året.  Det bar sig dock inte bättre än att dom släppte en uppföljare strax därpå, i Augusti, med namnet Conflagragations. Och det är bara att glädjas, det är mer av samma bra vara.




Facebook

måndag 13 mars 2017

Dagens Musiktips : Danko Jones - You Are My Woman

Har precis snabblyssnat lite Danko Jones senaste platta Wild Cat. En helt ok platta, men den största behållningen så här lång är ändå Thin Lizzy låten "You Are My Woman".
Fast det är ju inte Thin Lizzy, utan Danko som lyckas få till en dänga som låter så otroligt mycket Lizzy att man häpnar.  Danko har lyckats med konstycket att extrahera allt bra (och det är ju i stort sett allt) från Thin Lizzy och komprimerat ner det till den här låten. Från låtens uppbyggnad till gitarrerna och även sångmässigt har jag inte hört någon låta så mycket Phil sedan Phil själv.

Man blir bara så jäkla glad! Tack Per för tipset.



Facebook

fredag 10 mars 2017

Önskelistan - Glaskonst

Det var hårt länge sedan önskelistan dök upp här. Men nu är det dags igen och det blir ett rejält inlägg om än lite förvirrat.
Denna gång siktar jag in mig på glaskonst, vilket i sig kanske inte är så konstigt när man är bördig från Småland. Jag kommer givetvis försöka få till en rockanknytning, även om den mest är fördomsbaserad och aningen långsökt. Men det är ju lite så jag opererar. :-)

Det finns som alla vet en hel del namnkunniga glasbruk runt om i Småland. Ser man dessutom historisk så har lika många försvunnit i glömska. För min egen del har jag ett glasbruk som jag tycker sticker ut extra och det är Målerås Glasbruk med Mats Jonasson i spetsen.

Traditionellt glas är vackert. Kan man sedan hälla rödvin, eller kanske en ädel maltdryck, i dem så blir dom ofta ännu vackrare. Sedan finns det dom som går lite utanför det vanliga och skapar otrolig konst, bredvid bruksdelen i glashantverket.
Och i detta har vi essensen av Målerås. Här skapas vackra bruksföremål vid sidan av otroligt vacker konst.
För att få till den lite (kanske) krystade rock n roll vinkeln så siktar jag in mig på en av glaskonstnärerna på bruket, som är känns lite extra Rock n' Roll (även om allt från Målerås är värt att kika på), nämligen Ludvig Löfgren. Varför är då han mer rock undrar den uppmärksamma läsaren? Helt enkelt för att jag misstänker att det bor en rocker i honom, enbart baserat på mycket av hans verk, men även baserat på hans utseende.
Ytlig? Jag? Inte då, eller javisst! Välj själva.

Nä, hans alster får helt enkelt tala för sig själva.

Vi börjar med bruksföremål och det som får representera önskelistan som sådan. Rödvinsglaset "Into The Woods". Ett glas som jag bara tar för givet kan få även Motörhead vinet att smaka fantastiskt.

Sedan har vi själva konst-konsten, det som bara är vackert i sig. Som exempel har vi den här tatueringsinspirerade glastavlan, "Skull and Snake".

Glastavlan kan vi lika gärna glömma direkt, prismässigt (46,000:-), för min egen del. Jag får hålla mig till de lite mindre exklusiva sakerna. Glaset är inte det billigaste (499:-), särskilt inte om man vill ha en hel uppsättning, men om man kan leva med att (helgerån) hälla i något billigt rödtjut i glaset ett tag så kan man väl få ekonomin att gå ihop. :-)

Har ni vägarna förbi, så se till att svänga in och kolla deras utställning då bilder inte ger rättvisa.



Tatueringsmotiv är något som återkommer i Ludvigs alster lite då och då, eller vad sägs om den klassiska dödskalle ljuslyktan han designat för Kosta Boda. Faktum är att just den lyktan har blivit lite av en prenumeration här hemma då en hel del i bekantskapskretsen fått en sådan av oss i studentpresent eftersom den förutom att vara brutalt snygg dessutom är riktigt prisvärd.












Sedan har han varit inblandad i ett Hot rod projekt, Juxtapod. Där man har gjort en fullt körbar Hot rod där stora delar av bilen består svensk kristall. Är inte det Rock n' Roll deluxe så säg.






Elme Glasbruk
 Jag nämnde i inledningen att det fanns en del intressanta glasbruk som gått i graven också. Så jag vill gärna passa på att slå ett slag för en favorit av dem med. Dessutom tenderar deras saker att vara aningen billigare men inte desto mindre Rock n' Roll för det.
Åtminstone inte om man ser till den rådande Vikinga-vurmen med TV-serier som Vikings och Game of Thrones. Så vill man njuta av sin malt ståndsmässigt till blytung vikingarock med antingen Heavy Load, Manowar eller
Amon Amarth, Ja då skall man givetvis, som jag, svinga bärsen i dessa sejdlar, designade av John KällElme Glasbruk någon gång på 60-talet.

Målerås
Finns med en Viking och en Valkyria i både grönt och brunt. Dessa sejdlar är ett gammalt barndomsminne från sommarstugan, då det stod ett par som vaser i det gamla dasset, numer har jag en uppsättning gröna, 3 av mannen o 3 av kvinnan. Snacka om Retrosnygga och oftast väldigt prisvärda när man väl hittar dem. Skall man toppa dessa sejdlar så skall det då möjligen vara Målerås lite modernare take på Vikinga sejdel.


torsdag 9 mars 2017

Recension : Regulus - Quadralith

Regulus från Sheffield, en helt ny uppenbarelse för min egen del.

Med gitarrarbete som går från fläskigt tunga riff till  små finurliga mys-slingor borde det här vara något som tilltalar mig, men tyvärr, det gör inte det. Inte fullt ut i alla fall.
Musiken är allt som oftast jättebra, men tyvärr tråkar sågen ut mig ganska omgående och blir något så infernaliskt långtråkigt.
Första låten börjar riktigt bra, men någonstans lägger sig sången som en entonig brölande matta och tråkar ut vad som skulle kunna varit jättebra.

Tyvärr!





Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: Bones
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 17:e Mars 2017
Facebook
www.regulusband.com




Band Members:
Luke Jennings - Guitar / Lead Vocals
Thomas Osborne - Guitar / Backing Vocals
Martyn Lucas-Bewick - Bass
Joe Milburn - Drums
Låtlista:
  1. 1  DOMINION
  2. 2  LAST CHANCE TO DIE YOUNG
  3. 3  SEVEN TALES TOLD
  4. 4  BONES
  5. 5  HEART OF STONE
  6. 6  THE DREAM REAPER
  7. 7  POOR MAN'S GRAVE
  8. 8  DUTCH
  9. 9  OVERCOME
  10. 10  QUADRALITH


onsdag 8 mars 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 7!

Idag blandar vi lite udda fåglar. Det blir en stor dos med hårt fuzzad Lo Fi och en del annan flummigt. Gemensamt för dagens låtar är att dom skulle kunna vara en del i ett soundtrack från vilken Grindhouse film som helst.

Det är inte bara Putin själv som är skrämmande när vi sneglar mot den stora björnen i öst. Från St. Petersburg kommer Lunar Funeral som bjuder in oss till att ha Sex On A Grave. Brötigt fuzzat och störtskönt.



Facebook

Possesor är ett Londonbaserat band som fortsätter i likande "gritty" ljudbild som Förra bandet även om man här är klart mer tydlig i sin Doom inriktning.



Facebook

Åter till det där med sex, för det är ju alltid lika populärt. Skivan Sex med det produktiva enmansprojektet King Dude är en spännande mix av folk, blues, punk, mörker, rock och lite Goth. Lite som om Leonard Cohen gått med i Sisters Of Mercy eller The Mission. När skivan dessutom har med en hyllning till  Svenska Pojkar, ja då är det inget snack om att det skall hyllas.



Facebook

Stora steg över till Australien. En liten singelpärla från Smoke. Två låtar som ger både Tungblues med Tom Waits vibbar och lite psykedelisk surfrock feeling.



tisdag 7 mars 2017

Dagens Musiktips : Tequila Mockingbyrd

Off Yer Rocka Recordings verkar ha bra tumme med kvinnliga trios. Tidigare har vi här på Spader Ess kunnat läsa om The Amorettes, och nu tänkte jag att vi stiftar bekantskap med deras senaste kvinno-trio Tequila Mockingbyrd.

Så här kommer två svängiga partyrockare från de Australiensiska tjejerna som numer är baserade i England. Just nu i dagarna åker man runt England som förband åt våra alldeles egna Bonafide och debutalbumet är planerat att släppas den 24:e Mars.





Hemsida
Facebook 

måndag 6 mars 2017

Ghost - The (hopefully) never ending story

Spökhistorier har alltid kittlat och fascinerat.
Så också nu när det börjar bubbla runt Ghost. Jag har fullkomligt älskat hela konceptet från start och även om vissa delar av ryktesfloran som just nu florerar runt bandet, med kickade medlemmar osv., är lite tråkiga.
Kan dock inte låta bli att undra vad som är vad i den stora masterplanen och så kan jag inte heller låta bli att småmysa lite, för det är lite lite drama i rockvärlden ibland.

Jag kan ju inte heller sticka under stol med att allt det här har fått upp mina ögon för en hel del andra bra band med knytningar till de inblandade, så som Magna Carta Cartel, Tid och Subvision. Att detta dessutom kommer i anslutning till att både Ghost och MCC skall släppa nya plattor, ja det lär antagligen inte ligga dem i fatet, åtminstone inte MCC som många med mig nu får upp ögonen för.

Den slutgiltiga kraftprövningen för Ghost blir för min del den kommande spelning på Hovet i April, där blir det lite upp till bevis om vad som händer med bandet. Tråkigt lär det inte bli antar jag och allt det här öppnar ju upp för nya dramatiska grepp. Det är kanske läge för att Papa får en backup av odöda nunnor i stället? :-)

För att rama in allt detta så kör jag Magna Carta Cartels återsläpp av låten "Sway" som tydligen fått sig en upp-putsning textmässigt som är svårt att inte dra växlar till den pågående fejden.


Lägger man därtill MCCs biografi från Facebook så anar man att det är en del fnurror på tråden bakom maskerna.
About MCC [Magna Carta Cartel] - a brief biography

MCC was formed in Linköping, Sweden, in 2006 by a group of five friends who thought they would make it big one day.

They wrote dreamlike songs fit for a soundtrack, yet a film unseen or still to be made. Through midnight sessions and dawns calling for sleep; through the hells of despair of it all turning to shit; through lack of lust and hope, the boys recorded their debut album ”Goodmorning Restrained”. It took them three years to finish it. The power of will, one would think. It was finally released, free for digital download only, in 2009 at Sounds Of Zilence. Like a musical message in a bottle once sent out to the seas of sound.

Around this time the band Ghost was founded, and some of the members of MCC went along and away on what would be the ride of their lives; Worldwide Success, Tours, Recordings, Parties, A King turning to Gollum, Princesses turning to Witches and Glory turning to Insanity. MCC had been put to sleep as the there was no time, energy or visions to be spared or shared for anything else but Ghost. Meanwhile, that musical message in the bottle, once sent out to the seas of sound in a last manoeuver to reach out to anyone, someone or everyone, seemed to reach the shores both here and there. People from all over started to listen to MCC [Magna Carta Cartel]. Interest was shown. Letters were written (never meaning to send). Songs and Demands were heard.

Then something happened.

And now,

Times have changed. Tick tock.

Time to wake up. Time to run.

MCC Lives.


Mer info hittar man kanske här vad det lider:
Ghost Facebook
Magna Carta Cartel Facebook

fredag 3 mars 2017

Recension - Rival Sons Annexet 20170302

Äntligen dags att se efterlängtade favoriterna i Rival Sons, Denna gången på Annexet. Sist jag såg dom var som förband till Black Sabbath, och även om det var bra (trots Friends Arena) så var det tydligt att det inte var deras show. Därför var det roligt att återse dem i egen regi.

Bandet har turnerat flitigt den senaste tiden, dels som förband på Monsters of Rock turnén med Black Sabbath och nu själva i ett litet eget koncept kallat Teatro Fiasco. Konceptet består av Rival Sons själva, men i stället för ett traditionellt upplägg med förband/huvudband så kör man här med en DJ och en poet innan huvudakten. Hur fungerar då detta? Beror lite på vem man frågar. Men enligt mig, ganska hyfsat.

Det börjar med att radio DJ:en Howie Pyro, från Intoxica Radio, levererar gamla garagerock rökare från 50- o 60-tal accentuerad av lika gamla strip-tease filmer på storbildsskärm. Hur detta togs emot beror nog på hur tidigt man kom till eventet. En bekant kom precis när det öppnade och han vart väl aningen mätt på att ha detta i en och en halv timme innan resten av showen tog vid. För min egen del tyckte jag det var rätt charmigt, men jag kom mycket senare och såg kanske en halvtimme.

Därefter klev en av  Jay Buchanans kompisar på scenen, Derrick C. Brown. En poet/performer som  framförde lite småsånger och poem till olika ljudbakgrunder. Även här delades publiken, men själv tyckte jag att han var helt ok och stundtals underhållande.  Särskilt poemet vid namn
"I Hate Jay Buchanan" var en frisk fläkt med glimten i ögat just denna kväll.

Sedan ännu ett pass med Howie Pyro medan man rev scenen och gjorde en liten soundcheck inför Rival Sons. Det hade nog varit mer effektfullt om det hela varit lite mer förberett och att man rivit scenen lite snabbare för att låta Rival Sons kliva på direkt i anslutning till Derrick.

Sedan följde en överlag bra show som framför allt lutade sig mot de senaste plattorna låtmässigt. Det största nackdelen i mina ögon, om man nu skall börja med det negativa, var att schowen ibland tappade farten en del. Först har vi låtarna som i sig som går från bombastiskt ösigt till det skiraste lugnet inom loppet av sekunder, och det är helt ok. Men lägger man där till en hel del freebasat jammande som tar över här och där och på det hela taget blir för mycket och man nästan vill bli helt MC5 och vråla "Kick Out The Jams" mot slutet... ja det tappar fart och styrning helt enkelt. Man kunde även ana att energin kanske inte var på topp nu efter allt flängande längs vägarna. Sedan är det ju som alltid när ett band börjar bygga på sin låtskatt, man saknar ju alltid en del låtar.

Men bortsett från allt detta. När allt faller på plats och jammandet och solopartierna hålls till en vettig nivå, ja då är Rival Sons helt fantastiska. Det svänger och gungar, rullar och river, smeker och lindrar. En fråga som jag direkt ställer mig när jag hör Jay's röst är alla som sitter och pratar i dagens media om den moderna soulen och R&B (gärna i samband med artister som Frank Ocean), är dom fel-vaccinerade? Tappades dom på golvet när dom föddes? Det här är soul och blues som krigar sig rakt in i själen. 
För att inte tala om de svulstiga riffen som Scott Holiday vräker ur sig stundtals, när han inte går allt för bananas med effektpedalerna. Öppningsriffen till "Open My Eyes" t.ex.. är som om Godzilla skulle kliva in på scenen med tunga kliv. Michael Miley är som alltid imponerande på trumpallen, och man undrar mest hur han orkar ligga på som han gör, och på det trumsolo. Jag blev även imponerad av hans Lemmy rakning som satt lika snyggt som hans plommonstop. Dave Beste är stabil och cool som vanligt.

På hela taget en bra kväll, om inte helt perfekt. Men även när Rival Sons inte är på topp, så är dom ändå bättre än så mycket annat. Tack ännu en gång Rival Sons

torsdag 2 mars 2017

Dagens Musiktips : Horisont - About Time

Alldeles nyligen släppte Horisont sitt senaste album, About Time. Och About Time är nog vad man kan sammanfatta mina intryck från denna platta. En skiva som är sprängfylld av radiovänliga retrolåtar. Inte direkt något nytt under solen, men däremot en överdos av allt som är bra från förr. Igenkänningsfaktorn är hur stor som helst.

Små proggiga stick, ursprungs Kiss:iga gitarrslingor, Noice synthar som anas i något läge. Bland annat, det är bara att dyka in och njuta.



Facebook

onsdag 1 mars 2017

Dagens Musiktips : Rival Sons : All Over The Road

Imorgon smäller det igen. Rival Sons spelar återigen i Sverige, denna gången på Annexet. Så, för att komma i rätt stämning inför detta, så tänkte jag att vi gräver oss tillbaka i deras låtskatt och kör en av mina absoluta favoriter med bandet.


tisdag 28 februari 2017

Blast From The Past - Van Halen

En gång i tiden var Van Halen ett av världens bästa band, men som med så mycket annat här i världen, så gick det över.

Men under tiden dom fortfarande var bra, så hade jag, för att knyta an till mitt tidigare inlägg om "tvångsbeteende" runt blandband, ännu ett sådant med just Van Halen. På 80- o 90-talet var det en konstart att göra blandband, ofta till olika situationer. En sådan situation var till träningen. Vare sig gymmet låg i Basses källare eller i Klackes Gym på Kuggen (lokala gym i Mönsterås) så var just peppblandningarna otroligt viktiga. Och för mig var det otroligt viktigt att dom skulle inledas av följande två Van Halen låtar, just i denna ordningsföljd (som på skivan (tror att det var Basse som introducerade denna träningsinledning)).

Varför? Inte en aning? Kom väl i rätt sinnesstämning för självspäkelse helt enkelt. Men jäklar vilket tryck man kunde få till då!



måndag 27 februari 2017

Blast From The Past : Nytt och gammalt

Satt i helgen och lyssnade på Linnea Ohlsson´s vackra "Weekend" och, trots att låtarna inte är superlika, så fick jag direkt vibbar till en gammal favorit med Gillan/Glover, "She Took My Breath Away". Tror att det har med bas/cello plockandet som dyker upp lite här och var i låtarna. Bra är det i alla fall, så varsågod denna gång både en blast from the past och en rykande färsk låt.



Facebook


fredag 24 februari 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 6!

Här kommer återigen en massa örongodis från Nordens alla hörn. Idel ädel musik från vidderna här i Norr. Bara det bästa (i mina öron) till er mina kära läsare. Fast det skulle väl vara lite korkat med något annat på en lista av detta slag. Vi säger så här, om jag någon gång skulle göra en lista med det sämsta jag hittat, så varnar jag i förväg.

Vi början resan i grannlandet Danmark. Ok, jag skall inte påstå att Danmark står för ohemult stora mängder med musik som hamnar i mitt knä jämfört med många andra länder, men den musik som hamnar där, den brukar vara riktigt jäkla bra. Det gäller givetvis dagens startband Bellhound Choir. Ett solo projekt med Massor med sköna låtar. Lite mörkt, bluesigt melankoliskt och ack så vackert. Sångaren Christian Hede Madsen har en fantastisk röst. Ett måste.



Facebook


Mot andra grannar. Norge närmare bestämt. Dunbarrow har varit med här förr. Men man har sedan dess släppt mer av sin 70-tals osande rootdoom. Sådan gör en alltid glad. Ett norskt Pentagram månne?





Sverige då? Jo, idag får det bli Jordskred som representerar med sin sköna proggrock. Mycket snygg musik med massor med retrofeeling. Alltid skönt att blanda upp med lite sång på svenska dessutom.



Facebook

Eftersom jag inte hittade något Finskt att komma med till denna specialupplaga av listan, och jag vill visa att vi också kan det här med enmansprojekt, så kör jag en svensk rockrökare som lök på laxen. Närmare bestämt lite mastig döds med Urskog.
Såg detta på bloggen Bara Metal och slogs först av det brutalt snygga omslaget på denna singel. Men efter ett par varv med låtarna, så sätter dom sig. Så även om detta inte är min  favoritgenre och jag normalt inte köper singlar, så blir jag faktiskt lite sugen, för en snyggare singel får man nog leta efter. Kan vara så att singelformatet är lagom dos av döds för mig.



Facebook



torsdag 23 februari 2017

Blast From The Past : Budgie - Hold On To Love

Jag hade en period i livet (ganska kort, men ändå), under blandbandens glansdagar, då jag mer eller mindre tvångsmässigt var tvungen att avsluta mina blandningar med låten "Hold On To Love" med Budgie. Kanske den slumrande romantikern i mig som ville ut?
Har även haft en del andra liknande "tvångsbeteende" just runt blandband som jag kanske återkommer till senare. Som tur är så har dom vuxit bort.... :-)

tisdag 21 februari 2017

Blast From The Past : Sniff n' The Tears

Ni vet när man ibland vaknar på morgonen och har någon hemsk låt snurrandes i huvudet som man inte vet hur den hamnat där och inte hur man skall bli av med den heller? Då är det skönt med sådana mornar när låten faktiskt inte är något dåligt och som man inte vill bli av med heller.

Sådan var min morgon. Vaknade med Sniff n' The Tears smekfullt ekande i skallen och kände en viss tacksamhet att det var ett gammalt favoritband och inte Doktor Bombay eller något annat mer ovälkommet och mentalt prövande.

Det var en halvflummig lirare hemma i Småland, som var inflyttad från Skåne, Danne Skåning (därav namnet), som förutom Pink Floyd fick mig att uppskatta Sniff n' The Tears mitt i min annars så metal/hårdrocksosande musikvardag. Vilket för båda banden har blivit en livslång kärleksaffär. Det är inte jämt jag lyssnar på dem, det går lite i vågor, men dom är alltid välkomna när dom hamnar i hörselgångarna.



Sedan är det väl inte helt utan att man blir lite extra imponerad av frontmannen Paul Roberts som verkar mer än lovligt talangfull. Inte nog med att han är motorn i bandet, det är även han som gjort alla dom sjukt snygga omslagen (plus massor mer otroliga målningar).





måndag 20 februari 2017

Dagens musiktip : Mothership

Mothership är på gång att släppa sitt 3:e album, High Strangness, den 17:e Mars. Baserat på de förra plattorna, ja då blir det något att bita i. Man drar igång ett riktigt marknadsföringsbatteri inför denna lansering och det är kul. Dels kommer då både singeln "Crown Of Lies" och skivan ut på snygg vinyl.




















Svenska postermakaren, och personliga favoriten, Robin Gnista har dessutom snickrat ihop en snygg poster till det hela.






Man har inför detta även fått sig en signatur öl från ett bryggeri i Baltimore, Oliver Brewing Company, som gett ut en öl inspirerad av låten "Crown of Lies" från kommande plattan. Bryggeriet har inlett en serie med Rock inspirerad IPA, som redan innan hade en öl baserad på musik från The Well och Blue Snaggletooth. Gott sällskap verkar det som.












Det enda jag inte kan bjuda er på är ett vettigt ljudklipp på singeln, då jag har haft en del strul med att streama från Soundcloud. Ni kanske kan få er den till livs här från Loudwire? Eller den här liveupptagningen som kanske inte är riktigt optimal, men ger en fingervisning i alla fall.



För mer info, Facebook.

fredag 17 februari 2017

Recension : Bonafide - Flames

Hörde jag någon säga partyrock! Jamendåså, då tar vi ett varv med Bonafide. Pontus Snibb och hans grabbar fortsätter med sin AC/DC osande boogierock, nu med sin 6:e platta Flames.

Det är väl egentligen inga större musikaliska överraskningar som vi får, men det svänger och det finns ett par riktigt sköna rockrökare som är som gjorda för ett par kalla en Fredagskväll när man vill komma i lite skön stämning. Även en snygg och soulig tillbakalutad bluessvettig ballad som avslutning i  "Under Your Spell".

Jag har tidigare haft det lite svårt att ta till mig denna "genre" av band som tenderar att simma fram i AC/DCs svallvågor, men måste säga att jag tenderar att svänga lite där numer. Vet inte om det är för att det var så länge sedan som moderbandet kändes riktigt väsentliga och det gamla materialet är allt för bekant. Så i och med detta så får jag väl helt enkelt krypa till korset och acceptera att det finns många som gör boogiepartyrocken minst lika bra. Och Bonafide är ett av de banden. Hatten av helt enkelt!

Betygsmässigt slänger jag till med en väldigt stark trea. Plattan innehåller ett antal riktigt bra låtar, men det finns även några som inte genast sätter sig. Därför är jag lite blygsam, men med disclaimern att det kan ändras när jag fått chansen att lyssna mer på plattan. Men det är helt klart ett album värt att lyssna in sig på.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Smoke And Fire och Under Your Spell
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 24:e Februari 2017
Facebook





Band Members:
Pontus Snibb: Vocals & Guitar
Anders Rosell: Guitar
Martin Ekelund: Bass
Niklas Matsson: Drums
Låtlista:
Back In Flames
Smoke And Fire
Power Down
Bottle Of Jack
Written In Stone
Like It Now
Keep A Safe Distance
Gotta Go
Flippside Groovin'
Under Your Spell 




torsdag 16 februari 2017

Recension - Thobbe Englund : Sold My Soul

Thobbe Englund, som tidigare varit med och musicerat tillsammans med ex. Raubtier och Sabaton, har nu släppt en soloplatta med namnet "Sold My Soul".

Min allra första tanke när jag såg namnet var att jag har ingen aning om vem denne Thobbe är och när jag såg titeln tänkte jag mest på Bullets gamla låt, med samma namn.
Sedan läste jag det medföljande pressmaterialet, där som sagt Raubtier och Sabaton nämndes, vilket gjorde mig aningen orolig. Två band som jag klarar av i små doser. Dessutom nämndes Yngwie Malmsteen som inspirationskälla. Inte direkt dåligt, men jag har en aning svårt för den mannens behov att briljera hela tiden.
Hur skulle då det här vara?

Helt ok faktiskt. Det är skönt att Thobbe låter just Malmsteen influenserna stanna i solopartierna och de instrumentala bitarna. Det vill säga inte hänge sig åt okontrollerad gitarronani för att fylla varje möjlig sekund med ett litet soloparti, bara för att man kan, utan i stället låta riffen och melodiernas gung dominera låtarna.

I låtarna hittar man ganska mycket referenser till gamla hjältar, Dio/Rainbow, Yngwie, Judas Priest, Accept, Black Sabbath och Deep Purple för att nämna några. Jag vet dock inte om det är det norrländska arvet eller det lite pompösa från Sabaton, som här och där skiner igenom och lockar fram känslan av lite Roger Pontare ibland.

Vet inte om det är konstnärlig ambition eller enbart ett missöde när man skapat CD-skivan, som gör att att samma lilla låt återkommer två gånger, dels mitt i och som avslutning. Men på hela taget en skiva som är bättre än vad jag förväntade mig när jag satte på den första gången.






Det lite trista skivomslaget till trots, så tycker jag att det är en ganska habil platta. Det blir 3 starka Ess.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Steel And Thunder och Trägen Vinner
Skivbolag: Metalville
Release: 24:e Februari 2017
Facebook

onsdag 15 februari 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 5!

Jahapp, dags för en ny lista med blandat godis från källarvalven. Det blir lite blandat, gammalt och nytt, bara 3 band idag, men lite extra matnyttigt.

Vi börjar med en väldigt ny bekantskap. En EP med Voodoo Smurfs från Österrike.Det är inte många dagar jag vetat om denna lilla pärla, men jäklar vad den gått på repeat. Det svänger något infernaliskt om gänget. Som en underbar gumbo av Deep Purple, Pink Floyd och en massa annat gott. Sade jag att det svängde förresten?





Från förra året kommer nästa alster. Wild Honey, en trio kvinnor från Kalifornien, som ger starka vibbar av alternativ-andlighet. Enkel folk-doom, på gränsen till naivt low-fi, men med en charm som jag inte riktigt kan värja mig mot.



Facebook

När vi ändå vandrar längs de lite mörkare stigarna så tänkte jag passa på att presentera Zeal And Ardor från New York. Bandet själva presenterar sin musik som "American slave and black metal", vilket inte är någon dum label kanske. Något som skulle funka i nästan vilken Tarantino film som helst. Bandet är dessutom strax ute på vägarna i Europa. För oss alla som gillar trevliga vinyl släpp, så gav bandet ut boxen på bilden, dock bara i 40 ex. som tydligen sålde slut i ett nafs.





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...