söndag 31 mars 2013

Grattis!! Angus Young

Idag hyllar vi det skottska energiknippet från Australien, Angus Young. Denna eviga skolpojke fyller idag 58 år.

Underbar gitarrist och entertainer i ett av rockens stora band. Mer än så tänker jag inte säga helt enkelt. Grattis och Glad Påsk!

lördag 30 mars 2013

Dagens Musiktips - Daughter Cover

Stoltaste pappan i stada är fortsatt stoltaste pappan i stada!
Dottern gjorde en liten spontancover av Daughters låt "Peter" tyvärr blev det något knas med tekniken, så hela låten kom inte med....


fredag 29 mars 2013

Konsert - Ghost, Tyrol 2013-03-28

Denna afton, skärtorsdag till råga på allt, styrde jag och frugan vår trogna kvast (skämtsamt kallad Reanult) mot Tyrol, Djurgården i stället för att sikta mot Blåkulla (Blå Jungfrun utanför Oskarshamn), men just ikväll, under fullmånen, var mörkrets härolder, Ghost, just på Tyrol för att hålla sin mässa.

Efter sin bejublade debutskiva och med uppföljaren om hörnet, behöver jag då säga att förväntan var stor att äntligen få se bandet live för första gången?

Det skulle visa sig att kvällen hade en ohelig treenighet i beredskap för oss. Jag passar dessutom på att be om ursäkt för dom dåliga bilderna.

1. Första förbandet, Dead Soul.
Vilken jäkla rökare!
Bandets namn kan te sig en aning märkligt när man levererar så levande och själfull musik. Detta är verkligen ett band jag kommer att återkomma till.
Även detta ett band från Östergötland, normalt en duo, men för livespelningarna förstärkta till fem man. Bandet själva kallar sin musik för Industriell Doom Blues och det är väl inte någon dum beskrivning, för det var modern Blues rock med ett mörker som härstammar rakt ner från en berömd korsning strax utanför Clarksdale. Drivet och rått, analogt och synt i en svängig mix. Därtill en sångare med en riktig guldpipa.

Av en slump fick jag chansen att byta några ord med gitarrhalvan av Dead Soul, Niels (hittar så otroligt lite om detta band på nätet), då han även dubblar som Ghost's Turnéledare. Trevlig kille som kunde berätta att man har en skiva på gång, förhoppningsvis i September. Den hoppas jag få chansen att återkomma till här på bloggen.
När jag kom till konserten visste jag inget alls om bandet. När jag gick därifrån visste jag egentligen inte så mycket mer, men en sak som jag vet, är att jag upptäckt ett nytt favoritband.

Dead Soul har en singel ute på vinyl och uppe på Spotify, se till att lyssna på den! Det är inte en uppmaning, utan en order.

 2. Som förband nummer två spelade Switchblade och tyvärr är nog det mest positiva jag kan säga om dem, är att dom slutade. Till slut. Nä förresten, trummisen och keybordspelaren var energiska och duktiga, men det var alles. Antagligen baserar jag detta till mångt och mycket på min aversion mot growl, för det var några minuter i mitten av deras set som blev mer uthärdliga när den omaskerade sångaren valde att sjunga lite mer normalt. Men även att denna typ av introverta doom kanske behöver ett annat forum, mer eget, med andra förväntningar. Gitarristen var ett kapitel för sig, hade jag velat höra oinspirerade ackord med långa mellanrum hade jag kunnat stannat hemma och lånat dotterns elgura och ackordbibeln. Som lök på laxen hade man en alldeles egen growldemon som stundtals släntrade ut på scenen. Först och främst, demoner släntrar väl inte? Dom dyker upp och försvinner i blixtpuffar! :-) Skall man ha en maskeringsgimmick, får man nog steppa upp lite om man  öppnar för ett band som Ghost, som gör det hela på en helt annan nivå. Oinspirerat framträdande över lag som bara lyckades dra ner stämningen.

3. Ghost! Säga vad man vill om det bandet, men vilken show dom levererar.
Musiken, som de namnlösa vålnaderna levererar, sitter som en knytnäve i solarplexus. Papa Emeritus II seglar runt på Scenen och lyckas med sina små och sparsamma gester skapa en otrolig närvaro. Ljusshowen är vansinnigt snygg, backdropen likaså. Ett mycket professionellt paket, fulladdat med mystik och bra låtar, och trots att det var en hel del av dem som jag inte hört ännu, så funkade det väldigt bra.

En sak som frugan och jag reflekterade över är att det blir en något udda upplevelse när man inte kan se och tolka musikernas ansiktsuttryck. En annan sak som jag reagerade på var de snygga körerna eller dubbningar av Papas röst (vet inte riktigt vad jag skall kalla det), som i vissa stunder får sången att låta som tagen ur en skräckfilm om man tänker sig klassiska scener där man hör flera röster från helvetets djup. Däribland låter det även som kvinnoröster är indubbade, vilket i sig triggade tankar på om huruvida det kan finnas kvinnor bakom kåporna. En tanke som får extra bränsle efter gruppens senaste video. :-) Vem vet? Inte jag! Dock är identiteterna bakom gruppen ointressant för min egen del, även om det alltid är kul att spekulera runt mystik.

Jag ser verkligen fram mot skivsläppet för uppföljaren, och efter kvällen tror jag knappast att jag kommer att bli besviken. Sedan får folk skrika sig hesa om att dom är trötta på hypen runt Ghost, för min egen del gillar jag hela paketet och kommer fortsatt att se fram mot vad dom har i kikaren för oss.

En underbar kväll, och sällan har väl textraden från låten Stand By Him, "It is the night of the witch tonight", varit mer passande, som denna skärtorsdag.

torsdag 28 mars 2013

Recension - The Saint James Society : Bab(a/y)lon Rising

The Saint James Society är nu äntligen tillbaka med uppföljaren till sin galanta EP med debutalbumet "Bab(a/y)lon Rising".

TSJS fortsätter den mystiska resan som EP:n inledde. Redan i titeln till skivan kan vi ana en hel del ockultism.
Dels har vi Babalon, Den stora modern eller gudomliga skökan. Babalon som representerar den frigjorda kvinnan och hade stor betydelse för bland annat Alister Crowley som såg sig själv som det odjur som hon ofta porträtteras ridande på. Enligt vissa tolkningar är hon även Baphomets moder.

Sedan har vi Babylon, som i sig haft olika betydelser genom historien och religiösa uppfattningar. Men bland de vanligare i senare tid har väl Babylon fått klä skott för förtryck, egoism, materialism och förtryck av andlighet och personlig frihet. I Bibelns uppenbarelsebok omnämns Babylon som den stora skökan.

Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar, men vi kan även ana fler kopplingar till Crowley och Thelema tankarna, då bandet upprepande använder sig av en för den rörelsens viktiga symboler, Hexagonen/gramet, både i sin vanliga form och inventerat på skivomslag och i sina visuella manifestationer. Men eftersom det handlar om musiker kan man även dra slutsatser mot "The Solfeggio Frequencies" som skall ha positiva spirituella och fysiska egenskaper. Helande genom musik.
Lägger vi här till bandets namn, där vi har Saint James, den första aposteln, som även pekas ut som Jesus bror. Ja, då har vi som sagt en guldgruva av mystik att gräva ur. Kanske handlar det om en mix, eller inget alls.
Dock kan man konstatera att ett band som levererar en skiva omvälvd i så mycket symbolik och mysticism, levererar en utökad upplevelse för den som vill grotta ner sig i detta. Vilket gör att det är lite trist att det hela dras ner en aning av det enda jag är besviken på, själva paketeringen. Den fysiska CD:n kommer förvisso i en gatefold variant av digipack, men helt platt så den kommer att försvinna bland andra skivor och inte synas i massan. Dock med en snygg bild på själva utviket, men själva omslaget är mer som en singel eller EP, den känns lite billig.
 Jag hoppas att vinylutgåvan ter sig bättre, för i en tid då försäljningen av fysiska skivor sjunker så hade jag nog hoppats på något mer från en sådan kreativ grupp. Ett texthäfte hade inte varit för mycket begärt. Som det är nu hade jag lika gärna kunnat köpt skivan digitalt och antagligen sparat en slant. 

Musiken då?
Även här fortsätter gänget i EPns utstakade ljudspår. Det är en luftig lättsam ljudbild som presenteras. Inte helt lätt att sätta fingret på, då det till denna luftiga lättsamhet vävs in rejäla doser av suggestivt mörker och tyngd. Flummigt är nog det som bäst summerar det hela.
TSJS bjuder oss på en komplex resa helt enkelt. Min första spontana tanke är att låtarna på den tidigare EP:n är mer direkta, men även på LP:n hittar vi starka låtar, jag tror dock att tiden är denna skivas bästa vän. Den tenderar att växa med tiden och det ökar väl risken för en långvarig vänskap. På det stora hela kan jag bara understryka det jag tidigare skrivit om gruppen, det här är mer av samma vara vara och det man gör är att cementera de löften man gav med EP:n.

Vi får på detta debutalbum läckert fuzzade gitarrer, skönt sväng, latent erotik och en rejäl dos av suggestiv mystik. Gillar man 60-70 tals osande bluesbaserad garagerock med stonerinfluenser så är man i hamn.

Musiken gör det den skall, för mitt inre frammanas en önskan av att dricka kall öl i varmt klimat, dansa småpackad runt lägereldar på sandiga stränder. Och eftersom bandet förknippar sig starkt med Texas ökenlandskap, så får man väl säga att man är rätt ute.

Brandons sång är suggestiv och behaglig, och står sig riktigt bra på egen hand. men det är när tjejerna fyller i och kompletterar som det uppstår magi. Skulle jag önska mig någonting så är det nog att att just tjejerna skulle få en mer framträdande roll i sången. Sista låten "House of Snakes" där Elza sjunger på Franska är ruggigt bra. Det är något visst med franska...

Generellt kan man väl bara konstatera att denna plattan inte klockar in som partyplattan för förfesten, utan mer en skiva som man helst avnjuter under andra mer kontemplativa omständigheter. Därmed inte sagt att den inte kan njutas i sällskap med andra. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att även om plattan inte är en perfekt giv, så är det som ett första alster klart intressant. Kan nu bara TSJS fortsätta att leverera vad denna skiva lovar, så kan dom gå långt.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Brandon Burkart - Bas och Sång
David DuBois - Gitarr
Elza Burkart - Sång och Percussion
Candice Bertalan - Sång och Percussion
Jeremy Hayes - Trummor

Skiva: Bab(a/y)lon Rising
  1. Refractions
  2. Bab(a/y)lon Rising
  3. The Serpentine Highway
  4. Blood & Sand
  5. The Book of the Jaguar Priest
  6. Get Cold
  7. Post Tenebras Lux
  8. Ode to the Turquoise Ox
  9. Letters Signed in White
  10. Celestial Symbols Interpreted
  11. House of Snakes

Skivsläpp: 2013
Skivbolag: Tee Pee Records
Hemmaort: USA

Facebook
Bandcamp
Hemsida


Spotify

Support The Bands That You Like!!

tisdag 26 mars 2013

Dagens Musiktips - Ghost

Nu på Skärtorsdagen så vänder jag och frugan kvastarna mot djurgården för att delta i Ghosts mässa på Tyrol inför sitt kommande skivsläpp. Så påpassligt då av bandet att släppa sin nya video (för vissa en aningen NSFW) för att peppa inför konserten. Och peppad är jag...både inför skivan men framför allt spelningen.



Otroligt skön och underfyndig video.
Nu behöver jag bara hitta någonstans att äta innan konserten.... Kanske stället som visas i videon?....:-)

Grattis!! Steven Tyler - Leonard Nimoy

Frontmannen och rockmyten från Aerosmith, Steven Tyler fyller idag 65 år. De senaste åren har väl tyvärr det som varit utanför scenen det som gett mest avtryck.

Mitt eget förhållande till bandet är väl, inte helt ovanligt, att det är det tidigaste materialet som är mest intressant även om man smäller till det med en och annan världshit då och då.










I Fredags var det "Kapten Kirk" som fyllde år, idag får vi gratulera "Mr. Spock". Leonard Nimoy fyller 82 år. Även han har förutom Star Trek och en massa andra film och TV projekt haft sin lilla del i musikranchen.Bland annat med låten "Ballad of Bilbo Baggins". Förstår inte varför Peter Jackson inte valde den till titelmelodi till Bilbo filmen?...??? :-)






måndag 25 mars 2013

Spader Ess rekommenderar! - Fathom

Fathom är en smutt liten hjälpreda för att hitta musik man kan tänkas gilla.

Skriv in ett bandnamn på en grupp du tycker om, och vips så spelas det upp små korta smakprov från bandet, samtidigt som det på sidorna poppar upp andra grupper som man kan tänkas gilla. Om man har ett Rdio konto (?) så får man dessutom möjligheten att höra hela låtar.
Det är inte riktigt alla band som den kan spela musik ifrån, men väldigt många.
Det enda jag kommer på att klaga på i skrivande stund är problemet om man väljer en bandnamn som delas av flera artister, så har man inte någon smidig möjlighet att välja den man själv är ute efter. Dessutom skulle det vara smidigt om man kunde på ett enkelt sätt välja en specifik platta, eftersom många ändra stil genom åren och det kanske bara är en viss era som man är ute efter. Det går genom lite tweakning.











 Funkar förvånansvärt bra. Kan väl ses som ett komplement till Spotify's Related Artist funktion.

lördag 23 mars 2013

Önskelistan - Hårdrocks bil

Denna Buick Riviera från 1963 är så jäkla hårdrock! Jag bryr mig inte ens om vad det är för motor eller andra häftiga egenskaper i bilen som Fesler har byggt, utseendet i sig är så rått så det räcker och med namnet Satans Sled därtill så är man ju i Rock n Roll himmelen.

Stereoanläggningen verkar ju duglig den också.
 
Vill Ha!!

fredag 22 mars 2013

Önskelistan - Slips

Först av allt så måste jag bara säga att jag verkligen hatar Slipsar. Det måste väl gå till historien som ett av de mest fåniga klädesplagg man kan tänka sig. Inte nog med att dom är krångliga att knyta, är i vägen och är allmänt obekväma, dessutom skymmer ju för bövelen trycket på bandtröjan!

Men måste man nu ändå ha slips, varför inte en sådan här skönhet? Skulle väl vare en klar succé på vilket styrelsemöte som helst.





Grattis!! William Shatner

Återigen en gratulation som inte är sprungen direkt ur musiken, då William Shatners arv till mänskligheten inte kommer att ligga inom detta område även om han gjort ett par försök med att kombinera spoken word framträdande till kända låtar.
Utan det är framför allt som den storslagne Kapten KirkUSS Enterprise i Star Trek som åtminstone jag har tagit honom till mitt hjärta.. 
William Shatner fyller i alla fall aktvärda 82 år idag.


Här är han in en humoristisk hyllning till George Lucas.




torsdag 21 mars 2013

Dagens Musiktips - Black Star Riders

Jag har precis snabblyssnat på Black Star Riders första singel "Bound For Glory", som kan hittas på Classic Rocks hemsida, från den kommande fullängdaren All Hell Breaks Loose.


Bandet som nyss gick under namnet Thin Lizzy gör mig riktigt kluven. Under tiden som dom kört under Lizzy flagg har dom lämnat mig ganska kall. För mig är Thin Lizzy något heligt och ett Lizzy utan Phil otänkbart. Därför tyckte jag det var positivt när namnbytet annonserades och man meddelade att man skulle göra en skiva. För på något sätt blev det för mig som en travesti av det heliga att åka runt som någon form av hyllningsband och köra de gamla låtarna.
Kanske en orättvis dom mot en samling musiker som jag verkligen ändå gillar, men jag kan inte rå för det. 

Så, nu med nytt namn och framför allt nytt material så känner jag att den känslan släpper. Så lyssnade jag på Singeln och på något sätt så fortsätter min förvirring. "Bound For Glory" låter verkligen både som något jag redan hört med Lizzy och något som skulle kunna vara sprunget direkt ur Thin Lizzy. Dubbelgitarrerna är där, svänget, känslan. Ricky Warwicks röst är inte allt för långt från Phils. En del gitarrer lite tyngre och produktionen låter lite modernare, men på det stora hela detta kunde lika gärna ha varit den naturliga fortsättningen på Thin Lizzy. Lite som om man hittat gamla inspelningar som man putsat upp och gett ut.
Men det är det ju inte, bara nästan. Och det är här förvirringen sätter in på riktigt. För det är en riktigt bra låt, även om den är förvillande lik andra lizzylåtar. Vilket gör att jag inte bara kan sätta mig på tvären och obstinat skrika "detta är en skam!". Vilket hade varit den enkla vägen.

Så provlyssningen av denna första låt, i det nya kapitlet av en legendarisk musikalisk resa, lämnar mig med flera mixade känslor.
Sorg, för att det bandet som jag älskar så inte längre finns (även om man har sagt att tributespelningar kan komma att ske under Thin Lizzy fanan).
Glädje, för att här verkar det komma en fortsättning på låtar som saknats mig och för att på något sätt så fortsätter Thin Lizzy andan på ett sätt som den inte gjort på många år.

Slutkontentan får dock bli positiv! Låten är riktigt bra. Sedan får vi vänta 27:e Maj och se vad resten av plattan för med sig. Tills dess skall jag njuta av den här låten, med vissheten att åtminstone den troligen skulle ha  gjort Phil stolt, och med förväntansfull förtjusning se fram mot vad Black Star Riders första skiva kan föra med sig.

Dagens Musiktips - Egonaut

Det är bara att konstatera att det finns så mycket bra musik härute i världen. Det är ett riktigt I-landsproblem, ett underbart sådant, men så är det. För det är den enda anledningen jag har för att ursäkta att jag inte tidigare lyssnat på Egonaut.
Jag har hört talas om bandet, men aldrig lyssnat på dem tills för någon dag sedan. Förlåt!
Men jag får väl försöka ge deras nysläppta platta "Mount Egonaut" lite tid i stället.


onsdag 20 mars 2013

Är det bara jag eller... Hultsfred?

Tydligen tänker FKP Scorpio flytta Hultsfreds festivalen till Sigtuna, för att komma närmare publiken och därmed kunna boosta biljettförsäljningen, enligt artikel i Aftonbladet.

Själv, sett ur min egen snäva synvinkel, hade det nog varit ett smartare drag för FKP att boka lite bättre artister!
På just Hultsfreds lista över bokade akter, så här långt, finns det inte en enda akt som får mig att ens höja på ögonbrynet. Känns nästan som ett rekord. Det brukar alltid finnas något band som man skulle vilja se. Fast det verkar som om det är lite symptomatiskt för Tyskarna över lag.
Kan inte säga att någon av deras andra festivaler, Bråvalla och Getaway får mig att hoppa av förtjusning dom heller, även om det där åtminstone finns några akter som jag gillar och skulle vilja se. Dock är det ännu så länge inte tillräckligt för att jag skulle få ut tummen ur... och boka.

Kan väl även till viss del bero på att jag dels nått en ålder med ökade bekvämlighet som bieffekt, men också det att jag helst ser band i egen regi under mer ordnade förhållanden än festivaler. Åtminstone om jag skall njuta av just bandet som sådant, så då behövs det lite mer för att locka väg mig på festival där det är den sammantagna upplevelsen som är viktigast.

Men det är klart, skickar man mig presspass och ett boende så visst, det kanske går att omvända mig med. :-)

Grattis!! Thåström

Idag är det mig en stor ära att få hylla en av Sveriges största artister enligt min mening.
Joakim Thåström fyller idag 56 år.

Ända sedan dagarna i Ebba Grön, så har han han varit och är fortfarande en av svensk musiks tyngsta spelare.

Tyvärr har det fallit sig så att jag aldrig sett honom live i någon av de konstellationer han medverkat i. Dock har jag lyssnat på honom live tillsammans med Ebba Grön i Oskarshamns Folkets Park. Anledningen till att jag inte såg dem var att jag satt inlåst under scenen. Sånt händer när man plankar och åker fast....

Upprinnelsen var att en av polarna var kusin med Fjodor och hade i ett svagt tillfälle lovat att backstagepass skulle ordnas via kusinen. När det till slut var dags, alla pengarna spenderats på folköl och det hade liftats till parken, visade det sig att ingen kontakt tagits med kusinen överhuvudtaget. Kusiner behöver ju inte betyda att man är tighta, jag har flera sådana själv (även om ingen är direkt känd). :-)
Ingen fara dock, det fanns ju alternativ. Med tonårslogik förenad med artificiell intelligens i form av duktigt folkölsintag så landade vi på alternativet Plankning (och då menar jag inte Internetfenomenet, utan oldschool klättra över stängslet), för se bandet var ett måste.
Dock kom det ett par vakter i vägen för vår djärva plan, och eftersom vi först träffade på dem på fel sida av stängslet, så blev vi förpassade till en skrubb under scenen. (kan inflika att det inte var enda gången jag stiftat bekantskap med denna skrubb).
Dock innebar det att man hörde det hela ganska bra, och som lök på laxen släpptes vi ut samtidigt som bandet ramlade ner till logerna, vilket i sig var en syn. Tyvärr hade polaren inte lust att ta kontakt med sin kusin nu heller, så vi blev helt sonika utkastade med nya böteslappar till mor o far och en historia för framtiden.

Tillbaka till Thåström, han har gjort en inspelning av en låt, som nog får sägas är den som osvikligt påverkar mig mest känslomässigt av alla. "Balladen om Briggen Blue Bird". En mäktig låt och text  i sig, som slår an på gamla nedärvda segelfartygsromantiska känslor, och som i Thåströms känslosamma framförande blir ett riktigt hot mot ens machofasad.


tisdag 19 mars 2013

Lika som bär

Är det fler som reagerat på att Hershel Green i TV-serien "The Walking Dead" håller på att förvandlas till Ulf Lundell efter 1 års framfart i en värld till största delen befolkad av Zombies?



måndag 18 mars 2013

Dagens Musiktips - Generalerna

Jag fick en låt skickad från ett band som jag tidigare aldrig hört talas om, Generalerna. Det visade sig vara deras debutsingel (?), "Gator Från Förr", så det kanske inte är så underligt att man inte hört talas om dem tidigare. Dock verkar det vara ett hårt arbetande band som jobbat rejält på livescenen.

Generalerna är ett Örebrobaserat sextett som levererar en sprudlande skrammelpoprock som skulle kunna vara det oäkta barnet i en förening mellan Håkan Hellström och Eldkvarn som vuxit upp hemma hos farbror Keith Richards.
Just denna låten som hämtat sin inspiration från sångarens hemtrakt Sala, har en underbar skön småstadskänsla som jag verkligen kan sätt mig in i. Det här skulle kunna vara som ett soundtrack för de känslor jag har när jag ensam promenerar genom min ungdoms hemtrakter.

Debutskivan ligger tydligen färdig, men man väntar på rätt tillfälle att släppa den. Grabbar, det är nu!



Jag kan dessutom rekommendera att man kikar på deras minidokumentär i tre delar, om sin resa mot en festival i Norge. Mycket charmig och underhållande.

söndag 17 mars 2013

Grattis!! Scott Gorham

Scott Gorham fyller idag 62 år. Han har varit en viktig del av Thin Lizzy och har därigenom mutat in sin plats i mitt hårdrockshjärta.

Skall bli spännande att se vad hans nys band Black Star Riders kommer att erbjuda.







Önskelistan - Black Sabbath

Detta är väl egentligen fel rubrik att lägga detta då det är något som kryssats bort från önskelistan.

Sedan jag sålde iväg mina vinyler så har jag en del gapande sår i skivsamlingen. Ett av dessa har varit Black Sabbath, där vinylerna stod för lejonparten av vad jag hade med dem. Tills idag. Vi åkte till Media Markt för att sonen skulle kika på lite hörlurar. Dock blev det inga hörlurar, utan i stället fick jag med mig en Black Sabbath box hem.  
The Complete Ozzy Years 1970-1978

Alla studioplattor med Ozzy, remastrade, inhysta i en box i form att ett gigantiskt kors. Plus lite till. Allt till det facila priset av 250:-
Klart värt, även om det utlovade plektrum kortet saknades. Ibland har man tur.


Så nu är i alla fall Black Sabbath delen i skivsamlingen lika sorglig längre.

lördag 16 mars 2013

Stoppa Pressarna! Kloka ord från Dave Grohl

Dave Grohl var Keynote speaker på South By Southwest (SXSW) i år, och jag måste bara säga att jag älskar Dave Grohls musik, men mer än det, så älskar jag Dave Grohl själv för den han är.
Vilken Man!

Är man en musiker, konstnär, om man drömmer om att starta ett eget bolag eller om man helt enkelt bara älskar musik och konst, så är det väl spenderade 50 minuter att lyssna på hans tal. Och i vanlig Dave Grohl anda, så är det både vältaliga och roliga minuter.

Detta talet borde vara obligatoriskt skolmaterial i varje skola med minsta estetiska ambition!


Daytona Bike week video Dag 9


Så, då har vi kommit fram till sista dagen för Daytona Bike Week. Egentligen är det väl i morgon som är den officiella slutdagen, men då handlar det mest om hemresa.
Tänkte här bara summera min egen förkärlek för Motorcykelvärlden.

Till att börja med, så har jag varken MC-kort eller motorcykel själv. Även om jag kört lite grand i min ungdom. Det började med att som knatte gå med i den lokala Crossklubben och hade därigenom givetvis tidens hjälte, Håkan "Carla" Carlqvist som stor hjälte. Fattas bara annat. Dock var detta av ekonomiska skäl en väldigt kort period.
När det kommer till Motorcyklar så är min smak dessutom aningen begränsad. De maskiner som triggar mina habegär är Custom-cyklar och Choppers. Japanska Räserhojjar lämnar mig kall.

Jag och min bästa polare växte mer eller mindre upp ute på en ö utanför Mönsterås, Oknö, där vi röjde runt från ganska tidig ålder. På Oknö var det "förr i tiden" ganska populärt att partaja runt midsommar och den lokala Knutteklubben, Hangover MC hade sin egen lilla tältplats utstakad på Kaffetorpets camping. Så där samlades knuttar från halva landet under Midsommar. Detta var ett paradis för oss som vid 13-14 år, skulle jag tro, började hänga där, dels för att det var lukrativt då man fick samla ihop deras tomglas för att panta, men framför alt för att det var spännande och man fick provsitta deras bågar. Good Times!

Sedan fortsatte det med mopedtrimmande i ganska tidig ålder, funkade bra när man växte upp på landet. Jag och polaren roade oss ute på ön där vi bodde, med att se till att reta upp patrullerande polisbilar. Eftersom vi kunde ön utan och innan så var det inte svårt att försvinna på dolda vägar i skogen. Alltid lika roligt. Dock hände det att det dök upp MC-poliser, då var det inte riktigt lika kul. Vet inte vad som var värst, att förlora trimdelar eller att behöva masa sig hem till mor och far med böteslappar. :-)

När man kom upp i åldrarna så började folk runt om skaffa sig motorcyklar, både lätta och tunga. Givetvis var det alltid en kamp om att få provköra. Ett tag hade jag en stående deal med en kompis som gillade min mors matlagning, så mot att jag fixade nattkäk så fick jag låna hans hoj för att åka efter maten. Funkade bra för mig.

Sedan var det ju det här med N.J.B. Då ursprunget av gruppen, Night Jammin Band, mer eller mindre var uteslutande hojåkare från trakten, däribland den lokala hojprofilen "Idi" Idebrant på trummor. Så blev det ganska naturligt att det spelades en hel del på knutteträffar runt om i Småland. Både i den tidiga sättningen, och i den senare. Vilket alltid var lika trevligt, dels för att det var riktigt härligt folk man stötte på, och sedan var det ju extra roligt eftersom gagerna oftast bestod av en stor del öl. Ett av de mest minnesvärda tillfällena var när det spelades på Höglandsträffen utanför Nässjö. En numera insomnad träff, som i sina glansdagar drog stora mängder hojåkare från i stort sett hela Europa.

Att det skulle bli en minnesvärd kväll kunde man ana redan när vi svängde upp med vår mattsvarta Ford "Transvestit"  framför scenen för att lasta ut. Scenen var utsågad ur övervåningen på en lada, med taggtråd för att hålla för överentusiastisk publik nedanför borta.
Det lades ut en ramp som man fick kånka upp utrustningen för, när den väl var borttagen fick man klättra upp på baksidan för komma upp på scenen.
Här en bild på Wilmer X när dom spelade på samma scen.
 Bilden lånad från http://home1.swipnet.se/~w-18268/index.htm


 Redan på dagen, under soundchecket, så började det strömma till en skara pruttfulla knuttar. Vilket resulterade i rätt bisarr syn på ca. 40 vältankade hojåkare som headbangar loss till trummornas enformiga soundcheck. Så fort hela bandet stämde in började vrålen om att det skulle spelas ZZ Top's Touch.
Sedan på kvällen, när spelningen drog igång uppstod ett annat problem. Eftersom gaget i vanlig ordning till viss del bestod i öl, så föll det sig inte bättre än att en viss nödighet uppstod hos bandmedlemmarna. Eftersom det inte då gick att komma ner från scenen på ett enkelt sätt så löstes detta med att trycket lättades bakom en presenning som var uppspänd baktill på scenen. Det var dock först efteråt som vi såg att nedanför denna presennings var grillbordet placerat. Behöver kanske inte tillägga att vi avstod från korv resten av kvällen. 

Numer är det väl mest i form av TV-serier som jag fortsätter att njuta av Hojkulturen. Fast man kan väl säga att för min del så börjar cirkeln slutas, så jag sedan många år är gift med en avlägsen släkting till min gamla idol Carla. :-) Nu får jag väl bara se till att få ut tummen och skaffa mig ett MC-kort också.

Här är ett par spår med Night Jamming Band och den senare konstellationen N.J.B. Låtar som hörts på en hel del hojträffar runt om i Småland under 80-talet.





fredag 15 mars 2013

Intervju - 13 snabba frågor till The Quill

Detta blir min första intervju, så ni får ha överseende med frågornas kvalitet. Vad passar då bättre än att göra den med mina gamla polare i The Quill som dessutom råkar vara högaktuella i och med att dom släpper sitt 7:e album nu i Maj.


 1. För dem som mot all förmodan inte känner till er, kan ni ge en kort beskrivning av The Quill?
The Quill – The Quill är ett band som funnits med sedan tidigt nittiotal, har släppt sex stycken kritikerrosade album, turnérat runt hela världen och spelat på de flesta större festivalerna i Europa. Vi är ett band som inte är rädd för att bryta ny mark. För tio år sedan gjorde vi t.ex. ett par hyllade konserter med Kalmar symfoniettan och kommer inom kort ge en unik konsert tillsammans med en sextiomanna kör. Bandet består av fyra starka personligheter med olika musikaliska bakgrunder, men med ett gemensamt kall och vi är mer taggade än någonsin.

2. Vilken/vilka låtar skyller ni på vad gäller att starta ert musikintresse från början?
Magnus – När jag var en liten skit gick jag lös på farsgubbens skivsamling som bestod av en vägg vinyler, och senare även en vägg med cd-skivor. Men den riktiga knockouten kom 1987 när min äldre bror hade fått tag i en vinylsingel med ett nytt amerikanskt rockband. Jag minns att han hade en ljusorgel med tre färger som var kopplad till stereon och när jag hörde de första ackorden till låten blev jag så tagen att jag var tvungen att lägga mig ner på golvet och bara lyssna. Sen låg jag där och spelade låten om och om i timmar och tittade på det pulserande ljudet från ljusorgeln. Låten var Paradise City med Guns N Roses.

3. Vilka band inspirerar er både vad gäller gamla och nya band?
The Quill – Det är mycket Black Sabbath, Led Zeppelin och Kiss, men också Kyuss, Queens Of The Stoneage och även Aerosmith och liknande för att nämna några.

4. Med förra plattan ändrade ni ju lite, dels på laguppställningen, men även lite på soundet. Hur har tiden sedan “Full Circle” varit?
The Quill – Fruktansvärt omtumlande och lärorikt på många plan, plus att det har gett oss en del gråa hårstrån, men så klart också mycket skratt och minnen för livet.

5. Magnus: När du kom in i bandet, vid inspelningen av förra plattan, så var mycket av låtarna redan skrivna. Hur har arbetet med nya plattan skiljt sig?
Magnus – Största skillnaden är nog att alla har varit mer inblandade som både kompositörer och textförfattare och att vi från början har haft en tydlig plan med alla låtar. Vi har haft mycket fokus på att få med så mycket olika moods, tonarter, stilar etc. Noga valt vilka låtar som ska vara med och i vilken ordning de kommer, för att försöka hålla intresset hos lyssnarna uppe igenom hela plattan. För egen del känner jag mig extra tillfredställd med att ha gjort klart en låt som jag började skriva för ca 10 år sen.

6. Roger: Tillbaka i fållan. hur känns det att vara hemma i The Quill igen. Hur skiljer sig bandet från förra voltan?
Roger - Jag tycker att det mesta är sig rätt likt, de hade möblerat om lite i replokalen bara. Nä, skämt åsido, när jag pausade 2005 fanns det ingen osämja emellan oss även om det självklart blev lite ansträngt när jag väl beslutat mig för att kliva av. Mitt beslut då hade mer att göra med att jag vara allmänt slutkörd och trött på allt runt omkring. Kändes som man spenderade mer tid åt att kommunicera med skivbolag, management, Skatteverket etc än att skapa och spela musik. Så jag kände att jag behövde pausa från allt det ett tag. Men vi har fortsatt att hålla kontakten och jag har varit och kollat när de har lirat i närheten vilket jag måste erkänna är en rätt bisarr upplevelse. Magnus Arnar var ju en ny bekantskap för mig men lättare snubbe att ha och göra med får man leta länge efter så överlag har återkomsten varit oerhört enkel och naturlig.

7. Så, till nya plattan. The Quill har ju gjort en rejäl resa sedan första plattan och Stoner-stämpeln har hängt med ett tag nu, och det må väl ha varit relevant på de första skivorna, men jag känner att ni på senaste plattorna gått mot ett mer klassikt rock sound, fortsätter ni på den resan nu med nya skivan? Vad har vi att förvänta oss?
The Quill - Vi kan säga så här, istället för att skryta med att vi har blivit argare, hårdare och tyngre så har vi blivit bredare. 70’s och stoner-influenserna har ju alltid funnits där, och på plattan har vi fler ingredienser än tidigare, men fortfarande med The Quill trademark så att säga.

8. När kommer plattan att släppas? Finns det någon titel som ni kan dela med er av nu?
The Quill - Plattan släpps på tyska Metalville och kommer att heta Tiger Blood. Tiger Blood betyder att du är oövervinnerlig eller odödlig, vilket summerar arbetet och alla erfarenheter vi har samlat på oss under Full Circle-tiden. Vi presterade och gick igenom mer under de två åren än många band gör under en livstid och utan att gå under.

9. Vinylutgåvor, gärna i limiterade upplagor är en trend nu. Är det något som ni kommer att haka på?
The Quill – Yes, baby! Tiger Blood kommer att släppas båda som CD, vinyl och i digital form.

10. Många band väljer att flytta till någon av storstäderna för att komma närmare sin “marknad” men Ni har alla valt att stanna kvar i respektive hemtrakter, hur har det påverkat arbetet med bandet?
The Quill – Dels är vi så pass rotade med våra familjer och arbeten att det är svårt att bryta upp. Men samtidigt gör avstånden att det är mer fokus när vi väl möts och arbetet blir supereffektivt och vi jobbar stenhårt. Hänga, partaja och ha trevligt ägnar vi oss åt under turnéer.

11. Hur ser låtskrivandet ut i bandet, med tanke på er geografiska spridning? Är det ett kollektivt arbete eller skriver ni mest på personlig basis?
The Quill – arbetssättet har väl alltid varit att Jolle eller Chrille kommer med en idé som de antingen går ner i replokalen och spelar in eller gör en enklare version av hemma på datorn, som de skickar till alla i bandet. Sen snurrar låten runt i mailkorgen tills den är klar helt enkelt.

12. Musikscenen har ju gått igenom en del förändringar på senaste tiden, mycket på grund av den nya tekniken. Skivbolagens roller förändras, Rocktidningarnas inflytande förändras, Bloggar och nät-tidningar växer osv. hur påverkar allt detta er? Positivt eller negativt?
The Quill – Det beror lite på vad man vill eller är kapabel till som band, men över lag är det hela positivt. Tillgängligheten, den personliga kontakten och nätverkandet är A och O idag.

13. Jag upplever att det har blivit en “Do It Yourself” trend till följd av att dessa ändringar, till skillnad mot tidigare, när man signade sig på ett bolag och sedan gjorde de resten, hur påverkar det er?
The Quill – Det positiva är att vi själva har mer kontroll över vår musik idag och kan själva påverka exponering och vilka vägar vi vill gå. Det negativa är lustigt nog att vi får mer kontroll över situationen, vilket betyder att det krävs så mycket mer fokus och arbete av oss för att det ska hända någonting och att vi ska komma någonstans.

Det var det helé. Kan bara säga Gutt å dé grabbar, tack för att ni tog er tiden att svara på mina frågor. Jag ser verkligen fram mot nya plattan och att få se er på scen igen. Gävlegigget med Hille-kören blir ett spännande kapitel i The Quill Story som jag givetvis kommer att återkomma till på ett eller annat sätt. 

Daytona Bike week video Dag 8


Till mångt och mycket är det väl ofta en myt som inte alltid blir riktigt lika episkt vacker som på video. Särskilt om man ser till att den baserar sig på ett ganska förlegat macho-ideal som gärna når patetiska proportioner om man tittar på vissa 1% klubbar.

Och även om jag har svårt för själva outlaw-delen, så kan jag inte låta bli att älska TV-serien Sons of Anarchy.Men som vuxen och åtminstone stundtals tänkande person, så inbillar jag mig att jag har jag förstånd att veta var gränserna för vad som bör hålla sig till fiktion går.

En sak som dock småirriterar mig lite i SOA, är att det är inte huvudrollsgänget som kör dom ballaste motorcyklarna (även om deras hojar är helt ok), utan det gör det rivaliserande gänget Mayans. Apehangers for the win!




Grattis!! Dee Snider - Ry Cooder -Brett Michaels - Sabrina

Dee Snider, den evige ungdomsrebellen som bara vill rocka fyller idag 58 år.
Säg den som växte upp under 80-talet som inte vet vem det pastellfärgade yrvädret från New York är. Med Twisted Sister visade han att man inte behöver skriva världens mest virtuosa låt för att nå ren kultstatus, utan man kommer långt på en enkel klämmig melodi och stora portioner humor.
Jag gillar även hans engagemang, inte minst i censurfrågor.










Ry Cooder, den flink fingrade slidegitarristen, fyller idag 66 år. En man med en diger meritlista. För min egen del var det hans medverkan i soundtracken till filmerna Streets Of Fire och Crossroads som gjorde att jag fick upp ögonen för honom.




Till detta födelsdagsparty lägger vi även Bret Michaels, Han fyller han 50 år denna dag.
En del klämmiga låtar lyckades Poison få till en gång i tiden, men Bret har väl dock inte på senare tid varit någon större kulturberikare, med sina ganska patetiska dokusåpor.


Vilken födelsedagsfest vore komplett utan lite kvinnlig fägring? Och eftersom vi här får chansen att gå in på videos som gett mången hormonstinn tonåring våta drömmar, så passar vi här även på att gratulera Sabrina på hennes 45 års dag. Och baserat på bilden här bredvid så drar jag genast slutsatsen att hon fortsätter att ge många av dessa, numer mindre tonåriga, pojkar en och annan dröm fortfarande.
















torsdag 14 mars 2013

Är det bara jag eller... Kim Jong Un

Senaste tiden har det varit en del gnissel mellan Nordkorea och resten av världen. Efter att ha funderat lite över fenomenet Kim Jong Un, eller Kim Jong Långkalsong som han antagligen hette i skolan, så har jag kommit fram till att hans till synes stora vansinne inte handlar om något annat än gammal vanlig Rock n´roll hybris.

Han går helt enkelt bara i fotspåren efter Led Zeppelin, Queen, Motley Crüe och de andra dekadenta rockstjärnorna. Är man uppvuxen i denna andan med en tillika dekadent depraverad far, som älskade att vältra sig i Khaki, och är ständigt omgiven av ett land med jasägare, så är det väl bara naturligt att ta saker ett steg extra och får lite skev uppfattning om vad som är socialt gångbart.

Min teori är att hans eskalerande vansinne helt enkelt bottnar i tristess. Nu har han ju inte riktigt samma möjligheter att ge sig ut på världsturné, men precis som många berömda rockstjärnor innan honom, så försöker han helt enkelt pressa gränserna för att se hur långt man kan komma. När den vanliga rockstjärnan testar gränserna för hur långt man kan få groupies att gå eller hur mycket bisarra saker man kan få igenom via sin rider, så använder Kim bara den verktygslådan han bifogar över.
- Fan vad det är trist idag... Jag hotar USA med ett kärnvapen angrepp!
- Undrar om Sydkorea är vakna? Jag hotar med att förinta en ö för dom...

Och på den vägen är det.... Har man inte tillgång till Facebook eller möjligheten att blogga, och inte tycker att det räcker med droger, får man helt enkelt försöka hitta sin bekräftelse på annat håll.
Att han dessutom har börjat umgås med lirare som Dennis Rodman stärker bara min tes. Möjligen kan hans nyfunna vänskap med Dennis vara ett tecken på att han nu kommer att söka sig mot en mer traditionell dekadens, som Rodmans lärling. Eller är det precis tvärtom, att det är Kim som tänker ta Rodman som sin egen Padwan och visa hur man partajar NorthKorean style.



Daytona Bike week video Dag 7


Chopperbyggandet har ju dessutom blivit så populärt att det gett upphov till en uppsjö TV program. Allt i från den gapiga och aningen dysfunktionella familjen Teutuls i Orange County Choppers, till svärmorsdrömmen och gentlemannen Jesse James från West Coast Choppers.

Dessa två byggare gör dock aningen pråliga hojar för min egen smak, då jag föredrar den lite mer nedtonade stilen som bjuds i Exile Cycles fall.

Men då är ju ägaren Russel Mitchell Engelsman från början, så det förklarar väl den lite mer europeiska touchen. Dessutom har dom en maskin som är baserad på den svenska Mohedaramen.


onsdag 13 mars 2013

Stoppa Pressarna! Konklavdax

Så, då har man kört igång valet till den nya överhuvudet för dom Katolska himlalotsarna. Dom som är röstberättigade har låsts in i konklaven och släpps inte ut för än en ny påve är vald.

Vill man nu hjälpa dom på traven så kan man gå in på den här siten och lägga sin röst på Papa Emeritus II. Med rätt man vid kräklan så skulle det bli lite ordning på skeppet. Dessutom låser man upp möjligheten att få lyssna på låten "Year Zero" från Ghosts kommande platta
“INFESTISSUMAM”  och nedladdning till en PDF med en variant av ovanstående bild. Skulle göra sig som tischa.... Dessutom är låten riktigt suggestiv och skön.


 Att få denna chans till marknadsföring måste betyda att planeterna börjar rada upp sig... Obetalbart! :-)

Daytona Bike week video Dag 6


Det är inte bara den engelsktalande västvärlden som anammat denna kulturform, även om förtecknen är klart amerikaniserade. Här är ett exempel från Spanien. Mago De Oz med den talande titeln Vodka and Roll. Även om man åtminstone här i Sverige skulle påtala just olämpligheten i att blanda Motorcykelåkning och Alkoholkonsumtion.







Följ min blogg med Bloglovin

Grattis!! Adam Clayton - L Ron Hubbard

U2 basisten Adam Clayton fyller idag 53 år. Strongt med ett band som hängt i så många år med bara en lineup.Som nämnts tidigare här bland U2 gratulationerna så har bandet gjort mycket bra låtar, där en har extra betydelse för mig och frugan. Men i dag tar vi en helt annan.











Även papphatten L Ron Hubbard, grundaren av Scientologkyrkan, lär ha blivit född denna dag, man kan väl aldrig så noga veta eftersom han verkade ha en fäbless för att skarva friskt om det mesta.
Och anledningen till att jag väljer att överhuvudtaget uppmärksamma honom här är väl just det att jag vurmar för knäppgökar i största allmänhet. Bara resan från misslyckad SciFi författare till grundare av en "religiös" rörelse, som lyckas attrahera så mycket kändisar. Priceless! :-)




tisdag 12 mars 2013

Stoppa Pressarna! Trooper Ale

Det är inte bara Steve Harris födelsedag idag, nyheter från Iron Maiden lägret sipprade ut via Rocknytt att bandet ger sig djupare in i Merchandiseträsket. Denna gången med en Ale vid namn Trooper Ale.

Jag har inte haft nöjet at tprova några av just Iron Maidens viner tidigare, så jag vet inte vad dom har för ambitionsnivå på sina drycker, utan jag kan bara jämföra med andra bands försök inom denna nisch.

Dock kan man ju genom videon med Bruce Dickinson åtminstone ana en vilja av att göra något kvalitativt bortom en cool etikett (för cool är den). Vi får väl hoppas att så är fallet. Ser verkligen fram mot att få chansen att prova. Valet av både öltyp och bryggare verkar ju lovande i alla fall.















Grattis!! Steve Harris - Ron Jeremy



Steve Harris fyller idag 57 år. Man får väl se honom som en av konstanterna inom Metal helt enkelt. En ikon, i ett ikoniskt band. Hade mer än gärna sett dem nu när dom intar Friends arena, men så blir det inte. Tyvärr. Får väl sätta på "Live After Death" och minnas tillbaka på de gånger jag fått se dem tidigare.

Kommer jag att besöka hans spelning med British Lion? Inte en chans. Det är väl iofs inte det sämsta jag har hört, men jag tål inte sångarens röst...








En annan hårding från en helt annan bransch fyller idag 60 år, nämligen Ron Jeremy. Med över 2000 porrfilmer på sin CV så är det väl inte så konstigt att han hamnat i rekordboken för "Most Appearances in Adult Films".










Daytona Bike week video Dag 5


Även om det finns många sköna Motorcykelmärken som får plats på olika sätt inom hojkulturen så är det ju inte helt utan att ett märke sticker ut lite extra och har bildat lite av en egen kult. Harley Davidson. Här några hyllningar till denna maskin!













måndag 11 mars 2013

Daytona Bike week video Dag 4



Kärleksaffären till Hojåkarmyten har givetvis sträckt sig utanför rockens ramar och även popsvängen har tagit sin beskärda del av myten. Nu på senare tid genom Lady Gaga och Lana Del Rey, men även långt tidigare, som i exemplet med Birgitte Bardot.









Grattis!! Nina Hagen - Douglas Adams

Punkikonen och Rockrebellen Nina Hagen fyller 58 år idag. En otroligt stark, spejsad och spännande kvinna, vars karriär spänt från tyrolerbumpa via punken till Opera. Ett friskt inslag i min korta punkkarriär.













Detta är även födelsedagen för en annan rockstjärna, fast då i formen av en författare. Och då inte vilken författare som helst utan den numer bortgångne Douglas Adams som skulle fyllt 61 år idag. Rockstjärna, frågar sig vän av ordning?
Förutom att han själv spelade gitarr och var svårt influerad av Pink Floyd (som han även spelat med) och var polare med Gary Brooker från Procul Harum (som förövrigt spelade på hans minnesceremoni), så får man väl anse att en man som skrivit "Liftarens Guide till Galaxen" som en som förtjänat det epitetet. Att han dessutom skrivit för Monty Python, Dr. Snuggles och Doctor Who, visar på hans storhet.

Han var dessutom en stor miljövän och aktivist. Har man inte läst den redan så måste jag rekommendera boken "Last Chanse To See" (ursprungligen ett radioprogram) , som är en otroligt rolig men samtidigt tänkvärd bok om utrotningshotade djur.

Förutom att han är en av mina favoritförfattare så låg han även bakom datorspelet Starship Titanic som jag gillade skarp. En man med många strängar på sin lyra. Har du inte redan grävt ner dig i hans gedigna skatt, gör det. Det är en order, ingen uppmaning.




söndag 10 mars 2013

The future's so Bright... The Saint James Society

Jag skrev för en tid sedan om ett gruppfinansieringsprojekt (crowd funding) som görs av konstnären Jason Atomic under namnet Satanic Mojo. Nu visar det sig att ännu ett spännande projekt i liknande anda seglat upp.

Det är väl ingen hemlighet att jag har snöat in på The Saint James Society's EP och väntar med spänning på deras kommande första fullängdsalbum "Bab(a/y)lon Rising".
I samband med släppet av nya albumet så försöker bandet, tillsammans med den prisbelönta medieartisten Juan Azulay att få ihop 4000$, med start från den 7:e Mars och fram till den 16:e April, för att skapa en roadmovie genom den Amerikanska södern för att visualisera musiken till den kommande plattan.

För den som sponsrar projektet finns det en hel del godis att tillgå enligt en prisstege. Bara under tiden som jag själv tittade på informationsvideon nedan ramlade det in 3 sponsorer och då hade projektet precis dragit igång. Eftersom jag själv gärna skulle se denna film, så får man väl ta sig en funderare på om man inte skall gå in som finansiär. Mer information om Bab(a/y)lon Rising - The Road Movie hittar ni här.

Som sagt, en skiva jag verkligen ser fram emot och nu även en film....

Daytona Bike week video Dag 3


När sedan den ensamme ryttaren till slut hittar sin flock så får vi t del av wolfpackmentaliteten, individerna som söker styrka i varandra. Gemenskapen i utanförskapet. Broder skuldra vid broder. För det handlar oftast om män, även om undantagen finns.







Grattis!! Chuck Norris

Idag fyller Chuck Norris 73 år, vem kunde tro det? Inte någon av mina stora favoriter, men jag vågar helt enkelt inte annat än gratulera på hans bemärkelsedag.

Jag gillade skarpt filmerna "The Octagon" och "A Force of One" i mina tidiga tonår, men därefter föll intresset ganska snabbt.









lördag 9 mars 2013

Daytona Bike week video Dag 2


 Det finns något poetiskt i bikermyten, som gifter sig (som Ernst skulle ha sagt) med just rockmusik. Den rebelliska andan, drömmen om den stora friheten.
Den moderna cowboyen som korsar prärien på sin chopper, en man med vägen som mål. Här finner vi ensamryttaren som ständigt söker sin flock. Easy Rider.

fredag 8 mars 2013

Daytona Bike week video Dag 1


Motorcyklar och Rockmusik har alltid haft ett speciellt förhållande med varandra och är ständigt lika populär som kombination. Både i texter, videos och skivomslag. Exemplen är oändliga.
Med det i bagaget och det faktum att det idag är startskottet för den årliga "Bike Week" i Daytona, Florida som är en av de klassiska Bikerfesterna här på jorden, tänkte jag fira detta med att leverera en daglig musikvideo, ibland med lite funderingar som har Hoj-kultur som gemensam nämnare, de dagar som festen pågår.

Bara för att, så att säga, ett ypperligt tillfälle att få kombinera två sköna ting.
Dagen till ära kickar vi igång det hela med den mest klassiska av dem alla. Steppenwolf - Born To Be Wild med bilder från den lika klassiska hojåkarfilmen "Easy Rider"


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...