torsdag 31 januari 2013

In Vino Veritas

Från Brands for Fans i samarbete med Motörhead kommer nu ännu en dryckesnyhet, denna gången Motörhead lådvinet. Vid namnet Sacrifice Shiraz och i en förpackning liknande en förstärkare med Motörheadloggan skall man nu frälsa törstiga strupar inför grill och festivalsäsongen.


Smakar det gott? Ingen aning, men förpackningen är cool.

Vinet skall gå att beställa hos Systembolaget, med en leveranstid på 5-8 dagar, så här gäller det att planera sitt supande en aning. :-)
Artikelnummer: 78666-08
Årgång: 2012
Druva: 100 % Shiraz
Ursprung: South Eastern Australien
Pris: 329 kronor per box

Grattis!! Johnny Rotten - Jimmy Hurtig

Även punklegender blir äldre till åren, åtminstone dom som överlever sig själva. John Lydon, a.k.a Johnny Rotten blir idag 57 år gammal. Och även om han och hans kamrater i Sex Pistols fått väldigt (på gränsen till överdrivet ibland) fokus, åtminstone inom den Europeiska punkvågen, så kan man ju inte annat än säga att dom har sin plats där. Särskilt imponerande med tanke på deras något sparsamma skivproduktion.

På den lokala Pizzerian Eldorado i Mönsterås var den musikaliska räddningen, under en tid, att det fanns just en Sex Pistols singel i Jukeboxen. Maskinen matades med mynt och hela kvällar kunde låtarna "Pretty Vacant" och "No Fun" höras om och om igen, till mig och mina kompisars stora glädje. Dock är jag tveksam om resten av gästerna var lika förtjusta. Vet inte om det var detta som gjorde det, men senare kom det lite fler lyssningsbara singlar i maskinen.

Johns musikaliska projekt PIL bör även det få sin eloge här, även om det är en grupp som det tog ett tag innan jag riktigt fick upp ögonen för.


En annan som fyller år idag är Jimmy Hurtig från Svenska Mother Of God. Har inte känt till dem så länge hittills, men deras första skiva har varit en riktigt positiv upplevelse. Så jag säger grattis och kör hårt!


By the way, Inlägg No.1000!!!




onsdag 30 januari 2013

Dagens Musiktips - Lord 13 : 2013

Detta är ingen ny skiva, trots sin titel. Grekiska bandet Lord 13 släppte 2011 sin platta med namnet "2013", sug på den logiken. :-)


Men vem bryr sig när man får sig till livs en dos med sköna stoner riff och katchiga låtar.För här är det riffandet som regerar. 




Hemsida


Support The Bands That You Like!!

tisdag 29 januari 2013

Kiss Fever

Nu när det pågår Kiss feber i huvudstaden i och med utställningen hos ExtremeFood i Stockholm, så kände jag att denna alternativa beskrivning om hur Kiss sminkning uppstod kunde vara på plats. Ingen version som jag själv hört förut, men eftersom det är direkt från Gene, så måste det ju vara sant....eller.... :-)



I slutet på det här klippet kommer dock en helt annan version av hur sminket kom till, den verkar dessutom som en lite mer nyanserad version, om inte annat för att det är fler än bara Gene som pratar. För övrigt en ganska trevlig liten miniserie "When Kiss ruled the World"


Grattis!! David Byron - Tommy Ramone

Den oefterhärmlige frontmannen i Uriah Heep, Davis Byron skulle ha firat sin födelsedag idag, men han dog i alkoholrelaterade skador dagen innan sin födelsedag, dvs. igår fast 1985.

En magisk röst i ett otroligt band, som även om bandet fortsatte och stundom gjort en del bra låtar sedan David kickades, är den som satte Uriah Heep på min karta och kommer att vara den felande länken till det bandet. Bandet dök upp ganska tidigt i min rockresa och är, även om jag måste medge att jag lyssnar allt för sällan på dem numer, så är dom en viktig länk till vem jag är musiksmaksmässigt idag.





Tommy Ramone, Trummis i legendariska Ramones och den ende nu levande av "bröderna" Ramone. Idag blir han 61 och det är väl inte så dåligt för en av grundpelarna i Punkrörelsen.














måndag 28 januari 2013

Intressant Cover av Van Halen's "Panama"

Reggie Watts gör här en kreativ och annorlunda cover av Van Halen's "Panama".


Vettlösa tankar - Skivor

En spännande serie som Stones från "Tune Of The Day" och Rebelängeln på "Metalyze" startat om sina skivsamlingar i serien Record Madness har fått mig att fundera lite runt min egen mediokra samling, men även runt skivor som helhet.

Förutom att skivor har förmågan att leverera själva musiken, så nära man kan komma förpackade känslor på något sätt, så lämpar dom sig ju ypperligt för att just samla på. Nu kan jag inte påstå att jag själv är en inbiten samlare, men jag tycker om skivor och det finns en liten samlar-gen inom mig som jag hittills lyckats hålla i schack rätt så bra.

Sedan jag sålde iväg min vinylsamling så kan jag dock konstatera att det som finns kvar i CD väg är en rätt ihålig samling utan direkt riktning, som jag skrev om här.

Men, det finns ju alltid annat att fundera över, t.ex. rangordningar. I min värld ser det nog ut så här:

Fysiskt före digitalt
Den digitala världen erbjuder en otrolig smidighet. Men det finns en tillfredsställelse i det fysiska som digitalt aldrig kan uppnå. Det är något nedärvt med samlar instinkten hos människor, när man inte behöver samla frukt och mat för sin överlevnad, då samlar vi på annat.

Vinyl för CD
Visst, jag har gjort mig av med de flesta av mina vinyler. Till största delen av utrymmesskäl och för smidigheten i CD och det digitala formatet. Men det gör inte att jag för den sakens skull förlorade mina känslor för vinylen. Formatet är oslagbart. Jag bortser helt från audiofilernas hävdande att ljudet är bättre osv. Jag tror dem, men jag kan inte på något sätt hävda att jag själv har varit i situationen att jag kunnat hävda ljudets överlägsenhet. Så fina anläggningar har jag aldrig haft råd med.

Däremot, känslan att bläddra bland LP och få hålla i ett riktigt snyggt konvolut. Möjligheten till att ha läsbara texter och mycket bilder. Oslagbart! Dessutom, sedan vinylen fått sin andra renässans, så har det börjat producera så vansinnigt mycket snygga och limiterade upplagor att snålvattnet verkligen rinner till.

Digipack före Jewelcase
Men, har man då som jag valt att gå över till CD, åtminstone för tillfället (för vem vet hur långlivat det mediet är?), så har man även här en del val. Har jag möjligheten så väljer jag genomgående digipack. Förutom att Jewelcase så gott som alltid tenderar att gå sönder, så är det väl likheten med LP-skivan som drar lite. Dom är helt enkelt snyggare och man kan göra mer intressanta saker med den förpackningen. Tyvärr så verkar Jewelcaset få regera i butikerna.

Sedan finns det u en hel del annat man kan fundera över, men detta får vara nog för tillfället.

söndag 27 januari 2013

Grattis!! Brian Downey - Janick Gers - Nick Mason

En gammal hjälte föddes denna dag för 62 år sedan. En av vapendragarna kring en av mina husgudar Phil Lynott i Thin Lizzy, nämligen trummisen Brian Downey.

Tyvärr fick jag aldrig chansen att se Thin Lizzy live men näst in till när grabbarna turnerade under namnet The Philip Lynott Band och besökte Västervik 1983.
Jag fick då även chansen att ta en bild på Brian och Phil ihop och få Phils autograf. Autografen har jag tyvärr förlorat med åren, men bilden finns kvar. Inte världens bästa men vad fasiken, man var ung och kanske inte helt nykter.










Mera födelsedagar. Janick Gers som är en av gitarrkollektivet i Iron Maiden fyller 56 år idag. Denna man med sitt band har jag dock fått chansen att se ett par gånger, senast tillsammans med frugan när vi tog med vår dotter på hennes första konsert 2006.












Så är det mer trummisar på gång, Nick Mason från Pink Floyd fyller 69. Att härstamma från den gruppen får tala för sig själv.












lördag 26 januari 2013

Ett extra grattis!!

Idag har jag äran att skicka ett extra stort grattis till Andy Christell, svängabasista extraordinär i Electric Boys, som idag gifte sig med Ann-Marie Söderbladh på Bali.

Foto: Jolle Atlagic

Stort Grattis!!

Grattis!! Eddie Van Halen

Det är något visst med gamla gitarrgudar, Eddie Van Halen är en sådan i mina ögon, även om han kändes mer aktuell förr. Idag fyller han i alla fall 58 år, och med sitt band, Van Halen, har han i alla fall roat mig från första självbetitlade skivan 1978 till "OU812" 1988. Därefter tappade jag intresset för Van Halen lite grand.

Dock kommer jag aldrig att glömma, 1984, när introt till "Jump" spelades och hela gräsmattan på Råsunda började röra sig sidledes av alla hoppande fans. Det var mäktigt.

En annan sak, en gång i tiden när jag började smygträna lite hemma i kompisen Basses källare, så cementerades följande öppning på alla kommande träningskassetter under lång tid framöver, för att psyka sig in i rätt sinnesstämning inför träningen. "Eruption" direkt följt av "You Really Got Me".


fredag 25 januari 2013

Recension - Bottlecap

Bottlecap är en ung trio från Göteborg som precis släppt sitt självbetitlade debutalbum. Själva presenterar dom sig som ”mustig in-your-face-rock med en släng av ADHD”. Det är väl något jag kan hålla med om till viss del, för dom är en ren jäkla urladdning. Men därmed inte sagt att det är utan finess.


Musiken spänner från klassisk rock och Stoner till punkiga urladdningar. Det är rått, skitigt och energiskt, med ett skönt sväng. Sången ligger allt som oftast mer på bristningsgränsen än som skönsång, vilket gör sig bra i sammanhanget.
Instrumenthanteringen och låtsnickrandet är det inget fel på. Ljudbilden är som sagt inte av den mer polerade sorten, men det ger i sig en extra dimension till musiken, för detta är mer energi än eftertanke. Tror inte jag skulle vilja ha det på annat sätt i detta fallet. Detta är rå och rolig musik med magkänsla, och jag kan inbilla mig att dom är kul att se live.

Det finns stunder när gitarren låter lite skönt experimentellt Tom Morello inspirerad, men över lag är det ganska rak och svängig rock. I "Shake My Hand" får jag känslor som påminner mer om ett ungt och energiskt Motörhead, vilket kan förklara varför det är en av mina favoritlåtar på plattan. Gitarrspelet är bra och rytmsektionen är tung och svängig. Alla låtarna håller kanske inte riktigt samma kvalitet, men på det stora hela är det en skiva som är väl värd att lyssnas på, särskilt om man är i lite partymode. Hur eller hur, ett ungt band som det skall bli kul att höra mer av i framtiden.



Och som av en händelse, gissa var man kan hitta skivan? Ozium records. :-)

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Gustav Påhlsson - Gitarr & Sång
Johan Reiman - Bas & Sång
Marcus Nilsson - Trummor & Sång

Skiva: Bottlecap
  1. Set Me On Fire
  2. Wretches
  3. Shake My Hand
  4. Hang On
  5. Carry Me All The Way
  6. The Torch
  7. Side Story
  8. Red Cucumber
  9. Soma
  10. Hang On Mr. Porridge
  11. Up (from This Dying Sea)
Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Muther Music
Hemmaort:Sverige

Facebook
Spotify
Hemsida


Support The Bands That You Like!!

Önskelistan - Dödligt cool Utemöbel.

Denna lilla pjäsen verkar inte finnas att köpa, utan vara ett unikt exemplar. Men jäklars vad den rockar. Det vete fasiken om jag inte skall ge mig på att tillverka en egen till sommaren... Blir ju nästan som att vara Fantomen om man får sitta i solen och läppja öl i en sådan här dödskalletron.


torsdag 24 januari 2013

Dagens Musiktips - King Gizzard & The Lizard Wizard

Här kommer en udda fågel som Dagens Musiktips: King Gizzard & The Lizard Wizard från Australien med sitt obskyra album "Eyes Like the Sky"


Varför udda fågel? Flera orsaker.  
  • För det första, skivan släpps bara på vinyl.
  • Musikaliskt är detta som ett soundtrack till en gammal spagettiwestern gjord av Quentin Tarantino, med andra ord Morricone fast med mer Fuzz. Det är lite av surfmusik, fast i Vilda Western miljö. 
  • Skivbolaget heter Flightless Records och har en stiliserad struts som symbol. :-)

Detta är troligen inte för alla, och det bär nog inget man strecklyssnar på långa stunder, men lite kul att sätt på vid rätt tillfälle. Kanske ett skönt Soundtrack till Tex-Mex festen. :-)

Här finns det en låt från skivan som släpps i början av Februari.

 

onsdag 23 januari 2013

Man kan inte förneka en bra låt.... Hooked on a feeling

Ok, jag kan inte påstå att jag är tokförtjust i Björn Skifs även om jag inte tycker att han är dålig, så är hans samarbete med Blue Swede kanske är något av det bästa han har gjort, för att inte tala om att det är en liten bit av Svensk musikhistoria. Och trots att denna serie egentligen går ut på att visa att en bra låt är svår att förstöra, kan man i detta fall ändå just konstatera att så är fallet här, det går verkligen att förstöra en låt (även om det i detta fallet kanske inte handlar om någon av musikhistoriens mest oförglömliga låtar) .
Visst, en ganska banal popdänga , men jag vet inte om det är låten i sig men den har verkligen slaktats genom tiderna, och man gör bara inte så med Svensk popexport!

Blue Swede


The Ovations


David Hasselhof


Vonda Shepard


BJ Thomas

tisdag 22 januari 2013

Konsumenttips - Ozium Records

På samma sätt som en en grupp kan få en viss reklam genom att man gör recensioner, så kommer här en blänkare om en av de andra delarna av musikscenen som gör att allt flyter ut till oss lyssnare.

I min förra recension av det Engelska bandet Enos, nämnde jag att deras skivbolag, StarGun Music, valt det svenska bolaget Ozium Records som distributör för sina skivor. Det är ju nu inte det enda som det lilla men ack så intressanta bolaget Ozium har att erbjuda.


Dels har man en ökad mängd egna akter på sin etikett, däribland mina nya favoriter Mamont. Vilka i sig är orsaken att jag kommit i kontakt med Ozium från början och härigenom fått upp ögonen för den mängd goa rock som ligger i just min smakzon, som man distribuerar och säljer i sin webbbutik.

Mats på Ozium har dessutom fått en kvardröjande generositet efter alla julhelger och utlovat härmed rabatt till alla Svenska beställningar som kommer in till butiken.
Ni kommer därför från och med nu kunna hitta en banner för Ozium i högerspalten, och jag rekommenderar en titt i deras shop, för där finns en uppsjö med spännande musik, både den egna och andra som man bara är distributör för, som jag om inte annat hoppas kunna återkomma till mer i framtiden. Dessutom håller man på och förbättrar butiken, så att man i framtiden skall kunna hitta smakprov på de skivor som finns där.

 

Grattis!! Frida Ståhl - Steve Adler - Michael Hutchence - Steve Perry - Linda Blair

Detta är inte enbart August Strindberg som är född idag, utan idag fyller ett helt gäng med mer eller mindre prominenta personer år.

Vi börjar med damerna först, och givetvis Svenskt. Frida Ståhl, Basista extraordinär i partyrockande La Puma, Grattis på födelsedagen!

Första gången jag såg henne var dock med hennes tidigare band Meldrum, som jag aldrig hört innan jag såg dem som förband till Motörhead. Men jäklar vad dom rockade, och som hon fortsatt sedan dess med Pumorna.



Extra respekt för att jag misstänker att hon är en av få kvinnor som fått äran att använda Lemmys "Murder One" rig att spela på, om jag inte missminner mig.

Nästa dam, är kanske inte direkt kopplad till musik, men då hon hade huvudrollen i en av mina absoluta favoritfilmer, så får hon dispens och blir följaktligen gratulerad hon med. Linda Blair, från filmen Exorcisten, som idag fyller 54. Finns bara en sak att säga, Fear The Priest!












Nästa man till rakning, originaltrummisen i det oförglömliga Guns n Roses, Steven Adler, blir trots allt 48 år idag. Tyvärr har väl hans drogmissbruk och de offentliga försöken att bli drogfri överskuggat hans senare karriär, men vi får hoppas att han kommit på rätt köl nu och får fart igen i sitt nuvarande projekt.


Michael Hutchence, numera tragiskt avliden frontman i Australiensiska INXS, skulle ha fyllt 52 år idag om han inte tagit sitt eget liv vid 37 års ålder. En av 80-talets rockikoner hann dock bli.














Steve Perry, sångaren som satte Journey på kartan, med sin karaktäristiska röst. Han fyller idag 64 år. Måste erkänna att bandet inte tillhör mina största favoriter, men man kan ju inte förneka att dom har haft en och annan hit genom tiderna. Jag kommer att spela den jag gillar bäst längre ner. Numera ersatt av en annan Steve, som låter ruggigt lik sin föregångare.
Nick med Far


Nick Simmons, son till den inte helt okände Gene, fyller idag 24 år. Äns så länge har han väl inte visat framfötterna musikaliskt, men det skulle int förvåna mig om han en dag får ärva pappas plats i bandet och ger oss en ny generation Kiss. Skulle vara lite häftigt faktiskt om man kunde dra ihop ett "Kiss the next generation" med ungar till originalmedlemmarna. Snacka om franchising.
 För killen kan ju faktiskt sjunga...



















måndag 21 januari 2013

Önskelistan - Vinnare igen!

Det går bra nu!

Det var inte så vansinnigt länge sedan jag lyckades med konststycket att i envig vinna mig ett par Marshall Lurar i en RockScience tävling.

Nu har jag även lyckats vinna ett par schyssta Motörhead-lurar i en tävling hos Brands For Fans
Tävlingen gick ut på att skicka in en bild där man sportar en Motörhead Öl samt att man skulle motivera varför man skulle vinna.

Vinnarbilden
Min motivering var helt enkelt mitt grattis inlägg till Lemmy.

Tack till Brands For Fans för tävlingen!

Recension - Enos : All To Human

Kom mina vänner och sätt er häromkring, det är dags att berätta historien om Enos, den sista rymdfarande Schimpansen.....


Enos är mer än bara ett ruggigt bra band och innan jag går in på själva musiken, för dom är mer än bara musik, mer eller mindre ett helt koncept, så jag tänkte presentera ramverket först.
"All To Human" är andra kapitlet i en episk rymdsaga om Schimpansen Enos, som skickas ut i rymden av NASA 1961, för att återvända till jorden, om något förändrad...
Skivan släpptes i December förra året, så den är på gränsen att den kunde ha fått starta årets skörd på ett riktigt positivt sätt, men faktum att skivan kom förra året gör den inte sämre.
Till musiken finns det även en seriebok, skriven av bandets sångare Chris Rizzanski och tecknad av Paul Stanczykowski, som följer historien om Enos.
Kapitel 1, både den musikaliska och Serieboken finns att ladda ner gratis via bandets hemsida.




Nu över till plattan. "All To Human" är en väldigt skön musikalisk mix. Här blandar man en psykedelisk rymdstoner coctail med en grund som får en att tänka på Orange Goblin, Hawkwind och Monster Magnet för att över allt detta strör ett rejält lager av Pink Floyd.
Särskilt i låtar som "Left For Dead" och "Obscured" får Chris till en Pink Floyd känsla då hans röst här till och med låter som en kombination mellan både Gilmour och Waters.

Det är väldigt bra musicerat på alla håll. Man vandrar med lätthet från spröda gitarrslingor till blytung rock. Musiken har många lager och det är verkligen en skiva som växer med tiden. En skiva som jag ser fram mot en lång bekantskap tillsammans med. För att inte tala om vilka förväntningar detta ger inför kommande kapitel i Enos rockepos.




Den uppmärksamme ser även att en annan av mina favorit på senaste tiden varit inblandad i projektet. Det är nämligen Alexander von Wieding som gjort albumomslaget, vilket bara cementerar min tes om att man i vissa fall kan använda vem som är konstnär till omslaget som en indikator på en bra produkt. :-)

Enos skivbolag Stargun Music har dessutom haft den goda smaken att skaffa sig en Svensk distributör för sina skivor, genom det eminenta Ozium Records.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Chris Rizzanski - Gitarr/Sång
Sean Cox - Gitarr
George Cobbold - Bas
Sparky Rogers -Trummor

Skiva:All To Human
  1. ...And Beyond
  2. All To Human
  3. Left For Dead
  4. Collisions
  5. Another Sollution
  6. Obscured
  7. Devil Makes Work
  8. Up n Down
  9. Who Knew?
Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Stargun Music
Hemmaort: England

Facebook
Bandcamp
Hemsida


Support The Bands That You Like!!

söndag 20 januari 2013

Grattis!! Paul Stanley - David Lynch

Wikipediastulen
Paul Stanley, eller Starchild om du så hellre vill, fyller idag 61 år.

En man som jag misstänker att de flesta vet vem han är, vare sig man gillar Kiss eller inte. För mig är han jämte kollegorna i bandet en ikon, då dom var ett av banden som cementerade min vurm för hårt rockande.

Två gånger har jag haft nöjet att se dem live, en gång med och en gång utan smink, och båda gångerna var magiska i sig. sist det begav sig var 2008 på Stadion, då jag hade min då 12-åriga och febriga dotter med på konserten.
Under konserten flög Paul ut över publikhavet till ett podie och väl där pekade han mot oss på den läktaren vi satt på. Vilket gjorde att dottern blev då alldeles till sig, hon var, och är fortfarande, övertygad om att det var just henne han pekade på. Och vem är jag att säga något annat.


Likadeles stulen från Wikipedia
David Lynch, som fyller 67 år är väl inte först och främst känd som musiker, utan som regissör. Men det faktum att han på senaste tiden mer ägnat sig åt musiken gör att han grattas här han med.

Han skapar kanske inte alltid den mest kommersiella och lättlyssnade musiken, har inte den bästa sångrösten, men den är för det mesta spännande, skum, störande musik och när han väl får till det, särskilt i olika samarbeten, väldigt bra.

Bland annat hans samarbete med Chrysta Bell som skrivit om här tidigare.










lördag 19 januari 2013

Grattis!! - Janis Joplin

Wikipediastulen
Janis Joplin skulle haft sin födelsedag idag om hon inte som så många andra legendarer checkat ut från jordelivet och skrivit in sig i 27 klubben.

Men ett antal år lös hon starkt och bjöd oss på oförglömliga låtar framförda med sin hesa och otroligt känslofulla röst.












fredag 18 januari 2013

Recension - Decending Chaos

Decending Chaos, ett Göteborgsband som bad mig ta en lyssning på deras singel och skriva vad jag tyckte. Och det har jag gjort.

Till att börja med, detta är inte min kopp av Thé, inte alls. Så jag får nog säga att jag inte på något vis är rätt målgrupp, vilket resulterat i att jag kanske inte lyssnat på de två låtarna, 'Soulless' och 'The One Within', riktigt så mycket som jag borde för att kunna ge en rättvis recension.

Musiken och produktionen är väl helt okej, och låtarna är bra uppbyggda. Ganska snyggt gitarr och trumspel. Men det ständigt gutturala vrålandet gör mig likgiltig och detta efter bara 2 låtar, vilket gör att jag bävar inför tanken på att lyssna en hel platta. Gruppen har en hyfsat kaxig presentation på sin Facebook-sida, där man utlovar följande "Descending Chaos was born and ready to take on the world!" 
Dock inte min värld.

Men som jag sade innan, detta är inte min arena riktigt, så eftersom jag har en del av den rätta målgruppen hemmavid, så bad jag min dotter, som är mer tolerant för allt vad growl och strupsång heter, att ta sig en lyssning.
Tyvärr grabbar, det var inte hennes Thé-kopp heller . 


Men ta nu inte oss på orden, du kan själv lyssna då deras singel som finns på Spotify.

torsdag 17 januari 2013

Viktig uppdatering!

Kanske inte så mycket Rock n Roll, men ändå. Jag har ju lovat att det inte skall bli någon Gastric By Pass blogg här bara för att jag har gjort den operationen, det är så många andra som gör det bättre (tror jag?).
Men jag kan inte låta bli att meddela att jag numer klockar in på en vikt under 90 kg och har därigenom gått från Fetma till överviktig enligt BMI modellen sedan början på Oktober förra året. 30 kg borta som jag inte på något sätt saknar.

Så, fortfarande är jag viktigare än många andra, men det är på rätt väg. :-)

- Så hur mår du då?
- Jo, tackar som frågar. Jag mår oförskämt bra. Har inte haft några som helst komplikationer hittills. Visst, det är ju en hel del omställningar, men det visste jag ju innan och det handlar i stort mest om mängderna man stoppa i sig. Annars är det väl mest problematiken runt att förnya garderoben och att jag inte kan hinka bärs i samma gamla takt, men det är ju mer positiva problem.:-)

Grattis!! - Mick Taylor

Mick Taylor, en av de tidigare medlemmarna i Rolling Stones, fyller idag 64 år, vilket dessutom gör honom till en av de yngsta personer av de som varit med om det tidigare åren i gruppens historia.

Han ersatte Brian Jones, 1969 och spelade med bandet fram till 1974. Vilket innebär att han var med på ett par av gruppens mer betydelsefulla plattor. Dock är inte Stones has enda merit, utan har spelat med lite här och där.







Kan även nämnas att även Kid Rock fyller år (42) idag. Men den enda kommentaren jag har angående honom är Varför? Har aldrig förstått vad som gör denna pajas så populär i sitt hemland?







onsdag 16 januari 2013

Önskelistan - Dödskallestolar

Nu när vi passerat nyåret så är det  dags att börja fundera på utemöblerna. Skall man lägga sig till med en riktigt rockande grillhörna så borde detta vara ett set stolar som platsar gott och väl att sänka ner sina nätta små rumpor i, för att läppja en stilla öl medan man väntar in den perfekta grillglöden.

Stolarna är från Pool och verkar vara gjorda i en limiterad utgåva på 12 st. så jag antar att dom inte är direkt billiga.

tisdag 15 januari 2013

Lite småbisarr upplevelse

Snygg timing idag när jag var ute och flög. Precis när planet börjar inflygningen och går in i det massiva molntäcket ovanför Kalmar flygplats så går Orchid - Down Into The Earth igång i lurarna. Blev en skön landning...


Önskelistan - En Cthulhu upplevelse

Ibland när man hamnar i sitt H.P. Lovercraft humör kunde kanske detta vara en vinnande kombination.

En underbar fåtölj från Maximo Riera där man kan sitta och njuta av ett glas av sin favorit-Cthulhu IPA från Us versus Them och Cthulhu Brewing Co ur ettför tillfället specialdesignat ölglas.




Eller låta ett ett glas vin från Eight Arms Cellars, kräla och slingra sig nerför strupen



Allt detta I skenet av Scott Musgroves skulpturala lampa, Walktopus.


Sämre kunde man ha det.

måndag 14 januari 2013

Grattis!! - Dave Grohl - Zakk Wylde

Idag har jag äran att gratulera Dave Grohl, som fyller 44 år. En man som lyckats förvalta sin stjärnstatus på ett exceptionellt sätt, från att sitta på trumpallen i ett av rockens numer legendariska band, Nirvana, till att fronta som sångare och gitarrist i ett av nutidens mest tongivande rockband, Foo Fighters. För att inte tala om alla samarbeten och sidoprojekt som denne mannen ständigt är inblandad i.
Baserat på det jag sett i intervjuer och vad andra sagt om honom (plus det att alla verkar vilja ha med honom att göra) så tolkar jag honom som en av rockens hedersknyfflar. Han ger dessutom ett väldigt intelligent intryck.

Jag ser just nu fram mot att se den dokumentärfilm han håller på med om den legendariska Sound City studion.



En annan man som gärna hänger på sig en gitarr som fyller år denna dag är Zakk Wylde. Han fyller 45 år och är väl som sagt inte helt okänd som strängbändare. Både bredvid Ozzy, men även frontandes sitt egna Black Label Society. Tycker det är lite kul att han stundtals låter så lik just Ozzy, när han sjunger på egen hand. :-)

Dessutom får man ju inte glömma bort hans samarbete med Blair's som resulterat i en serie med riktigt rockande och skönt starka såser. Kan inte annat än rekommendera!







 


Önskelistan - Barskåp

Ståbasar är coola instrument och barskåp är nödvändiga möbler. Så varför inte kombinera de båda och få ett coolt barskåp i form av en ståbas i ett.


Vet inte riktigt var man kan hitta ett dylikt, mer än att jag hittade bilderna här.

söndag 13 januari 2013

Recension - Attic "The Invocation"

Så, då provar vi att frångå de enbart positiva recensionerna. Detta är en recension  
som jag har haft liggande ett tag och varit i valet och kvalet om jag skulle publicera eller inte. Men här är den i alla fall.

Tyska Attic, från Ván Records och med relesedatum 7:e December, är en svår nöt för mig att knäcka. Jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till dem helt enkelt. dom har i alla fall släppt sitt debutalbum "The Invocation"

Snyggt omslag

Å ena sidan är dom duktiga och gör bra låtar. Å andra sidan, dom är så förrädiskt lika King Diamond/Mercyful Fate. Och det är här som min kluvenhet ställer till det. För jag gillar ju den Danska förlagan, även om jag inte är tokig i honom.
Så visst, jag skulle kunna se detta som ett väl fungerande, kärleksfullt gjort, komplement eller rent utav inbilla mig att det är en ny skiva av just King Diamond. Men, samtidigt är det mer eller mindre en karbonkopia av en artist som, milt sagt, har ett väldigt eget uttryck. Dilemma!!

Särskilt nu när Kungen har verkat pigga på sig ordentligt efter operationer och en bra sommar spelningsmässigt, så det ser ut som om det kommer ett nytt album från originalet.

Men åter till Attic. Dom har ett stort minus från min sida, förutom att jag har svårt att ta till mig musiken problemfritt, och det är deras corps-paint.
Jag är så förtvivlat trött på det och det ger mig mest vibbar av den Nordiska Blackmetal-scenen som jag helt enkelt inte orkar med i större doser. Får nog helt enkelt försöka reda ut en gång för alla vad det är som stör mig så med det. :-)
Visst hojtar nu vän av ordning, King Diamond har även han målat ansikte! Ja! säger jag, det finns fler som jag gillar som har det, t.ex. Kiss, men dom är för det mesta förlåtna för att dom är någon form av pionjärer inom området och gjorde det till sin grej innan Blackmetal folket tog det till absurdum. Det är i mina ögon väldigt få som kan få till det så det känns bra.


Dock efter ett antal genomlyssningar av skivan så får jag nog, för min egen del, skriva upp bandet som en form av Tributeband helt enkelt. Dom är som sagt inte dåliga, stundtals riktigt bra, men det blir på något sätt knas i huvudet, som jag inte riktigt får ihop. Men, kan man se bortom likheten och i stället se det som en naturlig fortsättning på King Diamonds arv, så är det en fullträff.
Men ta gärna och lyssna på dem och bilda din egen uppfattning, för det är dom värda.
Skulle vara roligt att höra vad ni andra därute tycker.



Torra fakta:
-------------------------------
Line-up:
Meister Cagliostro – Sång
Katte – Gitarr
Rob – Gitarr
Chris – Bas
Roman –Trummor

  
Låtlista:
1. The Hidden Grave (intro)
2. Funeral in the Woods
3. Join the Coven
4. Edlyn
5. Ghost of the Orphanage
6. In the Chapel (intro)
7. The Invocation
8. The Headless Horseman
9. Satan's Bride
10. Evil Inheritance

Skivsläpp: 2012-12-07
Skivbolag: Ván Records
Hemmaort: Tyskland

Facebook

Support The Bands That You Like!!


lördag 12 januari 2013

Surftips för Vinylfantaster - NSFW

Ok, eftersom jag vet att jag har ett antal vinylsamlande läsare och NSFW inlägg verkar väldigt populära, så bjuder jag på detta. Det är ju ändå Lördag. :-) Håll till godo med denna Tumbler-site med det talande namnet "Girls with Vinyl Records", som jag hittade för ett tag sedan på Advanced Demonolgy, men kom ihåg att jag varnat, det är kanske inte rumsrent i alla lägen.


fredag 11 januari 2013

Önskelistan - Mera Pin-up Vin

Jag vet inte riktigt hur populärt Portvin är egentligen, men om man skall döma över hur populära inslagen med Pin-Up viner varit, så kan det finnas en chans för dessa flaskor. Alltihopa från PasoPort Wine Company


Grattis!! - Michael Schenker

Pinsamt, men jag missade att det var Michael Schenkers 58:de födelsedag igår. Jäklars!

Men bättre sent än aldrig, Grattis!
Och så får jag väl helt enkelt bjuda på en av rockhistoriens bästa sing a long låtar!











Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...