måndag 5 november 2018

Recension : Greta van Fleet på Annexet 20181104

Igår var jag och frugan iväg till Annexet för att beskåda Greta Van Fleet, den nya vågen av klassisk rock. En kväll med lite mixade känslor.

Först. Det går inte på något sätt att ta ifrån ungdomarna i bandet att dom är ruggigt kompetenta, både som musiker och låtskrivare. Det är så otroligt tight, tungt och svängigt, att man nästan blir tårögd. Som alla vet låter, och ser bandet ut som en ung och potent version av Led Zeppelin, när dom var som bäst. Man har lånat det bästa från ett av dom bästa banden, helt enkelt. Men man har lånat lite för mycket.
Jammandet.
Jag förstår att man vill visa upp all sin musikaliska skicklighet, men att ständigt ge sig ut i långa, ibland lite oklara, jam-sessioner, blir helt enkelt lite tråkigt i längden hos en otålig publik anno 2018. Stundtals ville jag bara att Rob Tyner från MC5 skulle komma in på scenen och vråla sitt klassiska "kick out the jams, Motherfuckers!", för att få igång flödet och öset.

Så, på det hela taget, en skön konsertupplevelse som hade kunnat varit aningen bättre med ett lite tightare hållet jam-set. Mitt tips till grabbarna är att korta ner sologlänsandet och kör ett par extra sköna låtar, för det har ni.

Men som sagt, detta är ett gäng med framtiden för sig, och jäklar vad dom kan svänga när det gäller.

lördag 13 oktober 2018

fredag 28 september 2018

Recension : Hypnos - Set Fire To The Sky

Göteborgarna Hypnos är tillbaka med sin tredje studioplatta, Set Fire To The Sky.

Nya plattan är kanske inte lika direkt träffsäker som debuten, men den har en mer komplex och varierad ljudbild, vilket troligen gör att den får ett längre liv. Det är dessutom första riktiga plattan med nya sångaren Linus Johansson , om man bortser från GBG Sessions. Och han fattar micken med bravur vill jag påstå.

Exempel på det är "Time Is Running Out" som är en härlig mix av svenskt vemodiga folktoner och tillbakalutad spaggetivästernrytmer a'la Ennio Morricone.
För att inte tala om avslutande "Slutet", en härligt svepande och melankolisk ballad (även om den har ett rejält upp och hoppa slut), som lika väl skulle kunna vara en svensk tolkning av Black Sabbath's "Solitude".





Runt om detta så fortsätter man att göra det man är så bra på, nyskapar metallen från den era när den var som bäst. Det andas tidigt Judas Priest, Heavy Load och mer därtill utan att förlora sin egen särprägel. Hypnotiskt!



Album Rating: 4/5


Favourite Tracks:
Label: The Sign Records
Release:
September 28, 2018 
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/hypnosboogie/

And then in Swenglish:
 Hypnos from Gothenburg are back with their third studio album, Set Fire To The Sky.The new album may not be as direct a hit as their debut, but it has a more complex and varied sound image, which probably gives it a longer lifespan. It is also the first real record with the new singer Linus Johansson, if you don't count GBG Sessions. And he does it with flying colors according to me. An example of it is "Time Is Running Out" which is a wonderful mix of Swedish melancholic folk tones and laidback spaghetti western rhythms a'la Ennio Morricone.And not to forget the ending song "Slutet", a beautiful sweeping and melancholy ballad (although it has a big "up and running" end), which could easily be a Swedish interpretation of Black Sabbath's "Solitude".And all around this, they continue to do what they are best at, innovating the metal from the era it was at it's best. It breathes early Judas Priest, Heavy Load and lots more, without losing their own distinctive character. Hypnotic!

måndag 24 september 2018

Stoppa Pressarna! The Quill Reissues...


Goda nyheter gott folk!
Eller i alla fall för oss som gillar The Quill.
Metalville kommer att återutge fyra av de småländska hjältarnas tidigare album, både på CD och Vinyl. Först ut, den 26:e Oktober, blir "Hooray! It`s a Deathtrip" och "Voodoo Caravan".
Ett gyllene tillfälle för oss som älskar The Quill och Vinyl, då dessa bara funnits som CD tidigare. Dessutom lovas det bonusspår....




Mer info:
https://www.facebook.com/thequillsweden/
Pre-orders are now available:
Germany: http://tiny.cc/wnb4yy
Sweden: http://tiny.cc/kob4yy

torsdag 20 september 2018

Recension : Strange Majik - Channel T

Strange Majik, är en lirare från New York, som egentligen heter David Pattillo.
Han lirar en form av funkig, svängig Rythm and Blues mix med grova portioner Rock n Roll Swagger i.
Hans sätt att lira och sjunga ger en lite känsla av en kombo av Hendrix och Mick Jagger ibland.
Eller om vi skall säga det på svenska, om Conny Bloom och Stefan Sundström sammansmälte till en person.
Låter detta spännande?
Ja då kan jag inte annat än rekommendera Strange Majik's senaste platta, Channel T, för även om den kanske har lite mindre dalar här och där, så finns här låtar som är på gränsen till mästerliga.



Vet inte riktigt om skivan planeras släppas i något fysiskt format, i dag hittar jag bara plattan på digitala medier, men då är den lättillgänglig om inte annat. För bra är den och är väl värd att ta ut på en svängom.






Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Toky Time Bomb och Building It Up And Tearing It Down
Label: ?
Release:  4th Septembert, 2018
For More Info Visit:
http://strangemajik.com/
https://www.facebook.com/strangemajik/

In Swenglish:
Strange Majik, a dude from New York, whos real name is David Pattillo. He plays a kind of funky, swinging Rythm and Blues mix with a big portion of Rock n Roll Swagger in.His way of playing and singing gives a small sense of a combo by Hendrix and Mick Jagger at times.
 Or if we should put that in a Swedish context, like Conny Bloom and Stefan Sundström merged to one person.

Does this sound exciting? 

Yes, I can only recommend Strange Majik's latest album, Channel T, for although it may have some smaller downs here and there, there are songs that are on the verge of masterpiece.
Do not really know if the album is planned to be released in some physical format, today I only find it on digital media, but then on the other hand, it is easily accessible if nothing else. It's really good and well worth taking for a spin. 

måndag 17 september 2018

Dagens Musiktips : Rival Sons - Do Your Worst

Behöver egentligen inga som helst förklaringar. Fantastiska Rival Sons med fantastiska videon till lika fantastiska "Do Your Worst". Sade jag att dom är fantastiska? Nu vill jag bara ha nya plattan.



Mer Info:
Website: http://rivalsons.com
Facebook: http://facebook.com/rivalsons

onsdag 12 september 2018

Dagens Musiktips : Twin Pigs - Scandinavian Nightmare

Det här är kanske inte vad som snurrar vardagligt hemma hos mig, men ibland är det skönt att blåsa ur lurarna med lite skramlig fartfylld punk. Och när det är så härligt svängig hardcore som med Twin Pigs, ja då är det bara att kapitulera.
"Scandinavian Nightmare" bjuder på snabba och aggressiva låtar, som ändå är skönt svängiga och trallvänliga.
Det gömmer sig både blås, syntar och cello i mixen. Och med en leadsång som är som en galen fotbollsfarsa som går bananas på domaren i en knattematch och en kör som låter som dom retfulla syrrorna från barndoms-helvetet (inte mitt, jag är välsignad med en bror), ja då är det ju svårt att inte ha kul en stund.




Albumet på Spotify
Albumet på Bandcamp
https://www.facebook.com/twinpigspunk/



fredag 7 september 2018

Recension : Grusom - II

Den här recensionen kommer tyvärr lite sent i tiden, då den var en av skivorna jag hade planerat att lyssna in mig på under semestern, men då jag blev av med telefonen så föll den planen. Men nog om det, nu till recensionen.

Danska Grusom är tillbaka med uppföljaren till sin briljanta debut, denna gång med den finurliga titeln II.

Mycket är sig likt sedan debuten. Den orgeldrivna suggestiva undergångsbluesen, svänget och Nicolajs känslosamma och stämningsfulla sång.
Så i princip så kan man läsa recensionen från debutplattan, för allt som står där gäller fortfarande.

Men det finns även lite nya inslag. Produktionen och ljudbilden är mer snygg och polerad, utan att därför skada känslan. Låtarna aningen mer hit-vänliga, utan att bli mesiga. Det är lite mer tryck i gitarrerna och orgel. Allt till det bättre med andra ord.


Jag vet inte riktigt vad det är med mig när det kommer till Danska? Även om jag knappt fattar ett jota (vilket inte Danskarna heller gör om man skall tro denna sketch), så har jag ända sedan Gasolin dagarna gillat att höra språket. Så låten "Vågn Op" gör det lite extra kul.
Det är med andra ord riktigt bra den här gången med. Och även om debuten hade nyhetens behag med sig, så kan jag inte annat än ge denna platta full pott, då jag tycker att den är aningen bättre överlag.





Album Rating: 5/5
Favourite Tracks: Vågn Op och Beoynd This Land
Label: Unsigned
Release:  31 August, 2018
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/grusomband/

In Swenglish:
Unfortunately, this review is a bit late, as it was one of the albums that I had planned to listen to during my vacation, but when I my phone stolen, that plan fell trough. But enough about that, now on to the review.
Danish Grusom is back with the sequel to their brilliant debut, this time with the fancy title II.
Much are the same since the debut. The organ-driven suggestive doomsday blues, the groove and Nicolaj's emotional and moody singing.So basically, you can read the review from the debut album, because everything in that still applies.
But there are also some new features. The production and sound image are more stylish and polished, without therefore damaging the feeling. The songs have a more hit quality, without being silly. There is more pressure in the guitars and organ. All to the better so to speak.


I do not really know what it's with me when it comes to Danish? Even though I hardly understand anything (which neither the Danes do if you believe this sketch), I have always liked to hear the language sung ever since the Gasolin days. So the song "Vågn Op (Wake Up)" makes it a little extra fun.In other words, it's really good this time as well. And even if the debut had the pleasure of the novelty, I can only give the new album a full pot, because I think it's a bit better overall.

torsdag 6 september 2018

Dagens Musiktips : King Buffalo - Quickening

Det är väl inte direkt någon hemlighet att jag gillat King Buffalo galet mycket sedan tidernas begynnelse. Nya smakprovet "Quickening" från kommande plattan, Longing To Be The Mountain, sänker inte direkt mina förväntingar.
Grabbarna fortsätter att skapa stämningsfull och smekande psykedelisk musik. Quickening är på gränsen till hypnotisk i sin inbäddning av monotoni och den svala värmen från Seans sång. Och sedan mot slutet, i övergången mellan det monotona och bombastiska, där bor ren magi.



Nya plattan finns att förbeställa i lite olika format och skepnader. Själv skulle jag vilja ha den vinyl som man kommer att sälja på livespelningarna (ruggigt snygg), men eftersom den är limiterad lär den ta slut fort under deras kommande östkust turné i USA. Jag kan bara hoppas att dom återkommer till Sverige snart igen.


Mer Info:
https://www.facebook.com/kingbuffaloband/
http://kingbuffalo.com/


In Swenglish:
It's no secret that I have liked King Buffalo crazy much since the beginning of time. The new teaser "Quickening" from the upcoming album, Longing To Be The Mountain, does not directly lower my expectations. 
The guys continue to create moody and soothing psychedelic music. Quickening is on the verge of hypnotic in its embedding monotony and the cooling warmth of Sean's song. And then towards the end, in the transition between monotonous and bombastic, there lives pure magic.

The new album is available to pre order in a few different formats and shapes. I myself would like to have the vinyl that they will sell on the tour (scary nice), but as it's limited, it will probably sell out  soon during their upcoming East Coast tour in the United States.
I can only hope that they will return to Sweden again soon.

onsdag 5 september 2018

Dagens Musiktips : Idle Hands - Don't Waste Your Time

Har rätt länge närt en liten önskan att åka till Portland i Oregon USA. Tror att det var efter ett TV-inslag som visade lite allt möjligt från staden, men framför allt naturen runt om, som skapade suget. Nu finns ännu en anledning. Pampig klassisk Metal med lite Goth-inslag, eller rätt och slätt Idle Hands. Jag vet inte om man tagit sitt namn från den aningen lökiga filmen med samma namn, men deras EP "Don't Waste Your Time" är allt annat än lökig.



Mer Info:
https://www.facebook.com/idlehandspdx/

In Swenglish:

A long time I have hade a little urge to go to Portland, Oregon, USA. I believe that it was after a TV feature that showed a little bit of everything from the city, but above all the scenery around it, that created this wanting.  
Now there's another reason. Grand Classical Metal With A Little Goth vibe from Idle Hands. I do not know if they have taken the name from the slightly silly movie of the same name, but their EP "Do not Waste Your Time" is anything but silly.

tisdag 4 september 2018

Dagens Musiktips : The Blue Ruin - Dust To Dust

The Blue Ruin förbereder sin nästa skiva, Back to plan B, som släpps den 26:e Oktober.

För att hantera vår väntan så släpper dom videon "Dust To Dust". En smekande och skönt sugande svepande melankolisk psykedelisk kabarérockballad. filmad i "Full Technicolor Black And White".

Där Jens sång stundtals närmar sig en Freddie Wadling i känsla och uttryck. Därtill vemodig cirkusorgel, rullande trummor och ett slutsolo från Sundus gitarr som är ett av de skönaste jag hört på länge. Tänk er lite en kombination av Witchcraft möter The Urban Voodoo Machine så är man inte helt ute och cyklar.






Mycket snyggt, otroligt vackert. Låten blir bara bättre för varje gång jag lyssnar. det här ger mersmak inför det kommande albumet. Åtminstone ser jag fram mot att höra mer.

Mer Info:
https://www.facebook.com/theblueruin/

onsdag 22 augusti 2018

Dagens Musiktips : Rough Spells - Modern Kicks for the Solitary Witch

Hoppsan vad det var länge sedan det blev någon ny artikel, men den som väntar på något gott.... Semestrande är över för den här gången, och även om jag blev av med min mobiltelefon, som var proppad med ny musik för inlyssning under den Spanska solen, så har jag en del riktigt bra musik på gång.

Som exempelvis Kanadensarna Rough Spells, My oh My, ibland snubblar man på oanade diamanter som deras EP Modern Kicks For The Solitary Witch.



fredag 27 juli 2018

Recension : Son Of The Morning

Son Of The Morning släpper sin självbetitlade debut och dra på trissor det här är riktigt bra. Har haft dom som Dagens Musiktips tidigare vilket gör att nu när skivan väl är ett faktum, så blir förväntningarna höga, men jag kan redan nu avslöja att dom infrias.

Precis som namnet antyder så handlar det om ockult rock av det doomigare slaget.

SOTM ger sig ner i mänsklighetens mörkare boningar och avvikande beteende. Bandet vidrör teman som religion, mord, hedniska ritualer, vidskepelse och tillbedjan. Allt till rejält nerstämda gitarrer, förförisk sång, rullande orglar och mullrande groove. 



Jag gillar skarp bandets subtila användande av ljudeffekter här och där för att förhöja stämningarna. Exempelvis lite korpar som kraxar, rep som knarrar. Sånt gillas.

Dessutom ett par riktigt snygga vinylvarianter som släpps via D.H.U Records. Kan det bli bättre?





Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Eyes Sewn Close and Left Hand Path
Label: D.H.U records
Release:  3 August, 2018
For More Info Visit:
https://sotmcult.bandcamp.com/
https://www.facebook.com/sotmcult 

In Swenglish:
Son Of The Morning releases their self-titled debut album and dra på trissor (pulls on pulleys? (untranslatable)) this is really good. I Have had them as a "today's Music Tips", which means that now that the album is a fact, the expectations grow high, but I can already reveal that they are pulling it of with honors.
Just as the name suggests, it is about occult rock of the Doomish kind.

SOTM descends into the darker dwellings of humanity and deviant behavior. The band touches themes such as religion, murder, pagan rituals, superstition and worship. All of that to downtuned guitars, seductive singing, rolling organs and thunderous grooves.
 

I realy like the band's subtle use of sound effects here and there to enhance the moods. For example, ravens that caws, ropes that creak. Most appreciated.

In addition to that, a few really nice vinyl variants released via D.H.U. Records. Could it be better?

torsdag 26 juli 2018

Dagens Musiktips : Brimstone Coven - What Was and What Shall Be

Glada nyheter under den stekande solen. 
Sverige brinner, men Brimstone Coven är tillbaka igen, för att leda oss in i skuggan.  Dom fortsätter spankulera längs de ockulta retro stigarna man redan tidigare slagit in på och vi är inbjudna att följa med. Slagkraftiga och lättnynnade låtar från den mörka sidan.






Mer Info:
https://www.facebook.com/brimstonecoven/
https://brimstonecoven.bandcamp.com/ 


In Swenglish:
Happy news under the baking sun.
Sweden is burning, but Brimstone Coven are back again to lead us into the shadows. They continue to walk along the occult retro paths that they have already on and we are invited to come along. Striking and easy hummed songs from the dark side.

måndag 23 juli 2018

Saxonbärsa i bersån

Sommar, sol och lite Saxon... Fick mina smutsiga små labbar på Heavy Metales senaste släpp av rockinspirerade öl.

Min första bekantskap med bryggeriet, så jag kan inte jämföra mot något tidigare. Men om jag jämför dessa tre mot varandra då? Jo, jag tog givetvis an mig denna färd mot dimman i kronologisk ordning.
Det vill säga, Warrior IPA, Crusader Pilz och slutligen Thunderbolt ESB.
Och enligt mig så är det som det oftast är i musiksvängen. De tidigare plattorna, med sin ungdomliga och orädda attityd är oftast bäst.     Sedan kommer det ett lite ljummare mellanskikt som oftast inte är dåligt, men inte heller något att skriva hem om. För att i karriärens slutfas falna bort i något som man lika gärna kunde vara utan.
   
 Så kände jag för ölen. Men jag måste ändå få sagt att det gäller ölen och inte musiken, i detta fall, då jag nog ändå tycker att Saxons senaste platta är klart mycket bättre än man skulle kunna vänta sig och .


Sedan det där lilla med huruvida denna lilla låda är prisvärd? 161 pix på Systembolaget.
Njae, inte dåligt, men det är i stort sett mest paketeringen man betalar för.
Bryter man ner det hela så delat på 3 så får vi ett pris på ca. 53:- flaskan, vilket jag inte tyckte det var riktigt värt om jag bara ser till ölen i sig. Lägger man därtill det faktum att den enda ölen som går att beställa separat, är Thunderbolt ESB och kostar 26:90:-. Ja då blir de andra två, om än bästa ölen enligt mig, ännu dyrare. Nämligen 67:- st. och det tycker jag inte att dom är värda, trots att dom är bäst. Möjligen hade jag kunnat acceptera dem för priset av vad Thunderbolten kostar.

Men nu är ju som sagt innehållet mer av sekundär karaktär. Paketeringen och inramningen är helt klart urcool. Kommer jag att köpa fler av denna lilla låda? Troligvis inte, men jag är ändå glad att jag har köpt en.

fredag 29 juni 2018

Dagens Musiktips : Among Lynx : Time

Kära vänner, i dag släpper Among Lynx en singel vid namn "Time". En jäkligt snygg och svängig rock-bluesdänga.

Among Lynx är en helt ny bekantskap för mig, vilket både är synd och positivt på samma gång. Synd att jag inte hört dom tidigare, men positivt att man nu har något att lyssna in sig på. För har man bara något bluesben i sig så bör man ge dom ett par varv på spelaren. Minst. Det är bara att konstatera att när det är bra så finns det stor magi i Bluesen och gör man dessutom som Among Lynx och kryddar det hela med feministiska texter och bra musicerande, så kombinerar man på ett säkert sätt bluesens patina med ett modernt uttryck.



Här är låten i sin helhet.
https://open.spotify.com/album/7hDFgmcj5HRp1R0rh4BCkz

Mer info:

torsdag 28 juni 2018

Dagens Musiktips : Lillasyster - Vackert Land

Kan det vara så att när Lillasyster på midsommar släppte låten "Vackert Land", lyckades med bedriften att släppa hårdrockens svar på "Öppna Landskap"? Bra och vacker låt/video i alla fall.



Mer Info:
http://www.lillasyster.nu/
https://www.facebook.com/lillasysterofficial/

söndag 24 juni 2018

Recension : Hound - Settle Your Scores

Jag har fått en strid ström av skivor från bolaget Metalville den senaste tiden.
De flesta av dem har fått ganska dåliga betyg, om dom ens har recenserats alls.

Därför blir det lite extra roligt att få bryta den trenden. För Tyska Hound är allt annat annat än dåliga- Tvärtom.
Efter att ha kommit över mitt första intryck, att jag inte gillade sångaren, så har Settle Your Scores vuxit rejält för varje lyssning. Numer fullkomligt älskar jag den aningen tillbakalutade nästan nonchalanta sången. Lägg därtill en väldigt varierad och smått jazzigt svängig  hårdrocksgrund, som bjuder på ett fantastiskt samspel mellan gitarr och orgel. Bara det i sig räcker långt, men så gillar jag även den historieberättande stilen som texterna utgör.


Hatten av, detta blir en urstark 4 i betyg, enligt mig finns inte ett dåligt spår på skivan.


Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: Jim Vance
Label: Metalville
Release:  29:th June, 2018
For More Info Visit:

lördag 23 juni 2018

Recension : Gdansk - A Tribute To Danzig

Tribute plattor är alltid en knepig historia.
Man hamnar oftast i frågan, behövs denna platta? Väldigt sällan är mitt svar ja på den frågan. Det kan hända i undantagsfall, framför allt när man lyckats samla stora namn som gör väldigt egna tappningar av någons låtskatt.

Så vad har vi här då? Ett Tyskt Stonerband , Grand Massive, som för mig är helt okänt, som under titeln "Gdansk - A Tribute To Danzig" skall hylla Danzig/Misfits/Samhain.

Till detta har man skrapat ihop en del gästartister, där den mest namnkunniga för min del är Thobbe Englund. Så vi kan konstatera att man inte har några tyngre namn att stoltsera med.



 Tillbaka till ursprungsfrågan, behövs denna platta? Mitt korta svar är NEJ! Förutom den lite finurliga sammansmältningen av bandloggorna, så är det här i mina öron ett platt fall. Inte dåligt framfört på något sätt, men det känns mest spekulativt och ointressant. Så om du vill hylla Danzig, lägg då hellre slantarna på att köpa originalplattorna.




 Album Rating: 1/5
Favourite Tracks: None
Label: Metalville
Release:  29:th June, 2018
For More Info Visit:

 https://www.facebook.com/GRANDMASSIVE/












måndag 11 juni 2018

Spader Ess Rekommenderar : Var Flexibel

Det är roligt att se hur vinylskivan återtar förlorad mark och går ett strålande liv till mötes igen. Här i Sverige har vi nyligen fått vår alldeles egna toppmoderna vinylfabrik, Spinroad Vinyl Factory, i Göteborg.
Jag fick dessutom ett par samples i brevlådan från ett annat otroligt bolag, The Pirates Press, som visar på att mycket annat pågår i branschen. Man har valt att återupplivat den gamla flexisingeln, men i en lite ny tappning. Ber direkt om ursäkt för de lite halvtaffliga bilderna. Det handlar om en bildflexi med musik och bild på ena sidan och om man vill, text och/eller bilder på baksidan. Det är lite fantasin som sätter gränser här. Man utlovar bra priser även för mindre upplagor vilket kan göra riktigt spännande promotionalster.

Baksida
Framsida











 




Eller som bolaget själva presenterar den:
We are proud to debut to the world the newest innovation in vinyl – PICTURE FLEXIS! With grooves on the front, and printing on the back of transparent material, the potential is endless…and they sound AMAZING too. This format will end up being just as integral as sports cards or “Garbage Pail Kids” to collectors – because they can be cooler and more loved – they carry MUSIC & ART! – They’re like baseball or football cards for music fanatics and record collectors! Plus, you can fit 500+ in a standard DJ box. These picture flexis were introduced to the world through Pirates Press Records at SXSW.

Mycket intressant enligt mig.

And the text in full multi color Swenglish for our English speaking friends:  
It's fun to see how the vinyl record recovers lost turf and seem to head for a brilliant life again. Here in Sweden we have recently had the opening of our very own state-of-the-art vinyl factory, Spinroad Vinyl Factory, in Gothenburg.
The other day I also received a few samples in the mailbox from another amazing vinyl company, The Pirates Press, which shows that much else is going on in the industry. They have aimed to revive the old flexi, but in a little new style. It is an picture flexi with music and image on one side and, if desired, text and / or pictures on the back. It's more up to ones imagination that sets limits here. 'They promise great prices even for smaller batches, which can make really exciting promotional stuff.
Very exciting if you ask me.

More Info:
https://www.spinroadvinyl.com/
https://www.facebook.com/spinroadvinylfactory/
http://www.piratespress.com/
https://www.facebook.com/PiratesPress/

onsdag 30 maj 2018

Dagens Musiktips: Skull Mountain

Det är ju inte helt ovanligt att det dyker upp spännande split-record projekt mellan två band (oftast). Men som i fallet Skull Mountain, att inte mindre än fyra olika skivbolag i olika delar av världen går ihop och gör ett dubbelalbum, där varje bolag får var sin sida att presentera band på, det känns mer än unikt.

Det är i alla fall vad bolagen Ripple Music, Kozmik Artifactz, Twin Earth Records och DHU Records gjort i mastodontprojektet Skull Mountain. En dubbelplatta som ges ut i 500 exemplar, där varje bolag har 125 skivor i sin egen färg till salu. Först till kvarn med andra ord. Själv siktar jag in mig på D.H.U. versionen.





www.ripplemusic.bigcartel.com/products
darkhedonisticunionrecords.bigcartel.com
http://twinearthrecords.storenvy.com
http://shop.bilocationrecords.com/

skivan innehåller följande band:

Side Ripple
The Watchers – Starfire (Cosmic Nebula mix)
Kingnomad – Dewer’s Hollow
Blackwulf – The Tempest (Black Tide mix)
Vokonis – Celestial Embrace

Side Twin Earth
Alastor – Blood on Satan’s Claw
Kabbalah – Abomination
Starts that Move – Give It All Away
Haunted – Crossmoth

Side D.H.U.
Disenchanter – More Evil Than Thou
Dawn – Day of the Lord
Witch Ritual – Drawing Down the Moon
Youngblood Supercult – Sticky Fingers

Side Kozmik
The Heavy Eyes – Home
Devil Electric – Devil’s Bells
Red Spektor – Devil’s Keeper
Hair of the Dog – My Only Home




Swenglish version:
It is not that unusual with exciting split-record projects to appear. Ususally between two bands. But as in the case of Skull Mountain, with no less than four different record companies from different parts of the world to join forces and make a double album, where each company has its own side to present bands from their labels, that feels more than unique.
 

In any case, thats just what the companies Ripple Music, Kozmik Artifactz, Twin Earth Records and DHU Records made in the joint release Skull Mountain, a mastodont project. A double record, issued in 500 copies, where each company has 125 discs in its own color for sale. In other words, First come, First served. I'm going for the D.H.U. release

torsdag 24 maj 2018

Recension : Nils Patrik Johansson - Evil Delux

Alla som följt denna blogg vet att jag inte är så förtjust i pompös svulstig synt metal alá Sabataon, Civil War och Astral Doors. Enstaka sånger kan vara ok, men i en samlad mängd blir det bara för mycket.

Vilket gör att att jag blir lite fundersam när jag sitter med Nils Patrik Johanssons första soloplatta, Evil Delux, i handen. Det han gjort tidigare i just Civil War och Astral Doors har som sagt inte lämnat några större spår i mitt inre. Hur blir det nu med solodebuten? Fakta är ju att Nisse har en helt ok pipa, även om den allt som oftast låter aningen krystad. Skall han nu ta lite nya spännande tag?






Nä, det blir samma av allt det gamla. Det är svulstighet, det är pompöst, det är plattityder, om än trallvänliga melodier, dubbelbaskaggar, syntmattor och inget nytt under solen överhuvudtaget.
Även om jag först blev lite positivt överraskad, för öppningsspåret, "Evil Delux", kändes lite svängigt och med lite glimten i ögat. Men jädrar vad det gick fort över, för redan nästa låt, "Estonia", som handlar en person som håller på att lida drunkningsdöden, under Estoniakatastrofen. Men till skillnad från en annan låt med liknade tema, "Balladen om Briggen Blue Bird av Hull", som ger mig en klump i halsen varje gång jag hör den med Imperiet, så ger den här låten mig mer en smak av kräks i munnen, då den mer känns onödigt spekulativ. Den här känslan bara ökar i nästa låt, "Gasolin". För även om jag håller med om andemeningen i låten att många förövare kommer undan med för lindriga straff, så tycker jag att som i låten, på egen hand rensa i träsket med bensin, blir lite osmakligt.

Men som sagt, allt är inte mörker, det finns ett par låtar som är hyfsat bra. Titelspåret, Hyllningslåten till Metal, "Kings And Queens", till exempel. Men tyvärr gör det inte detta till en bra platta i mina öron. Men hjälper upp betyget till en 2:a.

2 - Godkänt. För fans & samlare

Album Rating: 2/5
Favourite Tracks: Kings And Queens
Label: Metalville
Release:  25:th May, 2018
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/Nilspatrikjohansson/

torsdag 10 maj 2018

Music tip of the day : Merlin - Christ Killer 4K

Earlier this year In had the great fortune to review Merlin's album The Wizard. A truly great album. At Easter the band made a grand gesture when they choosed to give away an restored version of their earlier album Christ Killer, from 2014. An album loosely based on a movie script made by Nick Cave for an eventual sequel to the movie Gladiator. The movie was never made, could be that the script was more than a little "over the top". But it could have been very amusing (read amazing) movie.
So Merlin made a Doom rendering of it instead, and it's a good one to say the least.

Or as the band them self puts it:
Restored in Ultra-High Definition, this version of our classic re-telling of Nick Cave's Gladiator II is crisper, more deadly and heavier than ever before including all the original footage and some deleted scenes scrapped during the original recording. Remixed by resident madman Bret Liber and intricately restored by Merlin during this cold winter, we worked hard to give you this new cut by Easter.

"Christ Killer 4K" is completely free as most of you already have been jamming it for years now; after all, who doesn't own more than one copy of your favorite Movie? Share it, Pirate it, and Upload it; this is our gift to all of you for your undying support over the years...enjoy.

Happy Easter,
Merlin.
So get your copy at Bandcamp. And if someone decides to release it as a vinyl, let me know. Or I just have to look up the old release, as it is very nice. Even if it lacks some songs.



Facebook

tisdag 8 maj 2018

Desertfest - Daughter of Spades & Will of Spades reports


Desertfest 2018

This weekend I got to go to Desertfest in London along with my boyfriend Will. It was the first time attending this festival for the both of us, so we didn’t really know what to expect. I am a massive fan of festivals, and going to my favourite ones are usually one of the highlights of my summers every year. The festivals I normally attend are usually set out on the country side and have a camping site which makes for a nice community feel and a complete escape from everyday life. Since Desertfest is set in Camden, central London it doesn’t have a camping site for it’s visitors which worried me slightly. Would the festival be able to create that sort of belonging and  secludedness that other events have? The lineup for this years edition of the festival was very strong so I thought that the great bookings would at least make up for the lack of camping site and party, but as soon as we arrived I saw that my scepticism was for nothing.

Desertfest has a small street closed off especially for the visitors of the festival where you can purchase a bit of merchandise and have a drink in the sun, and this little area is where we spent most of our time between gigs. It was very well set up and added that feeling of community that I was afraid would be missing. As this was Wills first time at an event like this he also really appreciated being able to sit there and reflect upon the shows, meet new people and just generally have a great time. 

So over all we were really pleased with the organisation of Desertfest and I can’t really find anything to complain about. The shows were well set up and within short distances of each other, the closed off street was great and the visitors were equally as fantastic as everything else. The only thing I can note as a problem was that the organisers might have under estimated the popularity of certain bands, like Dopelord. I was very excited for this particular show but we ended up leaving after about 3 songs due to the venue being so overcrowded. Since they were playing at a small pub there wasn’t a lot of space, and the security seemed to just let people in without checking if the venue was at capacity or not. I am only 4.11 in height which causes enough issues as it is when it comes to going to concerts, but when a place is so packed that people can hardly move and it’s extremely hot it just becomes impossible for me to stand it. 

I don’t want to drag on for too long about the festival in general as i feel that I have mentioned the things I needed to mention. We were obviously mainly there to catch some gigs. We did only have 24 hours to spend at Desertfest which was very sad as we enjoyed ourselves massively, but we managed to catch some fantastic shows, and one not so fantastic show within those hours.  Let’s just start with the good bits. 

Radio Moscow

I knew very little of this band before Desertfest, and hadn’t really planned to watch the show, but we wanted to make sure we were on time for Jex Thoth who was playing right after in the same venue. I am very happy that we got to see the last half of the Radio Moscow show because it was really a pleasant surprise. 

This trio was explosive on stage and you could tell that they enjoyed themselves. This is something I find very important in live shows. If I can tell that the band are loving what they’re doing I am more likely to enjoy it. This was very much the case with Radio Moscow. The audience were really enjoying the show (at least from what I could see) and I did find myself stomping along to the intense and deep drums more often than I didn’t. Something i normally find a bit annoying is guitar solos, or solos of any kind that drag on for longer than they need to, but i was surprised to find myself feeling excited and impressed by the long solos this band played through out the gig. 

This was truly a talented group of guys! 

Jex Thoth

i think this gig was the one that both me and Will looked forward to the most. For me it wasn’t the first time seeing them live, but for Will it was. I was excited to see what he would think of it. 

As soon as Jex steps on stage you’re transported into some trans like state, and it is magical. It is almost as if she can feel the music in her body, and her stage presence alone is enough to really drag you in deep. That stage presence that she is so well known for, along with the fantastic band makes for a very intense and memorable show and I do urge everyone to take the chance to see Jex Thoth live when you get the chance.

Will was very impressed with gig as well, but felt that he wasn’t in the right mood for her slow paced, heavy sound at the time. Most likely because we had enjoyed a few beers at that point and he was feeling a bit up beat. I however enjoyed this set more than the first time I saw them in Sweden a few years ago. The only downside was that her beautiful voice got a bit drowned out by the band if she wasn’t pushing as hard as she could. 


Napalm Death

I felt that Napalm Death was a slightly odd booking for a festival who focuses on stoner and doom rock, but they are a very popular band who attracts a big audience. The Electric Ballroom was packed with people for the show, and although I myself have never been a massive fan of Napalm Death I thought we might as well have a little look. 

It was obvious that people were very excited for the gig, but for us it just fell flat. It did however seem like we were the only ones who didn’t have a good time. Most of the songs felt like they melted together and there wasn’t any good variation to keep things interesting. Along with the music not being to our taste, the performance didn’t make it any better. Watching Napalm Death on stage was like watching a mid life crisis unfold in real time. Mark Greenway jumps around on stage almost non stop but it just looks messy and slightly forced. When he is not jumping around like a madman he describes the meaning of songs as a criticism of the way society is. These descriptions sound like something that would come out of an angsty teenagers mouth and it’s hard to take it seriously when it’s actually coming from a middle aged man. 

I really do think that Napalm Death would have been better to book for another festival. 


So this concludes my thoughts about Desertfest 2018. Both me and Will had such a fantastic time, and are already talking about going back next year to hopefully be able to attend all 3 days. I highly recommend anyone who loves doom and stoner rock to plan their visit. 

And finally, a massive thank you to Desertfest for having us there and letting us write this review! We will see you next year again, I’m sure!


https://www.facebook.com/DesertfestLondon/

Blast from the past and the love for my wife

Today I celebrate 26 years together with my wonderful wife. So, to celebrate I will play you all our song.


måndag 7 maj 2018

List of the day : The whole list..or the grand deluxe 32!

Long Time, no List.
But we can do right by that now, good people. After a weekend of amazing weather here in Sweden, which seems to last for a while, I thought the following bands would be fitting companions for this spell of warm weather. 
And as a reminder, this time in English. Some of the bands that I present here will be offering their music digital for more or less nothing (name your price), so remember, be generous if you like the music.I mean, if you'd met the band you'd probably bought them a beer or two..


Realm
I should already have covered the album Read Clay Dead River as it was released at the start of the year, and I have listened to it from time to time since then. Its a slab of pure heaviness. It's gritty, with lots of attitude. But also filled with great songs. And not to mention the album cover art is stunning.




Uncrossing
This self titled EP was also released earlier this year. Great vocals, backed up by solid guitar riffage and . Slow and enchanting. I most certain want to hear more. Lots mor





Lâmmia
This band, hailing from Brazil, have some similarities with Uncrossing. A similar line up, a quartet with Female vocals and a heavy and groovy framework. But Lâmmia differs in their dirtier approach and a slight heavier sound.


Facebook

Gypsy Sun Revival
This little gem was released in December last year, but nevertheless, this is truly amazing good music. Bluesy psychedelic grooves, a singing that sometimes soars on the brink of collapsing. I love it. And looking at the cover, made by Robin Gnista. As I said before, it seems like you can use the fact that he's done the artwork as a seal of proof for great music. 


fredag 4 maj 2018

BANG!

Everyone into early 70's stuff need to hear this. Period.  
Bang was an American band that in later days is mentioned as the US equivalent to Black Sabbath. And even as there is some similarities, I don't think it's fair at all all. There is a bigger dimension to Bang overall. There is a more political, more proggie vibe to Bang. A more diverse dimension to the music. More melodies, less brooding darkness. More social meaning. In English terms, Beatles meets Black Sabbath, combined with Pink Floyd and with a hints of Jethro Tull and The Fugs
For us Swedes, it makes more sense to add November and a sprinkle of Hoola Bandoola Band to the mix as well. 
Or as an simple conclusion, one of the American musical history's most underestimated bands.



Now, in courtesy of Ripple Music, we mortals have a chance to lay our dirty small hands on this amazing slab of music called "The Best Of Bang!" And I can assure you, that this is really a best of more than Bang themselves. 
This is a must for everyone that adores the sound of the 70's.

Available worldwide on double vinyl LP with gorgeous gate-fold, featuring rare photos, a cover featuring the original BANG girl and liner notes by esteemed music journalist, Sleezegrinder, Best of BANG is also available on digipack CD and all digital music formats. Grab it if you can, you wont be disappointed.



https://ripplemusic.bandcamp.com/album/best-of-bang

 From Spader Ess, this is a solid 5



onsdag 2 maj 2018

Desrtfest London warmup again.

So we have now gone through Friday and Saturday, of the Desertfest London, and that leaves us at the closing day Sunday.

This is by far the most problematic day for me to get my head around, as this day brings collisions in abundance for me.

The bands I really would like to see this day are as follows:
The Necromancers, King Buffalo, Hawkwind and Monster Magnet. But as I just got the chance to see King Buffalo the other day, I guess that it would be The Necromancers for me on this occasion.

The bands leading up to the Hawkwind gig, is more or less an open book for me, but I guess that Chrch would be Sundays opening act closely followed by LLNN.
And as Hawkwind is important for me and Nebula is a great band who are playing just before, makes a natural selection.

Now we just have to wait and see what Spader Daughter And Will of Spades cooks up for us at the festival. I'm excited and I hope you are as well.

More info:
http://www.desertfest.co.uk/home

tisdag 1 maj 2018

The Desertfest warmup continues

Last article was a chart of how my Friday of the London Desertfest would look like, if I was attending, so the natural step is of course to continue with the scheme of Saturday.
But first I have to make a correction of yesterdays article, as it's not Old Man Wizard that are opening the Friday set, but Old Man Lizard. I guess it's down to my Old Man Eyes, that I got it wrong (or wishful thinking). But what the heck, I could give them a try instead.

The first act I would take a look at would probably be Admiral Sir Cloudesley Shovell even if I never heard much of them earlier. But they have the coolest band name of the starting acts and sometimes that's enough. Then over to this festival's busiest man , Wino for his acoustic set (he plays on Friday too with The Obsessed). You can never get to much Win(e)o.
After that it would be a period of drinks and refreshments I guess, as the next act I would like to see are Dead Witches, follow directly by Black Rainbows, even if I would have to cut their set short to be able to get to see The Watchers. A gig that probably would be the highlight of the day for me.
Which is leaving the final act open since I don't rally have any direct favorites among the closing acts this night. I would say I'm leaning towards Darkher at this point. Which concludes Saturday for me.

But as said yesterday, this might not be what my corespondents are going to cover at all. Til' next time.... 



More info:
http://www.desertfest.co.uk/home

Warming up for Desertfest London

So, this upcoming weekend the London based version of Deserttfest kicks of, and even if I myself wont be there, Spader Ess (Ace Of Spades) will have reporters in place.

The big city festival attracts with an abundance of good bands. What would I try to see myself if I was there? Well, here comes my dream list for the festival kicking of with Friday.

I would start at "The Underworld" scene, or it would be here I would reside more or less the whole day. 
First of with the amazing Old Man Wizard followed by the Black Wizards and Black Moth. I would probably stay even for Freedom Hawk. Then quickly head head over to "Koko" to The Obsessed
So far nothing coincides gig wise, but now it gets a little trickier. Stay for our Swedish pride Graveyard or mosy on back to the previous location for Jex Toth? Hard one, haven't seen any of them live but wanted to for a long time. It might all cook down to what mood I was at the time. Probably I would go for Graveyard in the end.

After this, it's a no brainer again. Of to "The Devonshire Arms" for Dopelord and after a little R&R, finish the night at "The Electric Ballroom" watching old time favorites ASG.

But this is my list, What the festival correspondents Spader Daughter and Will of Spades are going to attend, who knows? I have a few guesses though...

More info:
http://www.desertfest.co.uk/home





måndag 30 april 2018

Recension : The Senior Management - Heart & Soul

Ännu en dag och ännu ett band, denna gången svenska The Senior Management.

En jävligt snygg och välspelad AOR produktion, med en hel del låtar som lovar gott.
Men, tyvärr det saknas något. Musiken har varken nerv eller just det skivan heter, Heart & Soul.
I all sin välpolerade snygghet blir det bara mellanmjölk. Det griper inte tag i mig. Egentligen finns det mesta på plats, allt från melodier till musikalitet och skönsång, men det är något som gör att det inte riktigt fäster för in del. Jag tror jag vet vad det är, och missförstå mig rätt, men sången är verkligen jättebra, men den låter aningen oengagerad. Man sjunger om farliga saker, men det låter mer som en halvobjektiv Aftonbladet rapportering.



Men det hela kan mer bero på mig och var jag befinner mig musikaliskt. Gillar du Journey och Mr. Big (Amerikanska varianten) drypande AOR, ja då kan detta vara din fem-essare. För mig blir det enbart två ess, och då tar man ändå ett extra bara för att det är så snyggt gjort.  Sorry.... Men det här är lite av hårdrockens Vikingarna för mig....



Album Rating: 2/5
Favourite Tracks: Master Your Pleasure
Label: Rambo Music
Release:  4 May, 2018
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/theseniormanagement/

söndag 29 april 2018

Konsert : The White Buffalo på Kägelbanan 2018-04-28

The White Buffalo spelningen är en som både frugan och jag sett fram mot ett tag. Kvällen visade sig innehålla en hel del första gången, och tyvärr även inte första gången.

Första gången på Kägelbanan. Första gången att se The White Buffalo. Första gången jag lämnade en spelning innan den var slut. Varför? Till största delen för just det där, inte första gången, artisten är försenad. Den har man varit med om allt för många gånger.

Buffelmannen äntrar  scenen först en dryg timme efter utsatt tid. I kombinationen med ett trångt, varmt, utsålt kägelbanan, så ökade publikens irritation märkbart vartefter ölen slank ner.

Frugan och jag valde att dra oss bakåt i lokalen för att överhuvudtaget stå ut. När sedan The White Buffalo äntligen äntrade scenen så var showen inte tillräckligt underhållande, så långt vi så såg, för att hålla oss kvar längre än 5-6 låtar. Detta till trots att TWB har en gudabenådad röst och en rejäl knippe med bra låtar. Sedan hjälpte det väl inte heller att ljudet hade en hel del att önska, där vi hamnade längst bak. Men det är möjligt att det vände och blev den magi jag hade hoppats på, men inte för mig.

Nu vet jag som sagt inte varför det var förseningar, eller om det är något som är vanligt för TWB. Men om det är vanligt, hade det kanske varit på plats med ett förband.
 

lördag 28 april 2018

Recension : Church Of The Cosmic Skull - Science Fiction

Dom astrala resenärerna i Church Of The Cosmic Skull är tillbaka med sin andra platta, Science Fiction.

Detta är en platta utöver det vanlig och i ärlighetens namn, jag vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja. Så, vi försöker väl bena ut beståndsdelarna lite i taget.

Här finns lite av det mesta. Du får en osalig mix av Beatles, melodier, Ghost, Soul, Thin Lizzy, värme och smekande mjukhet med ett underliggande svängigt ös, Mott The Hoople,  Gospel, ELO, Pop, Zappa, orglar, Abba möter Black Sabbath, fläskiga gitarrer, vackra solon, Blues, harmonier och överdoser av sakrala stämmkörer som lägger en ljudvägg som skulle få självaste Phil Spector att bli grön av avund.
Och massor, jag menar verkligen massor, mer. Pheeew!


Är detta bra eller bara för mycket? Vi får se.

Låt oss börjar med musiken. Här finns ett formidabelt överflöd av detaljer och instrument. Men det är för den delen inga problem, det är snyggt komponerat och väldigt starka låtar med otroliga melodier. Det som sätter sig först för mig är de snygga orglarna och gitarrspelet. Ibland smeker dom så man vill gråta.
Sången och körerna är också på gränsen till överjordiskt fantastiska stundtals. Kyrkan lyckas väva ihop en musikalisk smältdegel som är näst intill perfekt, då det blir en blandning av enkelhet och ordnat kaos på samma gång.

De första låtarna på skivan är rent magiska, men så händer något. Eller, det är nog mer vad som inte händer.
Det saknas text till en av låtarna, "The Cards That You're Playing". Eller rättare sagt, den blir minimalistisk. Min första tanke är "coolt, en låt med bara refräng, inga verser". Men när det efter en stund visar sig bara vara ett ständigt upprepande av en och samma mening, ja då slutar det strax att vara coolt. Trots att man framför textraden med många nyanser, så känner jag att tappar fokuset. Det blir för mig störande, då musiken är så jäkla bra. Eller är det jag som missar något konstnärligt i det hela. Men det är det enda som jag hänger upp mig på, för sedan återhämtar sig skivan igen och fortsätter sin psykedeliska rymdresa.

Jag gillar även bandets marknadsföring så här inför släppet. Den senaste tiden har man som medlem i "kyrkan" fått dagliga länkar till de nya låtarna, med förklaringar och lite annat smått och gott. Innovativt.

Med bara en mindre bra låt och ett annars otroligt välkomponerat och intressant album, ja då kan jag inte sätta annat ge 4 ess av 5 möjliga. Jag vet inte om detta faller alla i smaken, men alla bör försöka sig på ett par varv med Church Of The Cosmic Skull. Vem vet, du kanske fastnar i kulten av Space Hippies, precis som jag. I skrivande stund vet jag inte det exakta datumet som plattan släpps, men preorder börjar den 1:a Maj.



Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Revolution Comes With An Act of Love  och Cold Sweat
Label: Kozmik-Artifactz
Release:  May, 2018
For More Info Visit:
churchofthecosmicskull.com
facebook.com/churchofthecosmicskull
churchofthecosmicskull.bandcamp.com


Here is a Cosmic Skull from me.

And the confusing traslation:
--------------------------------------------
The astral travelers in Church Of The Cosmic Skull are back with their second album, Science Fiction.
This is a record beyond the usual and in honesty's name, I do not really know in what end to start.
So, lets try to extract the ingredients a small bit at a time.

There is a little bit of everything here. You get an odd mix of Beatles, Melodies, Ghost, Soul, Thin Lizzy, Warmth and Beatiful Softness with an underlying swinging "Full Speed ahead" feeling, Mott The Hoople, Gospel, ELO, Pop, Zappa, Organs, Abba meets Black Sabbath, Fat Guitars, Beautiful solos, blues, harmonies and overdoses of sacred harmonical choirs who creates a wall of sounds that would make Phil Spector himself green of envy.

And lots, I really mean lots, more. Pheeew!
Is this good or just too much? We'll see.

Let's start with the music. Here's a formidable abundance of details and instruments. But that's no problem, it's so nicely composed with very strong songs and incredible melodies. What hits me first are the beautiful organs and guitars. Sometimes so caressing, you feel like crying.

The singing and the choir parts are also on the verge of celestial at times. The church manages to weave together a musical melting pot that is almost perfect, as it becomes a mixture of simplicity and ordered chaos. All at the same time.


The first songs on the record are purely magic, but something happens. Or, that's probably more, what does not happen. There is no text for one of the songs, "The Cards That You're Playing". Or, rather, it becomes minimalist. My first thought is "cool, a song with just refrain, no verses". But after a while, it just turns out to be a constant repetition of the same sentence, yes, it stops beeing cool after a while. Even though you are they performs the text line with many nuances, I start losing my focus. It's a little disturbing to me, when the music is so damn good. Or it's just that I'm missing something artistic on the whole. But that's the only thing I have a hang up on, because then the record recovers and continues its magical psychedelic space trip.

I also like the band's marketing before the release. Recently, as a member of the "Church", daily links is mailed with access to the new songs, with explanations and some other little things. Innovative.

With only one less good song, on an otherwise amazingly well-composed and interesting album,I can't give anything else than 4 aces out of 5. I do not know if this record suits all in taste, but everyone should try giving it a couple of spins with The Church Of The Cosmic Skull. Who knows, you might get stuck in the cult of Space Hippies, just like me.
At the time of writing, I do not know the exact date the record is released, but pre-order begins on May 1st.

 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...