Vissa konserter minns man bättre än andra. Ibland kan det bero på nivån av nykterhet, ibland på helt andra faktorer. En sådan konsert för min egen del var när Helix besökte metropolen Oskarshamn 1984.
Förutom att det var ovanligt med sådant celebert besök i Oskarshamn, så kan jag inte komma på varför den tillställningen lämnat sådant avtryck hos mig??? :-)
 | |
| Brian Vollmer signerar okänd kvinna som tappat bort sitt autografblock |
Det kanske helt enkelt var för att dom gjorde ett så stort intryck?
 |
| Brent Doerner och Brian Vollmer visar sina Mad skills |
Spelningen då? Jodå, den var riktigt bra om man bortser från att publiken lös med sin frånvaro. Folk hade väl fullt upp med att klaga på att det aldrig hände någonting i Oskarshamn, så det fanns inte tid för konsert med storsäljande internationella artister.
Haha, vilket härligt tidsdokument. Måste varit stort att det bandet kom dit, borde dragit mer folk tycker man ju.
SvaraRaderaJo, dom hade ju just börjat klättra ordentligt på listorna och allt, men jag tror att det var omkring 2-300 pers i ishallen. Dom tog sig tid efter konserten att sätta sig på läktaren och snacka och skriva autografer till alla so ville ha.
SvaraRaderaSedan stack dom vidare och handlade korv i Sibyllagrillen. Glammigt värre. :-)
Man kan ju fråga sig om de gick hem ensamma till hotellet efteråt? Såg ut som de var populära i staden...
SvaraRaderaSkönt i alla fall med artister som är sådär laidback och tar hand om sina fans. Det är så man bygger långvaria karriärer. Dock kanske man får leverera lite mer än Helix, jag har nog bara hört "Rock You" och den blev ju gigantisk när jag gick i lågstadiet nån gång.
Vet inte riktigt hur det var med groupies vid tillfället. Dock stötte jag på ett par av dem vid korvmojjen en stund efter och dom verkade vara på egen hand. :-) Men hur det var på Hotellet vet jag inte? Händer att jag bor på det hotellet i bland, kanske jag skall fråga om de har några anekdoter. :-)
RaderaDom är ju ett sådant band som hållit på hur länge som helst och gjort massor av skivor. Tappade dock bort dom efter "Long Way To Heaven" 1985 Deras bästa plattor av dom jag hört är "White Lace & Black Leather", "no Rest For the Wicked" följt av hitskivan "Walking The Razors Edge"
Haha, No Rest For The Wicked och Razors Edge känner man igen från andra sammanhang, kan de snott titlarna av dem, Ozzy och AC/DC?
SvaraRaderaDet är alltid kul med förstahandsinformation från folk som varit nära artister, pratade med en som jobbat på hotell i Göteborg där idel celebriteter bott, när AC/DC kom dit från Stockholm hade de anlänt med tåg, åkt som vanliga personer och GÅTT från centralstationen till hotellet. I och för sig bara ett par hundra meter, men ändå, detta var typ 2001.
Det är coolt.
RaderaJa, hur laidback som helst, sen hade Pavarotti visst varit den värsta av dem alla att ha att göra med, han skulle ha specialsydda gardiner och allt möjligt skit.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Spader!
SvaraRaderaJoacim heter jag och jag förestår den lokalt mycket populära FB-sidan Gamla Oskarshamn. Där vältrar vi oss skamlöst i nostalgins gyttjebad och visar äldre bilder från alla tider och händelser i vår lilla stad.
https://www.facebook.com/GamlaOskarshamn
Snubblade in här på din sida och fick till min förtjusning se dessa bilder från Helix-spelningen. Själv humpade jag och några kamrater då allt skulle riggas upp i ishallen, vi träffade även bandmedlemmarna rätt mycket under det dygnet. Precis som du säger så hade de en skön laid-back-attityd, dessutom var de riktigt små!
Det jag undrar över är om jag får din tillåtelse att publicera dessa bilder på fb-sidan? Jag vet att det skulle väcka många reaktioner och minnen till liv. Självklart källhänvisar jag direkt till dig på det sätt du tycker passar bäst, kanske en länk till bloggen här?
Du kan väl höra av dig!
Allt gott,
/Joacim
Det går ypperligt det.
Radera