Man kan inte förneka en bra låt - Redemption song

Den har varit med här förut, Redemption Song. Men eftersom den är en av mina favoritlåtar så kunde jag inte låta bli att ta med den en gång till. Särskilt som jag hittade detta klipp med Eddie Vedder, Beyoncé och Nelson Mandela. Snacka om supergrupp. :-) Eller supercover i alla fall.

Spader Ess Tänker Högt : Konsertminnen

En av mina favoritpersoner inom rocken blev just snäppet hårdare. Ingen med minsta intresset för Foo Fighters lär ha missat Dave Ghrohls vurpa av scenen igår, vare sig man var där eller inte. Har man missat det, kan man läsa mer här.

Jag var inte där själv, var för lat för att masa mig till Göteborg och dessutom jobbar jag i helgen. Men det för mig osökt in på det faktum att man aldrig vet vad som skall hända när det är Live. Man går på en konsert med stora förväntningar. Oftast får man sig en riktigt skön upplevelse och lämnar lokalen med ett stort leende på läpparna och "boogie i sitt huvud" som Anders Glenmark skulle ha sagt. ibland går man innan konserten är slut och är mest förbannad för att bandet/artisten pissat bort sin chans att briljera och roa.

Daves Röntgenbild.

Och så, någon gång ibland, om man har tur, så får man vara med om något riktigt unikt. Ibland som blir historiskt. Igår, för alla som var på Foo Fighters, så blev det verkligen så.

För min egen del var det nog Pearl Jam som stack ut från mängden, när Eddie Vedder fick lite feeling och drack vin ur en sko han fått av en tjej i publiken. Inte riktigt lika omvälvande, men ett konsertminne som går lite bortanför musiken.

Hårt jobbat Dave och grattis till alla som var där!

Ibland så händer det...

Det var inte så länge sedan jag raljerade om min lite kluvna tillit till Groupon. Som tur var å ordnade den lilla historien upp sig. I kväll var det dags för nästa Groupon erbjudande, och jag måste tillstå, denna kväll blev en riktig höjdare. Kanske inte så mycket Groupons förtjänst som kvällens restaurangs.

Frugan och jag nappade på ett erbjudande om en tvårätters meny på den Hawaiianska restaurangen Makai, som ligger på Norrmalm. Underbar service, men framför allt, underbar mat. För att inte tala om spännande öl.

Först maten. Frugan tog deras burgare och jag valde den ingefärsglacerade Mahi Mahi (fisk). Båda rätterna var gudomliga i sig, men sötpotatis pommesen som kom till, skulle jag kunna äta ihjäl mig på. Sedan har vi ölen. Även om det inte var de bästa ölen jag druckit i mitt liv, så tror jag fasiken att det var snudd på de snyggaste ölen jag druckit. Det som hamnade i mitt glas var Big Wave golden Ale och Longboard Lager, båda från Kona Brewing Company. Big Wave var den godaste av dem.

Även om det var en helt underbar kväll hos Makai så finns det dock lite förbättrings möjligheter. Men detta är mer av det kosmetiska slaget.
Först. Konsten på väggarna var en smula deprimerande. Tavlorna gav mer ångest, än känslor av sol och carefree livsstil.
Sedan musiken. Inte på något sätt dålig, men från fel ö. Det spelades Reggae för hela slanten, och även om jag är stort fan av den musikstilen, så hade te.x. Eddie Vedders Ukulele Songs passat in så mycket bättre i temat. Dessutom hade man ju inte mina tjusiga Tiki-ljusstakar heller. :-)

Men, som sagt, på det hela taget, en toppenkväll. Bra mat, god dryck i skön och avslappnad atmosfär med underbaraste frugan. Vi kommer absolut tillbaka. Har redan börjat planera att ta med älskade brorsan och hans fru, när dom kommer förbi huvudstaden nästa gång.

För att sätta stämningen och för att hylla kvällens bästa öl är det väl inte mer än rätt att vi kör Pearl Jam med just Big Wave, inspelad i Honolulu.

Grattis på 50 års dagen Eddie!!

En av hemmets husgudar, Eddie Vedder, fyller idag 50 år. Vilket på något sätt ger hopp för framtiden... Man kommer ju dit förr eller senare själv....

Stort Grattis Eddie!!!!

Lite mera från Pearl Jam konserten

Att Eddie Vedder drack ur en sko har väl inte gått någon förbi här hemma. Nyheten har givetvis spritt sig utomlands med. Här är en bra sammanfattning av händelsen från Blabbermouth.



Sånt är man inte med om varje dag.... :-)

Pearl Jam på Friends Arena 2014-06-28

Det var på tiden. Jag har inte sett Pearl Jam sedan deras första spelning i Sverige och det är allt för lång tid. Det är ju inte Seattle grabbarnas fel, dom har varit här ett par gånger sedan dess och planen var att se dem senast dom var här, 2012, men biljetterna försvann lite för fort.

Så min och frugans förväntningar var ganska höga, samtidig som vi var lite oroliga för Friends Arenas ökända ljudproblematik.
Dock hade vi Golden Circle biljetter och där framför scenen var ljudet inget problem. Vi avslutade konserten bak vid öldisken och där studsade ljudet som vanligt sin galna akustikdans.
Även om jag nog tyckte att ljudet överlag var bättre än vid tidigare besök på arenan.
Denna gång var problemet just ljudstudsandet, och det har jag svårt att se att Arenan kan skylla ifrån sig. En annan negativ sak, jag vet att det bara handlar om profit och inte kvalitet, att det handlar mer om vem som ger dom bästa erbjudandena, men måste man sälja så äcklig öl. Kunde man inte få något att välja på...
Eller möjligheten att köpa lite vin som alternativ, särskilt som det gick åt ett antal flaskor på scenen.

Nog om det, vad fick vi då denna kväll?
Eddie Vedder bjöd oss på tal på Svenska.
En bra set list med bra valda covers lite här och där.
Det bjöds på oväntad reklam för Swedbank och Friends arena.
Oplanerad publikinteraktion med skosignering och även lite vindrickande ur en Converse sko. Jättestora glödlampor som gungandes och som Eddie åkte runt på. En hel del vinpimplande på scenen. Fantastisk sång och musik tillsammans med en avslappnad och otvungen grupp, supporterad av en lika avslappnad och otvungen publik. På hela taget en otrolig kväll med ett fantastiskt samspel mellan band och publik.
Dessutom fick vi ett löfte om att Pearl Jam återkommer till Sverige, och då snarare om 2 år än 12. Gissa vem som tänker vara där då....

Helt klart en 5 Ess kväll!

Rocken i Bild - Eddie Vedder

Snart ställer sig Pearl Jam på svenska tiljor igen, så vad passar bättre än att ta in en fantastiskt stämningsfull bild på Eddie Vedder.
Att hitta bra och engagerande bilder på den mannen är inte det minsta svårt, då han har utstrålning och karisma så det räcker och blir över. Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilden?

Önskelistan - Vill du äga en bit rockhistoria? Här kan du...

Auktionshuset Julien's Auctions som stoltserar med att vara stjärnornas eget auktionshus ger här en otrolig chans att få äga en liten bit av rockhistoria, eller stor bit, beroende på ens plånboks storlek så klart. Det är en imponerande lista prylar, från stort till smått, som dom presenterar inför sin kommande auktion "2013 Icons and Idols: Rock Auction" som går av stapeln den 6-7 December.

Eller varför inte surfa dit och lägga ett bud på någon av de 750 artiklar som läggs ut för försäljning. Exempelvis en signerad Robert Plant skiva, utropspris 400$.

Eller varför inte slå till på på Jerry Garcias gamla hatt som är lagd till 8,000-10,000$




Du kanske hittar en julklapp i detta fynd. En kimono som ägts av ingen mindre än Liberace. Utrop 800$, ett fynd.








Har man lite mer pengar i plånkan så kanske denna västen som har varit Jimi Hendrix skulle vara något, men då startar budet på ca. 20,000$.

För den hugande rockern som älskar allt med Guns N' Roses finns det dessutom en veritabel skattkista att gräva ur. Erin Everly säljer iväg en hel samling med prylar från sina år tillsammans med Axl Rose. Det är allt från kärleksbrev han skrivit till en hel del kläder, för att inte tala om en massa fotografier av privat karaktär. Varierande priser, men skjortan här till höger som är skjortan Axl använde i videon "Welcome To the Jungle" startar på 3000$.

Resten av katalogen innehåller allt från Elvis till Ramones och ett universum däremellan. Behöver jag säga att själv hittar jag ungefär hur mycket som helst i katalogen, som jag skulle kunna tänka mig.

Förresten, jag tror jag glömde att nämna att auktionen infaller på min födelsedag, så om det är någon därute som undrar vad dom skall ge mig och tycker att Elvis Cadillac är lite stor .... :-)

 Här hittar du resten av katalogen.

Recension - David Park : Until I'm Done

Här har vi en riktigt udda fågel i hårdrocksskogen. Sprungen ur Dalarna ger David Park ett ansikte till hårdrocksbanjon genom sin skiva Until I'm Done.

 Så, om tanken på Rockabilly kryddad Kojazz i hårdrockstappning, Hård Bluegrass som ibland blir lite skönt prutthurtig, ja då är det bara att kuta till skivhökarn och lätta på lädret, för då är det här en skiva för dig.






Jag skall inte ljuga, det är till en början lite skumt, men så tyckte jag även om Eddie Vedders Ukulele Songs i början , men den har blivit en favorit med tiden. Kan sedan Conny Bloom ge hårdrockssitaren ett ansikte, så kan väl David Park ge hårdrocksbanjon ett.

Så hoppa upp på hästen och följ med på en tur till Vilda Dalarna för en ny upplevelse. Om man ser förbi countryelementet i musiken så är grunden riktigt skön och kompetent bluesfylld hårdrock. Det närmaste jag kan komma på är väl känslan av Bon Jovis "Wanted Dead Or Alive" eller Left Lane Cruisers (kanske kommer något mer om dem senare) i ett möte med Soggy Bottom Boys, för att beskriva hur det låter med rocktermer.

Betyg då? Ja, det är inte så enkelt. Det sticker ju ut lite, men gör det det på ett positivt sätt? Ja, jag tycker ändå det. Det är bra gjort, det svänger och har glimten i ögat. Dock vill jag lägga in en brasklapp för framtiden, jag vet inte om det är kul nog för en karriär att göra bonnarock på det här sättet. Men jag kan ha fel, fasiken, se på Sabaton, dom har mörsat ut svulstig krigsrock i eoner nu (känns det som) och det verkar inte finnas någon ände på det.
Så varför inte?
Men det får bli en triss i ess för David Park. Men då med lite av nyhetens behag över det hela.

Jag har tyvärr ingen video med David Park att visa, utan tar tillfället i akt att i stället visa en annan video, som kombinerar Bluegrass med hårdrock, fast lite åt andra hållet, att man hör Bluegrass av hårdrock i stället för som David, hårdrock av bluegrassen.



Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår: Private Paradise, Countryboy
Skivbolag: Dreddful Music 
Release: 20:e November

 




Bandet består av följande lirare:
David Park - Sång, Banjo, gitarr
Danne McKenzie (ex-Mustasch) - Trummor
Conrad Boqvist - Gitarr
Magnus Josefsson - Gitarr
Martin Wilhelmsson på ståbas.

Tracklist: 
1. Until I'm Done 3:37
2. The Ballad of David Brown 3:08
3. Regretting Song 3:16
4. Private Paradise (ISRC: SE3J41200205) 5:16
5. Hardcore Truckin' 3:16
6. I don't Believe 4:30
7. Countryboy 3:35
8. One on One is Three 4:20
9. Mandatory Suicide 4:19
10. Now I never will Know 4:28

Mer om David Park:
Facebook

Pearl Jam är på gång!

Pearl Jam slätter om några dagar plattan Lightning Bolt. Spader Ess har inte haft tillgång till någon förhandslyssning men har på eget bevåg satt ihop en förhandslyssning av några spår för er läsare. Längst ner hittar ni några spår som kan stilla er nyfikenhet!

Som lök på laxen har bandet släppt en kortfilm (klipp nedan) som antagligen bara är till för att marknadsföra plattan.



Håll till godo, ta dig tid att klicka igenom materialet och bedöm själv vad grabbarna har på gång!

/Polarn Per

Tre starka kort med Pearl Jam:
1. Aldrig en dålig platta
2. Konsekvensen
3. Eddie Vedder

Mer om Pearl Jam:
...på webben


Mind Your Manners



Sirens



Lightning Bolt



Future Days

Polarn' Per tänker till...

Jag skrevhäromdagen om promos och EP-formatet. Tankarna tar fart om att dessa, mer eller mindre, ofta motsvaras av en fullängdare från 80-talet. I produktionerna som med exemplet från igår görs med färre kanaler (lager av ljud) och framförallt i längden. Jag gillar det formatet. Låt mig förklara...

Iron Maidens senaste studiovax är min frustration. Ett bra band, faktiskt lite av husgudar. Bra låtskrivare, duktiga musiker, mycket musik, så vad fan är problemet?

Ja, kanske är det inga problem, men för mig innebär "format grande muchos" att resultatet kan upplevas just lååångt. Till och med tråkigt. Definitivt så förloras intresset. Fokus. Det värsta är när man behöver kämpa för att behålla det. Jag blir den ensamma långdistanslöparen när jag växlar läge från mottaglig till passiv lyssnare. Fan, jag springer ju knappt!

Jämför den väl paketerade "The number of the beast" med t ex "The final frontier". OK, kanske är det en orättvis jämförelse, men jag tror ni fattar poängen. Jag ser förebilder Slayers "Reign in blood". Jag minns än idag när den hade snurrat igenom sina två sidor. Vad fan var det? Wow! ...eller som när Guns'n'Roses "Lies" avrundades efter en halvtimma. Komplett, lixom, men kortare. Inte en chans att pojkrums-Per kunde lägga fokus på annat... Ja, möjligen de pubertala omslagen!

 Det är sällan denna typ av produktioner görs idag, senast ut tror jag Eddie Vedders episka soundtrack till Sean Penns "Into the wild" var.

Andra scener har gjort detta format till sitt mål. Jag tänker på amercana-rocken där många artister gör "fullängdare" i kortare format. Roki Erikson, Deadman, Israel Nash Gripka, Todd Snider och många andra som, i mitt tycke därmed värnar albumets integritet.

Album bär charm. Det är en enhet som kan göra enstaka låtar bättre än vad dom egentligen är i lösgodis-form. Nämnda Gripka gör dessutom outtakes på det material som inte når plattorna vilket i sina unikt numrerat skick ger en trevlig uppsving för bandets försäljning, men även för mitt, ibland sjuka, musikintresse. Limited... Mmm, bara det!

Frosseri är min favorit bland dödssynderna, överlägset faktiskt!

Jag tror dessutom delar av frustrationen ligger i hur nästa generation konsumerar musik. Visst återföds blandbanden, men att föredra enstaka låtar framför album, nä, den grejen känns bara så fel. Jag tycker låtar kan vara hits och album är kulturskatter, inte alla, men det är en samling som har en start och ett mål. Lite som att duka med enhetlig servis till middag istället för omaka tallrikar, bestick och glas. Ni fattar?

Klipper man dessutom tiderna för produktionen genom att färre spår ska paketeras skapas en situation där artisterna kan göra fler plattor i intervall med tätare turnérande. Detta är en bevislig framkomlig väg att skapa ökad försäljning... Bara det finns kvalité i det som ges ut!

Sakta lämnar jag sakfrågan EP och närmar mig kommers. Jag rundar därför av med frågan, vad tycker ni? Håller ni med?

/Polarn' Per

SPAderEss Rocking Spa

Jag vet inte om det är min vurm för fridykning eller mitt förflutna som undervattens-rugbyspelare som gör att jag ständigt dras till vatten. Men en av mina största avslappningar är i samband med vatten. Därför tänkte jag dela med mig med ett, för mig, oslagbart avslappningstips och det passar ju extra bra nu, eftersom vi lever i ett mer och mer stressigt samhälle och det är så vansinnigt populärt med SPA-upplevelser just nu.

Vad du behöver:
Alkohol (kan vara sekundärt, men det skadar ju inte att vätska upp från insidan med, eller som en vis man sade, The cause of... and solution to... all of life's problems.)
Levande ljus
Badkar (gärna med en badbomb eller liknande. Min rekommendation är "Phoenix Rising" från Lush)
Musik (En lista som funkar på mig kommer här nedan)

Börja avslappningsövningarna med ett par goda glas vin, för att komma i rätt zen-balans. Här anbefaller jag verkligen att man skall hålla sig långt borta från allt vad bandrelaterade merchandise viner heter och satsa på kvalitet. Ett förslag är tex. 7 Deadly Zins (Zinfandel). Inte det billigaste vinet bolaget har på hyllan, men heller inte det dyraste. Gott så det räcker dock.

Internetstulen bild

Tänd upp en lagom mängd levande ljus i badrummet. Fyll badkaret med varm, på gränsen till plågsamt vatten (det kan behövas för du skall bli här en stund) och släng i badbomben.
Medan vattnet fylls upp, hämta en kall god öl, eller häll upp ännu ett glas vin till. Det är nu som din egotripp börjar så starta inte detta för tidigt, se till att barn, respektive partners, grannar eller andra störande moment inte påverkar. Du kommer att behöva en stund för dig själv.

Sätt på musiken, helst i hörlurar för detta är en egotripp. Sjunk sedan ner i det varma, väldoftande vattnet och bara slappna av och sippa lätt på den för tillfället utvalda drycken. Ta det lugnt, för nu stundar en avslappningssession på ungefär 50 minuter (om man nyttjar min spellista).




Här kommer den lista på låtar som jag rekommenderar just nu. Det går ju att variera, men då blir det inte SPAderEss Spa, tänk på det! Eftersom det handlar om relaxing så är det givetvis lugna låtar som gäller, men dom måste väljas smakfullt. Tänk på det med!

Sista valet av låt skulle givetvis ha varit med Led Zeppelin, men eftersom dom inte behagar finnas på Spotify, så får Lez Zeppelin vara stand ins på denna lista, vilket dom gör med bravur. 

Har man nu inget badkar därhemma, så går det givetvis lika bra om man flyttar in hela kalaset till sängen, men då skall man tänka på att badbomben kanske inte har önskad effekt, utan man får helt enkelt tända lite Patchouli-rökelse eller något i stället.

 Det går givetvis att genomföra denna lilla ritual tillsammans med sin käresta, men då är risken att det blir en helt annan typ av avslappning i slutändan, vilket jag på inget sätt säger är fel, men min utgångspunkt i detta projekt var att det är en soloupplevelse.

Hur eller hur, efter detta är du redo att ta dig an vad som helst. Kom dock ihåg doktor SPAderEss tumregel, Rinse and Repeat! Så ofta du behöver... efter denna helg är jag nu själv väldigt avslappnad.

Grattis!! - Eddie Vedder - Dave Murray

Eddie Vedder, är för mig en av de stora och han fyller idag 48 år. Jag har skrivit om honom och hans band, Pearl Jam, här flertalet gånger, bland annat om hur det fortfarande faktiskt ger psykisk smärta att bara tänka på att jag inte såg dem när dom var här senast. Inte ens det faktum att jag såg dom när dom spelade sin första Sverigespelning någonsin lyckas lindra detta. Även om det är en liten tröst.

Jag måste väl dessutom erkänna att han är den stora anledningen till att jag fick mig en Ukulele i födelsedagspresent. Först hade jag lite svårt för Eddies soloplatta "Ukulele Songs", just på grund av all Ukulele, men den växer och hans otroliga röst överskuggar allt.

Eddie är mer än bara en idol för mig i ett fan-perspektiv. Han är en man som jag ser upp till på så många andra plan. Det är svårt att förneka engagerade personer.

Dessutom har han en av världens bästa låtar på sin repertoar och i mina ögon är det just hans röst och inlevelse som gör hela låten "Society", från filmen "Into The Wild" som jag bjuder på här nedan, som han framför med en av mina favoritskådisar, Johnny Depp.



Dave Murray, en av de första gitarristerna hos Iron Maiden fyller 56 år men verkar inte riktigt mattas av. Vilket är tur det för alla er som har biljetter till sommarens konsert (era jävlar! :-))

Ett band som i mina ögon sällan har varit tråkiga, bortsett från tiden mellan Bruce Dickinson, som jag aldrig lyckats ta till mig.

Skivan Number of the Beast, ser jag som en av milstolparna inom hårdrocken.

Sett dom ett par gånger, senast med min då 12 åriga dotter, vars första riktiga konsert blev Iron Maiden med A Matter of Life and Death turnén. Kanske inte riktigt den hitkavalkad som hade behövts för att tända Maiden lågan hos henne, men det gav visst mersmak för konserter, för numer är hon den av oss i familjen som springer mest på konsert. Go Gumman!!

Undervattenskonst extraordinare

Ett av det jag tyckte var förra årets snyggaste skivomslag var Eddie Vedders "Ukulele Songs".

Skivan är kanske inte är den bästa jag har hört med Eddie. Inte dåligt, inte alls dålig utan stundtals riktigt bra, men den dominerande ukulelen tenderar att bli lite påfrestande i längden. Men som sagt omslaget är underskönt stillsamt och vackert med plats för eftertanke.

Omslagsbilden är tagen på en skulptur, The Lost Correspondent, som ingår i en rad undervattensutställningar runt om i världen av konstnären Jason deCaires Taylor. Just denna skulpturen hittar man på 8 meters djup utanför Grenada i Västindien.

En sak som jag gillar med konstverken, förutom skulpturerna i sig, är just placeringen. Att dom står på havets botten ger en karg, lugn, ödesmättad inramning med otroligt vackert ljus. Nästan lite överjordiskt, även om det nu är under vatten.
Dessutom tilltalas fridykaren inom mig att dom står i varma vatten, på djup som faktiskt är överkomliga även utan dykutrustning. Även om jag tror att det ökar upplevelsen att ha möjligheten att stanna till lite längre. Dock får jag väl vara realistisk och inse att risken att jag kommer att få se något av dessa verk i verkligheten är försvinnande liten.

Här är ett urval av hans verk.

Årslista - Snyggaste Omslag

Poppis med listor så här års, eller hur. givetvis så måste man ha sin egen. Eftersom så många andra riktat i sig på Bästa låtarna eller godaste julölen och den enda glögg jag hitills druckit i år är min egentillverkade. Så då tänkte jag slå ett slag för en möjligen döende konstart och rikta in mig på paketeringen, det vill säga de snyggaste Skivomslagen som jag ramlat över på ett eller annat sätt under 2011.

Med andra ord, jag har inte lagt någon som helst vikt på själva musiken, även om det i de flesta fallen är sådant jag gillar eftersom det i annat fall är stor risk att jag missat omslaget. Så här kommer min topp 8, utan inbördes rangordning eller någon som helst större analys mer än att jag gillar dom.

Rival Sons - Preasure and time

 Year Of The Goat -Lucem Ferre

 The Antlers - Burst Apart

 Lykke Li - Wounded Rhymes

 Eddie Vedder - Ukulele Songs

Graveyard - Hisingen Blues

 Kamchatka - Bury your Roots

Bon Iver

Fulast då? Kanske detta? Lika fult som musiken på den är kass.

Limp Bizkit - Golden Cobra