The End Of the Gästbloggning

Så, då har det blivit dags för den sista installationen av gästbloggande hos Tune Of The Day. En väldigt trevlig erfarenhet att få prova på. Hoppas att ni gillat det.

 

"Because I Used To Love You, But It's All Over Now"

Eftersom det är avslutning och det stundtals varit lite på den negativa sidan så tänkte jag att vi avslutar på den mer positiva sidan med Ghost. Dessutom är dom ju aktuella som bara den i och med att dom är ute på sin Sverigedel av sin jättelika världsturné. Själv skall jag se dem tillsammans med min älskade fru nu på söndag.

Gästbloggandet fortsätter.

Näst sista inlägget i serien, så masa över er till Tune Of The Day för att få sig till livs ett nytt gästblogsinlägg. Som vanligt hoppas jag att ni gillar det.

"Because I Used To Love You, But It's All Over Now"

Denna gång är det Van Halen som gäller.

Gästbloggning hos Tune Of The Day igen

Änu en gång så är det dags att masa sig över till Tune Of The Day för att få sig till livs ett nytt gästblogsinlägg. Hoppas ni gillar det.
"Because I Used To Love You, But It's All Over Now"

Denna gång är det Magnus Uggla som står på agendan. Hoppas ni gillar det.

Gästbloggning part tre

Då var det dax för mitt tredje inlägg i min Gästbloggningsserie på plats på Tune Of The Day. Hoppas ni gillar det.
"Because I Used To Love You, But It's All Over Now"

Denna gång är det Kiss som står på tur för rakning. Hoppas ni gillar det.

Gästbloggning

 Jag har idag den stora äran att få gästblogga på Tune Of The Day under tiden som Stones och Tethania är ute och håller rocken rullande på rockens frontlinjer.

Jag kommer att bidra med 7 inlägg som kretsar runt temat grupper/artister som jag älskat,men kanske inte bryr mig fullt lika mycket om längre. Med lite olika variationer.

 Så, om det låter lite intressant och ni inte blir skrämda av min stapplande Engelska så ta gärna en flukt på serien "Because I Used To Love You, But It's All Over Now"

Första inlägget handlar om Motörhead. Motörhead? Hur passar dom in under denna titel? Läs så får ni se, jag sade ju att det fanns lite olika variationer.

Polarn' Per tänker till...

Jag skrevhäromdagen om promos och EP-formatet. Tankarna tar fart om att dessa, mer eller mindre, ofta motsvaras av en fullängdare från 80-talet. I produktionerna som med exemplet från igår görs med färre kanaler (lager av ljud) och framförallt i längden. Jag gillar det formatet. Låt mig förklara...

Iron Maidens senaste studiovax är min frustration. Ett bra band, faktiskt lite av husgudar. Bra låtskrivare, duktiga musiker, mycket musik, så vad fan är problemet?

Ja, kanske är det inga problem, men för mig innebär "format grande muchos" att resultatet kan upplevas just lååångt. Till och med tråkigt. Definitivt så förloras intresset. Fokus. Det värsta är när man behöver kämpa för att behålla det. Jag blir den ensamma långdistanslöparen när jag växlar läge från mottaglig till passiv lyssnare. Fan, jag springer ju knappt!

Jämför den väl paketerade "The number of the beast" med t ex "The final frontier". OK, kanske är det en orättvis jämförelse, men jag tror ni fattar poängen. Jag ser förebilder Slayers "Reign in blood". Jag minns än idag när den hade snurrat igenom sina två sidor. Vad fan var det? Wow! ...eller som när Guns'n'Roses "Lies" avrundades efter en halvtimma. Komplett, lixom, men kortare. Inte en chans att pojkrums-Per kunde lägga fokus på annat... Ja, möjligen de pubertala omslagen!

 Det är sällan denna typ av produktioner görs idag, senast ut tror jag Eddie Vedders episka soundtrack till Sean Penns "Into the wild" var.

Andra scener har gjort detta format till sitt mål. Jag tänker på amercana-rocken där många artister gör "fullängdare" i kortare format. Roki Erikson, Deadman, Israel Nash Gripka, Todd Snider och många andra som, i mitt tycke därmed värnar albumets integritet.

Album bär charm. Det är en enhet som kan göra enstaka låtar bättre än vad dom egentligen är i lösgodis-form. Nämnda Gripka gör dessutom outtakes på det material som inte når plattorna vilket i sina unikt numrerat skick ger en trevlig uppsving för bandets försäljning, men även för mitt, ibland sjuka, musikintresse. Limited... Mmm, bara det!

Frosseri är min favorit bland dödssynderna, överlägset faktiskt!

Jag tror dessutom delar av frustrationen ligger i hur nästa generation konsumerar musik. Visst återföds blandbanden, men att föredra enstaka låtar framför album, nä, den grejen känns bara så fel. Jag tycker låtar kan vara hits och album är kulturskatter, inte alla, men det är en samling som har en start och ett mål. Lite som att duka med enhetlig servis till middag istället för omaka tallrikar, bestick och glas. Ni fattar?

Klipper man dessutom tiderna för produktionen genom att färre spår ska paketeras skapas en situation där artisterna kan göra fler plattor i intervall med tätare turnérande. Detta är en bevislig framkomlig väg att skapa ökad försäljning... Bara det finns kvalité i det som ges ut!

Sakta lämnar jag sakfrågan EP och närmar mig kommers. Jag rundar därför av med frågan, vad tycker ni? Håller ni med?

/Polarn' Per

Polarn' Per presenterar GodScum

Första gästinlägget här på SpaderEss, av Polarn' Per. Hoppas ni gillar hans lilla nedslag i Rock och ger honom ett varmt välkomnande.

Jag heter Per och är Musicoholic. Hej ,hej! Jag har kommit för att förstärka mitt missbruk genom att skriva några rader om det också... Först ut är en för de flesta troligen okänd akt. GODSCUM.
Jag gillar nämligen den lilla scenen. Jag gillar demo-scenen. Jag gillar egentligen mer än så, men den känsla som band på väg uppåt kan prestera är wow! Där lägger jag gärna lite fokus och det är där ni kommer få inlägg. Musiken kommer spreta, men jag kan utlova en gemensam nämnare. Gitarren. Gurkan. Orsaken till mitt missbruk... Nog om det, dax för några rader om musik!

 Jag pratar med sångaren i GODSCUM, Steven Tolkamp, om den cover-akt han brukar göra med Fake No More. Plötsligt droppar han den klassiska meningen att "trummisen har hoppat av". Det tar inte lång tid innan vi skrattar över hur klyschigt det är och hur svårt det är att faktiskt hålla ihop något. "A band is a like marriage, but with more characters", säger han. Det är nog sant. Jag vet inte om jag är enda exemplet på att det är tillräckligt svårt att hålla ihop ett par med sina barn, eller en förälskelse, så varför skulle det vara annorlunda med ett rockband?

Hans EP-plattor har möjliggjort för mig att följa honom, även fast han huserar i olika band och bor i Holland. Dessa är hans barn. Först släpptes en EP med nämnda Fake No More där ett antal klassiska Faith No More-spår fick ett nytt värdigt liv, sen en EP med Terry Bogus som spretar med utgångspunkt i Faith No More-soundet, men med en annorlunda och alternativ rock. Nu laddar han om för ytterligare en EP, med den nya besättningen i GODSCUM, ett band han själv tycker sig hittat "Det där lilla extra" med!

Steven var sista pusselbiten när bandet bildades. Det var efter ett av alla tribute-gig som allt gjordes till verklighet. I publiken fanns batteristen Twan Bakker, gitarristen Marcel Coenen samt veteranen på bas, Jochen Fuenders (från bl a "Reece" som spelat med Accept:s ex-sångare David Recce, trummisen Stefan Schwarzmann och UDO:s ex-gitarrist Andy Susemihl). Det dröjde inte länge innan svaret kom och snabbt resulterade samarbetet i några första inspelningar. Steven pratar lyriskt om produktiviteten och erfarenheten, glädjen att skriva, skapa. Det är inte utan att tanken kemi dyker upp...

Det är därför lätt att förstå att han är lyrisk över det som är på gång. Kärleken till musiken finns ju. GODSCUM är hans förälskelse. En passion han representerar väl, åtminstone med sin röst. Den låter ungt temperament, den som spänner mellan hopp och förtvivlan, kärlek och hat, minns ni? ...eller snarare jämför sångstilen med Mike Patton, som satte den schizofrena sången på kartan. Från vacker till monster. Från Easy till Jizzlobber. Den som Phil Anselmo gjorde argare, eller den som Nu-metal band gjorde ...ehe... illa! ...behöver jag nämna några april-skämt till band?

"Can I interest you in a demo?", frågar Steven nästan försynt när jag spånar iväg. Han klottrar ner länken till GODSCUM-klippet på Youtube och jag känner att han är stolt eftersom jag inte hunnit besvara frågan innan låten "The Great war" börjar spelas upp. Det är som att förlösa, säger han, och med dagens teknik går det undan. Sprid gärna, säger han. Så funkar det idag, inte som när man bytte tejper strax innan järnåldern. Allt går snabbare nu. Även rocken. Introt drar igång och byts mot metodisk hårdrock ala Pantera. Riff, ruff och trummor... Ja, det är tufft, men fortfarande sorterbart, inte som dagens alla ljudmattor i lager på lager.

Jag hoppas detta är ett presentabelt spår från EP:n, även fast Steven antyder att det kommer spreta en del. Det är så jag lärt mig att uppskatta hans projekt, jag tror inte GODSCUM är ett undantag. Jag frågar när EP:n kan avnjutas i sin helhet. Steven dröjer och svarar sen, "Soon, we are not under label pressure". Jag hoppas ändå att jag med några länkar kan bidra till att vi är fler som uppmuntrar bandet till en snar release! Jag gillar det jag hör!

/Polarn' Per



GODSCUM
http://godscum.org/
http://www.youtube.com/watch?v=phnlwdrjqPs
Steven Tolkamp
http://godscum.org/wp-content/gallery/steven/GODSCUM%20Steven%203.jpg

GODSCUM

godscum.org

Godscum dutch and german metal band

Sommarstiltje... Inte om det går att undvika!!

Då sommaren är över oss, och även om det är ett par veckor kvar till semestern och den ultimata latheten för min del.

Det är ungefär här som jag hade tänkt säga att det innebär att  det finns risk för att inläggsfrekvensen  här på bloggen minskar, då jag ämnar tillbringa så mycket tid som möjligt i hängmattan lyssnandes på musik och läsa goda böcker.
Men vad fasiken, så kan man ju inte ha det, nu när hederligt folk får ledigt och plötsligt  har all tid i världen att sitta och slöläsa sin favoritblogg och insupa den stora visdom som sipprar ut härifrån (ödmjukhet? Inte en chans!), så därför tänkte jag i stället passa på att presentera "Polarn' Per" som kommer att göra lite gästinlägg och recensioner.

Vilket kommer att resultera i ett antal saker. Den litterära nivån på bloggen kommer att höjas avsevärt, då "Polarn' Per" är en mästare till ordsmed. Det kommer antagligen att bli lite mer av annan musik, än den som eder trogna tjänare "SpaderEss" kanske normalt lyssnar på och delar med sig av. Kanske kan det bli en del andra idéer överhuvudtaget. Vem vet? Och se nu till att välkomna honom varmt så kanske han vill stanna kvar.... Håll ögonen öppna...

Hur eller hur, må solen, eller månen lysa upp er stig... Allt efter egen preferens...