Motörwine och njutning undet rönnen.

I mitt förra inlägg så hintade jag om min nuvarande oas, uteplatsen under rönnen.
Rönnen har efter lite kärlek och röjning blivit familjens egen lilla oas. På dagarna ger den oss lagom skugga från solen, på kvällarna breder grenarna ut sig till ett mäktigt tak, där ljuslyktor hänger och lyser upp sommarnatten och tillsammans med den lilla portabla högtalaren skapar en perfekt stämning att låta en och annan vindruva får sätta sin guldkant på tillvaron.
Det är givetvis fint så, men vill man piffa det lite extra, så där lite hårdrocksextra, vad gör man då? Jo, man tar givetvis en gammal julgransbelysning, trycker ner den i en urdrucken (obs. viktigt) Motörhead Vinflaska och Hepp! så har man gjort sig en stämningsfull utebelysning som rockar fett.





Allt i värsta återvinnings och Do It Yourself andan. Vassegoa kära läsare, kanske något att bygga vidare på med andra märken också? Dock inte Lasse Stefans-vinet, det lär vara riktigt surt både för gom och öga för alla som lutar åt rockhållet.

Dagens Musiktips - Det $tora Tågrånet

Ännu en gång kan vi konstatera att det varit lite stiltje här på Spader Ess. Jag skyller helt enkelt på långledigheterna med sol och mycket fixa på huset i Småland. Det tillsammans med grillkvällar och vin, långt från vad datorer heter. Det enda jag har hunnit med denna helg, datorledes, är att titta ikapp på Game Of Thrones.

Men grillar man och dricker vin, så är det ju lätt att kombinera med att lyssna på musik. Och lyssnat på en hel del musik det har jag, även om jag inte skrivit så mycket.
Ett av dessa band som jag lyssnat på en hel del den senaste tiden är likaledes Småländska bandet Det $tora Tågrånet och dom spelar gungande och ganska melankolisk Blues Rock, vilket kan ses som passande när man står på altanen och grillar i det Svenska bluesdeltat Mönsterås.

Det $tora Tågrånet har precis släppt sin debut EP, Blod,Svett och Tågrån, och det är en riktigt lovande platta, från ett ungt och kaxigt gäng. Kaxigt så till vida att man slår sig för bröstet och proklamerar sig som det bästa som kommit från Småland sedan skivat bröd, men då har dom kanske blandat ihop begreppen lite och tänkt lokalt Jönköping. För sett ur ett Småländskt helhetsperspektiv så faller den titeln givetvis på mig själv. :-)

Nä, jag bara skojar. Tågrånarna är riktigt lovande med catchig, svängig, charmig, stundtals poppig, bluesrock med texter på svenska. En detalj som jag gillar lite extra är inslagen med klassisk "doa"-kör.

Skivan finns på bandcamp till name your price och man kan nu även hitta den på Spotify. Väl värt några kronor och lyssningstid. För att inte tala om att det ger mersmak inför kommande alster..

Facebook
Bandcamp
Spotify

Spader Ess Nostalgitrippar - Del 3 : Hårdrocken.

Jag fortsätter min musikaliska resa, hoppas jag har med med några resande. Denna gång handlar det om den andra delen av mitt parallella universum, Mönsterås-resan och inkörsporten till Hårdrocken, som sedan mer eller mindre kom att bli mitt huvudspår.. Det är även här som tidslinjerna blir lite suddiga, för allt är som vanligt inte svart eller vitt. vissa bitar av det som skrivs om i Oskarshamnsspåret går givetvis igen i den här delen och vice versa, men jag försöker bara bena ut huvudfårorna. Tidslinjen blir lite otydlig med andra ord, mest för att det här hände så mycket olika saker i snabb följd och ibland även parallellt.

Till att börja med var jag lite för ung för att göra som jag ville, men efter hand så blev det mer eller mindre att jag bosatte mig hemma hos MikeT i Mönsterås (åtminstone på helger), och fick därmed en bonusfamilj och massor av nya kompisar.Och därmed en hel del andra influenser.

Som jag nämnde tidigare, hade MikeT en egen Stereo. Inte nog med detta, han bodde i en stor villa med eget stort rum nere vid gillestugan, vilket gjorde att vi i stort sett hade hela nedervåningen för oss själva att rumla runt i.

Det första jag kan komma på att jag hörde där nere i MikeT's källare var nog faktiskt Soundtracket till Grease, jag hade ännu inte sett filmen, men ett par av låtarna spelades rätt flitigt.  I den vevan vet jag att vi spelades en hel del Jerry Williams och först och främst plattan I can Jive. Därefter följde en period med massor blandat, framför allt svensk musik. Magnum Bonum, Factory, Noice, Gyllene tider, men framför allt Magnus Uggla. Att det svenska fick en särskild plats i en ung killes musikhjärta kom väl framför allt att kretsa kring tre viktiga platser, som blev väldigt viktiga från 14-15 års åldern. Blomstermåla Folkets Hus, Oskarshamns Folkpark och Oknö Festivalen.

En annan spelare som dök upp på planen och blev väldigt viktig, var Basse. Vet inte riktigt hur det gick till, han var ett par år äldre (MikeT o Jag var 14 och Basse hade precis fått körkort). Men han hade som sagt både körkort, en källare som gjord för partaj och kontakter till personer som var 20 år, även om folköl fungerade bra rätt länge. Så, i Basses källare gjorde jag min folkölsdebut som 14 åring till tonerna av Queen, Eddie Meduza, Billy Squire, Jorney och ännu mer 50-tals musik (det sprangs en hel del på den lokala raggarkåken i sällskap med Basse).

Det var en salig blandning med svensk och utlänsk rock, reggae, punk och 50-60-tal om vart annat i en period. Jag vet inte exakt när det började renodlas mot hårdrocken, men de två grupper som man får skylla på är nog när MikeT och jag upptäckte Kiss och Thin Lizzy.
Thin Lizzy blev en direkt kärleksaffär inga problem där, jag vet inte riktigt om det var det första jag hörde med gruppen, men dom blev, med skivan Nightlife och Johnny the Fox en del i ett försök att få en egen skivspelare. (som jag skriver om här). Thin Lizzy är fortfarande ett av mina absoluta favoritband.
Kiss var lite mer problematisk. Jag hade länge dissat bandet för sin sminkning som jag tyckte var fånig till att börja med. Dock hade jag aldrig hört dem. En dag satt vi hemma hos MikeT och lyssnade på ett blandband och låten "Rock n Roll All Night" gick på utan att vi visste vilka som spelade. Pang! Total förälskelse! Därefter reviderades snabbt hipstertankarna om deras sminkning och det tog inte lång stund innan pojkrummet var tapetserat med Kiss affischer, mestadels från underbara tidningen Poster.

Upptäckten av dessa band drog formligen ur proppen i musikdyrkandet och i snabb följd kom det en uppsjö band varav några var följande: Axe, Judas Priest, Def Leppard, Motörhead, Iron Maiden, Dio, Wasp, och AC/DC.



Till sist lyckades jag även att tjata till mig en egen vinylsvarv och min första skiva, även det beskrivet här, blev Savage - Loose n Lethal stolt inhandlad från Ginza.

En annan person som blev väldigt viktig för min musikaliska fortbildning, av två skäl, är Basses brorsa Mulle. Dels för att han hade den mest imponerande skivsamling jag dittills hade sett och som antagligen hade sin beskärda del i att kassettbandskatten och Swedcopy skapades. Dels för att han som ena gitarristen i bandet N.J.B. kom att bli min inkörsport till den lite mer handgripliga delen av
musikvärlden.
I hans skivbackar hägrade framför allt äldre storheter som Black Sabbath, Blue Oyster Cult, Scorpions, Whitesnake, Deep Purple, Rush, Uriah Heep, Led Zeppelin och Van Halen. Men även lite mer obskyra saker som Focus och det engelska bandet Mr. Big (märk väl att det är det Engelska, inte det Amerikanska).


Självklart skulle även de mörkare sidorna av rocken utforskas via band som t.ex Demon, Venom, Danzig och Mercyful Fate. Givetvis fanns även plats för mer traditionella akter som Helix, T.N.T och inte minst Europe. Det går väl inte att sticka under stol med att just Upplands Väsby pojkarna spelade en speciell roll, men å andra sidan så gjorde dom väl det för de flesta tonåringar vid den här tiden. Någonstans ramlade även en ännu så länge livslång kamratskap med Ulf Lundell in. Ett annat band som satte sina spår var givetvis Guns n' Roses.

Det här är också en tid där andra inte fullt lika rockande grupper tar ett starkt fäste, i och med att Danne Skåning flyttar in och med sig tar han en del psykedeliska och annat flum. Framför allt grupperna Pink Floyd och Sniff N' The Tears.

För att inte tala om alla lokala band som växte upp i den frodiga musikmyllan i Mönsterås med omnejd. Plebb, Purple Haze, Bruset, Mönsterås Bluesband, N.J.B., The Quill och Boom Shanker Group bara för att nämna några. De flesta och några till omnämnda i serien Let The Good Times Roll.

Spader Ess Nostalgitrippar - De tidiga åren. Del 2

Radion som jag berättade om i förra delen, var väldigt viktig för mig på hemmaplan. Med radioprogram som Rakt över disc med Clabbe, Metropol, Eldorado och givetvis Poporama som leddes av Kaj Kindvall och sedermera blev Tracks. Här blev det en fantastisk blandning av vad som var musiken just då, i slutet på 70-, början på 80-talet.

Massor med godis från 80-talsradio kan hittas på sidan Radiogodis.

Mer örongodis hittar du i min spellista på Spotify som följer utvecklingen här i artikelserien.

Utanför pojkrummet var det mest musik på mellanstadiets klassdiscon. En tjej i klassen, Lotta, hade en far som hade en tvättäkta discjockeyutrustning som vi fick låna till klassfesterna. Dvs. en rejäl låda med dubbla skivspelare och ett par gigantiska högtalare. På dessa famlande danser (om man nu kan kalla dem för det, det var nog inte så mycket dans egentligen) så var det discodunket som rådde. Patrick Hernandez med "Born To Be Alive", Bacckara, Boney M osv.

Även om det mitt i allt detta discodunkande i skolan varit en del aningar till rock n roll på radion hemmavid, och hemma hos en klasskompis var föräldrar hade en massiv samling med Sweet skivor, så kom det i och med att 80-talet verkligen tog fart, ett par saker som kom att bli tämligen avgörande för att leda mig vidare in i rockens fålla.

Högstadiet, självklart, men sedan dök det upp en hel del nya program på radion, som var dedikerade till rock. Rockbox, Lilla Bommen och Ny våg till exempel.
Men framför allt, jag träffade på MikeT som skulle bli min vapendragare och bästa polare genom ungdomsåren. Han hade en guldgruva till inkörsport i musikvärlden och den stavades Marantz. En alldeles egen Stereo. Med skivor...
 Dessutom lärde jag mig att göra trådantenner av ståltråd till den kära radion, så att man kunde ligga under täcket på nätterna och få in Radio Luxemburg på AM bandet. Sug på den ungdomar, har man svårt att greppa kassettband, hur är det då inte med AM radio. :-) Snacka om örongodis.

Det är väl nu som musikintresset tar vid ordentligt. Och så här, när man ser allt i sin mentala backspegel, så inser man vilken intensiv period tonåren är. Det händer väldigt mycket på kort tid. Särskilt när det kommer till musik.

En annan sak som jag minns med glädje från mina tidigare år är att dom svenska rockarna Jerusalem av någon anledning som jag inte vet så mycket om, spelade vid ett flertal tillfällen ute på Kaffetorpet på Oknö (där vi hade sommarstuga). Kanske var det det här som blev grunden till att jag idag vurmar extra starkt för allt som har sköna 70-tals vibrationer, gärna med hammondorgel. Dock var dom i så fall inte fullt lika framgångsrika med att inspirera mig med sitt kristna budskap. :-)

Den nyss nämnde MikeT, är ett kapitel för sig självt. Våra familjer hade båda sommarstugor ute på en ö utanför Mönsterås, Oknö, och även om ön inte är jätteliten, så var det väl bara en tidsfråga innan våra vägar skulle korsas. Det tog inte lång tid innan vi regerade på ön under sommaren och gjorde så pass mycket hyss där att det slutade med att vi fick skulden för i stort sett allt som hände på ön, vare sig vi hade med det att göra eller inte. Men det är en helt annan historia. tillbaka till musiken.

Man kan säga att historien nu blir två spår, dels det livet jag levde i min hemstad, Oskarshamn, och dels det liv som började spira i Mönsterås.

Grattis! - Roger Waters

Grattis!!!

  Roger Waters

67 år idag 

For he's a psychedelic good fellow...

En av drivkrafterna och personligheterna bakom Pink Floyd. Mitt första möte med Pink Floyd var genom albumet Ummagumma som jag hörde sporadiskt i små bitar. Men det var inte förrän jag, hemma hos Danne-Skåning på Industrigatan i Mönsterås, satt och hörde igenom The Wall som jag drabbades av deras otroliga storhet. Den plattan slog verkligen till som en hammare, för att inte tala om när jag såg filmen. En otrolig värld av känslor och djup öppnade sig genom högtalarna på ett sätt som jag inte tidigare upplevt.

Efter det vandrade det bara vidare och även om jag inte är fanatisk och har stenkoll på bandet som sådant och kanske numer är en väldigt sporadisk lyssnare, så är det ett av mina favoritband. Man kan sätta på de flesta av deras skivor när som helst och aldrig bli besviken.

Roger lämnade Pink Floyd 1985 vilket givetvis var en rejäl förlust och splittringen kunde ha skötts lite värdigare kanske. Roger gick som sagt solo och med sin mjuka stämma lyckades han göra en hel del lysande skivor skivor, framför allt första plattan The Pros and Cons of Hitc Hiking är en favorit, även om de aldrig nådde samma ryktbarhet som Pink Floyd albumen Dark Side of The Moon och The Wall.




Tack Danne!

Nostalgidax Level: Otroligt

Satt och snöade in lite på gamla minnen. En gång i tiden i det mörka Småland så frodades musiken i trakterna av Mönsterås (det gör den givetvis fortfarande, men nu handlar just detta inlägg om nostalgi).

I min värld var det framför allt 3 lokala band som jag kom att kretsa runt, då dom bestått av gamla kompisar. Samt att rodda/fixa för lokala band var det närmaste en rockscen man kan komma med min musikaliska talang.

N.J.B.
Från början kallade man sig Night Jammin Band och spelade Boogierock, vilket var en naturlig inriktning då större delen av bandet bestod av bikers.
När det blev förändringar i line-up:en så passade man på att sadla om till en mer klassisk hårdrock och korta av namnet och det var i den vevan som även jag klev ombord och blev någon form av allt i allo och allmän påhejare.
Här en låt från en singel släppt 1986 av bandet själva. Man gav sedan ut en LP på ett danskt bolag, Bums Records.



Denna line-up bestod av
Roger Gustafsson (Trummor)
Lars Dannesäter (Bas)
Ubbe Henriksson (Sång)
Stefan "Mulle" Johansson (Gitarr)
Peter "P-son" Andersson (Gitarr)


The Quill
Även detta band har genomgått en hel del folk genom åren och är det enda bandet av dom som faktiskt frodas i allt välmående även idag. Jolle och Chrille är dom som varit med från starten. jag har tyvärr inget gammalt ljudklipp från tidernas begynnelse i dagsläget, då min vinylsvarv är rejält nerpackad i dagsläget, men det kan komma senare.
Man har till dags dato levererat 6 st. fullängdare samt en gammal LP på samma danska bolag som N.J.B., dock då med namnet Quil 
Så här är en låt från dagens version av bandet.



Bandet består idag av:
Magz Arnar (Sång)
Christian Carlsson (Gitarr)
Jolle Atlagic (Trummor)
Robert Triches (Bas)

Boom Shanker Group
Oskarshamns baserat gäng som även detta hade viss anknytning till Bikerkulturen. Dom var det första bandet i den här Trojkan som var ner till Bums Records i Danmark och spelade in LP i Krajberg Studio utanför Åhus.






Maths Drehmer - Vocals (Den Magiska Hunden, Dweebs, Drehmer)
John Wiksten - Aucustic / Electric Guitar
Ulf Malm - Guitar / Backing Vocals
Mikael Wester - Bass
Micael Hellström - Drums


Det fanns givetvis en hel drös andra band som florerade runt, tex. Stonehenge, Bruset, Mönsterås Bluesband och Purple Haze mfl.
Musiklivet i Mönsterås med omnejd var under denna period var väldigt aktivt och vitalt och blandade friskt mellan naivitet och spelglädje, med inslag av riktigt duktiga musiker och eldsjälar allt mer eller mindre inramat av musikföreningen Rockringen.

Många är vi dessutom som  saknar den allt för tidigt insomnade Oknöfestivalen som blandade lokala talanger med något för tiden större band. Oknöfestivalen startade i Rockringens regi 1986 men hade körts i viss form redan från 1982. Den som är observant ser att 1986 även var samma år som den lite längre levande Hultsfredsfestivalen drog igång. I mina ögon var just Hultsfredsfestivalens succé en av anledningarna till att våran lilla festival gick en för tidig död till mötes...

Vem vet, någon gång kommer jag kanske att försöka skriva ner lite utförligare om denna tid och plats...