Man kan inte förneka en bra låt...

Jäklar vad tiden går, det var ett tag sedan denna tråd, "Man kan inte förneka en bra låt", var aktiv och i full sving. Men den tål att dammas av lite då och då.
Så idag är en sådan dag, när vi luftar den lite, fast inte riktigt så som jag brukar med fokus på en enda låt i olika skepnader. Nä, idag tittar vi på ett band. Nämligen de gamla mastodonterna Kiss. Genom det Svenska projektet Reggae Kiss, får vi, som namnet hintar om, en hel parad av Kiss låtar i polkatakt. Nä, bara skojar, givetvis skall det vara baktakt. Och det fungerar riktigt bra, även om jag är aningen osäker på om jag skulle sätta på en hel platta med det.



Mer om Reggae Kiss

Liknande projekt finns sedan tidigare, med lite plojigare inriktning, med fokuset på Led Zeppelin/Elvis döpt till Dread Zeppelin. Som givetvis gör Led Zeppelin låtar i Reggaeinramning fast här med en Elvis Imitatör på sång. Funkar för stunden det med, vi tar med dem med här.



Mer om Dread Zeppelin

Man kan inte förneka en bra låt - Redemption song

Den har varit med här förut, Redemption Song. Men eftersom den är en av mina favoritlåtar så kunde jag inte låta bli att ta med den en gång till. Särskilt som jag hittade detta klipp med Eddie Vedder, Beyoncé och Nelson Mandela. Snacka om supergrupp. :-) Eller supercover i alla fall.

Man kan inte förneka en bra låt - Heroes

Tombs är normalt inte ett band som jag vältrar mig i, dom håller sig lite utanför min komfortzon, skulle man kunna säga.
Dock har dom precis släppt en riktigt tung cover på David Bowie/Brian Eno låten "Heroes" som är riktigt bra och som ännu en gång befäster tesen "Man kan inte förneka en bra låt"

Man kan inte förneka en bra låt - Danzig : Mother

Oj, det var länge sedan det dök upp något i serien "Man kan inte förneka en bra låt", men på en av mina internetzirrfärder, så dök den här lilla remixen upp av Danzigs kultklassiker "Mother" upp. Och då kände jag att, jahapp, here we go again.... även om det per se inte är en cover av originallåten.

Originalet är en mörkt härlig dänga, som trots att den i denna remix stöpts om en del, lyckats behålla sin elakhet. Om inte till och med lyckats fördjupat den. En låt som är bra i grunden är svår att sabba helt enkelt.

Sådant provocerar mig...

Ett tag körde jag serien "Man kan inte förneka en bra låt", som fokuserade på låtar som är så rackarns bra i grunden att det är i det närmaste omöjligt att göra en dålig version av dem. Men det finns ju givetvis undantag.

Just nu så ligger David Guetta på topplistorna med låten "Shot Me Down". En glorifierad remix i mina ögon, på sin höjd en halvtaskig cover.
Man har tagit en snutt av det gamla örhänget Bang Bang (som verkligen skulle ha platsat på listan av låtar som är svåra att knäcka) och lagt till lite dussindanspartier och vips blev det en hit. Och det provocerar mig något vansinnigt. Jag har redan från början svårt att ta till mig dagens diskojocke hysteri, men det här måste väl ändå ta priset på något sätt. Döm själva.

Cher gjorde originalet, men det är väl Nancy Sinatras version som är den mest kända.


Guettas halvmessyr.

Man kan inte förneka en bra låt.... Hooked on a feeling

Ok, jag kan inte påstå att jag är tokförtjust i Björn Skifs även om jag inte tycker att han är dålig, så är hans samarbete med Blue Swede kanske är något av det bästa han har gjort, för att inte tala om att det är en liten bit av Svensk musikhistoria. Och trots att denna serie egentligen går ut på att visa att en bra låt är svår att förstöra, kan man i detta fall ändå just konstatera att så är fallet här, det går verkligen att förstöra en låt (även om det i detta fallet kanske inte handlar om någon av musikhistoriens mest oförglömliga låtar) .
Visst, en ganska banal popdänga , men jag vet inte om det är låten i sig men den har verkligen slaktats genom tiderna, och man gör bara inte så med Svensk popexport!

Blue Swede


The Ovations


David Hasselhof


Vonda Shepard


BJ Thomas

Man kan inte förneka en bra låt.. - Sommartid

Ok, då var det dags att presentera ännu en låt från Sveriges favoritlördagsunderhållning "Så Mycket Bättre". Kvällens värd var Magnus Uggla och trots att avsnittet inte bjöd på min önskning, så fick jag ändå en önskning jag faktiskt hade i mitt bakhuvud men aldrig vågade tro på, framför allt som det rör sig om en låt, "Sommartid" från "Livets Teater" som Magnus själv inte tycks gilla, trots att den fick en helt egen fjärdesida på "Godkänt Pirat Live!" plattans vinylutgåva..

Men det visade sig att det är en av Maja Ivarssons favoriter hos Uggla och så är den även för mig så det får bli just hennes version av den sköna låten som föräras här. Bra gjort Maja!
 




I övrig så bjöd Sylvia Vrethammar på en Bossa slakt av "Kung För en Dag" och gjorde om den till en medioker pianobarsversion. Så med facit i hand, var det nog bra att hon inte gav sig på någon av de låtar jag gillar bättre. Darin och Miss Li var även dom duktiga. Pugh vet jag inte riktigt vad han gjorde? Musikaliskt närmast en kopia på orginalet, men med en skumt upphuggen sång?

Man kan inte förneka en bra låt - Black Magic Woman

Precis som Bob Dylan verkar Peter Green från Fleetwood Mac dyka upp i denna kategori lite då och då. Kanske är en indikation på bra låtskrivare helt enkelt.

Idag skall låten Black Magic Woman avhandlas lite lätt.
Låten skrevs som hintas i början av Peter Green och dök för första gången upp på skiva med Fleetwood Mac, 1968.
Två år senare så gör Santana en version av låten som tar sig högt upp på listorna och har väl blivit den version som de flesta känner till och ser som "originalet". Man får väl nästan säga att denna låten blivit synonym med just Santana

Eftersom det är Fleetwood Mac anno 1968 så är givetvis det riktiga originalet mycket mer bluesigt. Santanas version har självklart kvar blueskänslan men spetsad med latinska inslag som sig bör när det kommer till just Santana.

Fleetwood Mac


Santana (förlåt för valet av video, men den kändes rätt passande till låten)


Snowy White har även han gjort låten och fortsatt låten i latininspirerad tappning.


Santana och Peter Green tillsammans.

Man kan inte förneka en bra låt.. - Jag och min Far

Det är väl helt enkelt bara att fortsätta med att skriva om låtar som kommer ut ur programmet "Så mycket bättre" från TV4.

Denna kväll var det Olle Ljungström som var den musiker som skulle hyllas. Min egen koppling till Ljungström är sporadisk. Jag vet att han är en duktig låtskrivare men det har aldrig fäst riktigt hos mig. Förrän i kväll när det blev lite av en aha upplevelse när man satt - Den här låten, har Olle Ljungström skrivit den med... Trots att man på något sätt redan visste det.

Så var det även med Jag och min Far. En stark låt som jag mer förknippat med Dregen och Pernilla Andersson, fast jag vetat att det är Olle som skrivit den.

Men så kom alltså kvällens program och inte nog med att jag får faktan på plats för denna otroliga låt, Magnus Uggla levererar en helt vansinnigt bra version som riktigt griper tag i en.


Olle Ljungström


Dregen & Pernilla


Magnus Uggla


Kontentan? Jag måste lyssna mer på Olle Ljungström och Uggla har gjort ett rigtigt gott jobb.

Man kan inte förneka en bra låt.. - In My Time of Dying

In My Time of Dying, traditionell gammal Gospel som Bluesmännen från för tolkat i en uppsjö olika varianter och även under olika namn. Låten som sådan har inte har någon känd upphovsman, men det är väl Blind Willie Johnssons inspelning från 1927 som är en av de tidigaste kända (för mig i alla fall).

Den mest kända versionen av låten är väl med lätthet Led Zeppelins även om det finns några till som gjort den. Däribland namnkunniga som Bob Dylan och John Sebastian (även om den i hans tappning hette Well, Well, Well).

Blind Willie Johnsson


Bob Dylan


John Sebastian


Led Zeppelin


Martin Gore


The Bee Good Tanyas

Man kan inte förneka en bra låt.. - Här kommer natten

Shit Pommfritt!

Som på så många andra håll i stugorna runt om i Sverige, så satt vi i soffan här hemma och kikade på TV4:s "Så mycket Bättre", där man ikväll gjorde låtar av den gamla rockräven Pugh Rogefedt.

Linda "Miss Li" Carlsson gjorde här en ruggigt bra version av en av mina favoritlåtar av Pugh, "Här Kommer Natten"

Jag gillar som sagt låten i sitt original, men jag har inte tänkt på den på länge. Så kommer Miss Li och återviriliserar den på ett rent otroligt sätt, vilket i sin tur inspirerade mig till denna upplaga av Man kan inte förneka en bra låt.

Nu är det ju inte bara Miss Li som gjort egen version av denna låten, men jag är beredda tt säga att ingen kommer ens i närheten av den. Så från och med nu ser åtminstone jag den som hennes låt (nästan). :-)

Pugh Rogerfeldt


Miss Li


Marie Fredriksson


Patrik Isaksson, Joey Tempest och Anders Glenmark

Bild lånad från http://jornmark.se

Bild lånad från http://jornmark.se

Apropå Pugh, så såg jag honom en gång på tidiga 80-talet på numera insomnade Masten i Kristianopel, som tydligen är till salu, vilket är ett tillfälle som gett mig en hel del dåligt samvete.

Jag stod längst fram vid scenen och fick någon snilleblixt i fyllan och drog iväg en loska upp på scenen som självklart träffade Pugh på benet. Fråga mig inte varför, det enda jag kan säga är förlåt Pugh.


Det var första och sista gången jag bar mig åt som ett svin framme vid en scenkant mot artisterna. Inte ett av mina stoltaste tillfällen.

Man kan inte förneka en bra låt... - Comfortably Numb

Från mästerverket "The Wall" (1979) bjöd Pink Floyd på bland annat "Comfortably Numb". En hel del har väl gjort tolkningar trogna originalet så här sticker väl Scissor Sisters version ut allra mest med sin disco version av låten.


"Pink Floyd"



Kate Bush och David Gilmour


Dream Theater och Queensrÿche


Scissor Sisters

Man kan inte förneka en bra låt... - Jersey Girl

Jersey Girl är för många en ruggigt bra låt av Bruce Springsteen från 1984.
Men redan innan så var det en ruggigt bra låt av Tom Waits från 1980, som skrev den till/med sin kommande fru. En av Tom Waits mer ömma låtar, som när den framförs med den innerlighet den förtjänar är magisk i sin enkelhet. 

Inte ens Bon Jovi lyckats förstöra den.

Tom Waits - Originalet


Bruce Springsteen - Den mest kända versionen


Pearl Jam - Underbart som vanligt




Bon Jovi - Mehhh, försöka duger, men inte ens dom kunde förstöra låten.


Melissa Etheridge (Värt att notera, i början tillskriver även hon felaktigt låten till Bruce Springsteen)

Man kan inte förneka en bra låt - Radar Love

Äntligen dags för en tillbakablick på en låt som är så bra att nästan ingen kan förstöra den. Holländska Golden Earings gamla klassiker "Radar Love" från 1973.

En monotont suggestiv bluesrockdänga som man känner igen på sitt tydliga introriff och trummorna som går igenom hela låten.

Golden Earing


Ministry


Homer Simpson


King Diamond & Black Rose

Man kan inte förneka en bra låt... 14

The Beast in Me skrevs av Nick Lowe och fanns med på hans skiva The impossible Bird från 1994. Låten gavs dessutom ut av hans svärfar Johnny Cash, även det 1994.

En enkel låt, som så ofta när det kommer till tidslösa låtar. Här handlar det mer om texten och hur den framförs. Jag föredrar själv Mark Lanegans version.

Som vanligt, först originalet, även om det i detta fallet är svårt att tolka vilket som är originalet eftersom den eventuellt skrevs för Cash som dessutom gav ut den först. Men vi kör den med skaparen:

Nick Lowe


Johnny Cash


Mark Lanegan


The Vaccines

Man kan inte förneka en bra låt - 13

Captain Beyond är ett band som har varit väldigt inflytelserikt om än aldrig kommersiellt framgångsrika. Med sin progressiva och psykedeliska rock har om inte annat varit väldigt viktig för utvecklingen av dagens Stoner- , Progg- och retro-rock scen. Captain Beyond kanske inte blev så mycket mer än ett kult fenomen när det begav sig, men medlemmarna har förgreningar mot både Deep Purple och Iron butterfly och storheter som t.ex. Opeth har angett dem som en stor inspirationskälla.

Låten för dagen är Dancing madly Backwards från 1972. Detta är en riktigt skönsvängande diamant bland låt-skatter, även om den precis som sitt band kanske inte är så vida känt hos allmänheten. Man skulle dock kunna kalla detta en mall för 70-tals progg-rock. Svängigt, progressivt, sköna gitarrer, jazzigt komp och en underbar sång. Man kan fråga sig varför den inte slog hårdare...

En av de bättre coverversionerna görs av Svenska Qoph som gör en uppjazzad helsvensk version "Dansar Galet Bakåt". Qoph's debutskiva, där denna låten låg, sålde underligt nog bättre utomlands än i Sverige trots språket.

Captain Beyond - Dancing Madly Backwards


Qoph


Pentagram


Detta kanske inte riktigt kan räknas som en cover på Captain Beoynds låt. Men jag kan inte annat än slås av likheten i texten. framför allt känns det som textförfattaren åtminstone har hört refrängen tidigare någonstans. Undrar var?
The Flirts

Man kan inte förneka en bra låt... - 12

Leonard Cohens mörka och förföriska röst ger en tydligt egen prägel på hans låtar, men eftersom hans musik ofta är väldigt bra så  blir den gärna mål för att göra covers av. Så idag plockar vi låten Every Body knows från skivan I'm Your Man (1988). Det är väl den skiva som Leonard gjort som fått störst genomslagskraft hos den breda publiken och låtarna från den skivan figurerar gärna (av någon anledning) i filmers soundtracks, både med honom själv och med andra.



Leonard Cohen



Concrete Blonde


Rufus Wainwright (en intervju, låten kommer 1:50 in i klippet)


Den har även gjorts på lite mer udda språk som t.ex. Norska med Kari Bremnes


och Danska med Claus Hempler



94B568CXYJVY

Man kan inte förneka en bra låt... - 11

Jonas Paro på eminenta bloggen Sex Noll Två gav mig tipset om nästa inlägg på serien Man kan inte förneka en bra låt... och det går ju inte annat att säga att det är den logiska fortsättningen.

Eftersom  de senaste inläggen har kretsat kring låtar som man gärna tror att Judas Priest skrivit själva, då dom hängt med gruppen så otroligt länge och nästan blivit synonyma med bandet, trots att det egentligen är covers.
Dom tidigare låtarna har varit Diamonds and Rust och The Green Manalishi och då är det ju inte mer än rättvist att vi även tar med Better by You, Better  Than me.

Men det är här en liten skillnad, för mig, för även om den låten följer samma mönster som de tidigare låtarna, så är det med denn lilla skillnaden att det inte var förrän Jonas gav mig kommentaren som jag insåg att även detta är en cover.
Tack Jonas, för originalet, som är skrivet av gruppen Spooky Tooth 1969, är en ruggigt bra version (av sig själv..). 

Låten har ett väldigt distinkt gitarriff som går igenom låten tillsammans med en bluesigt gungande rytm som tränger rakt in i ryggraden och tar över en. 

Spooky Tooth


Judas Priest

Låten fick även stor profil under den rättegång mot Judas, angående sublima meddelanden i musik, som dom var misstänkta för. Meddelanden som skulle uppmana ungdomar till självmord.

Man kan inte förneka en bra låt... - 10

Skivan Unleashed in The East med Judas Priest (rimstuga) har varit en källa till missförstånd för mig. Precis som i förra inlägget i serien, Diamonds and Rust, så trodde jag att även dagens låt var en Judas låt. Självklart har ni nu gissat att det rör sig om The Green Manalishi skriven av Peter Green från Fleetwood Mac.

Peter skrev låten 1970 alldeles innan han slutade i Fleetwood Mac. Somliga säger att låten handlar om LSD, andra att den handlar om pengar.

Originalet är en råtung låt, med en lugn suggestiv bluesrock.
När Judas gör den, så blir den ett blytungt stycke vass metall, som trängt rakt in i vilken metallskalles innersta väsen och triggar nervbanorna att höja en knuten näve med pek och lillfinger rakt ut.
Detta så till den milda grad att den mer eller mindre blivit en standardlåt för Judas och som sagt, så trodde jag länge att det var deras egen låt. Förlåt Peter.

För mig var då, under tiden jag upptäckte låten, Fleetwood Mac ett mer polerat radioanpassat band. Med Stevie Nicks på sång och smäktande låtar som inte på något sätt var dåliga, men inte så värst spännande heller. Men, så upptäckte jag deras bluesrockiga förflutna och blev helt paff när jag hörde hur bra dom var. Ett helt annat band kan man tycka.

Fleetwood Mac


Judas Priest


Även den brittiska excentrikern Arthur Brown har gjort den. Och om det nu är LSD som ligger till grund, borde han vara den perfekte tolkaren. :-)


Många metalband har givetvis gjort covers av den, dock då verkar det vara Judas versionen som ligger till grund. Melvins har dock gjort en version som är mer troget det suggestiva bluesiga orginalet.


Som bonus här med Pantera

Man kan inte förneka en bra låt... - 9

1975 släppte Joan Baez, en av Amerikas stora vis och folksångare, sin låt Diamonds and Rust. Denna låt sägs handla om hennes förhållande med den inte helt okände Bob Dylan.

Dock var det inte originalet som fick mig att fastna för denna underbara pärla, utan den version som Judas Priest förevigade med plattan Unleashed in The East.
Det var ganska länge som jag faktiskt trodde att det var en Judas låt och det var mer en slump att jag hörde Joan sjunga vad jag då trodde var en Judas cover. Men sent skall syndaren vakna. Hur eller hur, en otroligt bra låt är det.

Om Joan tänkte på Dylan när hon framförde den, undrar man vem Rob hade i tankarna?:-)

Joan Baez


Judas Priest


Givetvis har flera gjort sina versioner på denna låt, t.ex. Blackmore's Knight, men eftersom jag får lite kräkvarningar av dom så får det räcka med originalet och Judas Priest versionen. Gott så.