DIY labels - DHU Records

Ok, first of all, bare with me and my English, but as a courtesy to some of my victims I try to translate some articles for all to read, and maybe get a little less confusing translation than from Google translate.Who knows it might be something for the future, if public demand is high?

Now to the main topic of the day, DIY:
In the wake of the music industry's changes, that I suppose originated in the musical digitization, one can say that it has caused both good and bad things. For example I guess we all have to realize that the era of the super-groups are gone or at least going, and the major labels monopoly like reign is over more or less (read this as the rock scene). Times when a small band needed the backup and promotion channels from the labels to get on to the few platforms that existed. 
And nowadays, it demands more from a band. Not just do you have to deliver great music to reach out, as the channels are so diversified, you have to promote yourself more. But at the same time all this grants opportunities for more driven bands to reach a larger audience on their own.
 
Another phenomenon that also appears in the backwash of all this, is all the smaller DIY companies that I think are driven more of the love for music, than pure profit hunger. It feels a bit like the late 70s punk wave, but for a wider repertoire and in some newer clothes.


One of these labels that has gotten a lot on my radar lately is the Dutch label D.H.U Records, who have proved to be a really good guide to wonderful music for me, through its beautiful vinyl releases. I Haven't had the opportunity to buy everything I wanted, which is a nag when it comes to limited editions I guess. :-) But I still enjoy the music as most of their releases usually land just in my comfort zone.
And the fact that they are based in Europe is also a plus, as it is possible to buy records from them, as an individual without sacrificing your firstborn due to shipping costs, as it usually is lower than the albums own price. Witch is usally the other way around when looking at similar labels that are US-based.


So I got in contact with Robert Black, the owner of D.H.U to fire off some questions.

First of all I want to thank you for taking your time with me and my questions. 
I don't know that much about DHU, more than you are located in Holland and that you seem to have a real good nose for great music and beautiful vinyl releases. Could you give a short story about DHU, and what your main goals are?
 "Thank you for the kind words! I started DHU Records after disbanding a few musical projects to focus on the rising heavy underground scene. So much great music has come forth and the goal is to help out as many as possible, be it with either advice or actual tangible product, limited edition vinyl in this case. Welcome to Dark Hedonistic Union Records."

Running an independent record label is often not the most lucrative or rewarding of jobs – what inspired you to do so? And is this a business that you can survive on, or do you see it more as a calling or a hobby?
"At the moment it's not something to survive on, much like most bands in this scene, you need that daytime job to support it. It is rewarding in the sense that you get to be a part of records of bands you truly dig. Plus being part of the whole art process and thinking up some grand vinyl editions is totally worth it!"

Are you a record label in the traditional meaning, like you sign bands and handle all the recording stuff? Or are you more of a collaborator that makes Vinyl's for bands.
"I would if I could if there was more time and money, but DHU Records is more of a collaborator that has vinyl produced for bands. Other than that I'd like to help out in any way possible."

Many traditional labels seem to be in jeopardy nowadays because of the changes in the industry. Is that an issue for you as a small label, or do you see it as an enabler for the smaller labels?
"I don't really see a problem. I mean there is a reason it's called underground music. It's not for everybody and that's the attraction, for me at least. The pulse of music is to be found there. No compromise and everything on it's own terms rather than a bunch of rules and bullshit tactics that have nothing to do with music in the first place"

Which leads us in to next question, today it seem more important with collaboration between indie-labels more than before, is it so for you as well?
"Yeah sure, helping each other out and supporting one another is the coolest thing about it all!
It's a cohesive effort based on honesty and output rather than money hungry fat cats wanting this or that or nothing at all. It is a business but having fun is way more important to me."

How do you see the future of the music industry? In a world where more and more artists are remaining independent and recording on their own, what place do you think record labels will have in the music scene?
"I have no idea to tell you the truth. Some bands feel like they need to be represented, others do very well on their own, DHU Records supports both big time."

How do you find the bands that you release? Do they contact you, or do you actively seek out bands that you find and like?
"A little bit of both I guess. Sometimes a band will contact DHU Records and I'll listen and go ape shit of how good it is, or not haha. But mostly I seek them out and see if they want to join the family and release some killer wax."

What is Your most successful band/release so far?
"I'd have to say Youngblood Supercult High Plains and the Old Blood Self titled, both were sold out fairly quick."

What's the biggest obstacles for a small label in your mind?
"Time and money."

Are you involved in the touring schemes of your artists? Or it's just focused on the releases?
"Not really, DHU Records is more focused on the releases, like I said, if it was my daytime job and could be a part of it that would rock!"

Hartelijk dank aan Robert en D.H.U

This shout-out is of course not only directed at D.H.U, but to everyone who feels that they fit in to this. Not just those who release records, because there are so many fans in today's music world who, in my mind, do an incredible job. If nothing else, I get the feeling that anyone, who wants to, have the opportunity to try and add what you can in this new sonic landscape. For heavens sake, even I have this blog. 
Feels like it's opportunity to dig a bit extra around this phenomenon later on, because there's a plethora of inspirational make it yourself spirit in the air. Regardless of what Gene Simmons says, but then, driven as he is, he's a product of the old school labels.

More Info on D.H.U:D.H.U
Facebook

DIY Weekend eller hur man får Spader av att göra själv

Vilken helg. Känns mest som man latat sig, och ändå lyckades vi få till en hel del småprojekt hemmavid.

Först ut, äntligen sjöng senaste gitarren, efter att lödkolven svalnat.
Den är så gott som färdig nu, ett par smådetaljer kvar att lösa. Ett svart lock till baksidan, en svart knopp till mick-omkopplaren,  en ny sadel på halsen och en stämning av strängarna.

Sedan blir det att se om den är säljbar.









Dessutom roade frugan och jag oss med lite replekar i helgen.
Ett saftigt hamparep inköptes och förädlades till en taklampa (vad fasiken trodde ni? ;) Till detta serverades det kall öl och Demon på skivspelaren.
Så helgen får väl beskrivas som Rock N' Rope!

Motörwine och njutning undet rönnen.

I mitt förra inlägg så hintade jag om min nuvarande oas, uteplatsen under rönnen.
Rönnen har efter lite kärlek och röjning blivit familjens egen lilla oas. På dagarna ger den oss lagom skugga från solen, på kvällarna breder grenarna ut sig till ett mäktigt tak, där ljuslyktor hänger och lyser upp sommarnatten och tillsammans med den lilla portabla högtalaren skapar en perfekt stämning att låta en och annan vindruva får sätta sin guldkant på tillvaron.
Det är givetvis fint så, men vill man piffa det lite extra, så där lite hårdrocksextra, vad gör man då? Jo, man tar givetvis en gammal julgransbelysning, trycker ner den i en urdrucken (obs. viktigt) Motörhead Vinflaska och Hepp! så har man gjort sig en stämningsfull utebelysning som rockar fett.





Allt i värsta återvinnings och Do It Yourself andan. Vassegoa kära läsare, kanske något att bygga vidare på med andra märken också? Dock inte Lasse Stefans-vinet, det lär vara riktigt surt både för gom och öga för alla som lutar åt rockhållet.

Recension - Spindelhäxan med Hund : Mantraramsor

Hejsan vänner!

Idag har jag något speciellt att bjuda på och detta blir inte en recension på normalt vis. För dagens akt, Spindelhäxan med Hund, är inte ett traditionellt band så som vi är vana att se dom. Dom är mer av ett koncept, eller en installation om du så hellre vill.

Gruppen, som precis givit ut sin debut "Mantraramsor",  är mer än bara musik.Och just därför blir även denna recension lite annorlunda.

Vi börjar med det lätta. Spindelhäxan med Hund är Håkan Eklund (Hund) alltså och
Benny Wallin (Spindelhäxan), härstammande från
Köpingstrakten.
Tillsammans har dom skapat ett CD-dubbelalbum, paketerat i en stor och tjusig bok på 40 sidor A4 format. Boken innehåller, förutom alla texterna, konstverk av 15 olika konstnärer som fått illustrera varsin låt. På ett par låtar får duon hjälp med sång och flöjtspel av Miriam Weise.




Musiken då?
Till att börja med så kan vi konstatera att detta är troligen inget som vi kommer att höra roteras på mainstream-radios kanaler. Och även om något inom mig säger att det är synd, för det finns en hel del budskap i låtarna som flera behöver höra i dagens samhälle, så finns det en annan del av mig som säger att det är så som det skall vara. Detta är inte riktigt musik för slentrianlyssning.

Det handlar om tonsatt poesi. Skulle väl närmast vilja kalla det progg-visa. Stundom väldigt tänkvärda texter som framförs till, i första hand, akustisk gitarr och med humanism och vänster-tankar (utan att bli direkt politiskt) som grund och ledsagare. Jag får lite Ola Magnell vibbar av framför allt sången. Det är blandat om vartannat med tyngre och lättare budskap, även om samhällskritiken är den som består.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag tar till mig allt, vissa texter landar inte direkt, men det som går hem är mer än tillräckligt för att jag skall tycka om det. Och även det är väl som det bör, all poesi skall inte vara övertydlig. Jag är fastnar framför allt för spåret "Adolf i Dalen" som jag själv tolkar som en travesti på Allan i Dalen, men med kritik mot det allmänt bajsbruna samhälle som håller på att växa till sig med Jimpan Åkesson och hans gelikar i spetsen. Brännande aktuell och viktig med andra ord.
Skall jag ändå vara konstruktivt kritisk, så hade jag gärna haft lite mer variation på musiken. Lite mer elektriskt och fullt ställ, för att blanda upp intrycken lite. Nu blir det rätt många låtar som presenteras i samma lågstämda och enkla form, och som sagt, inget fel på det, men lite variation.
Fast, å andra sidan, då hade det ju inte varit visa längre. Då hade det varit något helt annat. Denna gång valde konstnärerna att förmedla sig på detta vis, och då är det min uppgift som mottagare och betraktare att tolka och ta till mig utifrån det.

Även om musiken är bra i sig, så ligger styrkan helt klart i helheten. Musikaliskt så riktar detta kanske in sig på en rätt nischad konsument, men som helhet så tilltalar den nog desto fler.
Dels i form av det kreativa och roliga sättet att presentera projektet, men framför allt kombinationen av musiken och konsten (som om inte musik skulle vara konst :-)).
Jag blir själv lite salig inför detta. Dels för att jag är torsk på udda marknadsförings"knep", men även sammansmältningen av olika konstformer till en större kulturyttring. att det dessutom är ett så kallat Do It Yourself projekt, gör inte saken sämre i mina ögon. För den här typen av projekt hittar man än så länge sällan några större bolag bakom.
Illustrationerna är lika varierade som antalet konstnärer som har medverkat och går från enklare pennteckningar till mystiska konstverk som jag mer än gärna skulle hänga på mina väggar.
Den enda kritik jag kan ge här, är nog snarast baserad på min egen avundsjuka för att jag själv inte är en av de medverkande konstnärerna. :-)

Den allmänt humanistiska känslan på skivan gör att jag medvetet avstår från traditionella betyg, utan lämnar er med följande:
Så, även om det är en skiva som blir lite svår att stoppa in i skivsamlingen, på grund av sitt format, så kan jag inte annat än rekommendera den.
Och uppmana fler att tänka utanför lådan, när det kommer till hur man ger ut sin musik. Det blir liksom en lite mer spännande värld helt enkelt. Samt att man på så sätt har möjligheten att skapa ett mervärde för konsumenten och därigenom även sticka ut lite mer i dagens brus.


Var får man då tag i denna mycket begränsade utgåva då (100 ex.)? Jo, direkt från källan, dvs. man mailar Hund själv, på adress doghead[a]hotmail.se 150: + frakt. Som hittat om man gillar konceptet.

Coola Projekt - Coofee Table

Det är väl ingen hemlighet att jag gillar Do It Yourself (DIY) trenden, även om jag själv ofta hittar ursäkter som att jag inte har utrymme, fel verktyg eller att det är för kallt och att Xboxen ropade mitt namn, i stället för att ta tag i och starta spännande projekt.
Här är ett fullkomligt lysande projekt för att egentillverka ett riktigt coolt soffbord. i detta fallet med en design som ett Ouija bräde, men när det kommer till design kan man ju göra det hur Rock N roll man själv vill.

Här finns en väldigt bra och enkel "steg för steg" guide för hur man gör just detta bord, med allt vad som behövs från materiallista, verktygslista och framför allt kan man även ladda ner bordsytans design. Det behövs dock bara ett uns av fantasi för att inse att här finns egentligen inga gränser för vad man kan ta sig för med denna tekniken.

Önskelistan - Sänggavel för vinylfantaster

Detta är väl egentligen inte riktigt ett fall för önskelistan lika mycket som för Do it Yourself:aren. Men ändå, och eftersom det idag dessutom är vinylälskaren Stones födelsedag idag, så tyckte jag att temat var lite påpassligt.

En sängavel gjord att se ut som en vinylskiva, Beatles i detta fallet. Vem skulle inte vilja ha en sådan....



Här hittar du en liten berättelse om tillvägagångssättet.

Grattis förresten, Stones!

Farbror Frej gör en lampa

Taskig bild

Säga vad man vill om Motörheads vin, men den stora behållningen är ändå flaskan i sig.

Så i sann Farbror Frej anda tog jag min gamla tombutelj från bataljen mellan Motörhead och Kiss viner och tryckte ner en gammal ljusslinga i den och vips hade jag en lampa till min ännu icke existerande Mancave.

Önskelistan - Rock N' Roll Möbler

Lite coola möbler, av Jimmie Martin, att inreda sitt Rock n' Roll grotta med.

Stolar

 

Soffa

Bord

En diskret lampa kanske?

 Detta och mycket mer kan man hitta på hans hemsida.

Huruvida det är saker jag skulle vilja ha? Jotack, men just dessa prylar triggar min gör det själv nerv. En hel del av sakerna skulle vara roligt att pyssla själv med.

Gör det självtips - Glasunderlägg.

Jag gillar glasunderlägg, även om jag oftast är alldeles för lat för att använda dom. Men dom har en potential som jag gillar. Dessutom gillar jag att skapa saker själv. Blev då givetvis extra glad när jag snubblade över den här idén.

Göra glasunderlägg av mittbiten på vinylskivor. Genialiskt. Går ju att få det så personligt man vill. Så nu är det ju tur att skivnasaren inte villa ha alla mina gamla vinyler.

Eller kan man köpa färdiga lite här och var.

Uppdatering - Black Cowgirl

De senaste åren har varit omvälvande för musikindustrin. Mycket har förändrats, en del till det sämre, men även en stor del till det bättre.

En sak som jag gillar, som jag helt skyller på den nya ordningen, är den nya Do It Yourself (DIY) andan som börjar få fart. Där främst mindre bolag och banden själva tänker till lite extra för att nå ut. Där man minskar avståndet mellan de potentiella fansen och banden. För det känns som om den digitala världen ger oss en tillbakagång i viss mån, till tider då banden var mer lättillgängliga för sin publik och inte något man placerat i ett elfenbenstorn.

Ett exempel på sådant hände mig nu i helgen. Bandet Black Cowgirl, som jag skrev om häromdagen, skickade ett mail till mig. Anledningen till detta var att jag tidigare köpt ett specialerbjudande av deras skiva. Packen som damp ner därhemma var skivan, T-shirt, lite klistermärken och en påse sås. Gott så, dessutom till ett väldigt bra pris.

Mailet var från sångaren Ben McGuire och visade sig vara en 2:a del av leveransen som jag helt missat skulle ingå. Här är mailet.

Hello,

Here is the second part to your Black Cowgirl order! This is a link to some demo's, alternate sessions and some throw away and screwing around tracks. We really appreciate you taking the time to listen to anything we have done let alone spend the money to order from us! We can't thank you enough.

We can't wait to get back in the studio and do some more extensive touring!!!
Tracks:

1- The Prowler: One of the first songs we recorded at home
2- Alkaline: John Brenner sessions
3- The Ride: John Brenner sessions
4- Eclipsor: John Brenner sessions
5- BC promo
6-  Early demo versions of Roadmaster
7- Sharkcharmer: A terrible song we wrote with a great Van Halen style solo from Nate, we knew the song sucked but it was fun to play, I think we played it out twice.
8- Unio Mystica: ROUGH home demo I made, sounds like CSNY if Bob Seeger was in the band and they were all tone deaf.

We may send more demos and unreleased stuff down the road, if you do not wish to receive these emails please let us know and we will leave you alone!

Thanks again!!!!
Ben

Sånt här gillar jag. Det där lilla extra, som får en att känna att bandet bryr sig om sina lyssnare.
Thanks guys, this is really the gravy on top, that spoils us listeners rotten. Keep it coming.

Very Metal Kuddar.

Ett litet Do it Yourself tips för alla som har gamla bandtishor i garderoberna. Sy om dom till fräckaste metal-kuddöverdraget.

Iden från http://thecheeky.com/rocking-chair-cushions