Farväl farsan och ett stort tack....eller två

Nu har jag varit till Oskarshamn och begravt min käre far.

Det har varit en stundtals ganska tung period, sedan han gick bort, och saknaden är otroligt stor. Även om jag sedan länge bott långt borta och inte kunnat se honom så ofta som jag velat, så har han varit en förankring i mitt gamla liv, sedan morsan gick bort, som jag nu saknar så vansinnigt mycket. Bara en sådan enkel sak som att inte kunna ringa och bara få höra hans röst...

Jordfästningen blev väldigt vacker, och det avslutande gravfikat riktigt fint och trösterikt, med både släkt och vänner.
Så ett stort tack till alla som var där och delade denna stund med oss, och ett lika stort tack till alla dom som skickade tankar, blommor och gåvor till Cancerfonden. Ett särskilt tack till Begravningsbyrån, Wikholms, som såg till att allt löpte smidigt och till Prästen Gunnar som höll en väldigt vacker ceremoni och därtill trevlig konversation vid kaffet efteråt.

Jag kan dessutom inte tacka min fru och mina barn nog, som varit ett stort stöd igenom allt.
Och givetvis ett stort tack till Brollan Mathias och resten av familjen! Nu e' det vi föräldralösa och våra kära mot världen. Älskar er alla.

Ännu ett stort tack vill jag ge till Polarn' Per, dels för att han hållit liv i bloggen under tiden som jag inte riktigt brytt mig, men fram för allt alla vänliga ord och kramar. Dom har värmt.

Givetvis ett tack till alla som fortsatt att skicka material och fortsatt läsa bloggen. Nu skall jag försöka komma tillbaka igen.

Jag misstänker att jag längre fram kommer att återkomma till ämnet mina föräldrar, känns inte som jag är riktigt färdig med det ännu. Särskilt som jag kommer att ge mig ut på en riktigt minnesvandring när jag skall börja scanna alla gamla foton och minnen...

Sorg och Saknad över min far

Det har varit lite tunt med inlägg de senaste dagarna här på bloggen. Anledningen är att jag har varit i Småland och sagt adjö till min far som stillsamt somnade in för den slutgiltiga sömnen i Fredags, 80 år ung. Vilket innebär stor sorg och saknad för mig och min kära bror och alla andra runt omkring.

Tre Amigos

Och ett stort tack till personalen på avdelning 41 vid Oskarshamns Sjukhus, ni var fantastiska mot både oss anhöriga och vår far, både vad gäller omvårdnad och medkänsla.
Och en lika stor ursäkt till alla band som skickat material för recension, men just nu är inte huvudet med... och det kanske kommer att vara tunt med inlägg en tid... Men det kommer...

Mer om min bror

Skrev häromdagen om min brors 40-årsfest. Vilket fick mig att tänka på det faktum att min brolla är mycket bättre på att ge presenter än att ta emot dem. Eller inte så att han är dålig på att ta emot presenter som så, utan mer att han besitter förmågan att lägga lite mer tanke bakom sina presenter än genomsnittet.

Som nu till exempel. Det var ett tag sedan vi sågs, så då hade han givetvis bunkrat upp med lite presenter till sin storebror också.

Först ett exempel på att önskelistan här på bloggen fungerar. Brollan som är en trogen läsare, hade tagit till sig att jag hade Absinthe kravings till barskåpet, så han plockade upp ett set innehållande en flaska Absinth, ett glas och en sockersked. Sedan spetsade han det hela med ett lerkrus Mjöd.

Detta var inte allt, utan jag fick även en bandtischa med The Quill, som var köpt strax efter min Gastric Bypass operation  och därför köpt i vad som då var en löjligt liten storlek för mig som en morot inför min viktminskning. Dessutom signerad på ryggen av både grababrna i The Quill och Mustasch. Behöver jag säga att min Bror är fantastisk. Dessutom så passar tischan alldeles utmärkt. :-) Tack kära bror.

Men det där med att min bror skulle vara sämre på att få presenter då? Ja, om man säger så här. Jag har väl då aldrig sett en person som inte gillar Whisky, få så vansinnigt många fina Whiskyflaskor. Fina presenter för de flesta, men kanske inte så jättegenomtänkta alla gånger. :-)

En annan lärdom som Smålandsresan gav, var den att det gäller att vårda sin karma.

Båten Karma från Oskarshamn

Somliga ser på Iron Maiden...

Förra Lördagen besökte Iron Maiden vår vackra huvudstad, vilket verkar varit en trevlig tillställning om man tolkar de vittnesmål som går att läsa från evenemanget. Själv var jag inte där, utan hade istället ställt kosan mot min kära broders 40-års fest i Småland.

Detta skulle visa sig bli en kväll man sent skall glömma, även om brorsan gjorde allt han kunde genom att tillhandahålla minnespåverkande drycker i stora mängder. Men att inte vara i Stockholm innebar inte att man blev helt utan unika live-upplevelser. Min bror hade anlitat den minst lika legendariske underhållaren Ulf "Balla Balla" känd från TV's Talang.




Så, eftersom jag sett Iron Maiden flera gånger tidigare, men aldrig Uffe Balla Balla, så får man väl säga att det inte gick någon nöd på mig. Dessutom fick jag ju möjligheten att fira min kära bror.  Grattis igen brollan!!

 

The final countdown, mer sol till folket!

Då har nedräkningen börjat på allvar. Snart är det semester. Vilket gör att det är mycket att göra men kanske inte fullt lika mycket motivation att göra det. Det är som om hjärnan redan lagt sig i hängmattan....

Det skall bli sköna veckor dock, först en sväng för att fira lillebrorsans födelsedag och hälsa på Smålandsfalangen, men innan det skall den här veckan härdas ut. Hoppas på fint väder och så långt verkar det riktigt bra, har nog hittills badat mer i år än vad jag gjorde på hela förra sommaren. Men som en liten solförsäkring så har familjen bokat en Kreta resa som avslutning på semestern. Kreta är visst Grekiska för Rock n Roll i solen tror jag.

Det har trillat in en del musik som det skall lyssnas på, så förhoppningsvis kommer det lite nya recensioner också.

Jag lämnar er för denna gång med Robert Plants öppningsrad från en av världens bästa låtar, "Oh, let the sun beat down upon my face..." och önskar det till er alla.

Grattis!! - Yngwie Malmsteen

Även gitarrgudar blir äldre, Yngwie Malmsteen fyller denna dag 50 år, Hipp hurra!

Att skylla Yngwie för överdriven ödmjukhet skulle väl vara som att svära i kyrkan, men han är väl det närmaste en rockdiva som Sverige någonsin producerat och när det kommer till gitarrspel så får man väl medge att han är mer än normalbegåvad, den pojken.

Mitt roligaste Yngwie minne är när jag och min kära bror var på resa i Florida, någon gång förra årtusendet, typ 1990 ca. och hörde på radion att Yngwie skulle signera sin senaste skiva "Eclipse" i en skivbutik i Miami. Eftersom vi ändå befann oss i trakterna så var vi inte sena att ställa kosan dit.

Väl framme vid skivbutiken ringlade sig kön med rockers runt byggnaden. Snacka om att man höll på att få dåndimpen när man såg denna svarta, läderklädda massan stå i närmare 40 grader gassande solsken. Dedikation...

Efter en stunds köande så kom vi äntligen fram till Yngwie, som reagerade skarpt på brorsans "Tjenare Yngwie", men innan vi han börja språka för djupt så kom hans hantlangare och körde bort oss eftersom vi stoppade upp kön. Signerad skiva och något foto i gömmorna är behållningen, ja för att inte tala om Yngwies min när han blev hälsad på bred Småländska i det soliga Miami, då förstås.