Dagens Musiktips : Old Man Wizards nya singel

2013 skrev jag om Old Man Wizards debutplatta Unfavorable. Jag blev snabbt förälskad i deras musik och den har snurrat av och till sedan dess. Nu äntligen kommer det ett nytt levnadstecken från bandet med en singel "Innocent Hands / The Blind Prince". Får hoppas att det är upptakten till en ny platta. Samma referenser som tidigare, dvs. Ghost, Blue Öyster Cult  och lite Mercyful Fate. Otroligt bra.



YouTube
Twitter
Facebook

Recension : Lykantropi

Till att börja med ber jag om ursäkt för att denna lilla recension kommer så sent, men det har varit en galen månad.

I April hörde jag Lykantropi för första gången och blev lite smått golvad.
Karlstadsbandet spelar en fantastisk och smått magisk 70-tals osande retrorock mixat med 60-tals pop-snickrande. Inte helt olikt Ghost i vissa stunder. Det andas ibland av Blue Öyster Cult, men även Fleetwood Mac och Jethtro Tull är band som dyker upp  i mina tankar när jag lyssnar. Beror nog på det bluesiga grundgunget, den lugna växel/stäm-sången mellan manlig och kvinnlig och en viss dos av tvärflöjt som gör det.



Som de återkommande läsarna vet är det här ett framgångsrecept för att hamna högt i min värld. Att det sedan smyger sig in lite folkmusiktoner och ger en melankolisk skön känsla av naturmysticism, ja det är bara extra lök på laxen så att säga. Det är långt ifrån partymusik. Detta är en musikvärld mer för att luta sig tillbaka och kontemplativt flyta iväg över gröna ängar och skogsstigar där solen lyser genom löven, men som ändå har en lite mystik i skuggorna.

Jag gillar den tillbakalutade stilen, med lugna  gitarrer och komp, där varje ton har en given plats, och Mys lite smeksamt svala beslöjade sång som får mig att tänka på Stevie Nicks.

Jag gillar det här stenhårt. Det är en urstark debut, av ett band som jag verkligen hoppas på att få höra mer av i framtiden. Det är inget direkt nytt, men det är bekanta delar som monteras ihop på ett eget sätt och ger en egen touch på det hela. Detta blir 4 starka Ess för Lykantropis debut från mig.

Sammanfattning:
Betyg 4/5
Favoritspår: Black Old Stone och Mary Jane
Skivbolag: Lightning Records
Release: 5:e Maj 2017
For More Info Visit:

Homepage
Facebook

Band Members:

Martin Östlund
Pär Nordwall
Tomas Eriksson
My Shaolin
Ola Rui Nygard

Tracklist:
1. Black Old Stone
2. Mary Jane
3. Light Night
4. Julie (old death whisper)
5. Alexandra
6. Blue Eyes
7. Raven
8. Dödens Dans

Recension - Brimstone Coven : Black Magic

Gamla favoriterna Brimstone Coven är tillbaka med en ny platta, Black Magic.
Och Magi är precis vad det är, om man är funtad som jag. Hela paketet, från musiken till omslaget slår an strängar hos mig.

Lite snyggare produktion än tidigare, men i övrigt är det sig mycket likt. Det är en fortsättning på den inslagna retro-
stigen. Och med en rejäl dos trallighet mitt i tunggunget.

Det här är en blandning av den Amerikanska och Svenska tolkningen av klassisk 70-tals Doom. Lite Pentagram, lite Heavy Load, massor av Brimstone Coven!
Och det är väl här i dessa musikaliska landskap som man känner att man kan landa på något sätt. Och landar skönt, det gör man, det lovar jag.

Det är både bekant och lite exotiskt på samma gång. Hemtamt, men ändå lite spännande. Som att gå på en mörk stig, men med ficklampa. Man känner sig trygg, men det finns något som lockar och skrämmer i periferin.
Det är en aningen mörkare platta än tidigare, och även om jag sade att det finns en sing along känsla i en del låtar (trallighet), så även om det givetvis finns en del upptempolåtar, så innebär det på inget sätt att det käckt. Nä, det är helt på ett annat plan. Det är så att säga väldigt lågt från andra ockulta klassiker såsom Black Widows "Come To The Sabbath"  som i sig är en bra låt, men på helt andra meriter. Här är det mörker, lugn och tyngd som gäller, men inte så tungt och rått att det blir deprimerande. Snarare en tyngre variant av den Blue Öster Cult influerade musik som Ghost ger oss (återigen Amerika/skandinaviska referenser). Stundom andas det även en hel del av 70-tals Kiss, fast med snygg och bra produktion.
Bra där! Mycket Bra!

Att man sedan bjuder på riktigt snygga omslag, ja, det vet ni triggar en extra nerv hos mig, då jag gärna ser en helhet i både musiken och paketeringen.
Så, jag ger även den här skivan en rejält stark 4 av 5 Ess.

Sammanfattning:
Betyg 4+/5
Favoritspår: Black Magic och Slow Death
Skivbolag: Metal Blades Records
Release: 29:e Januari 2016





Facebook
Bandcamp

Dagens Musiktips - Long Live The Goat : A Greeting From The Dark King

Här kommer ett litet tips till alla er som gillar rak och okomplicerad rock.
Amerikanska Long Live The Goat är en trio från Chicago som så här i sin uppstart bjuder på två låtar på Bandcamp. "Drag" och "A Greeting From The Dark King".

Det närmaste jag kan komma en beskrivning av bandet, baserat på dessa två låtar, är att dom rör sig i häradet av det lite rivigare delen av Blue Öyster Cult. Vilket passar mig som BÖC älskare som hand i handske.

Helt klart ett band att hålla utkik efter mer från med andra ord.







Här är deras inte helt rumsrena video till "Drag" Mer från bandet hittar ni på länkarna nedan.



Bandcamp
longlivethegoat.com
Facebook
Twitter
Instagram
youtu.be

Recension - Datura4 : Demon Blues

Bakom det klatschiga namnet Datura4 gömmer sig mycket riktigt en kvartett. En jävligt svängig kvartett dessutom.

Bandet kommer från Australien och levererar en sugande skön och rejält tunggungande Bluesrock som går rakt in i hjärtat.Dom har funnits en stund, men som jag förstår det så är Demon Blues deras debutalbum.
Datura, eller änglatrumpet som den också kallas, är en hallucinogen blomma, så det är väl inte helt konstigt att vi dessutom hittar en hel del  sköna psykedeliska undertoner i musiken.
Det blir inte heller sämre av att det i det hela finns en skön pop-känsla som bara gör låtarna känns mer hit-laddade och stundtals radiovänliga.





Låtarna är kantade av snygga gitarrer och sköna melodier. Det andas sent 60, tidigt 70-tal om vartannat utan att för den skull låta omodernt. Ibland kan man ana lite Blue Öster Cult i tongångarna och det går ju alltid hem hos mig.
Det är musik som gör en glad så här i sommarvärmen. Jag vill inte på något sätt uppmana folk att äta Datura, trippen skall tydligen kunna vara ganska opålitlig och hemsk, men jag vill med styrka hävda att var man bör lyssna på Datura4.
Skivan släpps den 10:e Juli via Alive Naturalsound och ges ut i en mängd utgåvor. Där den grymt snygga och psykedeliska starburst vinylen automatiskt går in på min önskelista. Gimme!


Betyg, ja det blir solida 4/5 Ess!  Ligger riktigt bra till för årsbästalistan. Skitbra, helt enkelt!!
Låt änglatrumpterna ljuda!




Facebook

Dagens Musiktips - Blue Öyster Cult : Imaginos

Har skrivit om Blue Öyster Cults underskattade skiva, Imaginos, tidigare och när jag snubblade över den här artikeln som handlar om The Cliff House, så drog suget igång att lyssna på skivan igen. Ett spännande hus med en spännande historia som passar som hand i handske för att bli omslag till en konceptskiva med skum storyline.









Huset brann tyvärr ner 1907, men finns som sagt bevarat som skivomslag. Skivan i sig är inte någon av BÖC:s bästa skivor, men den är långt ifrån dålig. Idag ligger det en restaurang på klippan istället. Jag kan tycka att det är lite underligt att ingen av de "officiella" sidorna nämner skivan, även om det kanske inte är historiens bäst säljande skiva.

Plattan innehåller fler gästartister än vad gruppen har bandmedlemmar, däribland Robbie Krieger från The Doors och Joe Satriani. Många anser att skivan mer är ett resultat av gruppens manager och producent, Sandy Perlman, som står för större delen av materialet som texterna baserar sig på. En annan kul detalj är att skivans stora hit "Astronomy" redan funnits med på flera av gruppens tidigare skivor. Sandy släppte även en video till Stephen King. Tyvärr har jag inte hittat den rätta videon, men här är en med ljudspåret åtminstone.
låten, helt utan några bilder på gruppen, men med ett inläst intro av en av gruppens Fans, skräckförfattaren

Vinylköp Blue Öster Cult

Som Vivian i The Young Ones en gång sade, när han fick en hacka i huvudet "-It was bound to happen, sooner or later.." . Så hamnade jag i en "förr eller senare" situation igår.

Var med dottern till Nostalgipalatset och tittade på julklappar till frugan. Väl där så pekade Alva ut facket med Blue Öster Cult skivor, vilket jag inte kunde motstå att börja bläddra bland. (Den initierade Spader Ess läsaren vet ju dessutom att jag för en längre tid sedan sålde större delen av min vinylsamling till just Nostalgipalatset)
Först hittade jag ett ex. av min favoritplatta med BÖC, Fire Of Unknown Origin, för en 50 lapp. Taget tänkte jag, den måste jag ju ha på vinyl också. Sedan såg jag en maxi singel "Shooting Shark" som jag plockade upp lite av nostalgiska skäl, och döm om min förvåning, när jag vände på den så visade det sig att det var en av skivorna som jag för så länge sedan sålde dit (en hel del av mina äldre vinyler var märkta med ett litet silver "Hulk" i högra hörnet).
Med andra ord, den blev jag ju tvungen att köpa den också, bara för att... :-) Som tur var fick jag bra rabatt, bara för att den en gång varit min.
Så nu har jag då hamnat i läget att jag inte bara köper in skivor jag en gång haft, utan jag köper in just dom skivorna jag en gång sålt. Så om ni ser en skiva med ett litet "Hulk" i silver på baksidan.....:-)

Musikuppfostran eller 10 skivor som format...fortsättningen

Berättade ju igår om dotterns lista på skivor som format henne, och som ett brev på posten så slungade hon givetvis iväg utmaningen åt mitt håll, så det är väl lika bra att jag även visar den lista jag gjorde.

Oj, sånt här är alltid svårt. Det finns så många skivor som satt sina spår och musik formar en hela tiden på ett eller annat sätt, även om de tidiga åren givetvis är rätt normgivande.
Här kommer ett par och i en ganska random ordning.

Thin Lizzy : Black Rose,
Ett favoritalbum med en av mina absoluta favoritgrupper. Egentligen kan jag inte plocka enbart en platta, så gott som alla är bäst.
Judas Priest : Brittish Steel,
skivan som öppnade metalspåret för mig. Även om jag sedan dess fått andra skivor i deras katalog som favoriter, som Sad Wings.., men nu handlade det om vad som format en.
N.J.B. : Heroes,
En skiva med ett lokalt Smålandsband, bestående av polare. Att jobba med dem och skivan var en viktig tid för mig både personligt och musikaliskt. Hitta den, den är en raritet.
Queen : The Game,
Skiva som flitigt spelades i polaren Basses källare, när man började lära sig att partajja. Med den självklara omskrivningen "Får jag Låna Basses Dass" i stället för "Another One Bites The Dust"
Nick Cave : The Good Son,
Återigen, kanske inte den av hans skivor som jag ser som bäst i dag, men det var den skivan som min fru spelade för mig och som öppnade upp mitt sinne för denna underbara rockpoet.
Rush : 2112,
En skiva som jag hörde hemma hos polaren Mulle, som så många andra, och som skulle bli viktiga för mig.
Blue Öster Cult : Fire of Unknow Origin,
samma som ovan.
Ulf Lundell : Män Utan Kvinnor,
Återigen en husgud som det är svårt att välja skiva från. Står för Sommar, Stockholm och frihetslängtan. Valet föll på denna skivan för att jag fick den av min fru och den kom att bli mitt Soundtrack för att stå ut en hel månad utan familjen i Schweiz.
Rival Sons : Preasure and Time,
Nyaste skivan här i listan. Upptäckte bandet på en samlingsskiva för band som "man borde hålla ögonen öppna för" och jädrar vad dom hade rätt. Har blivit lite av husgudar för både mig och frugan. Det band vi sett live flest gånger tillsammans och snart är det dags igen.
Led Zeppelin : Physical Graffiti,
Trodde ni jag skulle glömma zeppelinarna? Skivan innehåller en av musikhistoriens bästa låtar "Kashmir", nuff said..

Sådär, tio skivor som betytt något extra för mig. Fråga mig en annan gång och det kan bli helt andra skivor, men just nu är det dom här.
En bonus:
Savage : Loose n Lethal,
Musiken som sådan kanske inte var så formande, även om den inte är dålig. Men det var den första skivan jag själv köpte. Givetvis på vinyl barn, vilket var startskottet för min vurm för vinylmediat.

Kan väl bara konstatera att det blev en del ändringar medan listan skrevs, för att inte tala om allt man kom på efteråt som borde varit med i stället för något annat. Men så är det ju med dessa förb... begränsade listorna.

Spader Ess Nostalgitrippar - Blue Öster Cult

Blue Öster Cult upptäckte jag hemma i min polare Mulles pojkrum. Förutom att vara en av traktens talangfulla gitarrister, så hade han en imponerande skivsamling, där stor del av hårdrocksgrunden lades. Den första skivan som spelades av BÖC var liveplattan On Your Feet Or On Your Knees. Efter det fanns det ingen återvändo. När jag sedan lyssnade på Fire Of Unknown Origin, ja då föll jag platt. Och jag har inte rest mig upp sedan dess. :-)

Gruppen har ofta fått etiketten som hårdrock för intelligenta. Hur det står till med det vet jag inte, men jag misstänker att en orsak kan vara deras inspiration och flitiga samarbete av och med författare och poeter.
Däribland författaren Michael Moorcock som därmed ger oss en koppling till bandet Hawkwind (som jag nostalgitrippade om här).  Förutom deras lite "spacejam-psykedeliska" inriktning. :-)
Till exempel så är min absoluta favoritlåt med BÖC, "Veteran of the Psychic Wars" ett samarbete mellan Michael och bandet.




Ett par skivor som man inte får missa i deras katalog är dessa, även om det är som vanligt, att de flesta är lika bra.

Givetvis deras otroliga liveplatta On Your Feet or on Your Knees, den var inte bara min inkörsport till bandet, jag håller den som en av de essentiella liveplattor som man bör ha i sin samling om man gillar just liveskivor.








Sedan går det ju inte heller att bortse från min egen favoritskiva i deras katalog Fire Of Unknown Origin, som förutom otroligt bra musik ger oss ett riktigt snyggt skivomslag.





BÖC har givit ut ett par storsäljande album, där Agents Of Fortune är det som sålt bäst och har flest kända låtar. Ett måste med andra ord!





Sedan kommer vi till den kanske lite udda fågeln, konceptskivan Imaginos, som skapades tillsammans med en av gruppens stora inspiratörer, producenten, managern och poeten Sandy Pearlman.
Udda för att det kanske inte är deras bäst säljande platta direkt, men även för att det kanske mer var gästartister som medverkade på skivan än bandmedlemmar. Det finns en hel del andra kontroverser runt denna skivan, men i mina ögon är den klart underskattad och klart värd att lyssna in sig.

Filmer, den ultimata listan...eller?

Så här nu när listornas stora tid varit över oss, så tänkte jag att en lista till kunde vara på sin plats. En lista om filmer denna gång. Dock tänkte jag inte lista några "Best Of 2013" eller så, utan drämma till med en "Best of So Far" enligt mig. Brace for impact, detta blir ett mastodontinlägg.

Jag tar väl och delar upp det i lite grupper, för enkelhetens skull.

Skräck/Rysare
En av mina favoritgenres, även om jag sällan ser skräck numer. Men det beror nog mer på att jag inte alltid hittar något som tilltalar mig, inte att jag blivit mer mörkrädd med åren.

Exorcisten
En av mina största favoritfilmer alla kategorier. Det var filmen som ondskefullt förde in mig i skräckfilmsfållan, som jag skrev om tidigare. Och som vi alla vet när det kommer till skräckfilm, när den kusliga musiken börjar, se dig aldrig om... 


Ettan är ett mästerverk. Tvåan ren skräp, den ser jag bara som ett fulförsök att göra pengar. Däremot gillar jag trean, som jag ser som den riktiga tvåan. Även Exorcisten:Begynnelsen har sin charm även om den inte kommer upp till föregångarnas höjder. Men den har gjort att jag sällan missar en film om besatthet och exorcism.

Omen
Har man sagt Exorcisten får man säga Omen. Dom går lite hand i hand helt enkelt. Mästerverk från samma era och tillsammans har dom grundmurat min kärlek för det mörka i kombination med katolsk mysticism. 

The Shining
Stephen King får säga vad han vill om denna filmen, men den är ett sant mästerverk. Den prestation som görs av framför allt Jack Nicholson är bara enastående.

Dracula
 I ärlighetens namn kanske denna film inte riktigt platsar i skräckdelen då den mer är mörkt romantisk. Men handlar det om favoritfladdermusen (inte Batman alltså), så gör det. Gary Oldman är briljant, och fotot så snyggt. Såg faktiskt om den häromkvällen och den funkar ännu.



Feel Good filmer
En kategori som kan innehålla egentligen vad som helst, eller om man vill, en katgori där man kan stoppa in det som inte riktigt passar in någon annan stans.

Forrest Gump
Vad kan man säga om denna filmen egentligen, som inte redan är sagt? Tom Hanks är en skådis som sällan ses i något dåligt. Hamnar han dessutom, som i detta fallet, i en film med lite sköna vändningar och en lagom trevligt story, så kan det ju bara bli jättebra.

Afrikas Hemligheter
Kanske en av de mer okända filmerna på denna lista. En film som i mina ögon inte riktigt fått den uppmärksamhet som den förtjänar. Handlar om en liten grabb som blir tvångsinhyst hos ett par gamla släktingar av sin något förvirrade morsa. Tvångsinhysningen är dessutom dubbelsidig. Framför allt är dessa gubbar en koncentrerad bild av vad jag skulle vilja vara när jag blir gammal. Tillräckligt pigga och med tillräckligt god ekonomi för att kunna leva ut som excentriska gubbtjyvar.

Livet från den ljusa sidan
Jack Nicholson igen. Denna gången i ett komiskt drama om men man med en något utmanande personlighet. Och vem gör en sådan roll bättre än just ol' Jack.

En oväntad vänskap
Jag gillar Fransk film generellt. Den är ofta som en frisk fläkt och välbehövlig kontrast till den fullkomliga flodvåg av Amerikansk film som väller in över vardagsrumssofforna. Där just en Oväntad vänskap är en av de senaste filmerna jag sett från Frankrike, och vilken film sedan. Läser man handlingsbeskrivningen så kan den låta lite trist, men låt inte detta lura er. Se den, få ett gott skratt och lite värme i bröstkorgen.    

Änglagård
Den enda Svenska filmen på listan. Varför då? Kan bero på att Svensk film, även om den ofta är bra, aldrig når upp riktigt till att vara så bra att den hamnar på en best ever lista. Denna gör det dock, av olika anledningar. Öppningsscenen, Karaktärerna (särskilt Gottfrid och Ivar) och Colins förmåga att göra något Svenskare än svenskt. Lägg därtill Jens Fischers fantastiska foto. För att inte tala om Helena Bergströms episka snorscen. Dessutom var det den första film jag såg på bio med min fru (fast då hade hon ingen aning om att hon skulle bli det.)




Big Fish
Tim Burton är en av mina favoritregissörer, så egentligen var det svårt att välja film som skulle representera honom, men dagsformen gjorde att det blev Big Fish. En sanslöst mysig och underhållande film, som är ovanligt ljus för att vara en Burton.





Science Fiction/Fantasy
Bortser man från biografier, så är detta en av mina favoritgenres vad det gäller böcker, så det är väl inte underligt att jag även gillar den på film.

Blade Runner
Helt enkelt kungen bland Sci/Fi filmer. Atmosfären, dystopin, Rutger Hauer. Riktigt bra.







  
Star Trek/Wars
När det gäller dessa filmserier, så är det väl egentligen inte för att det är så vansinnigt bra skådespel som ligger till grund för varför jag tycker om dessa filmer, utan det handlar mer om det episka anslaget och fantasin om andra världar. Vilken av de olika delarna i filmserierna som jag gillar bäst vet jag inte riktigt, utan det är mer helheten.


Sagan om Ringen trilogin
Återigen en episk filmserie, dock i en helt annan värld och med Fantasy som inramning. Baserad på Tolkiens klassiska böcker, så får vi följa med ringens brödraskap på en storslagen resa genom Midgård. Dessutom vackert filmad och välgjord.


House of Flying Daggers
Asiatisk film, är ofta befriande annorlunda i sitt bild och berättarspråk. Det är mycket hjältemod och givetvis överdådiga kampscener och även om detta egentligen inte är en traditionell fantasy rulle, så får man nog se det som det, för om inte annat så är just stridsscenerna en smula fantasyartade. Jag tror inte att man ens i Kina kan få detta till verklighetstroget. Finns en uppsjö av trevliga filmer att se, men denna är en av mina absoluta favoriter.


Krigsfilmer
Som de flesta pojkar (åtminstone som gjort lumpen?) så har jag en konstig och kluven fascination till krigsskildringar. Samtidigt som jag aldrig skulle vilja uppleva ett krig i verkligheten och som de flesta andra människor på denna jorden så önskar jag fred. Men det finns något lockande i det militära som inte går att ducka för. Det har väl med spänningen och kanske framför allt enkelheten i en militär tillvaro som lockar. Ser man till mina filmval här så kan man dessutom se en viss förkärlek till Vietnam eran. Tror att även den förkärleken har en dubbel botten. Dels själva krigsdelen i sig, men även musiken från den eran som oftast förknippas med dessa filmer. Men även Hippierörelsen, protesterna på hemmafronten har en stor lockelse. Det var spännande tider över huvud taget, och på något sätt första kriget som tog död på myten om det heroiska och patriotiska i krig för den stora allmänheten.

Plutonen
Oliver Stones film plutonen kom ut på de svenska biodukarna under tiden som jag själv gjorde min värnplikt. Denna genomlevdes vid artilleriet i Lindköping och i filmen finns förutom allt annat som gör en krigsfilm bättre än bra, en scen där huvudrollsinnehavarna blir beskjutna av eget artilleri (Friendly Fire, whats so friendly about that? (kan även ses som en gammal Amerikansk tradition)). Eftersom jag genom min kännedom av artilleri, vet hur förödande ett granatregn är (ja, vi fick prova på det under ordnade former, dvs. sitta på en kulle en dryg kilometer bort när fyra granater sprängdes), så var det en scen som grep mig väldigt mycket. Utöver detta är filmen bra filmad och har ett brett och bra skådespelarregister med flera favoritskådisar.

Full Metal Jacket
Stanley Kubrick har ett berättarspråk som går utanför det vanliga, så även här. Att man dessutom visar kaoset i strid i bebyggelse på ett tydligt sätt är lite ovanligt i just Vietnamfilmer, där man annar riktar in sig på djungelkriget. Ett extra plus för den långa inledningen under utbildningen i Boot-camp. Dessutom har jag en gång i tiden jobbat ihop med en kille som utseendemässigt var skrämmande lik karaktären Gomer Pyle som han framträdde i sin slutscen på toaletten....


Apocalypse Now
Det här är väl just Vietnamfilmernas film, om inte krigsfilmernas film. Fullkomligt lysande. Otrolig stämning rakt igen, som verkligen belyser krigets galenskap, och jag älskar tempoändringarna i filmen. Även Coppola har en väldigt bra och intressant berättarteknik.  






Musikfilmer
Vad vore väl detta inlägg utan att ha med en liten del musikfilmer? Förväxla nu inte detta med otyget musikalfilmer, för det är något annat.


 The Doors
Ännu en rulle av Oliver Stone, som behandlar samma tidsålder men ur en annan synvinkel och med ett annat ämne, nämligen rockgudarna i The Doors. Även om jag redan innan lyssnat lite på The Doors, så var denna filmen ett startskott för en total musikalisk kärlekshistoria som hållit i sig sedan dess. Kan inte komma på att Val Kilmer gjort någon bättre rolltolkning heller, varken tidigare eller senare.


Pink Floyd The Wall
Somliga tycker att det enbart är en konstig film, andra, som jag, tycker att det är en konstnärlig film. Otrolig musik, otrolig film och Bob Geldofs gestaltning av Pink är bara mästerlig.



Almost Famous
Cameron Crowe  har ju presterat en och annan riktigt bra film, men hans halvbiografiska film om en tid då rockvärlden var öppnare och mer tillgänglig än vad den kom att bli senare , en film om rockvärlden när den exploderade och tog riktig fart, är min favorit. Jag förutsätter att alla läsare dessutom sett hans film Pearl Jam 20.


Tecknad film
Givetvis finns det mycket bra tecknad film. Särskilt på senare år så har även de västerländska filmmakarna insett att stor del av publiken för tecknat är vuxen (den insikten har funnits sedan tidigare hos Japanska filmmakare), vilket gjort att filmerna ändrat karaktär till viss del och numer åtminstone innehåller en del skämt som allt som oftast flyger över huvudet på småttingar, samtidigt som de vuxna fnissar gott.

Heavy Metal
Den första tecknade film jag sett som riktar sig uteslutande till en vuxen publik. Jag skall inte låtsas att filmen i sig är fantastisk, jag har nog med en smula nostalgi i det hela också, men med det och soundtracket (ex. Blue Öster Cult och Black Sabbath) i filmen, så är den mer än tillräckligt bra.






Akira

Japanerna har en tradition att göra bra tecknat (och en hel del skit med förstås), den första Anime jag såg var just mästerverket Akira, som jag såg genom en gammal kollega som var Manga och Anime galen (han bor numer i Japan) och sedan dess fortsatt att titta på Anime en del även om jag inte är fanatisk slukare. Dock var jag en stund med i Mangakai när det startade i början av nittiotalet.

Min Granne Totoro
Hayao Miyazaki är i mina ögon mästaren av Anime. Han har gjort ett flertal riktiga mästerverk, men den första filmen jag såg av honom var Totoro, så den är lite speciell. Jag säg den av en slump på en svensk filmkanal i mitten av nittiotalet. Jag tror bara den sändes en gång. Därefter tog det lång tid innan den dök upp i Sverige igen. Brukar alltid bli lite bökigt med rättigheter när det kommer till Japansk film. Dock kan jag inte annat att rekommendera den, även om den mest riktar sig till barn. Men den är å andra sidan världens bästa barnfilm.


Fritz The Cat
Detta är å andra sidan kanske just raka motsatsen till barnfilm och helt befriad från allt vad politisk korrekthet heter. Men charm har den.




Sedan finns det lite blandade filmer som jag inte direkt har någon klockren kategori till, men som ändå bör nämnas som, för mig, stora filmer.

Quentin Tarantino
Detta är ju egentligen inte en film, utan det är mest att han är en sådan regissör vars filmer jag för det mesta tycker väldigt mycket om och då framför allt för sina dialoger. Han måste väl vara den i filmvärlden som skapat filmer som genererat mest klassiska citat genom tiderna. För att inte tala om att han oftast ser till att det är minst lika bra musik i filmerna. T.ex. som i mitt val här med Reservoir Dogs, där han för alltid kommer att förknippa låten "Stuck In The Middle" med Steelers Wheel med galningar och fisk, men det är ju inte enbart hans fel, Killinggänget är ansvariga för fiskbiten.


Natural Born Killers
Tredje Oliver Stone filmen i denna listan, hoppsan. Dessutom med kopplingar till Tarantino som skrivit den skruvade storyn och därmed gett den hans karaktäristiska dialoger, givetvis spetsat med lite snyggt fotograferat och omotiverat ultravåld.

 



Easy Rider
Dennis Hopper var inte bara en bra skådis, han regisserade även filmer, såsom denna gamla Mc-roadmovie från slutet av 60-talet, med både Peter Fonda och Jack Nicholson, förutom sig själv. En replika av Fondas ikoniska motorcykel "Captain America" finns att se i Edsberg på MC-collection museet.


 
Smoke
En lika stjärnspäckad film som den är långsam i sitt tilltal. Handlar om en tobaksbutik i New York och dess kunders historier. Den sammanhållande huvudrollen som butikens expedit, spelas av den underbara Harvey Keitel.

Lost in Translation
Ännu en Coppola, men denna gången dottern Sofia. Lågmäld och långsam film, som balanserar mellan ångest och feelgood. Storslagna rollprestationer av Bill Murray och Scarlett Johanson





Det Stora Blå
En annan mångsidig regissör som jag tycker mycket om är Luc Besson, och då framför allt de filmer han gjorde innan 2000. Just denna film då lite extra eftersom jag har ett förflutet som undervattensrugbyspelare och därmed knyter an lite extra till fridykarscenerna. Har inte sett filmen en gång utan att omedvetet börja hålla andan när dom dyker.

I Skyttens Tecken
Detta är en film som hamnat här av rent nostalgiska skäl, för att säga att den är bra, det går inte. Många som hör namnet Ricky Bruch, som har en "bärande" roll i denna rulle, tänker på idrottsmannen eller möjligen som rövare i Ronja filmen. Jag tänker på två helt andra saker.
Det första är givetvis förknippat med idrottandet, det går aldrig att komma ifrån. En gång, kommer inte ihåg hur gammal jag var, så var Ricky på besök i hemstaden för att visa upp sig i sin nya roll som bodybuilder. Vilket resulterade i att jag och en kompis fick sitta uppflugna på var sin, av hans svällande armar, när han spände upp sig för lokaltidningens kamera (tyvärr har jag inte kvar bilden). Det andra är i hans medverkan i just nämnda gladporrisen I skyttens Tecken, och då enbart för att det var den första film som jag i mina allra tidigaste tonår såg när vi lärde oss att planka in på stadens biograf. Omvälvande upplevelse på flera sätt. :-)

Det är bara att inse att detta är minst lika svårt som att börja lista sina favoritskivor. Vissa är lätta, andra dyker upp när man börjar skrapa på ytan. Det är bara att inse att det finns för mycket bra för att vara rättvis. Det finns en uppsjö filmer till som betytt massor för mig, och sannolikt lika många som man glömt. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan man sprang på Matiné filmer på Saga-biografen i Oskarshamn. Se därför detta som ett axplock, antagligen gjort mer för min egen skull, än för er läsare.


(Uppdaterad: För att IMDB bilderna inte ville funka...)

Recension - Brimstone Coven : II

Brimstone Covens andra platta, II, släpptes i början av November.

Tio 70-talsosande låtar med ockult touch, vad mer kan man önska i höstmörkret. Referensramarna för oss Svenskar hamnar i samma härad som tex. Witchcraft och Graveyard toppad med en lätt Doom/Stoner känsla, men jag hittar även en hel del Black Sabbath (otippat i denna genre :-)), Blue Oyster cult, Ghost och Pentagram (vilka dom dessutom spelat förband till) i ljudbilden.
Med andra ord så faller det mig på läppen. Rejält.

Det är ganska enkel och sparsmakad ljudbild vi får från denna Amerikanska kvartett. Men en ack så effektiv sådan. Organisk rock när det är som bäst. Att man sedan blandar upp det med Stämningsfulla och lite sakrala stämsång gör inte det hela sämre. Det sitter snarare som en smäck till de ockulta texterna.
Bandet fortsätter den resa som man beträdde med sitt debutalbum från förra året, men inte utan att utvecklas.
Det blir så att säga mer av kakan, men man har även förbättrat receptet. Bättre ljud och låtar överlag, för att inte tala om den ovan nämnda stäm- och kör-sången. Svängigt och tungt med snygga melodier. Ibland lite jazzigt och progressivt, men hela tiden båda fötterna fast planterade i gårdagens rockmylla. Och även om den musikaliska helheten är välgjuten som den är, så sticker "Big John's" sång ut lite extra. Det är jävligt bra sjunget helt enkelt. Den nya plattan är även starkare låtmässigt, och det är egentligen inte en dålig låt på plattan. Texterna rör sig uteslutande i det ockulta sfärerna med inslag allt ifrån Grekisk och Babylonisk mytologi, men även "modernare" innehåll som Faust behandlas.

Det stämningsfulla omslaget är gjort av Ralph Walters som gjort en hel del omslag till olika Doom/Stonerband däribland omslaget till Groan : The Divine Right Of Kings som vi sett här på bloggen tidigare, men även saker till High on Fire och Mastodon.
Skivan kan idag beställas digitalt via Bandcamp, eller om man vill ha en CD (som jag), så kan man kontakta bandet. Ett par olika limiterade vinyler är på gång via STB Records, men då är det värt att veta att det gäller den första plattan (plus lite extra material), inte den senaste. Den har specialdesign som kan vara lite förvirrande men antagligen gör sig riktigt bra i samlarens skivhylla. Dock antar jag att även II:an kommer att vandra samma väg och pressas i vinyl så småningom.

När det kommer till att sammanfatta och sätta ett betyg, kan jag bara citera den gamle Eddie Meduza och säga Föer Jaevla Bra! Solklar 4+ av 5 Ess ger jag till Brimstone Coven. Jag kan dessutom lägga till att jag här har riktigt svårt att bestämma favoritlåtar för det är så många. Det är en skiva som riskerar att växa för mig och jag är övertygad att den återkommande kommer att plockas fram även långt in i framtiden.

Sammanfattning:
Betyg 4+/5
Favoritspår: The Black Door och The Grave
Skivbolag: STB Records
Release: 2:a November 2013






Bandet består av följande lirare:
"Big John" Williams - vocals
Corey Roth - guitar
Andrew D'Cagna - bass
Dan Hercules - drums

Tracklist:
1. Cosmic Communion 04:38
2. Behold, The Anunnaki 05:45
3. The Black Door 03:51
4. Blood On The Wall 04:30
5. The Grave 04:34
6. Lord and Master 06:12
7. Vying 04:47
8. The Seance 03:49
9. Hades Hymn 01:27
10. The Folly of Faust 07:04

Mer om Bandet:
Hemsida
Facebook
Bandcamp

Support The Bands You Like!!

Recension - Old Man Wizard : Unfavorable

Old Man Wizard är ett tämligen nytt band från Kalifornien som just gett ut sitt debutalbum, Unfavorable.

Lite om bandet. Old Man Wizard är en osignad trio som gett ut sin debut  på egen hand.
Med det sagt, så kan jag inte annat än imponeras då det dessutom är en riktigt stark debutplatta, vilket gör att jag dessutom häpnar lite över hur mycket starkt material de här sista skälvande höstmånaderna har levererat.

Musiken på plattan är lite svårdefinierad då den har så många lager, men kan väl beskrivas som en sammelsurium av Proggresiv tung rock med folkmusik och ockulta inslag. Skall jag dra några referenser så vill jag nog säga att bandet har drag åt mina favoriter i Ghost, och precis som dom så kan manskönja lite Blue Öyster Cult  och lite Merciful Fate influensen. Musiken har dessutom en klar teatralisk ådra, även om den inte är så uttalad som i Ghosts fall, produktionen är dessutom aningen mindre polerade, även om en likande stämsång kan skönjas. Särskilt tydligt känns likheterna i trumspelet som stundtals är förvillande likt.

Skivan är förhållandevis kort med sina dryga 30 minuter fördelat på sex låtar, men det är en väl sammanhållen platta som aldrig blir tråkig. Dessutom gör den korta speltiden att man snart får sätta på den från början igen. :-) Musiken har dessutom en lite melankolisk lite sorgsen klang som sitter som gjuten för oss Nordbor nu när vi går in i den mörkare årstiden.

Första låten "Higwayman" är det lite poppigare inslaget på skivan, vilket gör att det kanske är den mest allmänt tillgängliga låten och trots att det är ljusår emellan dem så kan jag ändå inte annat än förundras över hur påmind jag ändå blir av två andra låtar med samma tema, nämligen Hoffmaestro & Chra och Adam Ants låtar på samma tema. Jag antar att det handlar om just innehållet och den galopperande grundrytmen.
"Nightmare Rider", "The Bearded Fool" och  "Forevermore" är de låtar som ger mest känsla av progressiv rock och de som har mest likheter med ovan nämnda Ghost. Sedan får vi lite lugnare inslag i låtarna "If Only" och "Traveller's Lament" där den akustiska gitarren står i centrum. "If Only" skulle man dessutom kunna lägga i facket Visa.
Genomgående för plattan är ett drivet och distinkt trumspel, ruggigt snygga gitarrer och en bas som ibland låter lite som Steve Harris bas. Sången är snygg med sköna stämmor och den följer stundtals lite udda melodier som liknar King Diamonds sätt att sjunga utan att gå till falsettläge.

Eftersom jag hittade lite Skandinaviska referenser runt bandet så var jag tvungen att ställa lite frågor till gitarristen och låtskrivaren Francis. Det visar sig att hans mor hade en Svensk väninna som introducerade honom till Nordisk kultur, bland annat Mumintrollen och John Bauers konst.

Har man läst Spader Ess bloggen ett tag vet man vid det här laget att jag gärna lägger lite extra attention till själva förpackningen och det konstnärliga inslaget runt den. Även här gör inte Old Man Wizard mig besviken.
Skivan finns i dagsläget enbart som digital nedladdning (name your price) och en limiterad vinylupplaga. Sett utifrån bilderna så är det en väldigt snygg vinyl och det vackra och stämningsfulla omslaget är gjort av konstnären Valin Mattheis. 
Bandet har dessutom en hel del skön och snygg merch. Så det är bara att börja önska av tomten.

Jag frågar Francis även om varför man valt att inte ge ut skivan på CD, utan bara i vinyl än så länge. Hans svar är lika coolt som skivan i sig.
-We wanted this first release to only consist of really cool stuff, and CDs are only somewhat cool. Däremot är man öppna för att ge ut skivan på CD om kravet på demand (som Percy Nilegård skulle ha sagt) blir stort nog. :-) 
Dom hoppas även att samarbetet med Valin på designsidan kommer att kunna hålla i sig för framtida produktioner. Francis inflikar även att han hoppas kunna komma förbi Skandinavien, både för att spela med bandet, men även för att insupa mer av den Nordiska kulturen. Jag säger Välkomna!

Två videos har man dessutom hunnit släppa, men det är fler på väg.

Först ut "Traveller's Lament":


Och den lite spexiare  "The Bearded Fool"



Helt klart ett band som jag kommer att hålla ögonen öppna för och man kan ju alltid hoppas att dom kommer till Sverige och spelar.
Betyget blir hel sonika 4 Ess av 5 möjliga. Kolla upp dem! Det är en order.

Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Favoritspår just nu: Nightmare Rider och Forevermore 
Bolag: Osignerade
Release: 1:a November 2013





Band:
Kris Calabio
Andre Beller
Francis Roberts

Låtlista:
1. Highwayman 05:09
2. If Only 05:25
3. Nightmare Rider 03:23
4. The Bearded Fool 04:08
5. Traveller's Lament 04:49
6. Forevermore 08:31

Mer Info:
Facebook
Bandcamp

Support The Bands You Like!