Recension : Greta Van Fleet - From The Fires

Det lär finnas folk som inte gillar Led Zeppelin. Till er kan jag bara säga, -Sluta upp med det. Genast! För i så fall riskerar ni att inte se tjusningen i Greta Van Fleet. Och det blir er värld fattigare av. Tacka mig senare.

För det går liksom inte att ducka för faktum att GvF låter, mer än lite, som just Led Zeppelin. För att inte tala om att sångaren Josh stundtals är ruggigt röstlik Robert Plant.
Men är man som jag nerkörd i zeppelinträsket sedan länge, ja då är det bara att öppna ögon, öron, armar och bara suga i sig. För dubbel EP:n From The Fires, är som ett bortglömt album av mästarna, fast stöpt i en modernare form. Det känns inte alls mossigt, utan som en frisk fläkt av nostalgi (sug på den).




Jag kan säga som så, att efter att ha hittat GvF, så känns det som jag inte bryr mig riktigt lika mycket om att Led Zeppelin troligtvis aldrig kommer att återförenas. Jag kan bara hoppas att det här är början på något stort.



Sedan kan jag inte heller låta bli att bli imponerad över bandmedlemmarnas låga ålder, tre bröder 20 och 17 år gamla (ja det är ett tvillingpar inblandat), tillsammans med en 17 årig kompis.
Så unga och med en sådan stark debut, kan bara bli en fullträff. Grabbarna från det exotiskt klingande Frankenmuth i Michigan, är dessutom flitiga på att turnera. Så man kan bara hoppas att dom tar sig över till våra breddgrader, så vi kan ta dom till vårat hjärta på samma sätt som vi har gjort med t.ex. genrebröderna Rival Sons. Kan dom bara fortsätta som dom börjat, med sin storvulna, högkvalitativa arena rock, ja då kan dom verkligen bli det nästa stora, för så här långt har dom allt.

Lyssnar man på på publiken i en del av deras liveklipp, så inser man att dom redan är något av flickfavoriter, och det var väl ett tag sedan rocken kunde stoltsera med något sådant. Hur eller hur, det här både svänger och rockar mig sanslös, med sin klassiska fräschhet och urstarka låtar. Dessutom på vad man inte ens kallar sin debut, utan en dubbel EP. Det enda negativa jag kan hitta är att dom ännu så länge inte släppt skivan som vinyl, men det får man väl se som ett I-landsproblem.
Ja det kan inte bli annat än full pott. Fram med esset i rockärmen med andra ord. Första i år för min del om jag inte missminner mig. 5/5


Sammanfattning:
Betyg 5/5
Favoritspår: Black Smoke Rising och Flower Power
Skivbolag: Lava/Republic
Release:  10:e November, 2017








Twitter
Facebook
http://gretavanfleet.com/

Dagens Musiktips : Robert Plant - Bones Of Saints

Robert Plant fortsätter att vara relevant för min del åtminstone. Men de tär väl det faktum att man mer eller mindre är uppfödd på hans ljuva stämma. Här i en låt, "Bones Of Saints" från kommande albumet, Carry Fire. Gillar även videon som i sin enkelhet är väldigt matchande låten. Han kommer att spela en del live runt Brittiska Öarna fram mot vintern, men man får väl hoppas att skivan går så pass bra att han kommer en sväng till våra nordliga breddgrader.



Ähh, vad fasiken, det här är så bra att vi slänger med själva öppningsspåret till nya plattan "The May Queen" också. Håll till godo, inför släppet den 13:e Oktober.




Mer info:
http://www.robertplant.com/
Facebook

Billy Perkins 77

Jag gillar konst. Särskilt konst med rockanknytning. Har den dessutom en långvarig tanke bakom sig, så blir den dessutom extra intressant. Jag har skrivit tidigare om Pierre "Slusk" Bäckman och hans stora projekt "666 skulls". Nu tänkte jag rikta strålkastaren mot en annan konstnär med ett långsiktigt konstprojekt.

Billy Perkins håller, förutom allt annat han är involverad i, på med ett projekt han valt att kalla "77 Series". Kort sagt är det ett screenprint projekt där han valt att rikta in sig på att göra handgjorda screenprintposters av 1977 års musikikoner. Allt med siffran 77 som ledstjärna. Det skall alltså bli en serie av 77 st. olika motiv, gjorda i en begränsad upplaga om 77 ex av varje.
Hittills har det blivit ett drygt tiotal olika, så i och med att han är flitig med att göra andra gig-posters och att spela i band själv, så kan det ta en stund innan serien är avslutad. Tyvärr kan jag inte hitta någon samlad plats där alla planscherna är samlade.

För att visa upp lite annat som Billy gör utanför denna serie så tänkte jag visa hans senaste poster, "Dripped to Kill", som visserligen skulle kunna passa in i 77 serien med tanke på motivet, men som stilmässigt inte riktigt gör det. En otroligt talangfull man, med andra ord. Här hittar du dessutom en bra intervju med Billy

Spader Ess Tänker högt om Rockens Offer

Detta är ett förvirrat ämne som jag inte har mer underbyggt mer än som lösa tankar och populistiska funderingar kring. Det är inte ens säkert att det är så unika tankar, men ändå...

Mänskligheten har ett behov av människooffer, åtminstone mytiska sådana.

Sedan urminnes tider har vi offrat människor för olika saker, både i verkligheten, men kanske framför allt i myterna så dyker dom upp. Oftast för att blidka gudar av olika de slag, och då framför allt för att hålla hungersnöden borta, men även för någon form av kollektiv rening. En sorts syndabock och ikon i en och samma skepnad.


Exempel ett:
Den gyllene Bocken (The Golden Bough), ibland benämnd som Maj-konungen (The May King). Myter från det keltiska Storbritannien, som berättar om en person som valdes ut bland de andra för att under en tidsperiod få leva som en kung för att efter en bestämd tid (oftast ett eller sju år, eller vid tillfällen av missväxt) offras rituellt till gudarna för att bringa fertilitet och god växt till samhället. Under sin “regeringstid” fick han, för det är så gott som uteslutande en man, tillgång till byns kvinnfolk och rikligt med mat och dryck. Detta är myter och i viss mån fakta som sprungits ur många förhistoriska kulturer.

Exempel två:
Jesus. Må så vara att han inte flängde runt med kvinnor i så stor utsträckning (om vi får tro på de historier som kyrkan levererat i efterhand), men han var tydligen en vinpimplare av stora mått och rörde sig i sällskap av en hel del ljusskygga typer. Dessutom så blev han tagen av daga mer rituellt än många andra mytiska figurer vi fått höra om. Och det för att rena oss andra från vår kollektiva synd. För vår skull med andra ord.

Detta för mig då osökt in på det som är det Rockiga i tankevurporna. Jag tror att en stor del av den traditionella rockmyten är en ren fortsättning och förlängning av detta. Att vi höjer en person eller i vissa fall grupp av personer till högre höjder, och överser med deras skörlevnad och ofta destruktiva liv, enbart för att vi skall kunna få ta del av det, smaka på det i små kontrollerade doser, men hela tiden förhoppningsvis utan fara för oss själva. Och skulle någon av dessa personer gå ur tiden lite för tidigt, gärna lite spektakulärt, ja då finns inga gränser för den idoldyrkan vi frammanar.

Vi har hela 27 klubben, med Jim Morrisson i spetsen. Ingen av dessa var några duvungar och dom vandrade ofta på andra sidan det mörkas gräns, och lät därigenom oss få en liten glimt av det farliga, men ack så lockande livet. På något sätt kan man säga att dom dog för våran skull. För att vi, via dom, skulle kunna vältra oss i det som våra oftast välordnade liv saknar. Sex, pengar, sprit, droger och vad vi gärna ser som frihet. Men även stora doser av misär och ångest och misär. Sådant som kan få oss andra att känna att vi har det inte så jävligt i alla fall.

Sedan har vi de som vandrat bredvid dem, men ändå lyckats överleva. Robert Plant, Nikki Sixx, Ulf Lundell osv.
Robert Plant benämndes ju dessutom som “The Golden God”....
Alla klarar det kanske inte med samma bravur, men en del lyckas komma ur det och fortsätta sin karriär på ett hedervärt sätt. Men det är alltid lika intressant att fundera på vad som skulle ha blivit av dessa überikoner som Morrison och co. om dom inte försvunnit när dom gjorde?

Rocken i Bild - Robert Plant

En gammal favorit i repris. Denna bilden, tagen av Peter Simon, har jag haft här på bloggen tidigare. Det är en bild som visar en Robert Plant i sitt livs form. Han är ung, framgångsrik och frontfigur i ett av världens största band. Han blickar ut över ett Los Angeles som bandet lagt för sina fötter. Huruvida han i det här läget förstår vilken levande legend han kommer att bli tillsammans med Led Zeppelin eller inte, det vet han nog inte själv. Kanske tänker han bara på flickorna i GTO...

För mig uttrycker denna bild glädje, lycka, självförtroende och visar en annars lite ovanlig sida av Rock-circusen (än den vanliga livebilden), som vi kanske inte ser så mycket av nuförtiden åtminstone.

Photo: Peter Simon

Önskelistan - Vill du äga en bit rockhistoria? Här kan du...

Auktionshuset Julien's Auctions som stoltserar med att vara stjärnornas eget auktionshus ger här en otrolig chans att få äga en liten bit av rockhistoria, eller stor bit, beroende på ens plånboks storlek så klart. Det är en imponerande lista prylar, från stort till smått, som dom presenterar inför sin kommande auktion "2013 Icons and Idols: Rock Auction" som går av stapeln den 6-7 December.

Eller varför inte surfa dit och lägga ett bud på någon av de 750 artiklar som läggs ut för försäljning. Exempelvis en signerad Robert Plant skiva, utropspris 400$.

Eller varför inte slå till på på Jerry Garcias gamla hatt som är lagd till 8,000-10,000$




Du kanske hittar en julklapp i detta fynd. En kimono som ägts av ingen mindre än Liberace. Utrop 800$, ett fynd.








Har man lite mer pengar i plånkan så kanske denna västen som har varit Jimi Hendrix skulle vara något, men då startar budet på ca. 20,000$.

För den hugande rockern som älskar allt med Guns N' Roses finns det dessutom en veritabel skattkista att gräva ur. Erin Everly säljer iväg en hel samling med prylar från sina år tillsammans med Axl Rose. Det är allt från kärleksbrev han skrivit till en hel del kläder, för att inte tala om en massa fotografier av privat karaktär. Varierande priser, men skjortan här till höger som är skjortan Axl använde i videon "Welcome To the Jungle" startar på 3000$.

Resten av katalogen innehåller allt från Elvis till Ramones och ett universum däremellan. Behöver jag säga att själv hittar jag ungefär hur mycket som helst i katalogen, som jag skulle kunna tänka mig.

Förresten, jag tror jag glömde att nämna att auktionen infaller på min födelsedag, så om det är någon därute som undrar vad dom skall ge mig och tycker att Elvis Cadillac är lite stor .... :-)

 Här hittar du resten av katalogen.

Grattis!! Phil Lynott och Robert Plant

Även om nu gratulationsserien gått in i någon form av träda så går det ju inte att hålla sig när det det en dag som denna och två av ens stora hjältar fyller år. Eller rättare sagt en fyller och en skulle ha fyllt. Phil Lynott och Robert Plant delar nämligen dagen och det väljer jag att fira med att dela med mig av två av mina favoritbilder från rocken, där båda killarna är i sitt esse.

Bilden tagen av Harry Potts

I am The Golden God! Foto: Peter Simon

The final countdown, mer sol till folket!

Då har nedräkningen börjat på allvar. Snart är det semester. Vilket gör att det är mycket att göra men kanske inte fullt lika mycket motivation att göra det. Det är som om hjärnan redan lagt sig i hängmattan....

Det skall bli sköna veckor dock, först en sväng för att fira lillebrorsans födelsedag och hälsa på Smålandsfalangen, men innan det skall den här veckan härdas ut. Hoppas på fint väder och så långt verkar det riktigt bra, har nog hittills badat mer i år än vad jag gjorde på hela förra sommaren. Men som en liten solförsäkring så har familjen bokat en Kreta resa som avslutning på semestern. Kreta är visst Grekiska för Rock n Roll i solen tror jag.

Det har trillat in en del musik som det skall lyssnas på, så förhoppningsvis kommer det lite nya recensioner också.

Jag lämnar er för denna gång med Robert Plants öppningsrad från en av världens bästa låtar, "Oh, let the sun beat down upon my face..." och önskar det till er alla.

Grattis - Phil Lynott och Robert Plant

Dagen grattis blir en dubbelhyllning, då denna dag agerar födelsedag till två giganter inom rockmusiken, som var och en på sitt håll varit med att skriva facit till rockmytens historia.

Grattis!!!

Phil Lynott och Robert Plant

  Skulle ha fyllt 63 år idag                     64 år idag

For they are amazing good fellows...

 Phil Lynott är min första stora idol och kommer nog att så förbli, då det var han som med sin underbart lena röst och poetiska texter förde in mig i hårdrocksfållan. Den sorg jag har över att aldrig lyckats se Thin Lizzy live när det begav sig, uppvägs åtminstone av att jag såg Phil live när han gjorde en "solo" runda genom Sverige 1983. Bandet som backade upp honom var dessutom mer eller mindre resten av Lizzy. 
Fick då chansen till att ta ovanstående bild. Tyvärr gick han ju, allt för tidigt, ur tiden bara 3 år senare, men skulle som sagt fyllt 63 år idag. Tack för alla underbara låtar Phil.

Min hyllning till Phil, Roisin Dubh.

Vem kan inte relatera till legenden Robert Plant som fortsätter att leverera bra musik år efter år, även om han bytt lite inriktning på senare tid. Som frontman och Golden God i Led Zeppelin har han inte enbart roat sin publik, utan verkligen till sammans med sina kollegor i Led Zeppelin och verkligen karvat ut en hel genre och satt standarden för stora delar av musikindustrin. Led Zeppelin har gjort så många underbara låtar och jag håller en av dem för en av de bästa låtarna genom tiderna. Väck mig mitt i natten och fråga mig vilken som är världens bästa låt och jag kommer att svara Kashmir.

Are you Ready?

En av världens bästa låtar. Punkt. Kashmir

Man kan inte förneka en bra låt...2

Så här dagen innan Midsommar tänkte jag uppmärksamma en lugn suggestiv låt som skrevs av Bonnie Dobson 1962, Morning Dew.
Genom åren har otroligt många gjort covers på denna låt. För min egen del är det väl i första hand Nazareth's version jag tänker på när jag hör titeln, även om många mest förknippar den med Greatful Dead. Själv tror jag numer att jag föredrar Robert Plants version.

Men på det hela, en skön låt som har haft många skepnader men ändå har en kvalitet i sin enkelhet som skiner igenom och gör att den behåller sin kvalitet genom sina transformationer.

Först Originalet
Bonnie Dobson


Nazareth


Robert Plant


Devo