tisdag 22 januari 2008

Vart är vi på väg...

Äntligen en ljusning i det allmänna mörkret som vi kallar samhällsklimat. Det känns skönt att se att mobbare och andra småpåvar kan få det dom förtjänar. En extra eloge till den mobbare med föräldrar som åtminstone hade vettet att be om ursäkt. Man undrar lite om hissen stannar på alla våningar hos dom andra?


Jag är så otroligt glad och tacksam att mina barn går i en skola som jobbar aktivt mot mobbning och har empati inskrivet i sina verksamhetsdirektiv.

2 kommentarer:

  1. Ja man blir vansinnig när man läser om sånt här och man får tacka sin lyckliga stjärna att man aldrig blitt drabbad själv,jag som har en son på 16 har lyckligtvis förskonats från både mobbare samt mobbing men man märker hur skevt allting har blivit idag,det är en tunn linje dom unga har att balansera på för att inte bli drabbade.
    Jag hade vänt upp o ner på hela skolan samt ungarnas föräldrar om någon hade gett sig på sonen min.

    Tur att lilla Douglas fick upprättelse till slut men tyvärr är det dock så att oftast har ju den som mobbar varit utsatt själv.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...