Recension: Kiss Friends Arena 2013-06-01

I mitt förra inlägg så kverulerade jag över att inte ha möjligheten att se när Kiss intog Friends Arena med sin nya scenshow.
Dock visar det sig att jag tydligen har en god fe' eller något likande fast med med manliga förtecken, för strax innan Hardcore Superstars går på scenen så befinner jag och ungarna oss just på arenan, i "The Golden Circle". Det vill säga de bästa platserna Arenan har att erbjuda om man bortser från att det är gratis öl i företagslogerna.

 När väl tillställning drog igång försvann som vanligt dottern längst fram medan sonen och jag hängde lite längre bak för att vi kortisar skulle ha en sportslig chans att se bra. Och bra såg vi.

Hardcore Superstars tillhör väl inte mina egna favoriter, men sonen diggar dom skarpt så han smygstartade kvällens singalong. Det var andra gången jag såg dem och jag tyckte att dom var klart bättre denna gång. Kan i och för sig bero på att det var ett par år sedan och att man nu hunnit få till lite fler radiovänliga låtar. Scenen var som vanligt för ett förband väldigt spartanskt, men man lyckades tämligen bra ändå.

Sedan över till kvällens huvudattraktion, Kiss. Säga vad man vill om Kiss, dom är rutinerade och deras shower är så överdådiga att redan där passerar dom till den positiva sidan av skalan. Dock gör rutinen att man inte bjuds på några större överraskningar, allt från att man vet att när Led Zeppelins "Rock n Roll" går på, så vet man att bandet är på gång.

Kraftfull entré, som vanligt och fullt ställ på effekterna. En ganska bra låtlista, men tyvärr, när det kommer till grupper som Kiss, med sitt otroliga låt-arkiv, så är det alltid låtar som man skulle velat ha med.Jag gillar dock att man använde "Psycho Circus" som öppningslåt, för den är en bra summering på förväntningarna inför en konsert.




Showen marscherade på i sedvanlig Kiss anda, de flesta av de förväntade, och nu mer obligatoriska, elementen fanns givetvis med, dock stannade farten upp stundtals, när vissa moment skulle dras ut på tiden för att få med publiken. I övrigt, Spindelkrabban var ganska imponerande från den vinkel vi hade, även om man trummat upp förväntningarna på den aning för mycket i pressen.


Jag är dock lite kluven till den gigantiska TV-väggen bakom scenen. Samtidigt som den är mycket snygg och imponerande, så saknar lite det gamla upplägget, med Kiss-logon i  massiva lampor. Dom gav en mer direkt smäll i nyllet när dom drog på.

Men som sagt, mycket snyggt.





Konfettiregnet är alltid lika imponerande och så här nöjda kan ett par ungar se ut i det.

I övrigt så flögs det och bjöds på sprakande fyrverkerier. Det eldades så det räckte för hela Sveriges samlade grill och barbecue experter skulle vara nöjda. Visst, man kan ana på Pauls röst att han inte är purung längre och Gene höll sig väldigt statisk borta på sin kant av scenen, förutom när han var på sina flygturer. Dock kunde man inte se att det inte är så länge sedan som Paul faktiskt gjorde höftledsoperationer. Dessutom, en sak som är fantastisk är just med sminket, är att det gör att det är lätt att bortse från ålder, och man kan fokusera på det som händer utan att överrumplas av att ens gamla idoler åldras (fast man själv har slutat).

Kvällen rundades dessutom av med en glad överraskning, att vi stötte på Jolle och Roger från The Quill, som tog en paus i repetitionerna inför (sön)dagens konsert i Gävle. (Med en liten justering av sista bokstaven i Jolle's namn insåg jag just att dom två tillsammans bildar namnet på sjörövarflaggan, Jolly Roger :-))











Vad det gäller Arenan som sådan, så få mina tidigare intryck kvarstå, även om kvällens platser gav både bättre ljud och publikupplevelse. Men efter att ha pratat med fler polare som varit placerade lite runt om i Arenan så kvarstår intrycket av den opersonliga atmosfären och ett skumt ljud.
Det vill till att det är stora och rejäla produktioner för att det skall fungera här. Länge har det klagats på ljudet på Globen, men fasiken vet om det inte är bättre. Men det kanske är enklare att få till i en mindre arena även om den råkar vara rund.

Men det blev en helt underbar kväll till slut, med tre helnöjda personer. Så ett stort tack till Stones, i rollen som "The fairy Godmother" eller kanske mer som en inte så "fairy" Godfather. Mitt erbjudande står fast, en adress så skickar jag tavlan som utlovades i förra inlägget, eller så bjuder jag på bärs nästa gång våra vägar möts.

Låtlista:
”Psycho circus”
"Shout it out loud”
”Let me go, rock 'n roll”
”I love it loud"
"Hell or hallelujah”
”War machine”
”Heaven's on fire”
”Deuce”
”Say yeah”
”Shock me”/”Outta this world”
”God of thunder"
”Lick it up”
”Love gun”
”Rock and roll all nite”
--------------------
”Detroit rock city”
”I was made for loving you”
”Black diamond”