Vad det gäller när denna skiva släps är höljt i ett visst dunkel, på bandets egen hemsida sägs 2012, men på skivbolaget Small Stone säger man 2013. Skit samma, så länge det rockar. Och det gör det, tro mig.
Miss Lava (vet inte om det är Mr. Lava, lava's syster? :-)) har präntat ner hårt driven Stonerrock som gjord för långa vägar genom torr öken. Fett och Brett med öppna spjäll, svårare än så behöver det med andra ord inte vara, det kan man komma långt på.
Vi börjar från början. Denna recension är gjord på digitalt material, men skivan kommer även både på vinyl och i en limiterad CD utgåva som ser brutalt snygg ut, med utskuret omslag. Lite extra omtanke på det fysiska, sånt gillar jag. Small Stone Records har gjort oss vana vid kvalitets Stoner och Miss Lava är verkligen inget undantag. Tunga fuzzade riff, tunga trummor och en tung och distinkt bas lägger grunden för ett gäng låtar, där det till och med finns ett par med hitpotetial (kanske inte för mainstream radio, men ni förstår vad jag menar). Man lyckas från öppningsspåret "Desert Mind" mulllra och gunga loss i en suggestiv ökenboogie. Det är en hårt driven låt som sätter tonen för resten av plattan, för även om det stundtals lugnar ner sig marginellt, så just drivet en starkt utmärkande egenskap på plattan.
Bandet bestående av Johnny Lee - sång, K. Raffah - Gitarr, S. Rebelo - Bas och J. Garcia -Trummor bjuder oss på en 40 minuters åktur över 11 låtar.Min spontana reaktion är att detta är musik som det är förrädiskt lätt att köra för fort till om man tillåter sig att hänge sig med hög volym i bilen på långfärd.
Omdömet landar på riktigt starka 3 spader av 5 möjliga. Helt klart ett gäng värt att hålla ögonen på.
Mer från Miss Lava:
Hemsida
Skivbolag
Bandcamp
Spotify
Första Singeln från skivan:
Andra Singeln från skivan:
Spännande. Ska försöka sätta öronen i skivan den här veckan. Så kan vi jämföra tankar sen!
SvaraRaderaAbsolut.
Radera