Recension - Sideburn : Evil Or Divine

Det är alltid lika kul att hitta nya skivor liggandes på hallgolvet när man kommer hem från en förvirrad dag på jobbet. Denna gången var det 3 rykande färska skivor från Metalville som låg där i tamburen och ångade.
Först ut för avsmakning blir våra egna Sideburn.

Sideburn har hittat hem, trots att dom i min bok aldrig varit på villovägar.
Jag har spelat den här skivan om och om ganska konstant sedan jag kom över den, och jag kan bara säga en sak, Klockrent!

Redan efter ett par sekunder in på första låten har Sideburn etablerat inramningen för sin femte fullängdare, Evil Or Divine, Tung och långsam värdighet.


 
På 7 låtar under knappa 44 minuter visar dom var Doom skåpet skall stå. Det visar sig snabbt att det inte fanns någon anledning till oro med sångarbytet, utan med Dimitri bakom micken så fortsätter man sin resa in i Black Sabbath's universum och gör det riktigt bra.

Visst, den stora mallen är Doom, men här och där sticks som vanligt in en hel del klassisk hårdrock för att krydda till ljudbilden. Lite Blackmoreeska gitarrer och annat tunggung mixar till paletten, vilket ger en skön atmosfär.
Låtarna är som jag sade tidigare tunga och för det mesta ganska långsamma, men vilket skönt sug plattan har. Det är helt klart en platta som skall spelas högt, från början till slut. En skiva som man helt enkelt skall låta föra en till andra dimensioner. En skiva som ger ett intryck av att detta är gjort av hantverkare som älskar musiken och har skrivit den helt utan ängslighet och krusiduller.


Förra plattan, IV Monument, var också den otroligt bra, men kunde kännas aningen splittrad enligt mig. Evil or Divine känns dock mer sammanhållen och blir därmed ett värdigt nytt kapitel till en redan bra musikhistoria. 4 Ess av 5 möjliga och väldigt hög rotation i mina hörlurar. Som jag sade i början, välkomna tillbaka, trots att ni inte varit på bortkomna. Skivan släpps den 22/5 och bör kollas in av alla och envar.

Facebook