Det är som Mattias Kling och många andra säger, alltid tragiskt när någon går bort. För mig själv får jag en helt annan dimension på tragiken, då det var just sångaren i Woods of Ypres, David Golds bortgång som gjorde att jag upptäckte bandet överhuvud taget.
Vilket är sorgligt i sig, då dom är ett otroligt kompetent band och även om jag inte gillar allt dom gjort (är som sagt inte alltid överdrivet förtjust i Growlande) så har deras skivor snurrat flitigt på Spotify de senaste dagarna sedan jag sent om sider upptäckte dem.
Woods of Ypres - I was Buried in Mount Pleasant Cemetary
Rock n' Roll och mer därtill! Allt enligt Spader Ess och Polarn' Per. Vi recenserar, intervjuar och skriver om allt som faller oss in när det kommer till Rockmusik och allt däromkring.
Grymt bra, även detta är ett nytt band för mig.
SvaraRaderaMan får glädjas åt att det finns ett par plattor ute redan och en ny på väg.
SvaraRadera