Let the Good Times Roll Del 5 - En bit av Rockhistorien - Hemresan

Fortsättningen av serien Let the Good Times Roll. 

Här uppstår nästa problem. Överfarten är 4 timmar. I restaurangen serveras det smörgåsbord. Till smörgåsbord måste man dricka nubbe och öl. Så resonerade vi tydligen alla, för vips stod vi allihopa lite skönt pruttfulla och Halmstadshamnen närmade sig med rasande hastighet och vi hade en bil med släpvagn att ta iland på Svenskt territorium där det vimlar av tullare och andra rättfärdiga tjänstemän som kanske inte riktigt förstår att det faktiskt bara var ett litet misstag och inte alls meningen att alla blivit på lyset.

Man blir trött av Öl

Vi behövde med andra ord en chaufför som åtminstone kunde köra av bilen från färjan och ta oss ut från färjeområdet. Efter febrilt letande, mer eller mindre kidnappade vi en Holländsk kille som mot allt förmodande var nykter och hade körkort. Det var dock ett litet problem, som han valde att delge oss i kön till tull/passkontrollen. Hans pass fans hos hans flickvän som var med resten av deras resesällskap.

Dannesäter, Mulle och Kurt i Studion

Holländaren anmodades att låta oss sköta snacket och på något underligt vis lyckades vi dels smuggla in den "papperslöse" holländaren, men även få tillåtelse att parkera bilen och släpan med instrument i ett av tullens garage. Sweet! Detta innebar ju dessutom att festandet kunde fortsätta i Halmstad. Så efter att vinkat av vår tillfällige chaufför så styrde vi kosan mot närmaste öppna hak och hamnade på något Disco mitt i Halmstad.

Efter mycket öl och en del tumult med delar av lokalbefolkningen, som slutade med ett mindre handgemäng på gatan, så kom vi i vanlig god oordning ifrån varandra.
Avlutningen på natten för min, Mulle och Dannesäters del blev några timmars sömn högst upp i en trappuppgång i Halmstad. Eftersom det nu var Måndag var det givetvis folk som tvunget skulle gå upp tidigt och gå till jobbet, som dessutom inte var riktigt förberedda på att hitta 3 söndersupna hårdrockare i sin trapp, vilket resulterade i att vi fick brysk väckning (särskilt Dannesäter som vägrade vakna) och hjälp ut från trappen av den lokala polismakten.

På något sätt lyckades vi till slut samla ihop oss och hitta tillbaka till bilen för vidare färd hemåt.