Recension - Sasquatch : IV

Sasquatch släpper sitt fjärde album i ordningen och eftersom man på de tidigare plattorna haft fantasifulla namn som "I" "II" "III" så får följaktligen denna skivan det slagkraftiga namnet "IV". Bandet ligger på Small Stone Records, som har skämt bort oss ett tag med riktigt slagkraftiga släpp, vilket statistiskt skulle innebära att risken för att den sviten skulle brista ökar. 

Och här har vi i mina ögon ett gränsfall. Det är bra, men det är inte fantastiskt. Även om många andra recensioner runt om i världen säger annat.

Min första reaktion var att det var väldigt enformigt, och mitt initiala omdöme var att Sasquatchs senaste giv känns ungefär lika spännande som titlarna på deras skivor, men då måste jag tillstå att jag började lyssna på skivan under riktigt dåliga förhållanden. I min bärbara dators högtalare. Inte den bästa förutsättningen. Men det är en risk man tar när recensionsmaterialet kommer digitalt.
Sedan dess har jag dock lyssnat en del, och då under bättre förhållande, vilket har fått mina första känslor att stryka på foten, en del, men inte helt.

 Det är bra och tungt musicerat,  sången är bra, följer Ozzys skola och kan ibland låta lite som Lenny Kravitz, men ändå sätter det sig inte riktigt. Inte för mig i alla fall. 
För ser man till vad andra säger om plattan så verkar det vara tvärt om, ett mästerverk. Tyvärr kan jag inte stämma in i den kören, för mig faller skivan ganska platt även om jag som sagt inte tycker att den är dålig. Jag kan dock inte sätta fingret riktigt på vad det är som inte lirar riktigt. Det kan vara det bristen på variation. 
Musiken har stonerrockens suggestiva malande och jag upplever sången som en lika malande del och jag hade gärna sett att det funnits lite mer melodi och variation någonstans för att röra om i grytan. Eller är det bara att jag är på helt fel ställe sinnes och känslomässigt.
Var för sig står sig en hel del av låtarna ganska bra, en del riktigt bra, men som helhet blir jag lite uttråkad, kanske har jag lyssnat för mycket på genren ett tag? Kanske att man följer stonermallen lite för slaviskt? 
Det känns lite fantasilöst... Jag vet faktiskt inte. Men jag saknar gung, närvaro och känsla. Nu känns skivan mest entonigt framkrystad och jag får helt enkelt inget engagemang för dem. 
Jag skall dock tillstå att skivan har vuxit med tid, så hur jag skulle känna för den i framtiden om jag fortsatte lyssna på den vet jag inte. Dock vet jag att det är så mycket ny musik på gång, så att sannolikheten att jag sätter på denna jätteofta är inte jättetroligt.

Omslaget är dock riktigt snyggt, får mig att tänka på en lite mörkare Hajime Sorayama och det är ju en påminnelse  man inte blir ledsen av.  
Som tur är finns skivan på Spotify, så att ni själva kan lyssna på den. Vem vet, kanske någon kan peka ut vad som felas skivan, eller mig.

Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår: Wolves At My Door och Smoke Signal
Skivbolag: Small Stone Records
Release: November

Bandet består av följande lirare:
Keith Gibbs: guitar, vox
Rick Ferrante: drums, percussion
Jason Casanova: bass, filing, red tape

Tracklist:

1. The Message
2. Eye Of The Storm
3. Sweet Lady
4. Money
5. Smoke Signal
6. Wolves At My Door
7. Me And You
8. Corner
9. Drawing Flies

Mer om Sasquatch:
Hemsida
Facebook
Spotify