Spader Ess Nostalgitrippar om Mattias IA Eklundh

En gång i tiden så har jag träffat en gitarrlegend, utan att då förstå det, och utan att egentligen ha så mycket minnen av det heller. Men så här i efterhand är det ändå lite kul, för mig åtminstone.

Starten till den här artikeln är lite som en tvåstegsraket. Ena delen av den utlösande faktorn är det faktum att vinylspelaren har dammats av igen. Den andra delen är en artikel i senaste numret av Sweden Rock Magazine om Mattias IA Eklundh. Mitt förhållande till IA är aningen svalt, jag har ju vetat om honom och hans Freak Kitchen en längre tid, men av någon anledning aldrig lyssnat speciellt noga på bandet. Lyssnade en del på Fate när det begav sig, men av någon anledning har det inte blivit mer. Men man kan inte sticka under stol med att IA är en virtuos när det kommer till strängbändande. 


Men tillbaka till vårt möte (som jag nämnt flyktigt tidigare). Det skedde på ett releaseparty på en Danmarksfärja, någon gång 1988. Mattias hade precis sparkat igång vad som skulle komma att bli en lång och framgångsrik karriär, och ett spännande liv i allmänhet som man kan läsa i ovan nämnda artikel.
Men, vid detta tillfälle, var han just i begreppet att släppa sitt första album tillsammans med gruppen Frozen Eyes på skivbolaget Büms Records, och jag var där i min egenskap av alltiallo till N.J.B. som också släpper skiva på samma bolag, samma dag.

Dock på väg till releasepartyt så visste vi inget om att denna tillställning skall delas med ett annat gäng från Göteborg.  
Kim Meinert (skivbolagsdirektören) har helt enkelt "glömt" att nämna denna lilla detalj. Istället har han brett på ganska kraftigt om att han specialchartrat färjan för vårt releaseparty, och att vi är välkomna att med utvalda vänner komma och välförtjänt sola oss i glansen för vår debut, tillsammans med stort uppbåd av press och branschfolk. Vi vet i detta läge inte heller att specialchartern enbart omfattar att ett konferensrum är hyrt ombord på båten och vi kommer att trängas med alla andra turande passagerare, någon lokaltidningsreporter och ett för oss helt okänt band (som jag antar fått ungefär samma upplägg presenterat för sig).

Resan till båten håller i sin tur på att sluta i kaos, då vi i vanlig god ordning lyckas strula till det med att bli riktigt sena. En liten buss är hyrd och som vanlig när vi var ute och for så blev det en hel del öl. Vilket resulterade att det blev lite för många oplanerade pisspauser på vägen från Småland. Men i sista stund lyckas vi småpackade, lite stressade, ändå baxa ombord bussen på färjan precis när det var dags att lägga ut.

Bild lånad från Mettalum. Kan vara tagen på Färjan?

Väl ombord, så möts vi som sagt av en helt annan verklighet. Ett annat band, Frozen Eyes, som konkurrerade om den lilla uppmärksamhet som man kunde uppbåda och en skivbolagsdirektör som var mer intresserad av sig själv än något annat (inte helt ovanligt där).
Jag har inte så vansinnigt klara minnesbilder av resten av resan, vi hade ju grundat en del på bussen, och säga vad man vill om Danmarksfärjor, men brist på öl råder det inte.
Jag vet att vi försöker få kontakt med medlemmarna i Frozen Eyes, men det gick väl sådär. Pratade med dem ett par gånger under resan, men det bestående intrycket var att det var ett rätt kaxigt och aningen buttert gäng, lite som oss vid tillfället, antagligen för att tillställningen inte var riktigt som utlovat. Det blev nog mest försök till revirpinkande i allt kaos helt enkelt.

Den stora behållningen från releasepartyt, förutom att det så här i efterhand var en rätt kul upplevelse, var att jag åtminstone lyckades byta till mig ett ex. av deras skiva (finns att njuta i sin helhet på Youtube), som numer ingår i det som finns kvar av vinylsamlingen. Tillsammans med detta "nästan" minne från ett möte med en gitarrlegend i vardandet (och hans bandkollegor).

Tillbaka till Frozen Eyes debutskiva. Man kan redan här, från introt på första låten, höra att det är en riktigt kompetent gitarrist det handlar om. Skivan är ett riktigt bra historiskt exempel på bra svensk metall från 80-talet, som kunde ha blivit något mer med lite bättre backning från bolaget.
Som jag förstår det hela, så blev även Frozen Eyes lurade på rättigheterna till sin skiva, precis som N.J.B. och att Mattias försökt få loss dem från Danmark. Dock vet jag inte om han lyckats.
Behöver jag säga att jag är väldigt glad att jag har kvar skivan. Kanske skulle börja samla på skivor från Büms Records, med denna har jag fyra, varav alla banden verkar ha ungefär samma erfarenheter från bolaget.:)

Det verkar som IA har utvecklats till en riktigt skön och kompetent prick med åren, från de något aviga lirare jag träffade på båten. Vilket jag även hoppas att jag själv har gjort, eftersom vi lär ha varit minst lika aviga typer under den resan. Vi har ju kärleken till gitarren gemensamt, även om han är en mästare och jag inte ens kan spela, men där han går loss på strängarna med flinka fingrar och dildos, där sätter jag mina bildhuggarjärn i kroppen i stället. :-)
Skall bli kul att höra på den kommande Freak Kitchen skivan.