söndag 23 februari 2014

Spader Ess tänker högt om Vinyler...igen

Bilden oförskämt lånad från
Girls With Vinyl Records
Ett par funderingar nu när det har gått en liten stund sedan jag gav mig in i Vinylens svarta värld igen.
Jag har hittills inte köpt så många nya skivor, dels för att jag inte vill hamstra för hamstrandets skull, utan jag vill "spara" mig till skivor som betyder lite extra. Som tur är fanns det lite skivor kvar sedan förra racet, så visst snurr har det varit på den gamla svarven.
Förutom den mycket tillfredsställande känslan i att åter kunna spela stora plastbitar igen, så dyker det upp en del tankar runt det hela. Mycket på grund av att det är nya tider.
Det långa uppehållet har gjort att jag insett hur mycket saknad jag haft till alla ritualerna kring vinyl. Den mest uppenbara är väl ritualen runt själva spelandet, som i min värld nästan blir till en zenupplvelse.

Hanteringen av både skiva och fodral. Rengöring en av skivan och slutligen själva nersänkandet av pickupen för att förlösa musiken som är fångad i plastens spår. Är dessutom fodralet snyggt och intressant, gärna med texter, ja då pratar vi om en ren och skär lycka.
Sedan finns ritualen i jakten på nästa platta, givetvis med bläddrandet bland skivor i allehanda backar i centrum, som nu dessutom kompletterats i och med de möjligheter som internet givit oss. Man kan dessutom säga vad man vill om den nya tidens skivbranschsklimat, men det har givit ett uppsving för vinylen. Och jag tänker då i första hand på alla dessa underbara limiterade utgåvor som banden kommer med. Allt detta sammantaget ger oss tillgång och drar in
oss i den svarta plastens magi.

Givetvis är inte allt detta enbart guld och gröna ängar. Det finns en del trista aspekter på den nya tidens vinyl marknad också.
Ett problem är sprunget ur just den limiterade utgåvan. För de flesta gånger som man stöter på en skön skiva, som väcker ens begär, så hamnar man i situationen att enda sättet att kunna lägga sina smutsiga små fingrar på den, är att man betalar en ganska väl tilltagen fraktkostnad, för det är ofta via Internet man nu stöter på dessa små ädelstenar. Är det dessutom från USA som skivan skall skickas är det inte ovanligt att fraktkostnaden överstiger skivans egna pris. Och det är mindre roligt.

Bilden oförskämt lånad från
Girls With Vinyl Records
Mobiliteten. Vinylskivor gör sig bäst i hemmen, punkt. Det var länge sedan man senast såg en vinylsingelspelare för bilmontering. Och lika bra är nog det. Den enda användning som jag ser för en vinyl utanför hemmets väggar är som hipsteraccessoar, genom att man käckt bäras runt på stan i sin hippa vinylväska.
Men som det är för mig idag, så måste jag nog erkänna att jag till största delen lyssnar på min musik via telefonen. Vilket för oss till problemet med att antingen digitalisera skivan, eller betala för den igen, fast nu i digitalt format. Säga vad man vill om vinyl, men den är inte lika enkel att digitalisera som en CD och det känns lite fånigt att behöva betala för något som man redan har fast nu i en klart ofysisk form. Ibland undrar man om det är musiken man betalar för eller sättet som den distribueras på.
Som tur är så börjar det komma en hel del skivor som innehåller nerladdnings-koder för digitala versioner, eller som i fallet med den senaste skivan jag köpte (Black Space Riders (tips: skivan finns till bra pris hos Ozium Records (kom ihåg att berätta om vem som tipsade er))) där man helt enkelt även fick med en CD på köpet.

Sedan har vi utrymmesproblematiken. Trots att vi lever i 2000-talet så tar skivorna lika mycket plats som tidigare och de har samma begränsningar som inredningsdetalj som på 1900-talet. Dessutom väger dom ofta mer nuförtiden, då det gärna skall vara 180g vinyl på en riktigt fin utgåva.

Men bortsett från allt detta så kan jag inte annat än säga att det är en underbar bit plast.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig på allt. Dock så har jag mina LP - skivor i en Expedit hylla från IKEA. Riktigt bra hylla,
    Så här se min samling ut än så länge

    http://rebbansfilmmusikmm.blogspot.se/2013/12/ombyggnad-i-skivsamlingen-pagar-del-5.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser bra ut det där Reber, ibland undrar man om det inte bor en vinylfreak någonstans i Ikeas utvecklingsavdelning, för det känns som det är den primära användningen av just Expedit hyllan.

      Dock har jag ingen klok plats att ha fler hyllor utan att det ser krystat ut. Dessutom så är jag inte ensam om att styra hur inredningen av lägenheten skall vara, men det ordnar sig antar jag, är bara ett hundratal plattor ännu så länge, så det kan jag nog få in någon garderob så länge. :-)

      Radera
  2. Jag är i samma läge som du var för ett tag sedan. Jag slängde majoriteten av mina vinyler i en flytthets (och vad ska man med dem till i dessa moderna tider?...), men nu är jag sugen på att lyssna på vinyl igen ibland och på alla dessa fina utgåvor som lockar!

    Hade du en vinylspelare kvar, eller har du köpt en ny? Vad köpte du i så fall?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade min gamla spelare stående på en hylla i en garderob, en Technics. Och till min förvåning så verkar drivremmar och sådant överlevt pensioneringen bra (peppar, peppar). Det enda jag saknar är locket till den, då den stått i en klassisk stapel tidigare. :-) Kanske finns i källaren, men vem vet. Den spelar gott i alla fall och duger för mina behov. :-)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...