Dagens Musiktips : Ripple Music

Precis som när jag riktade in mitt musiktips på nytt från Ozium Records härförleden, så tänkte jag nu ta en titt på ett annat bolag som genom tiderna stått för hög kvalitet.
Nämligen Ripple Music. Som sagt, Ripple brukar borga för god smak och ser man till det bolaget har på gång / nyss get ut, så ser det ut som om man fortsätter den trenden. Eller vad sägs om följande line up? Plattor som skulle förgylla vilken skivsamling som helst. En diger lista, men vilka band....

https://www.ripple-music.com/
https://www.facebook.com/theripplemusic/

Holy Grove

https://www.facebook.com/holygroveband/

Obsidian Sea

https://www.facebook.com/ObsidianSeaDoom/

Black Lung

https://www.facebook.com/blacklungbaltimore/

Witchers Creed

https://www.facebook.com/witcherscreed/

The Rare Breed

https://www.facebook.com/RareBreeding/


In Swenglish:
 Just as when I focused my music tip on Ozium Records earlier, I was thinking that it was time for another look at another record company that has always been of high quality.

This time Ripple Music. As said, Ripple usually stands for good taste in music and if you look at what the company has going on / just got out, it seems taht they are continuing that trend. Or how about the following line up? Albums that would brighten any record collection. A huge list, but what bands ...

Dagens Musiktips : Ozium Records

I dag blir listan lite annorlunda och jag väljer att fokusera på ett skivbolag i stället.
Ozium Records i skånskaste Malmö förtjänar en extra shout out eftersom man har så fantastiskt mycket bra ute just nu.
Eller vad sägs om dessa opolerade pärlor. Tre svenska akter och ett band från Finland. Visar på att det finns bra med Fuzz i det Nordiska blodet.
Dessutom har man just nu kampanjpriser på både vinyler och CD. Först till kvarn. https://oziumrecords.bandcamp.com/
https://www.facebook.com/oziumrecords/



Silver Devil

https://www.facebook.com/silverdevilmusic/

Hoodoo Ritual

https://www.facebook.com/hoodooritual/

Surfing In Hell

https://www.facebook.com/surfinginhell/

Angus Black

https://www.facebook.com/angusblackband

In Swenglish;
Today the list is a little different as I choose to focus on a record company instead.
Ozium Records in Skånskaste Malmö deserves an extra shout out because they have such a fantastic set of albums out right now. 
Or how about these unpolished pearls. Three Swedish acts and a band from Finland. Shows that there is lots of Fuzz in the Nordic blood. 
And just as it happens, they currently have promotional prices for both vinyls and CDs. First come.

Recension : Haddock : Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea

Helt underbara Haddock är äntligen tillbaka med en ny EP, Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea.

Deras förra alster är en skiva som till och från snurrat flitigt här hemma. Mycket känns bekant från den förra EP:n, men det som skiljer ut sig lite extra är att låtarna fått en aning annan uppbyggnad. Det är inte riktigt den traditionella låtuppbyggnad så som man förväntar sig, med tydliga verser och refränger, även om dom finns, utan här ligger fokuset mer på historieberättandet.

Denna gång triggas ännu en nerv hos mig genom det maritima tema som titellåten ger, då jag är sprungen ur en familj med en stor förkärlek för gamla segelfartyg och sjömans historier genom min far vars konstnärshjärta bultade extra hårt för just segelfartyg och sjömanshistorier. Vilket osökt för mig in på omslaget. Vackert! Så, tillsammans med just titelspåret så har vi en vråltung och modern sea-shantie. Me like! Tungt och långsamt. Ibland känns sångmelodin lite ur fas med musiken, men det gör det bara mer intressant. Ett måste!

Vad det gäller kritik, kan jag bara återvända till det jag sade i recensionen över deras förra EP, det blir för kort. Hur mycket jag än gillar det man hittills gett ut, är två, om än svinbra, EP:s allt för lite. Dags för en fullängdare! Men bortsett från den lilla detaljen kan jag inte annat än rekommendera plattan.  Dessutom är omslaget vansinnigt snyggt. Här finns allt för ett toppbetyg, förutom längden. 

Recension - Vokonis : Olde One Ascending

Mitt första intryck av svenska Vokonis och deras debutplatta, Olde One Ascending, är att

jäklar i min låda det här lovar gott.

Musiken är skönt blytung och förbaskat bra. Det här är grabbar som kan sin Black Sabbath och förvaltar tungriffandet väl. Och så långt är det gott. 

Tyvärr kan jag inte säga att det håller i sig i längden och detta tillskriver jag sången. Eller snarare det ganska entoniga vrålandet. Det funkar bra i en låt här och där, men blir i längden alldeles för långtråkigt i mina öron. Vilket är lite trist. eftersom musiken svänger på bra,  men sångmässigt saknas det allt för många dimensioner.

  Det är för mig en låt I taget platta. Många låtar är bra på egen hand, men i följd så tappar jag sugen.

 

Mitt betyg blir ändå en 3:a och detta just för att musiken ändå är så pass bra och man kan hoppas på en utveckling med lite mer sångmelodi till nästa platta. 

Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår:   Olde One
Skivbolag: Ozium Records
Release: 25:e Maj 2016

Facebook

Bandcamp

Recension - Bad Acid : Revelations Of The Third Eye

Från Nyköping dyker det då och då lite nyheter som letar sig in under skinnet och stannar kvar där. Framför allt då Mamont, som ligger mig varmt och fuzzigt om rock hjärtat sedan tidigare. Vilket gör att när det nu kommer ännu ett debutantgäng därifrån som dessutom har medlemmar från ovan nämnda Mamont, ja då är det inte helt utan att man triggar igång lite extra.

Bandet i fråga är Bad Acid som nu nyligen släppt sin blytunga debut, Revelations Of The Third Eye. 

När skivan åkt in i spelaren så flyter, nästan sipprar, stenhård men samtidigt smekande fuzzig Stoner ut ur högtalarna. Nu visste jag det givetvis redan innan, men den största skillnaden mot tidigare nämnda band som sticker ut är självklart att Bad Acid har en kvinnlig frontperson, Simona Mignola. Och det är klart att det sätter sin prägel. Simonas starka och smekande pipa blir ett bra komplement till den suggestiva grund som bandet lägger och tillsammans väver dom en skön och snyggt psykedelisk musikmatta. Vill man så kan man se dem den 30:e April på Oziums nya minifestival.

Detta är en riktigt schysst debut. Det är bara att konstatera att Ozium Records hittat ännu en skön akt i Bad Acid. Och vad än bandnamnet förmedlar, detta är ingen dålig syra, snarare djäkligt bra, så följ med på en tripp signerad Bad Acid. 

Betyget blir en mycket solid 3:a av 5 möjliga och en stor dos med tillförsikt inför framtiden.

Sammanfattning:
Betyg 3+/5
Favoritspår:   Heavy Lies The Crown
Skivbolag: Ozium Records
Release: 2016


Facebook

Stoppa Pressarna! En ny minifestival!!

Det är inte ofta, men ibland så är jag lite ledsen (inte ofta, men ibland) över att jag inte bor i Göteborg. När Mats på Ozium Records hörde av sig om sitt nya projekt, ja då dök ett sådant tillfälle upp.

Ozium ger inte bara ut bra musik, numer kan man lägga festivalarrangör till portföljen. Den 30:e April kommer man nämligen att ha den första, av förhoppningsvis många, Atomic Oziumfest.
Minifestivalen, som är ett samarbete med Atomic Rooster, kommer att gå av stapeln på Kajsa Warg och har en en lineup som ser riktigt intressant ut. Mest namnkunniga är väl Spiders, men efter att precis ha börjat lyssna in mig på Bad Acid (med medlemmar från Mamont bland annat).




Så för er lyckliga själar som råkar vara i trakten av Majorna den 30:e och är sugna på lite skön musik, ja då hittar ni biljetterna på Ticster.

Här på Spader Ess håller vi tummarna för att detta blir en återkommande festival, även om den råkar vara på fel sida av Sverige.

Recension - Haddock

Fick härförleden en skiva från Ozium Records, med deras senaste släpp, Haddock.
Bandet härstammar från Karlstad och har fötterna fast förankrade i Stonerreocken och Doomen.

Tungt mullrande och svängigt spänner grabbarna i Haddock bröstet och ger sig ut i en machorockande skäggrockslunk.
Jag har mest lyssnat på skivan i lurarna när jag farit runt i Stockholms lokaltrafik och inte i bilen. Som tur är. För det här är musik som riskerar att man får sig en släng av smygande blyfot, och det kan kosta.
Dock upplever jag att man går med lite skönare swagger och rakare rygg, mellan jobbet och pendeln när man lyssnar på skivan. Ett schysst soundtrack för vem som helst med andra ord. Sången och texterna är dessutom ett kapitel för sig själva. Sången är även den riktigt bra, dessutom har melodierna klara singalong kvaliteter utan att för den skull bli full av plattityder. Haddock lyckas förmedla riktigt bra och väl sammanhållna små historier här och där. Ett tydligt exempel är min favoritlåt, "Crucifier", som har ett helt underbar tema som får mig att tänka på Clutch.

Det är bara att lyfta på hatten. Mats på Ozium har ännu en gång hittat en pärla. Haddock är ett band som jag vill höra mer av och länge, om dom fortsätter så här. Skivan är väl att betrakta som en extended EP, och det är väl just här som jag hittar det enda jag har att klaga på. Den är för kort! Jag vill ha mer! Och som jag förstått det hela, så kommer vi att få det, för man har lovat att det kommer mer senare under året. Sweet!
Det blir 4 goa Ess till Haddock. Och jag kan knappt bärga mig tills jag får lägga mina labbar på en fullängdare.

Facebook
Ozium Records
BandCamp:
Spotify

Spader Ess Tipsar! Ozium Records söker nya band.

Igår recenserades det senaste släppet från ett band på Ozium Records , Heroinne.
Mats på Ozium låter meddela att man just nu söker nya akter till skivbolaget, främst då svenska band. Så mitt tips är, att om man känner att man passar in på bolaget, har skillzen (Stoner, Fuzz, Pshyc, Doom och/eller Retrorock) och kan tänka sig att ligga på samma bolag som t.ex. Heroinne och Mamont, så släng iväg en demo till Mats så kanske det är ditt band som blir recenserat här nästa gång.
Kontaktinfo finns på bolagets hemsida.

Recension - Heroinne : Interstellar Grade Octainne

Norsk stonerrock, varför skulle det vara mer exotiskt än svensk?
Vet egentligen inte varför, men det känns ändå så spontant.  
Heroinne kommer med andra ord från just vårt västra grannland Norge och släpper nu sitt första fullängdsalbum,  Interstellar Grade Octainne, på svenska Ozium Records.

Att lyssna på Heroinnes mullrande spacestoner är som att beskåda en lavin av stenar och grus rulla ner för fjället mot fjorden under. Det är en naturkraft. Målmedveten, taktfast och mörk rock som röjer och rullar sin väg mot sitt mål.
Musiken är murrig och dov och aggressivt. Det matar på i stundtals högt tempo, men det finns även stunder för lite lugnare spår.
Det som är min stora behållning från skivan är musiken. Bombastiskt härligt förryckt, vilket även till viss del gäller sången. Och även om det stundtals smälter ihop till en gungande urmassa, så har jag nog lite svårt för just sången, i längden.
För musiken är briljant framförd stonerrock och sången har ofta en härlig och intressant melodi. Men i långa loppet blir jag lite trött på att försöka urskilja texten mitt i allt gutturala vrålande så sången tenderar att smälta bort till att mer bara bli ett med resten av instrumenten.
Lite mer nyans i sången hade varit ett plus för min del, men med det sagt, det är absolut inte en dålig platta. Är du dessutom inne på Stonerspåret sedan tidigare så kan det faktiskt vara en riktig pärla. För när det blixtrar till, så är det riktigt bra. Och det gör det då och då.

Men det bådar gott för framtiden, jag ger skivan starka 3 Ess och det är inte dumt för en debut.


Sammanfattning:
Betyg: 3/5 Ess
Favoritspår: Pulsar & Clear Sight, Fogged Mind
Skivbolag: Ozium Records
Release: 2014






Bandet består av följande lirare:
Espen Kalstad
Petter Grøtan
Amund Hagerup Johnsrud
Fredrik Lian

Tracklist:

1. Sludgehammer 5:35
2. Clear Sight, Fogged Mind 4:44
3. ultimate.fuzz octane 4:40
4. Yawning Sun 9:11
5. Event Horizon 3:53
6. Wendigo 2:40
7. Brained Dead 3:45
8. Rogue Planets Galore 6:26
9. Pulsar 7:39

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

Facebook

Support The Bands That You Like!

Recension : Mamont - The Valleys Below EP

Häromdagen fick jag en helt underbar skapelse hemskickad från Ozium Records. Mamonts senaste EP, The Valleys Below.

Eftersom jag gillar Mamont redan från början, var det inget att tveka på när jag såg att man flaggade om den. Och det jag beställde var deras Vinylutgåva på Azurblå vinyl. Gatefold omslaget är gjort stilfullt snyggt och återigen är det Robin Gnista som står för pennföringen. På hela taget en riktigt snygg release.
Det enda negativa jag kan komma på är att det inte kom med några nedladdningskoder för en digital version. Vilket är något jag vill se på alla vinylutgåvor, då jag själv väldigt ofta lyssnar på musik via mobilen, och vinylskivor inte är lika lätta att digitalisera själv.
Skivan innehåller 5 låtar som spänner över ca. halvtimmen.

Musikaliskt så presenteras ett band som utvecklats en del sedan debutalbumet känns det som. Det är fortfarande den 70-tals osande fuzzad rårock som på tidigare skivor, men från att ha varit mer direkt har man svängt om till en mer eftertänksam känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Man har fått in en lite Hawkwind touch i musikmixen stundtals. På hela taget en spännande utveckling.
Kalles sång har även den utvecklats en del mot på debuten och jag tycker dessutom att trumljudet har fått sig en uppryckning från förra skivan. För lyssning finns plattan både på Bandcamp och Spotify (länkar nedan).

Skivan är inte riktigt lika omedelbar som jag upplevde deras fullängdare, utan kräver ett par varv på spelaren, men den växer så det knakar. Så det är bara konstatera att min kärleksaffär med Mamont fortsätter i oförminskad skala och dänga till med 4 av 5 ess och en uppmaning till er alla därute, SKAFFA!


Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Favoritspår:  No Pills, No Power och Morning Star
Skivbolag: Napalm Records, Bilocation Records, Ozium Records
Release: Maj 2014




Bandet består av följande lirare:
Karl Adolfsson - Vocals & Guitar
Jonathan Wårdsäter - Guitar
Victor Wårdsäter - Bass
Jimmy Karlsson - Drums

Tracklist:


1. Airborne
2. Miranda
3. No Pills, No Power
4. Nebula VII
5. Morning Star

Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida
Bandcamp
Spotify

Support The Bands You Like!!

Recension - Bacchus Baracus : Tales Of Worries, Woes & Whatever

Jag gjorde en liten beställning hos Ozium, för att fylla ut lite vinylhål.
Efter min recension av Lé Betre : Melas så kände jag att det var en skiva som skulle sitta som gjuten i plast. Vilken den också gjorde (+lite annat som det kommer mer av senare).

Men det är inte det som denna recension handlar om utan en helt annan skiva som Mats på Ozium med som en liten överraskning, i form av Skottarna Bacchus Baracus : Tales Of Worries, Woes & Whatever.

En riktigt snygg skapelse i blå vinyl med ett skotskt band som jag aldrig hört talas om innan.

Första snurren av skivan gav ett något splittrat intryck, och det framför allt på grund av sången. Musiken är riktigt bra, och stundtals även sången. Dock pendlar låtarna med att vara något mellanting mellan scream/growl och ren sång, och den som läst den här bloggen ett tag vet att jag kan bli lite avig när det drar sig mot growl-hållet.
Musikaliskt tuggar det på i stenhård stoner. Tänk ett par doser Clutch blandat med Black Sabbath och Fu Manchu. Djävligt läckert med andra ord.Sedan kommer det där med sången. När det är som bäst är det riktigt bra. Så länge man håller sig borta från det allra värsta vrålandet. För även vid "normalsången" så är det en skönt grusig och guttural stämma som presenteras, det blir kanske lite därför som jag tycker att steget över till omotiverat vrålande blir lite trist. Dock vill jag lägga till ett extra plus för att det är trummisen som sjunger, det tillhör ju inte vanligheterna.

Detta åsido, på skivan finns en hel del tillräckligt bra låtar, så låt er inte avskräckas av min aversion mot vrålsång, och skulle du dessutom gilla den typen av sång, ja då tror jag att detta kan vara en skiva som faller i riktigt god jord.
Den sparkar loss i en riktigt punkig liten historia vid namn "Yo! Wanna Deal?" men det som följer är av mer svängig karaktär.

Det är överlag en riktig energisk urladdning, även om det finns ett par lugnare låtar och även ett litet psykadeliskt "flum"parti i sista låten "Sweet Smell" (vilket kan te sig rätt naturligt i en låt som handlar om att just flumma), så handlar det om ösig och tung energirock. Det bjuds även lite trallvänliga nummer som i "I Am The Mammot"som även innehåller ett par små Gene Simmons:ska "Oh Yeah!" utrop. Sånt måste man ju bara älska.

Så, trots att sången inte sätter sig klockrent i min själ, så måste jag ändå säga att man vänjer sig eller så växer det, för efter en hel del lyssningar så accepterar jag den mycket bättre, även om jag kanske inte kommer att älska den.
Vilket gör att jag ändå delar ut 3 solida ess, av 5 möjliga. För den som har högre smärttröskel vad gäller sången skulle jag tippa på högre betyg.



Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Favoritspår: I Am The Mammoth och Sweet Smell
Skivbolag: Wasted State Records
Release: 2013







Bandet består av följande lirare:
Quzzy - Vocals, Sticks & Madness
Gaz - Riffage, Theremin & Squeals
Iain - Distortion, Delay & Bleeps
Steg, Bass

Tracklist:

1. Yo! Wanna Deal?
2. Memo From The Queen Desk
3. Man Of The North
4. I Am The Mammoth
5. Her Love's A Prision
6. No Name
7. Fuck Knows Man
8. Sweet Smell

Mer om Bandet:
Facebook
Bandcamp
Hemsida

Support The Bands You Like!!

Spader Ess tänker högt om Vinyler...igen

Bilden oförskämt lånad från
Girls With Vinyl Records

Ett par funderingar nu när det har gått en liten stund sedan jag gav mig in i Vinylens svarta värld igen.

Jag har hittills inte köpt så många nya skivor, dels för att jag inte vill hamstra för hamstrandets skull, utan jag vill "spara" mig till skivor som betyder lite extra. Som tur är fanns det lite skivor kvar sedan förra racet, så visst snurr har det varit på den gamla svarven.

Förutom den mycket tillfredsställande känslan i att åter kunna spela stora plastbitar igen, så dyker det upp en del tankar runt det hela. Mycket på grund av att det är nya tider.

Det långa uppehållet har gjort att jag insett hur mycket saknad jag haft till alla ritualerna kring vinyl. Den mest uppenbara är väl ritualen runt själva spelandet, som i min värld nästan blir till en zenupplvelse.

Hanteringen av både skiva och fodral. Rengöring en av skivan och slutligen själva nersänkandet av pickupen för att förlösa musiken som är fångad i plastens spår. Är dessutom fodralet snyggt och intressant, gärna med texter, ja då pratar vi om en ren och skär lycka.

Sedan finns ritualen i jakten på nästa platta, givetvis med bläddrandet bland skivor i allehanda backar i centrum, som nu dessutom kompletterats i och med de möjligheter som internet givit oss. Man kan dessutom säga vad man vill om den nya tidens skivbranschsklimat, men det har givit ett uppsving för vinylen. Och jag tänker då i första hand på alla dessa underbara limiterade utgåvor som banden kommer med. Allt detta sammantaget ger oss tillgång och drar in
oss i den svarta plastens magi.

Givetvis är inte allt detta enbart guld och gröna ängar. Det finns en del trista aspekter på den nya tidens vinyl marknad också.
Ett problem är sprunget ur just den limiterade utgåvan. För de flesta gånger som man stöter på en skön skiva, som väcker ens begär, så hamnar man i situationen att enda sättet att kunna lägga sina smutsiga små fingrar på den, är att man betalar en ganska väl tilltagen fraktkostnad, för det är ofta via Internet man nu stöter på dessa små ädelstenar. Är det dessutom från USA som skivan skall skickas är det inte ovanligt att fraktkostnaden överstiger skivans egna pris. Och det är mindre roligt.

Bilden oförskämt lånad från
Girls With Vinyl Records

Mobiliteten. Vinylskivor gör sig bäst i hemmen, punkt. Det var länge sedan man senast såg en vinylsingelspelare för bilmontering. Och lika bra är nog det. Den enda användning som jag ser för en vinyl utanför hemmets väggar är som hipsteraccessoar, genom att man käckt bäras runt på stan i sin hippa vinylväska.
Men som det är för mig idag, så måste jag nog erkänna att jag till största delen lyssnar på min musik via telefonen. Vilket för oss till problemet med att antingen digitalisera skivan, eller betala för den igen, fast nu i digitalt format. Säga vad man vill om vinyl, men den är inte lika enkel att digitalisera som en CD och det känns lite fånigt att behöva betala för något som man redan har fast nu i en klart ofysisk form. Ibland undrar man om det är musiken man betalar för eller sättet som den distribueras på.
Som tur är så börjar det komma en hel del skivor som innehåller nerladdnings-koder för digitala versioner, eller som i fallet med den senaste skivan jag köpte (Black Space Riders (tips: skivan finns till bra pris hos Ozium Records (kom ihåg att berätta om vem som tipsade er))) där man helt enkelt även fick med en CD på köpet.

Sedan har vi utrymmesproblematiken. Trots att vi lever i 2000-talet så tar skivorna lika mycket plats som tidigare och de har samma begränsningar som inredningsdetalj som på 1900-talet. Dessutom väger dom ofta mer nuförtiden, då det gärna skall vara 180g vinyl på en riktigt fin utgåva.

Men bortsett från allt detta så kan jag inte annat än säga att det är en underbar bit plast.

Stoppa Pressarna! Skivrea!!!

 Vill bara passa på att tipsa om att Mats på Ozium Records har en "Efter Sommarn REA". Den håller på en vecka till, så om du vill passa på att köpa lite sköna plattor till skrämmande bra priser (det vill väl alla?), skynda dit och hälsa från mig.

Uppdatering: Det är Augusti ut som gäller, så skynda fynda. :-)

Recension - Gin Lady

Hämtade häromdagen ut den senaste beställningen från Ozium, så denna helgen har varit full av för mig ny musik. Och, kan jag tillägga, bra sådan.

Däribland det eminenta bandet Gin Lady. För många ingen nyhet alls eftersom skivan släpptes redan förra året och rönte en hel del populäritet.
Dock hade jag tills helgen nu enbart hört ett par enstaka låtar, vilka jag iofs tyckte var riktigt bra, men det var inte förrän jag fick chansen att lyssna på plattan i sin helhet i lugn och ro som jag inser hur vansinnigt bra dom är. En grupp som både jag och frugan omedelbart tog till våra hjärtan, vilket är en bra kvalitetsstämpel här hemma. :-)

 Gin Lady är stigna ur askan av det progressiva bandet Black Bonzo och har sin hemvist på det eminenta bolaget Transubstans Records. Även om det det fortfarande handlar om svängig progressiv rock, med rötter i 70-talet, så tycker jag att man har tonat ner den proggiga delen en aning för att låta en mer klassiskt bluesig, svängig rock n roll ta över mer. Det är inte helt utan att jag stundtals tänker på en del av mina gamla favoritband, Jethro Tull, Blue Öster Cult och Atomic Swing, men även hintar av nyare akter som Rival Sons (vilka i sig låter gamla :-)) när jag lyssnar på den självbetitlade plattan. Men givetvis finns det mycket mer som man lutar sig mot av 70-talets storheter.

Det här är en riktigt snygg helhetsprodukt. Magnus Kärnebros sång är fenomenal. Hammonden ligger smekfullt och blir en perfekt sparringpartner till den snygga gitarren. Låtarna svänger från riktiga rockrökare, till mer själfulla kreationer på ett övertygande sätt. En av favoritlåtarna på skivan är "Bloodsuckin' Babies" som även innehåller ett rejält svängigt boogiepiano.

Ett som är säkert, hade jag plockat upp denna plattan redan förra året, så hade den riskerat att placera sig på min egen topplista. Kan därför inte säga annat än att jag är rejält nyfiken på nästkommande skiva som är under produktion, tydligen ett dubbelalbum vid namnet "Mothers Ruin".

Den kortfattade beskrivningen blir kort och gott: Vansinnigt Bra! Borde finnas i var mans hem.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Magnus Kärnebro: Sång
Joakim Karlsson: Gitarr och Sång
Anthon Johansson: Bas och sång
Fredrik Normark: Trummor
Klas Holmgren: Hammond, piano, mellotron och Sång

Skiva: Gin Lady
1 Rebirth 6:13
2 Get It On 3:54
3 Lend Me a Hand 3:45
4 Deja Vu 4:20
5 The Rest 3:41
6 Bloodsuckin' Babies 4:47
7 Bottom of the Sea 4:06
8 Confrontation Shakedown 4:35
9 Hold On 7:34

Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Transubstans Records
Hemmaort: Sverige

Facebook
Spotify

Support The Bands That You Like!!

Recension - Bottlecap

Bottlecap är en ung trio från Göteborg som precis släppt sitt självbetitlade debutalbum. Själva presenterar dom sig som ”mustig in-your-face-rock med en släng av ADHD”. Det är väl något jag kan hålla med om till viss del, för dom är en ren jäkla urladdning. Men därmed inte sagt att det är utan finess.

Musiken spänner från klassisk rock och Stoner till punkiga urladdningar. Det är rått, skitigt och energiskt, med ett skönt sväng. Sången ligger allt som oftast mer på bristningsgränsen än som skönsång, vilket gör sig bra i sammanhanget.
Instrumenthanteringen och låtsnickrandet är det inget fel på. Ljudbilden är som sagt inte av den mer polerade sorten, men det ger i sig en extra dimension till musiken, för detta är mer energi än eftertanke. Tror inte jag skulle vilja ha det på annat sätt i detta fallet. Detta är rå och rolig musik med magkänsla, och jag kan inbilla mig att dom är kul att se live.

Det finns stunder när gitarren låter lite skönt experimentellt Tom Morello inspirerad, men över lag är det ganska rak och svängig rock. I "Shake My Hand" får jag känslor som påminner mer om ett ungt och energiskt Motörhead, vilket kan förklara varför det är en av mina favoritlåtar på plattan. Gitarrspelet är bra och rytmsektionen är tung och svängig. Alla låtarna håller kanske inte riktigt samma kvalitet, men på det stora hela är det en skiva som är väl värd att lyssnas på, särskilt om man är i lite partymode. Hur eller hur, ett ungt band som det skall bli kul att höra mer av i framtiden.



Och som av en händelse, gissa var man kan hitta skivan? Ozium records. :-)

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Gustav Påhlsson - Gitarr & Sång
Johan Reiman - Bas & Sång
Marcus Nilsson - Trummor & Sång

Skiva: Bottlecap

1. Set Me On Fire
2. Wretches
3. Shake My Hand
4. Hang On
5. Carry Me All The Way
6. The Torch
7. Side Story
8. Red Cucumber
9. Soma
10. Hang On Mr. Porridge
11. Up (from This Dying Sea)

Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Muther Music
Hemmaort:Sverige

Facebook
Spotify
Hemsida

Support The Bands That You Like!!

Konsumenttips - Ozium Records

På samma sätt som en en grupp kan få en viss reklam genom att man gör recensioner, så kommer här en blänkare om en av de andra delarna av musikscenen som gör att allt flyter ut till oss lyssnare.

I min förra recension av det Engelska bandet Enos, nämnde jag att deras skivbolag, StarGun Music, valt det svenska bolaget Ozium Records som distributör för sina skivor. Det är ju nu inte det enda som det lilla men ack så intressanta bolaget Ozium har att erbjuda.

Dels har man en ökad mängd egna akter på sin etikett, däribland mina nya favoriter Mamont. Vilka i sig är orsaken att jag kommit i kontakt med Ozium från början och härigenom fått upp ögonen för den mängd goa rock som ligger i just min smakzon, som man distribuerar och säljer i sin webbbutik.

Mats på Ozium har dessutom fått en kvardröjande generositet efter alla julhelger och utlovat härmed rabatt till alla Svenska beställningar som kommer in till butiken.
Ni kommer därför från och med nu kunna hitta en banner för Ozium i högerspalten, och jag rekommenderar en titt i deras shop, för där finns en uppsjö med spännande musik, både den egna och andra som man bara är distributör för, som jag om inte annat hoppas kunna återkomma till mer i framtiden. Dessutom håller man på och förbättrar butiken, så att man i framtiden skall kunna hitta smakprov på de skivor som finns där.

 

Recension - Enos : All To Human

Kom mina vänner och sätt er häromkring, det är dags att berätta historien om Enos, den sista rymdfarande Schimpansen.....

Enos är mer än bara ett ruggigt bra band och innan jag går in på själva musiken, för dom är mer än bara musik, mer eller mindre ett helt koncept, så jag tänkte presentera ramverket först.
"All To Human" är andra kapitlet i en episk rymdsaga om Schimpansen Enos, som skickas ut i rymden av NASA 1961, för att återvända till jorden, om något förändrad...
Skivan släpptes i December förra året, så den är på gränsen att den kunde ha fått starta årets skörd på ett riktigt positivt sätt, men faktum att skivan kom förra året gör den inte sämre.
Till musiken finns det även en seriebok, skriven av bandets sångare Chris Rizzanski och tecknad av Paul Stanczykowski, som följer historien om Enos.
Kapitel 1, både den musikaliska och Serieboken finns att ladda ner gratis via bandets hemsida.




Nu över till plattan. "All To Human" är en väldigt skön musikalisk mix. Här blandar man en psykedelisk rymdstoner coctail med en grund som får en att tänka på Orange Goblin, Hawkwind och Monster Magnet för att över allt detta strör ett rejält lager av Pink Floyd.
Särskilt i låtar som "Left For Dead" och "Obscured" får Chris till en Pink Floyd känsla då hans röst här till och med låter som en kombination mellan både Gilmour och Waters.

Det är väldigt bra musicerat på alla håll. Man vandrar med lätthet från spröda gitarrslingor till blytung rock. Musiken har många lager och det är verkligen en skiva som växer med tiden. En skiva som jag ser fram mot en lång bekantskap tillsammans med. För att inte tala om vilka förväntningar detta ger inför kommande kapitel i Enos rockepos.




Den uppmärksamme ser även att en annan av mina favorit på senaste tiden varit inblandad i projektet. Det är nämligen Alexander von Wieding som gjort albumomslaget, vilket bara cementerar min tes om att man i vissa fall kan använda vem som är konstnär till omslaget som en indikator på en bra produkt. :-)

Enos skivbolag Stargun Music har dessutom haft den goda smaken att skaffa sig en Svensk distributör för sina skivor, genom det eminenta Ozium Records.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Chris Rizzanski - Gitarr/Sång
Sean Cox - Gitarr
George Cobbold - Bas
Sparky Rogers -Trummor

Skiva:All To Human

1. ...And Beyond
2. All To Human
3. Left For Dead
4. Collisions
5. Another Sollution
6. Obscured
7. Devil Makes Work
8. Up n Down
9. Who Knew?

Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Stargun Music
Hemmaort: England

Facebook
Bandcamp
Hemsida

Support The Bands That You Like!!

Recension - Lugnoro : Annorstädes

Här kommer en godbit för all er som diggar (för att använda ett tidstypiskt uttryck) starkt 70-tals influerad progressiv musik med massiva doser av orgel.

Lugnoro har släppt sitt debutalbum, "Annorstädes", på Ozium Records. Här bjuds det på högkvalitativ progressiv rock med tyngdpunkten på tyngd. Tunga gitarrer, tungt komp och framför allt tunga orglar. Till det lägger vi Svensk sång, vilket ger en extra proggig känsla åtminstone för mig. För proggälskare ute i världen blir det väl mer en exotiskt stämpel. Tufft val med tanke på att genren i sig kanske inte är den största i Sverige och det riskerar att ge begränsningar för utlandslanseringar. Men jag tycker om det.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Emil Rolof
Björn Hansson
Mikael Edebro
Carl Bauman
Filip Lange

Skiva: Annorstädes
Skivan innehåller 11 spår och klockar in på strax under 70 minuter.
1. Organism (2:22)
2. Barndomen (8:57)
3. Själalit (9:03)
4. Alfons (1:19)
5. I gamla spar (6:37)
6. Annorledes (2:06)
7. Familjen (8:12)
8. Illvilja (11:35)
9. Annorstädes (5:37)
10. Förlust (6:53)
11. Sagan om Skönt (8:56)

Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Ozium Records
Hemmaort:Sverige

Facebook
Hemsida
Spotify 

Support The Bands That You Like!!

Recension - Alonzo : Vrångvisor

Alonzo är en Uppsala-trojka som i år släppte album på Ozium Records (imponerar mer och mer med sin fingerspitzgefül för goa akter). Skivan heter "Vrångvisor" och är en väl vad man skulle kunna säga en kombination av de förra recensionerna på Ozium-band. Dom har lite progg-känsla i andan av Lugnoro mixat med den blytunga Stonerrockekänslan som Mamont står för.

Det svänger, det rockar. Tungt och skoningslöst. Öppningsspåret "Andra Vägar" börjar i ett kakofoniskt kaos som sedan lugnar ner sig och resten av skivan bjuder på ett bluesigt psykedeliskt 70-tals influerat sväng av hög klass. Den eminenta sången är även den på Svenska med sköna catchiga texter stundtals. Låten "Sanningsserum" ger oss dessutom uttrycket "Jag älskar dig kraftigt" som används alldeles för lite både inom rocktexter och i samhället i stort.

Inget direkt nytt under solen, men vem bryr sig när det görs så här bra.

En extra eloge för att man även har med texterna i bookletten till skivan. Det enda negativa jag kan komma med är att omslaget är aningen trist, även om det händer en hel del mer på detta än på t.ex. Graveyards senaste. :-) Det är dessutom inte helt enkelt att hitta information om gruppen, så lite bättre marknadsföring kanske vore på sin plats.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Niklas Ungerh - Sång och Gitarr
Linus Sydstrand - Bas
Niklas Björnör - Trummor
Skiva:Vrångvisor
Skivan innehåller 6 låtar och klockar in på omkring 47 minuter.
Andra Vägar
Lånad Tid
Välkommen Hem
Krön Mig Till Kung
Sanningserum
Skammen

Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Ozium Records
Hemmaort: Sverige

Bandcamp

Support The Bands That You Like!!

Recension - Mamont : Passing Through The Mastery Door

Som jag skrev häromdagen så damp det ner ett par skivor från Ozium Records. En av skivorna stack ut lite extra, eftersom den redan vid öppnandet av paketet gav en aha upplevelse.

Skivan i fråga var Mamont "Passing Through The Mastery Door" och anledningen till aha effekten var så klart omslaget, som gav en tydlig igenkänningsfaktor då man genast kunde se att det var den rockande eminenta konstnären Robin Gnista som låg bakom omslaget.

Lika omedelbar känsla som omslaget gav, fick jag även av musiken direkt vid första snabblyssningen. Det behövdes inte många minuter för att både frugan och jag skulle vara hänförda. Tungt, väldigt behagligt tjock dist på gitarrerna. Spännande trum- och basspel. Duktiga musiker hela bunten helt enkelt. Dessutom gillar jag faktum att man växlar mellan att sjunga på ömsom Svenska och ömsom på Engelska. Musiken i sig är modern 70-tals retro (kan man säga så?) med mycket bluesig fuzz och psych-vibbar mixat med stoner. Det svänger grymt helt enkelt.

Men musiken som kvartetten bjuder på har så mycket mer än bara skoningslös tyngd. Dom bjuder även på snygga takt och stämningsbyten. Man glider från det blytunga till rymligt lätta atmosfärer och tillbaka igen på ett naturligt och sömlöst sätt. Sången följer musiken väl. Den går från att vara smeksam, stundtals lite Jim Morrison lik i sitt uttryck, för att i nästa stund gasa på längs landsvägen. Jag gillar dessutom när Karl drar på i sången så att han ligger på gränsen till att rösten spricker, så som i "Creatures", det ger en extra nerv till sången som lyfter hela paketet. No nonsens rock!

Just nu, i denna första förälskelse, så har jag bara en sak att klaga på och det är att skivan är aningen kort. Jag hade nog velat ha åtminstone "Blind Man" del 1 och 2 på plattan med (om dom existerar). Fast man kan ju alltid köpa deras tidigare EP och lägga till de 3 låtarna från 2011 för att få upp längden på skivan.
En sak är jag dock säker på, denna skivan kommer att spelas flitigt långt in i framtiden hemma hos oss. Att dessutom frugan krävde att få den överförd till sin telefon efter bara en genomlyssning är ett kvalitetscertifikat om något. Att det dessutom rör sig om en debutplatta bådar gott för framtiden.

Vill jag höra mer och se dem live? JO BÄTT!



Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:

Karl Adolfsson : Gitarr & Sång
Jonathan Wårdsäter : Gitarr
Victor Wårdsäter : Bas
Jimmy Karlsson : Trummor

Skivan innehåller 8 spår och klockar in på strax över 40 minuter.

1.Mammuten 04:50 2.Jag Sår Ett Frö 05:32 3.Creatures 06:40 4.Blind Man (Part III) 06:18 5.Stonehill Universe 04:40 6.The Secret Of The Owl 05:10 7.Woods 02:54 8.Satans Fasoner 06:25

Skivsläpp: CD 2012-09-28, Vinyl på gång Skivbolag: Ozium Records Hemmaort: Sverige Facebook Bandcamp Spotify

Support The Bands That You Like!!