onsdag 11 juni 2014

Recension : Rival Sons - Great Western Valkyrie

Så då var den äntligen här då, ett av årets mest emotsedda skivsläpp för min egen del.  
Rival Sons - Great Western Valkyrie.

En snabb lunch-promenad till Bengans för att starta våndan. CD eller Vinyl?
Mina tankegångar var att det var huruvida vinylutgåvan innehöll nedladdningskoder för digitala versioner som var avgörande, för redan efter att ha hört de låtar som bandet läckt tidigare, så insåg jag att detta är en skiva som skall in på mobiltelefonen för att alltid vara nära till hands. Nu kom inte vinylen med dylika koder, men det gick ganska fort att ändå välja vinylutgåvan efter att ha sett och jämfört dem. Vinylen gav ett så pass mer imponerande intryck, helt enkelt. Att få in musiken i mobilen får helt enkelt bli en senare fråga.
Nästa fråga blev huruvida man skulle ta den svenska limiterade specialutgåvan i gul vinyl eller köra på traditionell svart. Inte heller det någon stor fråga. Det blev svart, för här är det alldeles för viktigt att det håller länge och låter så bra som det kan.

Musiken då? Jotack, det är en väldigt varierande skiva. Det spänner från rockrökare till lugna svepande ballader. Från nonsenstexter till mer innehåll. Allt framfört på ett energiskt, trovärdigt sätt och med den känsla som blivit Rival Sons signum.
Skivans första spår, "Electric Man" är en av de tidigare släppta, så den bjöd kanske inte på någon större överraskning, men det är en riktigt skön låt som sätter tonen för skivan bra.
Andra låten däremot, "Good Luck", här slår Jays röst till och griper tag i hjärteroten. Och på det viset fortsätter det. Musiken på skivan är varierande och innehåller både fotstampare och en hel del lugnare nummer. Och även om det kanske saknas en direkt party-hit som sätter sig omedelbart så växer skivan bara för varje spelning.
Att dessutom Jay kan sjunga som få, ja det är ingen hemlighet. Och det är väl här som en del av gruppens framgångsrecept ligger. Ta ett gäng riktigt kompetenta musiker och komplettera med karisma och utstrålning. Får man sedan till bra låtar till detta, ja då är man verkligen hemma. Och så är det i Rival Sons, man har alla byggstenarna och alla delar av bandet fyller sin självklara plats. Den nya basisten Dave Beste får i och med skivan en flygande start och han tar sin självklara plats i bandet. Huruvida om att man fått nytt blod i församlingen är en del av det lyckade receptet, det får nog framtiden utvisa.

Sönerna får det att låta så enkelt och avskalat, men samtidigt lekfullt, experimentellt och sökande. Jag vet att bandet till mångt och mycket tröttnat lite på många jämförelser, men det går inte att komma undan, för det är musik som vi redan hört, men putsad och förbättrad. Stöpt i snyggare och modernare kostym helt enkelt.
Dom är som ett kombinerat Led Zeppelin och The Doors för 2000-talet.

En sak som jag tycker är lite kul är det faktum att bandet ligger på Earache Records, som annars mest gjort sig kända för en helt annan kategori band. Men jag har svårt att tänka mig att det inte är bolagets mest lyckade signering.

Det är bara för mig att smyga ut det där extra esset ur rockärmen, för jag kan helt enkelt inte annat än ge skivan full pott (5/5). För även om skivan kanske saknar vissa omedelbara rockrökare, som man kunnat hitta på tidigare skivor, så tycker jag att helheten är så mycket jämnare. Det är inte en fråga om denna skiva hamnar på min topplista när året summeras, utan mer om det kommer att finnas någon som kan hota topplaceringen. Ett måste i varje skivsamling.

Dessutom kan man nu förnöjt konstatera att med de skivor gruppen
har i bagaget, både EP och fullängdare, så har man material nog till att sätta ihop en sjukt stark samlingsplatta, som min egen betygsskala inte skulle räcka till att betygsätta.

Sammanfattning:
Betyg: 5/5

Favoritspår: Open My Eyes & Rich and the Poor
Skivbolag: Earache Records
Release: Juni 2014




Bandet består av följande lirare:
Jay Buchanan (vocals)
Scott Holiday (guitar)
Michael Miley (drums)
Dave Beste (bass)

Tracklist:
1 Electric Man                 3:20
2 Good Luck                 3:18
3 Secret                     4:41
4 Play the Fool             3:17
5 Good Things                 5:56
6 Open My Eyes                 3:55
7 Rich and the Poor         5:14
8 Belle Starr                  4:35
9 Where I've Been             6:18
10 Destination On Course    7:06

Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida
Spotify


Support The Bands You Like!!
  

2 kommentarer:

  1. En lysande inledning på plattan, men jag tycker att avslutningen var lite tråkig. Det blev "bara" en trea från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast jag är löjligt förtjust i just deras lugnare låtar. Det är där som jag tycker att själen i jays röst kommer fram som bäst. Just deras låt "Soul" från deras tidigare EP anser jag vara en av musikhistoriens starkaste låtar.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...