Polar'n Per lägger sig i politiken!

Det är partiledardebatt på SVT, det är jävla långt från Rock'n'roll, men jag låter dem käbbla mutade så jag får nån timmes musik innan tredje säsongen av Bron (SVT1, 2015) fortsätter. Dom tjafsar ju mer än Mötley Crüe, kan man tycka, och med nästan slående likhet med dagens Crüe verkar dom inte ens vilja rocka... "Sluta le", säger någon, precis som vi var på den svartaste av alla synthfester.

I USA på Donald Trumps kampanjhögkvarter försöker man ändå rocka, men man har fått det tydligaste av alla pekande fingrar från R.E.M. efter att man spelat "It's the end of the world as we know it (and i feel fine)" (1987) på ett antal kampanjmöten. "Dra åt skogen hela högen – ni sorgliga, uppmärksamhetssökande, makthungriga små män!", var bandets kommentar till Trump via bandets hemsida som rensade spellistan från bandets alster.

Tidigare har "Rockin' in the free world" (1989) använts av den erkända politiske meningsmotståndaren, demokraten Niel Young, då Trump lanserade sin kandidatur och vem minns inte hur Reagan lite plumpt försökte göra arbetarklassens och demokraternas okrönte konung Bruce Springsteen och hans "Born in the USA" (1984)...

Senast ut är nu Aerosmith (referens DN), som i i förra veckan via sin advokat låter hälsa att det är oönskat att Trump spelar deras låt "Dreaming" (1972). En tjock stämningsansökan ligger och väntar på nästa tillfälle låten spelas i detta kontext, även fast det ryktas att Steven Tyler är av republikanska politiska åsikter kan man respektera att bandet vill hålla en opolitisk offentlig figur... Eller hur?

En favorit i politiska sammanhang är dock Boston-bandet Dropkick Murphy som till Scott Walker, republikansk guvenör i Wisconsin via Twitter låter hälsa "GovWalker var snäll och sluta använda vår musik... vi bokstavligt talat hatar dig!!! Love, Dropkick Murphy" efter att denne spelat bandets låtar i offentliga sammanhang... Tydligt nog?

Varför väljer han inte något av Ted Nugent? Denne radikala vapenlobbyist och republikan har ju pressat ur sig en och annat guldkorn... Kan man tänka?

Hur detta hade sett ut i Sverige är givetvis bara att sia om, men att Jimmy Åkesson skulle spela Timbaktu eller Maxi, Midi och Efti kommer ju inte hända. Inte heller kommer Batra välja bort Alexander Bard, men hon skulle aldrig heller spela Mikael Wiehe. Sjöstedt skulle aldrig riva av lite påstådd vikingarock med Ultima Thule, ni fattar. I Sverige är allt mer tillrättalagt, mer korrekt.

Man kan tycka vad man vill om det, men det gör den politiska scenen lite mindre underhållande. För det är just det som slår mig...

Fan, vad tråkiga dom är!

Hade det inte varit på sin plats med lite röd underifrånbelysning och stroboskop när Löfven anländer, eller Ghosts fantastiska cover på Beatles som omtolkad heter "Here comes the son" när Annie Lööf förlösts... Eller varför inte en mäktig entré i grönt röktifo när Centerns, för kvällen, politiske ersättare intar podiet med Metallicas "Harvester of Sorrow" (1988) dånande i högtalarna. 

Vem ser inte Björklund vid katedern (höll på att skriva katetern...) till Twisted sisters "I wanna rock" (1984) om man bara kisar lite? ...eller Fridolin medvetet sitta med benen i kors, med en egenrullad i ena mungipan och sjunga med till Scott McKenzies "San Fransisco (be sure to wear some flowers in your hair)" (1976)? Det skulle onekerligen göra den politiska scenen enklare att förstå... Eller hur?

Fan, vad jag babblar...

Polar'n Per