Recension : Ghost - Hovet 20170428

Kvällen till ära har jag tagit med mig min son till det för kvällen "Mörkrets Tempel" hovet för att se Ghost. Har sett dom ett par gånger nu och man var lite spänd inför hur det skulle funka med den nya uppsättningen gastar. Men mer om det senare, först lite om förbanden.

Två förband, varav inga gjorde några större intryck på mig. Det första var jag tvungen att läsa mig till vilka det var, The Great Discord, och sedan Kvelertak. Kvelertak levererar stundtals musik jag gillar riktigt skarp, men sången sabbar allt för mig. Sorry. Så var det med det. Vidare till huvudakten.

Först det riktigt negativa. Hela spelningen slogs för mig med den placering vi hade, med ett uselt ljud. Sedan var perioden med sakral musik inför spelningen lite väl lång. Men det är nog egentligen det enda som jag tänkte klaga på. Ghost är ännu så länge aldrig tråkiga att se. Scenen och ljuset var vansinnigt snyggt. Det teatraliska och storslagna var där.


Låtmässigt inga större överraskningar, förutom den pampiga avslutningslåten "Bible" av Imperiet. Mycket snyggt.

Jämfört med tidigare spelningar så kan man konstatera att de nya Gastarna får mer tid i rampljuset och är aningen mer animerade än tidigare. Vilket på hela taget var positivt enligt mig. Möjligen hade jag regisserat det hela lite annorlunda. Under första delen, innan Papas kostymbyte hade det varit mer effektfullt om man haft de gamla vanliga rörelsemönstren. Det vill säga domedagsdystert stillastående. Men att efter att Papa bytt om till sin mer informella klädsel låtit bandet explodera. Ett gratistips från Spader Ess, Papa.

Nyhetsvärdet och chockeffekten runt bandet må vara över, men jag måste ända lyfta på hatten och tacka för en sataniskt trevlig kväll. Jag ser med tillförsikt fram mot nya plattan.