 |
| MÄBE ”När Rösten I Radion Sa Hans Namn” (2018) |
När jag tömde brevlådan och vördnadsfullt flyttade innehållet till musikanläggningen i mitten av december gladdes jag över att Spader Ess får ta del av detta alster som klockar in på runt halvtimmen tidigare än alla andra... som promoskiva, något som gjorde nyheten konkret. Idag, fredagen 26:e januari, serverar MÄBE minivaxet ”När Rösten I Radion Sa Hans Namn” (2018). En skiva som nosar på det femte esset i betyg!
Det är en kort platta, vad skönt, tänker jag! ”Gah!”, som jag är svag för just det där formatet, vinyl, minialbum, slickat vax, ja, jag gillart! Bland de bästa plattorna som gjorts är korta, och de håller sig till att vara ”de bästa” just för att man serveras en bra dos, inte för mycket, inte för lite... vänder jag på det så har jag alltid spottat syra på för korta EP. Sjutummarens två spår kan jag köpa, drar du upp den i full-size vax har det alltid varit en gåta varför man inte går upp i åtminstone fyra spår, två på varje sida... Det är ett jävla slöseri, helt enkelt... minivax is da shit, lixom!
Åter till MÄBE. Denna servering bundlar minivinylen och en CD-utgåva (med ett extraspår) som en schysst provokation på det content-lösa lyssnandet. Det som ganska glupskt ätit upp skivförsäljningen och gjort det än svårare för musiker att tjäna sitt levebröd... hur som helst sånt kan få något i mig att gilla engagemanget, risktagandet och det där nördiga och jag frågar MÄBE om formatet och blygheten att kalla släppet för en EP, svaret är lika odramatiskt som logiskt, ”Sex låtar på vinylen (tre låtar på varje sida) är lite kort för att vara fullängdare!”, svarar han.
På ena foten står frontfiguren MÄBE musikaliskt med sitt band på muskler i fin melodisk ton, lasten från det andra benet bär upp ångestens undertoner, tidlösa ärr och suggestiva krafter, men som de visar så går det alldeles utmärkt att ta sig framåt med denna förutsättning och framförallt balansera detta. Denna EP är ett fint bevis på just den förmågan!
I några avseenden tar ”När Rösten I Radion Sa Hans Namn” avstamp där MÄBE lämnade av med ”Någongång, Någonstans” (2012). Jag känner så, mest för att låtarna musikaliskt ligger närmare bandet MÄBE än Singer-singwritergrejen produktionsmässigt denna gång. Jag skulle nog vilja påstå att det är lätt att leta mönster och influenser i MÄBE:s verk, men det är nu tydligt att bandet identifierat sin ljudbild. Det låter fantastiskt bra!
Redan här har jag karvat ut min åsikt om denna utgåva. Det är tajt förpackad rock med en stor dos svenskt vemod som sträcker sig mellan fint och fult samtidigt som den frustar tungt! Favoritlåten på skivan ”Poetens Död” spänner mellan liv och död och adresserar tankebanor om läsning, lika mycket som det åtminstone bär med mig till Cliff Burton (1962-1986)!
”Varje Kväll Nånstans” som tidigare släppts via Spotify (2017) är precis som tidigare släppta ”I skuggan utav tornet” (2016) omproducerad på plattan till ett skick (kanske tom ursprungsskick) som gör låtarna gott, det gör dem starkare... hårdare!
Genomgående finns kvalité i plattan! Det finns den där suggestiva råheten, den vackra melodin och den kompromisslösa rocken som alltid lutar sig på snygg gitarr! MÄBE har gjort det igen. En månads bilfärder har bara fått skivan utbytt när inte jag mästrat fordonet, den här plattan kommer göra mig sällskap en tid framöver, definitivt!
Ja, jävlar!
Polar'n Per
Låtar:
1 Poetens Död
2 Varje Kväll Nånstans
3 Det Dom Kallar Frid
4 I Skuggan Utav Tornet
5 Mantra
6 Sista Beställningen
7 Världen Uppochner (Bonuslåt på CD-utgåvan)
Köp skivan här!
Mäbe är som vanligt otroligt bra. Topp!
SvaraRadera