Polar'n Per gillar MÄBE:s nya singel Änglamakaren

När det är nyheter på gång från västkustarn MÄBE kommer givetvis Polar'n Pers känselspröt förlängas en aning. Exakt så är det när det dimper ner en promo-CD. Denna gång är det dags för en handfull singlar med tillhörande versioner eller remake på några äldre spår. Idag släpps första singeln av tre, för tillfället bara som video (och på Spotify), senare landar ytterligare släpp 23 april och 21 maj.

Detta släpp, "Änglamakaren", har en titel som känns hyperaktuell då den släpps samtidigt som Sverige sitter hemma för att isolera mig mot Corona-virusets vidrigheter, det är han nästgårds, eller den sjuka grannen som vill tränga sig på med salivstänk och hosta.

Tankarna drar som vanligt iväg när man ska analysera MÄBE. Låtens ljudbilden är präglad av samma starka melodier och vemodsvals som tidigare, men nytt är den elektroniska matta som ligger och maler bakom. För dom som följt MÄBE har gitarrdrivet funnits med hela vägen, först massivt, sen avskalat, nu till viss del avskalat, då har det elektroniska broderat bakom gitarren. Nu drivs istället melodin elektroniskt och det som slår mig är hur fint klaviaturen ligger och hur gitarrerna nu får rollen att dekorera...

"Änglamakaren" som singeln heter levereras med en suggestiv upplevelse med fokus på det svarta kaffet och ensamhet, den har en text som fascinerar och känns tillägnad en anhörig. Personligen gissar jag att låten placerar en välkänd Strömstadsmusiker, Jon Nödtveit, vars både livsöde var lika tragiskt och livslängden blev kort i centrum. Det sägs ju att Jon valde att avsluta att avsluta sitt liv när han uppfyllt sina mål, att han blev sin egen änglamakare, en som, på sitt sätt sonat sitt...



Här finns hur som helst en avskalad svärta placerad i glömskans kvarter någonstans utanför stan, där vem som helst kan bli vad som helst, där finns MÄBE frenetiskt funderande och frågande, och samtidigt något romantisk, där finns den där gnuttan ljus som ibland kan representeras av ett ord, en ton i denna typ av musik, eller som i denna låt, där den representeras av en bridge som är låtens stora behållning!

För mig är "Änglamakaren" ett gott genomfört hantverk som förtjänar ett gott betyg (PPPP av 5 möjliga P), framförallt för att låten vrider MÄBE:s ljudbild till ställe där MÄBE blir än mer intressant som live-akt!

Bakom denna låt finns en pianoversion av den makalöst vackra "Norrskensskimmer och solnedgång" som är precis sådär avskalad som man hittar tidigare alternativa versioner MÄBE släppt.

Det är banne mig inte glatt, men satans så bra!

/Polar'n Per

2020-03-20 "Änglamakaren" samt "Norrskensskimmer och solnedgång" i pianoversion



Senare kommer givetvis kommande släpp recenseras...
2020-04-23 "Det är ikväll som allting händer" samt "Det dom kallar frid" i pianoversion
2020-05-21 "Det börjar om" samt "Pannkakskungen" i pianoversion

Polar'n Per plussar MÄBE! Nytt vax idag!

MÄBE ”När Rösten I Radion Sa Hans Namn” (2018)

"Din order är skickad!" står det i e-postet från Ginza! Ja, plattan är på väg... Beställ den du med, jag pratar om MÄBE:s nya platta!

När jag tömde brevlådan och vördnadsfullt flyttade innehållet till musikanläggningen i mitten av december gladdes jag över att Spader Ess får ta del av detta alster som klockar in på runt halvtimmen tidigare än alla andra... som promoskiva, något som gjorde nyheten konkret. Idag, fredagen 26:e januari, serverar MÄBE minivaxet ”När Rösten I Radion Sa Hans Namn” (2018). En skiva som nosar på det femte esset i betyg!

Det är en kort platta, vad skönt, tänker jag! ”Gah!”, som jag är svag för just det där formatet, vinyl, minialbum, slickat vax, ja, jag gillart! Bland de bästa plattorna som gjorts är korta, och de håller sig till att vara ”de bästa” just för att man serveras en bra dos, inte för mycket, inte för lite... vänder jag på det så har jag alltid spottat syra på för korta EP. Sjutummarens två spår kan jag köpa, drar du upp den i full-size vax har det alltid varit en gåta varför man inte går upp i åtminstone fyra spår, två på varje sida... Det är ett jävla slöseri, helt enkelt... minivax is da shit, lixom!

Åter till MÄBE. Denna servering bundlar minivinylen och en CD-utgåva (med ett extraspår) som en schysst provokation på det content-lösa lyssnandet. Det som ganska glupskt ätit upp skivförsäljningen och gjort det än svårare för musiker att tjäna sitt levebröd... hur som helst sånt kan få något i mig att gilla engagemanget, risktagandet och det där nördiga och jag frågar MÄBE om formatet och blygheten att kalla släppet för en EP, svaret är lika odramatiskt som logiskt, ”Sex låtar på vinylen (tre låtar på varje sida) är lite kort för att vara fullängdare!”, svarar han.

På ena foten står frontfiguren MÄBE musikaliskt med sitt band på muskler i fin melodisk ton, lasten från det andra benet bär upp ångestens undertoner, tidlösa ärr och suggestiva krafter, men som de visar så går det alldeles utmärkt att ta sig framåt med denna förutsättning och framförallt balansera detta. Denna EP är ett fint bevis på just den förmågan!

I några avseenden tar ”När Rösten I Radion Sa Hans Namn” avstamp där MÄBE lämnade av med ”Någongång, Någonstans” (2012). Jag känner så, mest för att låtarna musikaliskt ligger närmare bandet MÄBE än Singer-singwritergrejen produktionsmässigt denna gång. Jag skulle nog vilja påstå att det är lätt att leta mönster och influenser i MÄBE:s verk, men det är nu tydligt att bandet identifierat sin ljudbild. Det låter fantastiskt bra!

Redan här har jag karvat ut min åsikt om denna utgåva. Det är tajt förpackad rock med en stor dos svenskt vemod som sträcker sig mellan fint och fult samtidigt som den frustar tungt! Favoritlåten på skivan ”Poetens Död” spänner mellan liv och död och adresserar tankebanor om läsning, lika mycket som det åtminstone bär med mig till Cliff Burton (1962-1986)!

”Varje Kväll Nånstans” som tidigare släppts via Spotify (2017) är precis som tidigare släppta ”I skuggan utav tornet” (2016) omproducerad på plattan till ett skick (kanske tom ursprungsskick) som gör låtarna gott, det gör dem starkare... hårdare!

Genomgående finns kvalité i plattan! Det finns den där suggestiva råheten, den vackra melodin och den kompromisslösa rocken som alltid lutar sig på snygg gitarr! MÄBE har gjort det igen. En månads bilfärder har bara fått skivan utbytt när inte jag mästrat fordonet, den här plattan kommer göra mig sällskap en tid framöver, definitivt!

Ja, jävlar!

Polar'n Per

Låtar:
1 Poetens Död
2 Varje Kväll Nånstans
3 Det Dom Kallar Frid
4 I Skuggan Utav Tornet
5 Mantra
6 Sista Beställningen
7 Världen Uppochner (Bonuslåt på CD-utgåvan)

Köp skivan här!

Polar'n Per tipsar om smakprov från Mäbes nya EP, låten "Varje kväll nånstans"

Att MÄBE:s musik ligger mig varmt om hjärtat har ni säkert förstått vid det här laget. 1:a augusti, på Pers namnsdag kommer ett smakprov från den kommande EP:n med det Bruno K. Öijer-influerade namnet "När Rösten i Radion Sa Hans Namn". Låten "Varje Kväll Nånstans" är helt i linje med MÄBE:s utveckling de senaste åren och är enligt mig en riktig höjdare!

När tankarna kring formatet EP lägger sig infinner sig även en bekväm tanke att de singelsläpp som rasslade ut med bl a "Innan Sanden" som kanske främsta låt (med "Långagärde Sund" som annan favorit)  är en alldelses utmärkt mängd att paketera på platta, kanske med någon trevlig re-make som extra-låt... Det måste jag fan, surra med Mäbe om!

I väntan på det samtalet får vi nöja oss med att se MÄBE på miniturnén, med avspark i Nynäshamn om några dagar!
2017-08-04, Nynäskalaset 2017 (Nynäshamn)
2017-08-19, Rockfront Musikfest (Åstorp)
2017-08-26, Restaurang Strandkanten (Nord-Koster)
2017-09-02, Live At Heart 2017 (Örebro)

Håll utkik efter MÄBE:s väl smakande singel tills dess!

/Polar'n Per

Dagens Musiktips - Mäbe : Pannkakskungen

Bästa och mest personliga låten från Mäbes senaste platta, "Pannkakskungen" har fått en alldeles egen video. Den likaså väldigt personlig och vemodigt vacker. Gott så!

Polar'n Per kollar av läget med MÄBE inför skivsläppet imorgon!

Jag pratar med Mäbe Johansson, mannen bakom MÄBE, som imorgon förlöser sin senaste baby ”Mot ingenstans och överallt” (2014). Jag som fått några dagar på mig att genomlysa plattan kan inte hålla tillbaka min entusiasm, det är en bra platta som släpps!

”Tackar!”, svarar han och fortsätter ”Det var tänkt att jag bara skulle spela in några spår till och släppa en lugnare skiva tillsammans med singlarna från förra året, men när vi väl var i studion tog jag upp några gamla låtar och idéer, sen gick det nästan av sig själv.”



I studion finns åter Jonas Beijer som var producent på första skivan med MÄBE "Söker lögner får sanning till svar" (2010) och inspelningarna startade med helt akustisk ambition innan piano, trummor, bas och elgura adderats där så var lämpligt. Avskalad är intrycket som består, jag nämner det och Mäbe berättar, ”Fösta plattan var i många avseenden överarbetad med många lager ljud, andra plattan var väl mer en motreaktion på det och denna, senaste är som du säger, avskalad!”

Mäbe berättar vidare hur studioarbetet flöt på och hur låt för låt kom till. Låten ”Norrskensskimmer och solnedgång” kom som en idé på en onsdag och spelades in under lördagen. På liknande sätt tog ”Dom som blöder” form i studion och spelades in med inspiration från en nitisk trumtakt, ljudbilden var hämtad från amerikanska södern och låtar som den flerfaldigt inspelade klassikern ”John the revelator” (inspelad av bl a Depeche Mode, Steve Vai, John Mellencamp och för filmer som Blues brothers 2000 och Sons of Anarchy). ”Den hade nog inte förverkligats utanför studion”, säger han. En gammal låt som varit med sen långt innan första plattan är ”Electric City Blues” låten hade inte riktigt hittat hem, men fann sig till rätta i miljön på nya skivan.

Över lag har den folkliga ljudbild som etablerades i förra studioplattan ”Nångång, Nånstans” (2012) vidareutvecklats i nya "Mot överallt och ingenstans". Det hörs direkt. MÄBE fortsätter sin väg mellan rocken, den lite ruffare, och svensk vistradition. Det är något jag uppskattar, MÄBE tar med oss lyssnare längs motorväg mot staden och tempot, ibland längs en magiskt vacker landsväg, ibland en grusväg, men alltid med träffsäker vägledning!

”Pannkakskungen”, är den låt som kanske är mest privat på plattan, en av mina favoriter, den handlar om Mäbes morfar och åker i helt annan riktning. Den åker tillbaka i tiden, och är en fin vördnadsfull skildring av förgången tid. Jag frågar om morfar fick chansen att uppleva denna fina hyllning, Mäbe blir först tyst, men svarar sen ”Nä, tyvärr, men den har blivit lite av en favorit i släkten, den kommer från att jag satt och pratade med mamma om årtal och hur släkten flyttade till Strömstad, morfars hus låg bara några hundra meter från där jag bor idag!”

Låtarna har rakt igenom, var och en, egen karaktär. Det ger en skön omväxling i MÄBE:s vanligtvis mer konsekventa förpackning. Det är med bestämd hand varje låt mejslats ut och det är lätt att uppskatta textförfattandet. Det är lättassocierade berättelser eller suggestiva förnimmelser, Mäbe har dock en distans till de flesta av dem, ”Jag vill nog helst låta andra tolka det de hör än sitta och tolka något som kanske bara varit en impuls eller har en mer personlig betydelse!”, jag nämner nyinspelningen av ”Bar(a) för mig ´14” och han skrattar till, ”Ja, den är ett sånt exempel, precis!”.

Texten får vi med andra ord tolka själva, men han är mer generös i att prata om orsakerna till att den hamnade på nya skivan. ”Det var min favoritlåt på första plattan, men när den väl var färdig hade den inte samma… Ja, vad ska jag säga? Den blev inte som jag ville, helt enkelt!”

Nya plattan ”Mot ingenstans och överallt”, recenserad låt för låt!

Norrskensskimmer och solnedgång ++++ Det första jag konstaterar är att MÄBE söker vidare. Öppningsspåret söker svaren längsmed livspusslets gåtor. Klassiskt! Detta är även den låt som mejslats ut som första spår att representera plattan, vilket videon nedanför är ett gott bevis för.



Gubben i månen +++++ Klaviatur inleder. Sträv sång följer med en lågmäldhet som smälter in i en stegrande virveltrumtakt. Därefter gör sig strängarna påminda, refrängen, en trallvänlig sådan som i sista tappningen mer eller mindre exploderar och markerar sin närvaro. Det är något med arrangemang som stegrar intensitet. Jag älskar det! Episkt. Vackert. Man följer låten precis som man kan följa regnbågen och visst finner man guld för både öron och sinnen i den drömska texten! Detta är en favoritlåt som direkt sätter sig i nananaanaa-sinnet! När låten slutar fortsätter refrängen i mig... Jag vill höra mer!

Maskerad +++ Vem är du? Här är det klassisk svensk rock som ifrågasätter de roller folk tar. Nästan punkigt drar låten igång med refrängen innan versen frågvist drar igång. Jag som bestämt mig för att inte bära masker har lätt att förstå texten. Ordlekar varvar energisk upptakt. Det här kommer vara "gött mos" levande på scen! Enkelt drag, enkel refräng, och då menar jag verkligen inte simpelt utan mer lojalt mot oss som botaniserade genom Birdnest punk på 90-talet (Dia Psalma, 23 Till m fl)

För dom som blöder +++ Det där om att MÄBE låter mycket Thåström är ganska svårt att förbise, men sällan blir det så tydligt då låten flörtar med både det mörka, det industriellt taktfasta och framförallt Pimmes "Låt dom regna" (2012)... Jag låter jämförelsen stanna och låter mig ryckas med av den där trumtakten och de missanpassade förvridna ljuden som biter sig tag i låten och mig som lyssnar. Låten vägrar släppa greppet! Envist. Medvetet! Det är Bluegrass i grunden fast i en mer industriell tappning. Det här vill jag höra live!

Mot ingenstans och överallt +++++ Jag sitter i försommar-solen och tjatar med en av mina bästa bekanta. På vinst och förlust kastar jag iväg en fråga om hur det går med inspelningen som jag då visste pågick av denna platta, om det fanns något som kunde förgylla fredagen? Responsen lät sig inte vänta. Det plingade till och en förproduktion droppade in på detta spår med svaret att det var nog mest en "måndag-tisdag-låt", men typ håll till godo! Låten rullade sina varv den kvällen och jag kände mig nöjd med det jag hörde. Det är här MÄBE är som bäst. Stark melodi. Trevande. Mänskligt. Det klockar in på runt tre minuter och känslan är långt ifrån att man som texten antyder "bara vill dra".

Det är en låt man längtar till att höra igen. Akustiskt. Elektriskt eller varför inte avskalat på klaviatur. MÄBE kan sina texter, melodier, refränger och stick! Det här är med andra ord ännu en favoritlåt!

Pannkakskungen ++++ Här får vi en värdig familjehistoria, ala Fogelström, en sådan som tar oss med ända bak till, och genom barndomen. Texten här lyfter verkligen låten.

Detta är som sagt en favorit bland plattans låtar och den låt som kanske har bästa författandet!

Aldrig långt ifrån ++++ Låten är i många avseende MÄBE personifierad. Den här låten representerar låtskrivarförmågan och artisten MÄBE väl. Nedstämd utan att vara deppig, så andas den det där suggestiva i konflikten nära, men samtidigt långt borta.

Electric city blues +++ Här svänger MÄBE. Vi närmar oss inte bara staden, vi är där. Med oss är allsångsvibbarna från en större publik och stämningen i denna låt är något större än många andra av låtarna på skivan.

Hammarslag ++++ Skivans kanske fylligaste spår. Tyngre än många av låtarna och en av de låtar som sitter hårdast av alla titlar efter första genomlyssningen. Hammarslagen finns där.

Härifrån till evigheten +++ Jag är svag för när man hör plockning och vrid på nylon eller stålsträngar. Denna nerstämda låt som ligger akustiskt med lätt klaviatur i bakgrunden är ett fint litet örhänge.

Refrängen etsar sig snabbt och reflexen den triggar heter replay!

Bar(a) för mig ++++ Det är en nerskalad variant av en av fösta plattans kanske starkaste melodi. Produktionen som gjordes då (2010) motsvaras inte av denna plattans sista låt, denna produktion känns som låtens rätta element. Jag kan inte låta bli att påpeka likheten med Thåström en gång till, men det är faktiskt inte rösten jag tänker på denna gång, utan förmågan att vrida ur en helt ny stämning och arrangemang ur en låt och faktiskt förändra den till det bättre... Det här är riktigt bra och en värdig avslutning som kanske lockar fler att titta bakåt i MÄBE:s numera tre plattor starka backbook!

Precis som resten av plattan är detta en låt jag kommer återkomma till.



Charmen att lyssna genom hela plattor är något jag måste påpeka. Om man ger MÄBE lite tålamod är belöningen att man förutom starka, relativt lågmälda melodier hittar finesser och detaljer i produktionen som gör att man inte ledsnar, inte sällan är det via keyboarden, i ett oväntat stick, i en mening, då rösten spricker vackert eller helt enkelt den där målande bilden av ögonblicket, ni vet sådana som värdigt återberättas precis som MÄBE gör det!

Betyget är sammntaget fyra starka ess av fem!

/Polar'n Per

Tre starka kort med MÄBE

1) Melodierna

2) Texterna

3) Det ibland nerstämda, som ändå inte blir depp!

Mer av MÄBE

…på scen i Strömstad (Skagerack) 2014-11-08 eller Göteborg (StickyFingers) 2014-11-15

…på CDON (kolla in priset på förra plattan samtidigt, och köp!)

…på Spotify

Stoppa Pressarna! Ny video från Mäbe

För ett tag sedan så släppte Mäbe sin senaste singel "Norrskensskimmer och Solnedgång" och nu kommer det en officiell video till låten. En snygg och melankoliskt vacker liten film som passar väl till låten, även om färgsättningen är lite mer sparsam än vad låttiteln kan ge sken av. :-)

Stoppa pressarna!! Idag släpper MÄBE sin nya singel

Den som vill ha en försmak av MÄBE's kommande platta kan ta och lyssna in sig på singeln "Norrskensskimmer och Solnedgång" som släpps just idag. Någon mer än jag som tycker att den ger mersmak?

Vissa kommer som vanligt att hojta om att det låter Thåström, men själv hävdar jag att man aldrig kan få för mycket av den varan, så jag är mer än nöjd.


Finns på Spotify

Polar'n Pers guldkorn - MÄBE!

MÄBE var en lång sporadisk bekantskap innan det började röra på sig. Via diverse samlingsplattor kunde jag gotta mig åt spridda alster som sammantaget ritade ut ett intressant spår. Jag gillade det jag hörde, "Svart Ny Dag" (Pop & Rock vol 2, 2004) och "Sånt Du Ville Se" (Äggröran 6, 2004) var kanske de första låtarna jag stötte på och när det några år senare började ryktas om ett helt vax trodde jag MÄBE skulle spridas som en löpeld över landet, men bandet verkade inte nå ända fram... åren gick!

...Söker Lögner Får Sanning Till Svar (2010)

Sen släpptes låten "Alla Hjärtans Dag". Det var en singel som  nynnandes under flera månader. Det sipprade ut lite spår på Youtube och helt plötsligt annonserades ett datum i Stockholm ut. När jag äntligen fick lägga vantarna på nya plattan under release-gigget, på Pub Anchor, visste jag att det skulle bli många timmar i bilen med plattan. Bandet var duktigt bra live och trevliga över lite öl-tugg, de kunde leverera just den typ av energi jag förväntar mig. Det var en bra spelning, kanske lite kort. "Råttornas Planet" och "Betraktarens Öga" är båda låtar som framfördes grymt bra, och vid ytterligare lyssningar bara växer och växer de. Jag var helt enkelt övertygad om att den Thåström-sträva rösten från Strömstad skulle falla många i smaken. Fullängdaren "...Söker Lögner Får Sanning Till Svar" (2010) hade släppts, och det fanns inte en fest jag armbågade mig fram till musikanläggningen för att få spela denna platta!

MÄBE på scen!

Det gick ändå inte helt att förbise att många reflekterade över att ljudbilden låg på tok för nära "Pimme" (Joakim Thåström), och visst, det finns likheter, samtidigt som det verkligen inte är en dålig referenspunkt som placerats ut... Kanske tillhör Thåströms publik en av de svåraste skarorna att tillfredsställa då östkustens punklegend har en nästan ikonisk status bland "de frälsta". "Bara Thå ska låta så!", typ...

Jämförelsen dyker, hur som helst, upp gång efter annan, vilket bidrar till en ganska ensidig exponering. Jag tycker det är det lite synd, ibland också orättvist, för det finns faktiskt en skön låtskatt och gott om talang bakom MÄBE och deras alster.

Jag skulle kunna tänka mig att detta är något frustrerande, men själv har bandets naturlige frontman Mattias "Mäbe" Johansson (sång, gitarr), en ganska sval inställning till jämförelsen. Det är helt enkelt inget som tycks bekomma honom, "Hellre det än att bli jämförd med Per Gessle eller Tomas Ledin", säger han i en intervju med P4 Nöje från i våras.



Med erfarenhet från både Dissection och Deathstars finns dock otaligt andra starka referenser som även de var och en för sig kan härleda den något mörka ljudbild som han besitter. Jag ser framför mig att influenserna snarare skulle dra mer åt det industriella soundet Sällskapet och Peace Love & Pittbulls har, men MÄBE rockar rakare, inte lika introvert, mer direkt på något sätt.... Det är faktiskt ganska befriande, tycker jag!

Nångång, Nånstans (2012)

När andra fullängdaren landade var jag än mer säker. "Nångång, Nånstans" (2012) är, i mitt tycke, en ännu starkare produktion. Kvarglömt från förra plattan var den digitala bearbetningen med massor av pålägg, hittat var en mer organisk och levande ljudbild. En genomgående tydligare väg, som tar med lyssnaren genom en homogen platta, topparna finns kvar, men framförallt håller den en genomgående högre kvalité.

Jämförelsemöjligheterna med Thåström är inte lika tydliga, även fast rösten inte kan förbises. Jag tycker däremot att det är en fin förlängning på den svenska punk-tradition, som band som Coca Carola, Dia Psalma, 23 Till, Charta 77 m fl representerar, utan att denna platta behöver jämföras musikaliskt. Dessutom kom nu en andra stark platta, som utan att vara politisk, levereras efter åratal av Alliansens styre. Tidigare borgerliga regeringsperioder har ju varit som god mylla för svenska punkscenen att växa i, men från den scenen har det mer eller mindre varit tyst, åtminstone vad gäller kommersiell framgång...

Hur som helst har MÄBE hittat sin väg med en betydligt mer renodlat ljudbild än tidigare. Plattan känns mer anpassad att spelas levande och jag vill påstå att det ger resultat. Låtar som "0x0" och "Göm mig, glöm mig" rotas som plattans starkaste redan efter första genomlyssningen och jag skulle om tid medgavs kunna lista betydligt många fler bra låtar från skivan.

På Harry B James levererade bandet än en gång en allt för kort spelning, men en naggande god sådan.Tillsammans med Günter Ohlsson (gitarr), Kent Andrèasson (bas). Carl-Gustav Karlsson (som gjorde sin sista spelning som fast trummis i bandet, numera i dödsmetallande Protector) underhöll MÄBE en allt för talfattig publik. Jag hade velat höra mer, betydligt mycket mer!

Bandet förtjänade sannerligen ett bättre mottagande och en större publik...

En av singlarna, Himlens Alla Droppar (2013)

Under våren och försommaren har bandet levererat fyra singlar. "Innan Sanden", "Långagärde Sund", "Kvar Ännu" och "Himlens Alla Droppar". Det är ett nytt grepp som jag mycket väl kan tänka mig är ett sätt att möta det moderna kontinuerliga nyhetsflöde som yngre nätanvändare förutsätter. Jag tycker det har varit ett kul sätt att nå ut, samtidigt som jag mer än gärna skulle hålla en riktig platta i handen. Musikaliskt har MÄBE förlängt känslan av den förra plattan på ett logiskt sätt. Det som slår mig är hur folklig karaktären är. Om första plattan var Thåström och svart, var andra organisk och melodiös. Nu tar bandet nästa kliv och sträcker sig mot en ännu mer renodlad ljudbild. Texterna är enklare än någonsin att associera till, utan att vara simpla, tvärtom, och videon till "Innan Sanden" är en produktion som är imponerande stark. Professionellt! Visuellt! ...och helt suverän låt, kolla in klippet i artikeln!

Videon "Innan Sanden" (2013)

Kanske är vägen öppnad för MÄBE denna gång? Kanske måste dessa modernare tag till där inga riktiga plattor distribueras, utan allt serveras digitalt vart efter? Kanske är Sverige redo att ta MÄBE lite närmare? Jag är hur som helst redan frälst! Kommentera gärna det du hör, hiss eller diss? Nu har jag sagt mitt!

/Polar'n Per

"Sanden rinner sakta ner
Så mycket som man ska hinna med
Innan sanden runnit ner..."
Ur Innan Sanden (Mäbe Johansson)

Essen ska delas ut:
"...Söker Lögner Får Sanning Till Svar" Tre starka Ess (av fem möjliga)
"Nångång, Nånstans" Fyra självklara Ess
"Singlarna 2013" (...som tänkt EP) Tre starka Ess (med "Innan Sanden" och "Långagärde Sund" som tafsande på det femte Esset)

Tre starka kort:
1. 0x0
2. Innan Sanden
3. Betraktarens Öga

Mer om MÄBE:
...på Facebook
...på Spotify