Sedan jag hörde Old Blood för första gången circus 2015, så fastnade dom, och det rejält. Sedan dess har dom hunnit med att spela flitigt, bygga upp en ganska massiv FAN-base, ge ut sin debut och lansera läckra videos.
Jag blev dock lite orolig i Maj, när det meddelades att gruppens sångerska "Feathers" skulle lämna bandet. Var det slut på det goda nu? Men, så kom nyheterna att micken plockas upp av "Lynx".
Skulle det vara lika bra? Bättre?
Svårt att säga ännu, då det i skrivande stund inte finns så mycket material ute för oss som inte har haft chansen att se några liveframträdande med nya sångerskan. Men häromdagen kom första officiella videon med "Lynx", och se man på, Det svänger på duktigt. Är bara resten av låtarna inför kommande uppföljare, ja då ser framtiden ljus ut. Mycket snyggt, jag vill ha mer.
Mer Info:
http://www.instagram.com/oldbloodgroup
http://www.twitter.com/oldbloodgroup
http://www.facebook.com/oldbloodband
In Swenglish:
Since I heard Old Blood for the first time sometime in 2015, they got stuck, and it really stuck. Since then, they have been playing diligently, building up a fairly massive FAN base, making their debut album and created af few great videos.
However, I got a little worried in May, when it was announced that the group's singer "Feathers" was leaving the band. Was this the end of the greatnes now? But finaly the news came that there is a new person, "Lynx", that picks up the the mike.
Would it be as good? Better?
Hard to say yet, as at the time of writing there is not that much material out there, for us that has not had the chance to see any live performance with the new singer. But then, the other day, came their first official video with "Lynx", and lo' and behold, It turns out real good. If now the rest of the songs for their upcoming album is as good, well then the future looks bright. Very nice, I want more.
Rock n' Roll och mer därtill! Allt enligt Spader Ess och Polarn' Per. Vi recenserar, intervjuar och skriver om allt som faller oss in när det kommer till Rockmusik och allt däromkring.
Visar inlägg med etikett Old Blood. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Old Blood. Visa alla inlägg
måndag 12 augusti 2019
lördag 13 oktober 2018
Dagens Musiktips : Old Blood - Enjoy. The Devil
Smakprov från kommande skivan. En riktigt suggestiv och skön låt, med ruggigt snygg video, som ger verklig mersmak. "I Want More..."
Mer Info:
http://www.instagram.com/oldbloodgroup
http://www.twitter.com/oldbloodgroup
http://www.facebook.com/oldbloodband
Mer Info:
http://www.instagram.com/oldbloodgroup
http://www.twitter.com/oldbloodgroup
http://www.facebook.com/oldbloodband
onsdag 17 januari 2018
Dagens musiktips : DHU SAMPLER MMXVII VOL. II
Den uppmärksamme läsaren kan ana att jag under senaste tiden snöat in en hel del på det lilla
Holländska bolaget D.H.U. Records musik.
Vilket gör att nu när bolaget släpper en sampler över musik man har på sin label, både sånt som redan är ute och sådant som komma skall, så är det kanske inte så mycket som är rena nyheter. En hel del av banden har figurerat flitigt här på Spader Ess.
Men vad gör väl det, då mixen är sjukt bra och gratis för nedladdning. Det är en hel del band på listan som jag ser fram mot att höra mer av.
Men ett varningens ord, det är rent beroendeframkallande musik i innehållet.
Holländska bolaget D.H.U. Records musik.
Vilket gör att nu när bolaget släpper en sampler över musik man har på sin label, både sånt som redan är ute och sådant som komma skall, så är det kanske inte så mycket som är rena nyheter. En hel del av banden har figurerat flitigt här på Spader Ess.
Men vad gör väl det, då mixen är sjukt bra och gratis för nedladdning. Det är en hel del band på listan som jag ser fram mot att höra mer av.
Men ett varningens ord, det är rent beroendeframkallande musik i innehållet.
måndag 25 september 2017
DIY labels - DHU Records
Ok, first of all, bare with me and my English, but as a courtesy to some of my victims I try to translate some articles for all to read, and maybe get a little less confusing translation than from Google translate.Who knows it might be something for the future, if public demand is high?
Now to the main topic of the day, DIY:
In the wake of the music industry's changes, that I suppose originated in the musical digitization, one can say that it has caused both good and bad things. For example I guess we all have to realize that the era of the super-groups are gone or at least going, and the major labels monopoly like reign is over more or less (read this as the rock scene). Times when a small band needed the backup and promotion channels from the labels to get on to the few platforms that existed.
And nowadays, it demands more from a band. Not just do you have to deliver great music to reach out, as the channels are so diversified, you have to promote yourself more. But at the same time all this grants opportunities for more driven bands to reach a larger audience on their own.
Another phenomenon that also appears in the backwash of all this, is all the smaller DIY companies that I think are driven more of the love for music, than pure profit hunger. It feels a bit like the late 70s punk wave, but for a wider repertoire and in some newer clothes.
One of these labels that
has gotten a lot on my radar lately is the Dutch label D.H.U Records,
who have proved to be a really good guide to wonderful music for me, through its
beautiful vinyl releases. I Haven't had the
opportunity to buy everything I wanted, which is a nag when it comes to limited editions I guess. :-) But I still enjoy the music as most of their releases usually land just in my comfort zone.
And the fact that they are based in Europe is also a plus, as it is possible to buy records from them, as an individual without sacrificing your firstborn due to shipping costs, as it usually is lower than the albums own price. Witch is usally the other way around when looking at similar labels that are US-based.
So I got in contact with Robert Black, the owner of D.H.U to fire off some questions.
First of all I want to thank you for taking your time with me and my questions.
I don't know that much about DHU, more than you are located in Holland and that you seem to have a real good nose for great music and beautiful vinyl releases. Could you give a short story about DHU, and what your main goals are?
"Thank you for the kind words! I started DHU Records after disbanding a few musical projects to focus on the rising heavy underground scene. So much great music has come forth and the goal is to help out as many as possible, be it with either advice or actual tangible product, limited edition vinyl in this case. Welcome to Dark Hedonistic Union Records."
Running an independent record label is often not the most lucrative or rewarding of jobs – what inspired you to do so? And is this a business that you can survive on, or do you see it more as a calling or a hobby?
"At the moment it's not something to survive on, much like most bands in this scene, you need that daytime job to support it. It is rewarding in the sense that you get to be a part of records of bands you truly dig. Plus being part of the whole art process and thinking up some grand vinyl editions is totally worth it!"
Are you a record label in the traditional meaning, like you sign bands and handle all the recording stuff? Or are you more of a collaborator that makes Vinyl's for bands.
"I would if I could if there was more time and money, but DHU Records is more of a collaborator that has vinyl produced for bands. Other than that I'd like to help out in any way possible."
Many traditional labels seem to be in jeopardy nowadays because of the changes in the industry. Is that an issue for you as a small label, or do you see it as an enabler for the smaller labels?
"I don't really see a problem. I mean there is a reason it's called underground music. It's not for everybody and that's the attraction, for me at least. The pulse of music is to be found there. No compromise and everything on it's own terms rather than a bunch of rules and bullshit tactics that have nothing to do with music in the first place"
Which leads us in to next question, today it seem more important with collaboration between indie-labels more than before, is it so for you as well?
"Yeah sure, helping each other out and supporting one another is the coolest thing about it all!
It's a cohesive effort based on honesty and output rather than money hungry fat cats wanting this or that or nothing at all. It is a business but having fun is way more important to me."
How do you see the future of the music industry? In a world where more and more artists are remaining independent and recording on their own, what place do you think record labels will have in the music scene?
"I have no idea to tell you the truth. Some bands feel like they need to be represented, others do very well on their own, DHU Records supports both big time."
How do you find the bands that you release? Do they contact you, or do you actively seek out bands that you find and like?
"A little bit of both I guess. Sometimes a band will contact DHU Records and I'll listen and go ape shit of how good it is, or not haha. But mostly I seek them out and see if they want to join the family and release some killer wax."
What is Your most successful band/release so far?
"I'd have to say Youngblood Supercult High Plains and the Old Blood Self titled, both were sold out fairly quick."
What's the biggest obstacles for a small label in your mind?
"Time and money."
Are you involved in the touring schemes of your artists? Or it's just focused on the releases?
"Not really, DHU Records is more focused on the releases, like I said, if it was my daytime job and could be a part of it that would rock!"
Hartelijk dank aan Robert en D.H.U
This shout-out is of course not only directed at D.H.U, but to everyone who feels that they fit in to this. Not just those who release records, because there are so many fans in today's music world who, in my mind, do an incredible job. If nothing else, I get the feeling that anyone, who wants to, have the opportunity to try and add what you can in this new sonic landscape. For heavens sake, even I have this blog.
Feels like it's opportunity to dig a bit extra around this phenomenon later on, because there's a plethora of inspirational make it yourself spirit in the air. Regardless of what Gene Simmons says, but then, driven as he is, he's a product of the old school labels.
More Info on D.H.U:D.H.U
Facebook
Now to the main topic of the day, DIY:
In the wake of the music industry's changes, that I suppose originated in the musical digitization, one can say that it has caused both good and bad things. For example I guess we all have to realize that the era of the super-groups are gone or at least going, and the major labels monopoly like reign is over more or less (read this as the rock scene). Times when a small band needed the backup and promotion channels from the labels to get on to the few platforms that existed.
And nowadays, it demands more from a band. Not just do you have to deliver great music to reach out, as the channels are so diversified, you have to promote yourself more. But at the same time all this grants opportunities for more driven bands to reach a larger audience on their own.
Another phenomenon that also appears in the backwash of all this, is all the smaller DIY companies that I think are driven more of the love for music, than pure profit hunger. It feels a bit like the late 70s punk wave, but for a wider repertoire and in some newer clothes.
One of these labels that
has gotten a lot on my radar lately is the Dutch label D.H.U Records,
who have proved to be a really good guide to wonderful music for me, through its
beautiful vinyl releases. I Haven't had the
opportunity to buy everything I wanted, which is a nag when it comes to limited editions I guess. :-) But I still enjoy the music as most of their releases usually land just in my comfort zone.And the fact that they are based in Europe is also a plus, as it is possible to buy records from them, as an individual without sacrificing your firstborn due to shipping costs, as it usually is lower than the albums own price. Witch is usally the other way around when looking at similar labels that are US-based.
So I got in contact with Robert Black, the owner of D.H.U to fire off some questions.
First of all I want to thank you for taking your time with me and my questions.
I don't know that much about DHU, more than you are located in Holland and that you seem to have a real good nose for great music and beautiful vinyl releases. Could you give a short story about DHU, and what your main goals are?
"Thank you for the kind words! I started DHU Records after disbanding a few musical projects to focus on the rising heavy underground scene. So much great music has come forth and the goal is to help out as many as possible, be it with either advice or actual tangible product, limited edition vinyl in this case. Welcome to Dark Hedonistic Union Records."
Running an independent record label is often not the most lucrative or rewarding of jobs – what inspired you to do so? And is this a business that you can survive on, or do you see it more as a calling or a hobby?
"At the moment it's not something to survive on, much like most bands in this scene, you need that daytime job to support it. It is rewarding in the sense that you get to be a part of records of bands you truly dig. Plus being part of the whole art process and thinking up some grand vinyl editions is totally worth it!"
Are you a record label in the traditional meaning, like you sign bands and handle all the recording stuff? Or are you more of a collaborator that makes Vinyl's for bands.
"I would if I could if there was more time and money, but DHU Records is more of a collaborator that has vinyl produced for bands. Other than that I'd like to help out in any way possible."
Many traditional labels seem to be in jeopardy nowadays because of the changes in the industry. Is that an issue for you as a small label, or do you see it as an enabler for the smaller labels?
"I don't really see a problem. I mean there is a reason it's called underground music. It's not for everybody and that's the attraction, for me at least. The pulse of music is to be found there. No compromise and everything on it's own terms rather than a bunch of rules and bullshit tactics that have nothing to do with music in the first place"
Which leads us in to next question, today it seem more important with collaboration between indie-labels more than before, is it so for you as well?
"Yeah sure, helping each other out and supporting one another is the coolest thing about it all!
It's a cohesive effort based on honesty and output rather than money hungry fat cats wanting this or that or nothing at all. It is a business but having fun is way more important to me."
How do you see the future of the music industry? In a world where more and more artists are remaining independent and recording on their own, what place do you think record labels will have in the music scene?
"I have no idea to tell you the truth. Some bands feel like they need to be represented, others do very well on their own, DHU Records supports both big time."
How do you find the bands that you release? Do they contact you, or do you actively seek out bands that you find and like?
"A little bit of both I guess. Sometimes a band will contact DHU Records and I'll listen and go ape shit of how good it is, or not haha. But mostly I seek them out and see if they want to join the family and release some killer wax."
What is Your most successful band/release so far?
"I'd have to say Youngblood Supercult High Plains and the Old Blood Self titled, both were sold out fairly quick."
What's the biggest obstacles for a small label in your mind?
"Time and money."
Are you involved in the touring schemes of your artists? Or it's just focused on the releases?
"Not really, DHU Records is more focused on the releases, like I said, if it was my daytime job and could be a part of it that would rock!"
Hartelijk dank aan Robert en D.H.U
This shout-out is of course not only directed at D.H.U, but to everyone who feels that they fit in to this. Not just those who release records, because there are so many fans in today's music world who, in my mind, do an incredible job. If nothing else, I get the feeling that anyone, who wants to, have the opportunity to try and add what you can in this new sonic landscape. For heavens sake, even I have this blog.
Feels like it's opportunity to dig a bit extra around this phenomenon later on, because there's a plethora of inspirational make it yourself spirit in the air. Regardless of what Gene Simmons says, but then, driven as he is, he's a product of the old school labels.
More Info on D.H.U:D.H.U
fredag 8 september 2017
Spader Ess Tänker Högt - Varsågoda, en festival...
Har under en längre tid närt drömmen om att starta en liten festival, lite i Muskelrocks anda, fast med en något annan inriktning och placering.
Idé paketet så här lång innehåller mest bara själva namnet (Bock Rock), inriktningen, placeringen och en massa band som man skulle vilja se. Men även en del av paketeringen i form av logga och viss utsmyckning. Dock inser jag att det med mig och min vansinniga driftighet, som enda person bakom det hela, så kommer det aldrig att bli av. Därför skänker jag bort hela idé paketet. Mot att om någon förverkligar det hela så vill jag ha gratis inträde och vara med och välja några av banden. :-)
Så, vad gäller inriktningen. Stoner, Doom och klassisk 70-tals rock givetvis.
Gärna med ockulta förtecken, för det passar bra till lokaliseringen, som i mina tankar är Lingbo-parken i Hälsingland. Med sin närhet till Hårgaberget och dess sägenomspunna historia, Så funkar just det mystiska väldigt bra.
Lingbo-parken är en liten park, som ligger hyfsat avsides och väldigt naturskönt. Parken är dessutom snyggt sammanhållen med två fasta scener och en angränsande fotbollsplan (camping? :-)) och hyfsat ordnad inhägnad. Finns säkert folk som skulle tycka att det vore jobbigt, men trakten skulle säkert må bra i det stora hela på lite uppmärksamhet. Om inte annat vore den ett riktigt sunt alternativ till Westerndagen i grannbyn Holmsveden.
Lite självisk i placeringen är jag ju då den är praktisk för min egen del, eftersom svärföräldrarna råkar bo i byn. :-)
Band jag själv skulle vilja se på en sådan festival? I dagsläget exempelvis: Old Blood, Devil Electric, Hellsingland Underground (självklart), Doomstress, Lykantropi, The Quill plus en uppsjö med andra band. Att hitta bra band inom denna genre känns inte så svårt i dessa tider.
Sedan är det det där med loggan. Givetvis baserad på Hälsinge-bocken, som i sig är rock n roll.
Att man dessutom har en stor skylt av Hälsinge-bocken precis på södra gränsen till Lingbo är ju inte fel. Den skulle man givetvis utsmycka med en gigantisk flyingV gura under festivalens gång som snygg marknadsföring.
Här lite bilder på själva folkparken i sig.
Idé paketet så här lång innehåller mest bara själva namnet (Bock Rock), inriktningen, placeringen och en massa band som man skulle vilja se. Men även en del av paketeringen i form av logga och viss utsmyckning. Dock inser jag att det med mig och min vansinniga driftighet, som enda person bakom det hela, så kommer det aldrig att bli av. Därför skänker jag bort hela idé paketet. Mot att om någon förverkligar det hela så vill jag ha gratis inträde och vara med och välja några av banden. :-)
Så, vad gäller inriktningen. Stoner, Doom och klassisk 70-tals rock givetvis.
Gärna med ockulta förtecken, för det passar bra till lokaliseringen, som i mina tankar är Lingbo-parken i Hälsingland. Med sin närhet till Hårgaberget och dess sägenomspunna historia, Så funkar just det mystiska väldigt bra.
Lingbo-parken är en liten park, som ligger hyfsat avsides och väldigt naturskönt. Parken är dessutom snyggt sammanhållen med två fasta scener och en angränsande fotbollsplan (camping? :-)) och hyfsat ordnad inhägnad. Finns säkert folk som skulle tycka att det vore jobbigt, men trakten skulle säkert må bra i det stora hela på lite uppmärksamhet. Om inte annat vore den ett riktigt sunt alternativ till Westerndagen i grannbyn Holmsveden.
Lite självisk i placeringen är jag ju då den är praktisk för min egen del, eftersom svärföräldrarna råkar bo i byn. :-)
Band jag själv skulle vilja se på en sådan festival? I dagsläget exempelvis: Old Blood, Devil Electric, Hellsingland Underground (självklart), Doomstress, Lykantropi, The Quill plus en uppsjö med andra band. Att hitta bra band inom denna genre känns inte så svårt i dessa tider.
Sedan är det det där med loggan. Givetvis baserad på Hälsinge-bocken, som i sig är rock n roll.Att man dessutom har en stor skylt av Hälsinge-bocken precis på södra gränsen till Lingbo är ju inte fel. Den skulle man givetvis utsmycka med en gigantisk flyingV gura under festivalens gång som snygg marknadsföring.
Här lite bilder på själva folkparken i sig.
torsdag 15 juni 2017
Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 16!
Brace for impact. Det här blir mycket med bra musik, en deluxe lista värdig namnet.
Så, nu har ni blivit varnade. Dagens tema blir till viss del Girlpower, då alla band som jag presenterar här har starka kvinnlig frontfigurer. Ok, dom är backade av en del snubbar, men det får ändå ses som sekundärt i sammanhanget. :-)
Det finns även minst två andra gemensamma nämnare mellan banden, varav ett är att dom levererar högkvalitativ ockult Doom från olika ändar av skalan.
Vi börjar med Black Road, från Chicago. En låt, live, som är både tung, suggestiv och spröd om vartannat. Men mycket bra. Sångerskan Suzi Uzi (bara det namnet i sig...) visar med sina bandkamrater upp ett rikligt register enbart i denna enda låt. Men glöm för guds skull därför inte att lyssna på de andra låtarna man har lagt upp på Bandcamp. EP och fullängdare skall vara på gång, så det är bara att sätta tillgängliga låtar på repeat så länge.
Facebook
Witch Ritual från Berlin, visar att bra kvinnofrontad doom även kan komma från Europa (som om det skulle vara någon nyhet?). Hur eller hur denna lilla EP ger massor med goa riff att luta sig tillbaka på och jag tror att det är mer på gång.
Facebook
Texikanerna i Doomstress har varit med här förut, men eftersom dom är så otroligt bra och man kan matcha in dom i dagens tema utan problem, så får dom vara med igen. Ger dom dessutom ut mer musik så finns all anledning att återkomma till dom ännu fler gånger.
Facebook
Disenchanter från Portland, är väl det äldsta insticket på denna listan, och ett band som jag haft i röret att skriva om en längre tid, men aldrig riktigt kommit till skott. Skam på mig, men nu är det äntligen dags att lyfta fram dem här också. Otroligt bra både på sång och riff fronten. Dessutom ett väldigt snyggt omslag och logo, vilket inte gör saker sämre i min lilla värld.
Facebook
Även San Fransisco baserade Brume har varit med på "Hela listan..." tidigare, närmare bestämt No. 9, som då hade temat bra musik presenterat med riktigt fula omslag. Då gällde det deras förra platta från 2015, som med sitt omslag ändå hamnade som det snyggaste av de fula. Nu är det senaste plattan från i år, och till min glädje har man fortsatt spela bra musik, men även spiffat upp plattan med ett mycket snyggare omslag.
Facebook
Sist men inte minst, Old Blood, ännu ett av band som varit med här tidigare, och jag misstänker att det inte blir sista gången som jag skriver om dem, då jag anser att dom är ett av de bästa och mest intressanta nya banden på länge. Bandet gjorde dessutom en turné för inte så länge sedan tillsammans med ovan nämnda Doomstress, vilket hade varit en happening värt namnet.
Facebook
Så, den sista gemensamma nämnaren då?
Jo, alla dessa band har släppt vinyl plattor via Holländska DHU Records. Ett litet bolag som ger ut snygga plattor i små upplagor med spännande band (fler än som nämns här), och som i sig är värt en artikel. Eller om man vill, hela denna scen med DIY skivbolag som i liten skala jobbar i motvind, enbart med ett brinnande intresse och kärlek till musiken som bränsle.
Någonstans ser jag det som om alla dessa mindre entusiastdrivna skivbolag och bandbokare, tillsammans med den uppsjö av hårt arbetande band är det som gör dagens musikscen så vital på gräsrotsnivå, nu när de stora drakarna mest känns trötta och dästa. Men det är väl så som det egentligen alltid varit, det är i underjorden det spännande och kittlande händer. Hade jag möjligheten skulle jag troligen handla vinyler som en tok, men nu är det som oftast fraktkostnaderna som är problemet. Eftersom dom kostnaderna ofta tenderar att bli lika stora som skivpriset, särskilt om man försöker handla från USA.
Distribution från Kina kanske? Som har subventioner på just fraktkostnader, vilket gör att man kan få det skeppat näst in till gratis i dagsläget... Men det är väl det stora problemet med småskaligheten. Man får bita ihop och köpa det man kan och känner att man måste ha, helt enkelt.
Så, nu har ni blivit varnade. Dagens tema blir till viss del Girlpower, då alla band som jag presenterar här har starka kvinnlig frontfigurer. Ok, dom är backade av en del snubbar, men det får ändå ses som sekundärt i sammanhanget. :-)
Det finns även minst två andra gemensamma nämnare mellan banden, varav ett är att dom levererar högkvalitativ ockult Doom från olika ändar av skalan.
Vi börjar med Black Road, från Chicago. En låt, live, som är både tung, suggestiv och spröd om vartannat. Men mycket bra. Sångerskan Suzi Uzi (bara det namnet i sig...) visar med sina bandkamrater upp ett rikligt register enbart i denna enda låt. Men glöm för guds skull därför inte att lyssna på de andra låtarna man har lagt upp på Bandcamp. EP och fullängdare skall vara på gång, så det är bara att sätta tillgängliga låtar på repeat så länge.
Witch Ritual från Berlin, visar att bra kvinnofrontad doom även kan komma från Europa (som om det skulle vara någon nyhet?). Hur eller hur denna lilla EP ger massor med goa riff att luta sig tillbaka på och jag tror att det är mer på gång.
Texikanerna i Doomstress har varit med här förut, men eftersom dom är så otroligt bra och man kan matcha in dom i dagens tema utan problem, så får dom vara med igen. Ger dom dessutom ut mer musik så finns all anledning att återkomma till dom ännu fler gånger.
Disenchanter från Portland, är väl det äldsta insticket på denna listan, och ett band som jag haft i röret att skriva om en längre tid, men aldrig riktigt kommit till skott. Skam på mig, men nu är det äntligen dags att lyfta fram dem här också. Otroligt bra både på sång och riff fronten. Dessutom ett väldigt snyggt omslag och logo, vilket inte gör saker sämre i min lilla värld.
Även San Fransisco baserade Brume har varit med på "Hela listan..." tidigare, närmare bestämt No. 9, som då hade temat bra musik presenterat med riktigt fula omslag. Då gällde det deras förra platta från 2015, som med sitt omslag ändå hamnade som det snyggaste av de fula. Nu är det senaste plattan från i år, och till min glädje har man fortsatt spela bra musik, men även spiffat upp plattan med ett mycket snyggare omslag.
Sist men inte minst, Old Blood, ännu ett av band som varit med här tidigare, och jag misstänker att det inte blir sista gången som jag skriver om dem, då jag anser att dom är ett av de bästa och mest intressanta nya banden på länge. Bandet gjorde dessutom en turné för inte så länge sedan tillsammans med ovan nämnda Doomstress, vilket hade varit en happening värt namnet.
Så, den sista gemensamma nämnaren då?
Jo, alla dessa band har släppt vinyl plattor via Holländska DHU Records. Ett litet bolag som ger ut snygga plattor i små upplagor med spännande band (fler än som nämns här), och som i sig är värt en artikel. Eller om man vill, hela denna scen med DIY skivbolag som i liten skala jobbar i motvind, enbart med ett brinnande intresse och kärlek till musiken som bränsle.
Någonstans ser jag det som om alla dessa mindre entusiastdrivna skivbolag och bandbokare, tillsammans med den uppsjö av hårt arbetande band är det som gör dagens musikscen så vital på gräsrotsnivå, nu när de stora drakarna mest känns trötta och dästa. Men det är väl så som det egentligen alltid varit, det är i underjorden det spännande och kittlande händer. Hade jag möjligheten skulle jag troligen handla vinyler som en tok, men nu är det som oftast fraktkostnaderna som är problemet. Eftersom dom kostnaderna ofta tenderar att bli lika stora som skivpriset, särskilt om man försöker handla från USA.
Distribution från Kina kanske? Som har subventioner på just fraktkostnader, vilket gör att man kan få det skeppat näst in till gratis i dagsläget... Men det är väl det stora problemet med småskaligheten. Man får bita ihop och köpa det man kan och känner att man måste ha, helt enkelt.
fredag 20 januari 2017
Helgens Soundtrack - Old Blood
The soundtrack of the helg!Igår hittade den hem Old Bloods debutplatta i Heather version nr. 11/90 ex. Nice!
fredag 30 december 2016
Spader Ess Årsbästa Listan 2016
Eller vi kanske mer skall kalla det en årskrönika i miniformat. För det här året har inte riktigt flitens lampa bländat, här på Spader Ess. 2016 har för min egen del, precis som för Polarn' Per, bestått av galet mycket stress på jobbet och den energi som funnits kvar har gått åt därhemma (man skulle kunna dra slutsatsen att vi jobbar på samma ställe :-)), vilket gjort att inspirationen att skriva inte varit så hög.
Men det har varit en hel del bra musik ändå. Så i stället för den sedvanliga 13 bästa listan tänkte jag ta upp de plattor som enligt mig stuckit ut extra mycket och som jag lyssnat mest på under året.
Vi börjar starkt med de två band som jag tror gjort störst intryck på mig i år. Båda släppte sina debutalbum och båda knockade mig ordentligt, men på var sitt sätt.
Old Blood och King Buffalo.
Har ni inte redan lyssnat på dem, gör det genast.
Vi går sedan över till den svenska avdelningen. Hellsingland Underground, Greenleaf är bara några av alla fantastiska svenska band som gjort bra ifrån sig under året, men dessa är de jag själv spelat mest. The Blue Ruin är från 2015, men som jag själv upptäckte först i år och som spelats en hel del.
Fröken Cunningham o Co. i Purson fortsätter att ge mig sonisk njutning. Tyckte debuten var magisk, men den här plattan har nog växt om.
Det samma kan nog sägas om
Devil To Pay.
Dom går från klarhet till klarhet.
Under avdelningen gamla favoriter hittar vi Nick Cave som gav oss en mörk men vacker samling låtar i spåren av sin sons bortgång.
Och Rival Sons fortsätter sin otroliga resa. Extra spännande att få se ett band utvecklas så enormt. Biljetterna till kommande spelningen är bokade och klara.
Ett band som jag lyssnat lite till och från genom åren, men som genom frugans försorg tagit riktigt rot i år, är The Mission. Otroligt att kunna se hur ett band som hållit på i evighet kan mogna så snyggt.
Konsertspringandet har varit likaledes sparsamt under 2016, tror faktiskt att jag redan köpt mer biljetter till 2017 än vad jag gick på under året. Så på den fronten ser det ut att rycka upp sig. Men trots de få konserterna så har jag sett två farväl konserter från institutioner av olika slag, Black Sabbath och Kent. Och på något sätt så känns det ganska underbart att kunna säga att Kent sopade banan konsertmässigt. Och det i sig är en resa för sig själv. Visst, jag har genom åren hört Kent sedan deras debut och tyckt att dom varit helt ok. Men det var inte förrän min dotter snöade in på dem i sina tidiga tonår som jag verkligen förstod deras storhet. Alva skulle varit med på slutkonserterna, men blev fast i Amsterdam, så nu får hon tyvärr leva med mammas och mina historier och Per Sinding Larssens kärleksfulla dokumentär. Men en sak skall ni veta, det finns alltid ett glas vin i Sollentuna om ni vill.
Händelser av det mer sorgliga slaget har vi fått sett mer av under 2016, nämligen ikoner och idoler som går ur tiden. I mina ögon startade det med Lemmy Kilmister (även om det var i slutet på 2015) och fortsatte med David Bowie, Leonard Cohen, Prince osv. Men det är bara att inse att allt som man själv blir äldre så blir ens idoler oftast ännu äldre. Och det vore att ljuga att säga att alla av dem har varit renlevnadsmänniskor.
På den mer positiva sidan kan jag säga att jag fått en ny favoritstad tack vare min dotter, även om det ännu så länge inte har så mycket med musik att göra. Gamla London har fått se sig omkörd som europeisk favorit av dotterns nya hemstad Amsterdam. Men då har jag aldrig varit i Berlin ännu, som jag av någon anledning inbillar mig att jag kommer att gilla. :-)
På musiksidan kan man bara konstatera att det fortsätter komma massor med bra musik. Både från nya vitala band, men även gamla trotjänare som låter piggare än på långa tider.
Så, det är ändå med tillförsikt jag ser på 2017 (bortsett från Putin, Trump och en massa annat elände i världen). Vem vet, det kanske blir så att inspirationen återvänder vad gäller skrivandet.
Till er alla, ett GOTT NYTT ÅR!!!
Men det har varit en hel del bra musik ändå. Så i stället för den sedvanliga 13 bästa listan tänkte jag ta upp de plattor som enligt mig stuckit ut extra mycket och som jag lyssnat mest på under året.
Vi börjar starkt med de två band som jag tror gjort störst intryck på mig i år. Båda släppte sina debutalbum och båda knockade mig ordentligt, men på var sitt sätt.Old Blood och King Buffalo.
Har ni inte redan lyssnat på dem, gör det genast.
Vi går sedan över till den svenska avdelningen. Hellsingland Underground, Greenleaf är bara några av alla fantastiska svenska band som gjort bra ifrån sig under året, men dessa är de jag själv spelat mest. The Blue Ruin är från 2015, men som jag själv upptäckte först i år och som spelats en hel del.
Svensk musik fortsätter vara fantastisk och varierande.
Fröken Cunningham o Co. i Purson fortsätter att ge mig sonisk njutning. Tyckte debuten var magisk, men den här plattan har nog växt om.Det samma kan nog sägas om
Devil To Pay.
Dom går från klarhet till klarhet.
Under avdelningen gamla favoriter hittar vi Nick Cave som gav oss en mörk men vacker samling låtar i spåren av sin sons bortgång.Och Rival Sons fortsätter sin otroliga resa. Extra spännande att få se ett band utvecklas så enormt. Biljetterna till kommande spelningen är bokade och klara.
Ett band som jag lyssnat lite till och från genom åren, men som genom frugans försorg tagit riktigt rot i år, är The Mission. Otroligt att kunna se hur ett band som hållit på i evighet kan mogna så snyggt.
Konsertspringandet har varit likaledes sparsamt under 2016, tror faktiskt att jag redan köpt mer biljetter till 2017 än vad jag gick på under året. Så på den fronten ser det ut att rycka upp sig. Men trots de få konserterna så har jag sett två farväl konserter från institutioner av olika slag, Black Sabbath och Kent. Och på något sätt så känns det ganska underbart att kunna säga att Kent sopade banan konsertmässigt. Och det i sig är en resa för sig själv. Visst, jag har genom åren hört Kent sedan deras debut och tyckt att dom varit helt ok. Men det var inte förrän min dotter snöade in på dem i sina tidiga tonår som jag verkligen förstod deras storhet. Alva skulle varit med på slutkonserterna, men blev fast i Amsterdam, så nu får hon tyvärr leva med mammas och mina historier och Per Sinding Larssens kärleksfulla dokumentär. Men en sak skall ni veta, det finns alltid ett glas vin i Sollentuna om ni vill.
Händelser av det mer sorgliga slaget har vi fått sett mer av under 2016, nämligen ikoner och idoler som går ur tiden. I mina ögon startade det med Lemmy Kilmister (även om det var i slutet på 2015) och fortsatte med David Bowie, Leonard Cohen, Prince osv. Men det är bara att inse att allt som man själv blir äldre så blir ens idoler oftast ännu äldre. Och det vore att ljuga att säga att alla av dem har varit renlevnadsmänniskor. På den mer positiva sidan kan jag säga att jag fått en ny favoritstad tack vare min dotter, även om det ännu så länge inte har så mycket med musik att göra. Gamla London har fått se sig omkörd som europeisk favorit av dotterns nya hemstad Amsterdam. Men då har jag aldrig varit i Berlin ännu, som jag av någon anledning inbillar mig att jag kommer att gilla. :-)
På musiksidan kan man bara konstatera att det fortsätter komma massor med bra musik. Både från nya vitala band, men även gamla trotjänare som låter piggare än på långa tider.
Så, det är ändå med tillförsikt jag ser på 2017 (bortsett från Putin, Trump och en massa annat elände i världen). Vem vet, det kanske blir så att inspirationen återvänder vad gäller skrivandet.
Till er alla, ett GOTT NYTT ÅR!!!
onsdag 7 december 2016
Ett litet konsumenttips! Old Blood på vinyl!
Ett litet konsument tips så här i decembermörkret.
Ett av årets mest spännande band enligt mig, Old Blood, släpper sin debutplatta på vinyl den 14:e Januari, men förhandsbokning av plattan kommer att börja imorgon Fredag. Själv har jag spetsat in mig på en Feathers version.
OFFICIAL RELEASE DATE JANUARY 14TH!!!
FOR EUROPEAN CUSTOMERS GO HERE: DARKHEDONISTICUNIONRECORDS.
FOR USA/CANADA ORDERS GO HERE:
OLDBLOODGROUP.BANDCAMP.COM
These grand Editions will be available; each corresponding to the stage name of each band member. Dig it!
1. Feathers Edition Limited to 90 DHU EXCLUSIVE comes on Half Red/Half White with Black Splatter Vinyl
2. Octopus Edition Limited to 100 comes Red with Black Splatter Vinyl
3. Gunner Edition Limited to 100 comes on Black w/ Heavy Gold Splatter Vinyl
4. Stone Edition Limited to 100 comes on Purple w/ Heavy White Splatter
5. Diesel Edition Limited to 100 comes on Teel w/ White Splatter
All versions will come in a Gatefold jacket with 5mm spine with Photography by Heather Fipps.
6. TEST PRESS Limited to 10 with alternate artwork by Tim Peterson. Artwork printed on thick cardboard and comes with an additional single white sleeve with 3mm spine. Hand numbered and hand stamped.
GET READY!
Hails and Horns!
DHU Records & Old Blood
Ett av årets mest spännande band enligt mig, Old Blood, släpper sin debutplatta på vinyl den 14:e Januari, men förhandsbokning av plattan kommer att börja imorgon Fredag. Själv har jag spetsat in mig på en Feathers version.
OLD BLOOD and D.H.U. Records are proud to announce our vinyl release on January 14th!! However this Friday you canPre-Orderthe albumthrough our Bandcamp page and D.H.U. Records on BigCartel.
These are going to look sick you guys. Each band member has designed a personal wax edition so supplies are limited! We will get photos out soon so you can check out each edition for yourself. Here is the statement from D.H.U. Records themselves:
"
THIS FRIDAY DECEMBER 9TH AT 7PM CENTRAL EUROPEAN TIME/ 10AM PACIFIC TIME THE OLD BLOOD DEBUT ALBUM WILL GO ON PRE-SALE!!! NOTE: ALL VERSIONS WILL BE AVAILABLE BOTH IN THE USA AND EUROPE, SAVE ON SHIPPING!!!OFFICIAL RELEASE DATE JANUARY 14TH!!!
FOR EUROPEAN CUSTOMERS GO HERE: DARKHEDONISTICUNIONRECORDS.
FOR USA/CANADA ORDERS GO HERE:
OLDBLOODGROUP.BANDCAMP.COM
These grand Editions will be available; each corresponding to the stage name of each band member. Dig it!
1. Feathers Edition Limited to 90 DHU EXCLUSIVE comes on Half Red/Half White with Black Splatter Vinyl
2. Octopus Edition Limited to 100 comes Red with Black Splatter Vinyl
3. Gunner Edition Limited to 100 comes on Black w/ Heavy Gold Splatter Vinyl
4. Stone Edition Limited to 100 comes on Purple w/ Heavy White Splatter
5. Diesel Edition Limited to 100 comes on Teel w/ White Splatter
All versions will come in a Gatefold jacket with 5mm spine with Photography by Heather Fipps.
6. TEST PRESS Limited to 10 with alternate artwork by Tim Peterson. Artwork printed on thick cardboard and comes with an additional single white sleeve with 3mm spine. Hand numbered and hand stamped.
GET READY!
Hails and Horns!
DHU Records & Old Blood
tisdag 30 augusti 2016
Recension - Old Blood
Old Blood gjuter nytt blod i en gammal genre. Det är Doom, med klara återblickar, men gjort på ett skönt sätt med stänk av nytänk.Ända sedan jag för första gången hörde Los Angeles bandet Old Blood i slutet av förra året, så har förväntningarna varit skyhöga. De två låtar man då hade släppt resulterade att det soniska snålvattnet rann till ordentligt hos mig. Det här sköt sig rakt in i sväng benet så att säga.
Så, nu när debuten äntligen ramlat ner, så är det som lilla julafton för en doom/psyk/blues-tomte som mig. För det som levereras är inget annat än pur magi. Långsamt, suggestivt och förtrollande, smeker sig bandet fram. Traditionell doom i botten, inklädd i en gungande trollbindande jazzig psykadelisk blues med Feathers smekande röst som målar upp texternas innehåll. Spännande och variationsrikt nog att bli en skiva som kommer att hålla länge.
Musikaliskt är det ett riktigt snyggt bygge. Grunden är Trummorna lägger den tillbakalutade livsnerven. Nästa våning består av Doom riffen som ligger som en tung matta tillsammans med den mullrande basen. Övervåningen blir den svävande melodiösa och kraftfulla sången upplandat med snygga gitarrsoloslingor. Det är till mångt och mycket bra så redan där, men utöver det så har vi på vinden det som enligt mig ger en extra nerv till musiken, nämligen orgeln. Den ligger och ger stundtals en lite milt obehagligt krypande känsla. Gillar särskilt hur den sakta smyger sig in i ens medvetande i upptakten på låten "Flesh".
De två låtar som kom tidigare, "Glowplug" och "Flesh" är även med på plattan i en något ommixad form och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken version jag tycker bäst om. Singel/demo versionerna har en lite mer opolerad rå touch än slutresultatet på skivan. Men den slutgiltiga versionen har i sin mer polerade form sin egen charm och passar in bra i det luftiga och psykedeliska ljudlandskapet väldigt bra. Så det är mer detaljer. Vilket gör mig glad att jag har båda versionerna.
Till det har vi bandets lite halvmystiska framtoning. Med anonyma namn som Diesel, Gunner, Octopus, Stones och Feather. Där Feathers scenpersona som ibland dyker upp med dödkskallemålat ansikte skulle kunna vara Papa Emeritus snygga lillasyrra.
Här, alla bandbokare därute, får ni ett galet tips. Vilken skön show det kunde bli att boka Old Blood som förband till Ghost. Kanske med ett extranummer med duett mellan Feathers och Papa som lök på laxen. Smaka på den. Jag kommer. När man spelar live så har man även stöd av The Rigomortettes som ger en extra performancedimension med "Cutter and Hoops".
Här, alla bandbokare därute, får ni ett galet tips. Vilken skön show det kunde bli att boka Old Blood som förband till Ghost. Kanske med ett extranummer med duett mellan Feathers och Papa som lök på laxen. Smaka på den. Jag kommer. När man spelar live så har man även stöd av The Rigomortettes som ger en extra performancedimension med "Cutter and Hoops".
Skivan är med sina 6 låtar på 37,68 minuter alldeles för kort. Vilket är det enda förbehållet jag har överhuvudtaget. Nu är det ju inga problem med att starta om från början, för varje låt är en pärla i sig. Men, jag vill ha mer. Så mycket mer. Men trots detta så är det en skiva som jag tycker alla skall ha.
Betyget blir således urstarka fyrtal i ess och det är bara att inse att det blir trångt med kandidater till årsbästalistan. Det är dessutom ett vinylsläpp planerat lite längre fram så om inte annat så kan det vara perfekt till julklapps listan. Vilken debut för Old Blood!
Sammanfattning:Betyg 4/5
Favoritspår: Alla
Skivbolag: DHU Records
Release: 27:e Augusti 2016
Bandcamp
torsdag 17 december 2015
Dagens Musiktips - Old Blood : Glowplug
När man hör låtar som det här, så vet man att det finns hopp för framtiden.
Old Blood är ett Los Angeles band som bjuder på en skön och svängig hybrid av flummigt bluesig doom/stoner. Mycket skönt för själen. Ser man till videon så kan man ana att dom skulle vara kul att se live också.
Kan bara hoppas att dom kommer med en fullängdare under 2016, för det här landar rakt in i min comfortzone.
Du hittar två låtar för gratis (name your price) nedladdning på Bandcamp. I övrigt tycker jag du skall stötta bandet på Facebook.
Old Blood är ett Los Angeles band som bjuder på en skön och svängig hybrid av flummigt bluesig doom/stoner. Mycket skönt för själen. Ser man till videon så kan man ana att dom skulle vara kul att se live också.
Kan bara hoppas att dom kommer med en fullängdare under 2016, för det här landar rakt in i min comfortzone.
Du hittar två låtar för gratis (name your price) nedladdning på Bandcamp. I övrigt tycker jag du skall stötta bandet på Facebook.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
