Att skylla Yngwie för överdriven ödmjukhet skulle väl vara som att svära i kyrkan, men han är väl det närmaste en rockdiva som Sverige någonsin producerat och när det kommer till gitarrspel så får man väl medge att han är mer än normalbegåvad, den pojken.
Mitt roligaste Yngwie minne är när jag och min kära bror var på resa i Florida, någon gång förra årtusendet, typ 1990 ca. och hörde på radion att Yngwie skulle signera sin senaste skiva "Eclipse" i en skivbutik i Miami. Eftersom vi ändå befann oss i trakterna så var vi inte sena att ställa kosan dit.
Väl framme vid skivbutiken ringlade sig kön med rockers runt byggnaden. Snacka om att man höll på att få dåndimpen när man såg denna svarta, läderklädda massan stå i närmare 40 grader gassande solsken. Dedikation...
Efter en stunds köande så kom vi äntligen fram till Yngwie, som reagerade skarpt på brorsans "Tjenare Yngwie", men innan vi han börja språka för djupt så kom hans hantlangare och körde bort oss eftersom vi stoppade upp kön. Signerad skiva och något foto i gömmorna är behållningen, ja för att inte tala om Yngwies min när han blev hälsad på bred Småländska i det soliga Miami, då förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.