Det började över en kopp fika hemma hos mig, tidigare i vår, en sån där klämdag som kräver lite slappa och improviserad måttad kokning som i sin tur ofta gör kaffet allt för svagt, eller som den här dagen, alldeles, alldeles skitstarkt. Det kanske var ett tecken? Kanske behövdes det? Eller så var det bara en slump att det blev så starkt att min gäst, Björn Pettersson (personlig bekant och artistbokare på Rootsy Live), grimaserade när han sippade i sig den första klunken. Det glödde i ögonen när han sa, "Per, det här kommer du att gilla! Jag har hittat det jag letar efter...", han fortsatte, "Det finns kanske inte speciellt mycket att lyssna på, men du kommer gilla det!" Jag skrattade, "Vad menar du? Kommer jag falla pladask för något som inte kan höras, kom igen?", log jag och sippade en mun av den svarta smakstarka oljan. "Vänta lite ska jag berätta!", avbröt han mig. "Dom har en helt färsk EP ute och ett gäng Youtube-klipp, men du kommer älska det, det här är nästa grej, det ÄR The real deal!" Han gick med andra ord från "Gilla" till "Älska" utan att tvivla, även fast ögonbrynen drogs neråt i ytterligare en kaffe-grimage sken han som en sol, "Lyssna!", sa han och lade upp sin iPhone på köksbordet. Jag sa, "Vänta, vi tar fram en dator åtminstone..."
Han fortsatte sen inlevelsefullt att berätta i skönmålande superlativ. Allt satte samma ansats. Driv. Raspig sång, enkel rak rock, dvs gjort för scenen och därmed ganska exakt sånt jag alltid uppskattat, med mycket annat, genom hela mitt musikintresse! Sagt som gjort, vi slog upp en bärbar, sen var det bara att plikttroget kolla igenom det material som fanns. Björne sköt fram den urdruckna muggen. Jag kommer ihåg det tydligt, jag satt bara och nickade... "Det här är bra, Björne, det är skitbra!"
The Temperance Movement gjorde under våren sin första Skandinavienvända, en turné som genomfördes utan att bandet släppt en debutskiva ens, det är ovanligt, men det händer ibland. Björn, som till vardags arrangerar turnéer och promotar artister, trodde med andra ord så pass mycket på dessa herrar att han inte tvekade att vänta med bokningen. Målet var att snabbt få dessa herrar från England till Skandinavien omedelbums! Så när dom i slutet av maj klev upp på Akkurat och dess scen i Stockholm var det alltså ett band som så sent som 2011 började spelade ihop. Ändå levererade de! Stene Isacsson, ägare till klubben och restaurangen som associeras till riktig öl, massa öl, ännu mer öl-sorter, whisky, musslor och söndagskonserter var lyrisk "The Temperance Movement är med stor marginal det bästa som varit på Akkurat... Någonsin!"
En sak till... Kom ihåg var ni hörde det först! Det gör jag...
/Polar'n Per
2013-10-13 Göteborg, Pustervik
2013-10-15 Halmstad, Kajskjulet
2013-10-18 Falkenberg, Grand Hotell
2013-10-19 Uppsala, Katalin
2013-10-20 Stockholm, Akkurat
2013-10-21 Örebro, East West
2013-10-23 Umeå, Scharinska
2013-10-24 Sundsvall, Estreet
2013-10-25 Östersund , Bluesfestival
2013-10-26 Avesta, Bjurfors Hotell & Konferens
Tre starka kort:
1. Only Friend
2. Ain't No Telling
3. Chinese Lantern
Mer om The Temperance Movement:
...på nätet
...på Rootsy Live
...på Spotify
Tack för tipset Per. En riktigt svängig historia som jag gärna hänger med på.
SvaraRadera...eller hur! Visst rockar dom på jäkla duktigt!
SvaraRaderaVisste du att dessa herrar ligger hos samma stall (publicist) som Rival Sons i UK?
SvaraRadera