Recension - Watain : The Wild Hunt

Har nu lyssnat ett par varv på Watains senaste platta, “The Wild Hunt” och kan inte annat än stämma in i hyllningskörerna. Tuff, hård, mörk och smakfull (är det ett ord som skall användas i samband med Watain? :-)) utveckling som ger mervärde och en ny dimension till musiken. Jag tänker inte ge mig in i en större djupgrävning av skivan, det är det så många andra som gör så mycket bättre än mig, utan bara konstatera att det är ett modigt steg att ta i en så traditionsbunden och oförlåtande genre som Black Metal ofta är. Men när man hör resultatet så känns det helt naturligt.

Det smakfulla ligger i mina ögon att man gör förnyelsen väldigt snyggt, utan att förlora sin historia och sitt fundament. Man lyckas med balansgången att förnya utan att förlora sina rötter i de punkigare och ruffigare grunderna hos Bathory och Venom. Att många drar paralleller till Metallica är väl inte helt osökt, ibland anar jag dessutom en nypa Judas Priest här och där.
Kanske är det Eriks tighta samarbete med t.ex. Ghost som färgar av sig lite grand och gör att gruppen lyfter på locket till de lite mer melodiösa aspekterna av det mörka alternativet. :-)

För egen del hoppas att det är stigar som man fortsätter att färdas på och utforska vidare.




 Det är väl inte heller helt otippat att det just är låtarna som lämnar mallen mest, titelspåret "The Wild Hunt", “Outlaw” och “They Rode On” t.ex., som är de låtar som jag själv gillar bäst, även om det är som en helhet skivan känns som starkast. 
Kan bara brista ut i ett: Grattis killar! Akta er bara så att ni inte får en Grammis till, det skulle kunna sticka i ögonen på de sk. sanna följarna. :-)

Men starka 4 spader av 5 möjliga vill jag ge denna platta. Watain har skapat ett starkt lysande alster av sitt mörker! Den svarta flamman brinner hög och klar...



Här hittar du mer:
Hemsida
Spotify