Polar'n Per recenserar Johnossi

Johnossi - "Transitions" (2013)

Johnossi kliver upp på scenen i Studio 4 på Radiohuset och det serveras bra rock från första riffet. Programmet P3 Live bjussar på levande musik med kort framförhållning. Bara för två dagar sedan öppnades möjligheten att se bandet med motkravet att du ställde en fråga till bandet som numera utgörs av tre personer. Duon John Engelbert (sång och gitarr) och Oskar "Ossi" Bonde (trummor) har kompletterats med Matthias Franzén som stärker upp med sina färdigheter på keyboard. Bandet förklarar den dramatiska uppskalningen från två till tre med att det har varit skönt att få in fler som kan hjälpa till att definiera soundet redan på rep-stadiet. Martin Hederos (keyboard, Soundtrack Of Our Lives) var med i studioproduktionen.

Hur var spelningen då? Jorå, riktigt bra! Från scenkanten försvinner lite av det där välpolerade som karaktäriserar bandet. Det är på något sätt ganska befriande. Inledande "For A Little While" är dock ett vackert undantag (klippet nedan är från deras release-party på Nalen tidigare i år). "Gone Forever" heter singeln från plattan och den är precis så bra som bandets radiosuccéer har varit i samband med varje skivsläpp. "Seventeen" är en retro rock-låt som med sitt härliga upptempo är en duktig adrenalininjektion.



Settet är kraftigt präglat av bandets senaste platta "Transitions" (2013) och öppningsspåret, "Into The Wild"  hyvlas av med ruskig precision. Gåshud. Ståpäls. Desperationen i sången kommer till sin fulla rätt i den lågmälda rytmiken med en ensam envist enträgen elgura och stegringen exploderar låten till ett klimax, mycket pågrund av det sparsmakade trumspel som ger dynamik till låten. Bandet har full kontroll när refrängen drar tempot upp och ner. Det är svårt att inte ryckas med "Into The Wild"...

Publiken uppskattar det som serveras, även fast spelningen avbryts och delvis rycks sönder av intervjuer, konstpauser och avbrott för ...hmmf... nyhetssändning! "Alone" stakar igång som en tafflig riffskola innan sångaren bekänner "Herregud vilken fantastisk jävla blackout!" När låten startas om är dock precisionen åter som förväntat, dvs träffsäker.

Det svänger faktiskt än bättre än på plattan. Kanske beror det på att keyboarden ligger betydligt mer inbäddad när gitarrljudets distade kraft breder ut sig. Detta blir än påtagligare i en något speedad version av "Roscoe" som är kvällens första låt från deras tidigare alster (Maverick, 2010). Det är en duktig live-rökare som innehåller precis alla element som deras låtar ska ha. Dynamik, stämning, snygga stick och bryggor. Vi bjuds på en mer omfattande show än jag först trott. "Dead End", "Day Of The Month" (cover Arcade Fire), "Everywhere (With You Man)", "Bobby" och den sjukt trallvänliga "What's The Point" avslutar gigget. Publiken jublar, svettas, sjunger med innan de släpps ut på Gärdet för att kylas av i höstens mörka kväll! (kolla klippet från Allsång på skansen tidigare i år!)



När jag såg Johnossi i Norrtälje svängde sig sångaren i en takkrona som gav vika. Denna spelning når av formatets skäl (radioshow) inte samma typ av energiska peak, ändå förtjänar bandet ett gott betyg för sitt framträdande. Tre starka spader ess (av fem) är inte alls ett betyg i underkant.

I en av dagens sk paus-intervjuer plussar grabbarna för americana-bandet My Morning Jacket, ett band som jag faktiskt ska kolla upp! ...och för er som inte sett Johnossi spela levande i år finns fortfarande ett antal datum , närmast torsdagen den 19:e september då de kliver upp på Gröna Lunds Stora Scen.

Se det!

/Polar'n Per

Tre starka kort med Johnossi:
1. Varför vara fler än man behöver?
2. Låtarna och dess starka melodi... Hitkänsla!
3. Bandet fyller ett tomrum för treackords rock!

Mer om Johnossi:
...på webben
...på Spotify