Polar'n Pers guldkorn - Smash Into Pieces

Smash Into Pieces från Club 700 (bild från bandets hemsida)

Jag kan inte låta bli att söka upp Örebroarna i Smash Into Pieces efter deras spelningen på Fryshuset, där grabbarna agerade förband till Alter Bridge. Jag skulle vilja kalla konstellationen för en "perfect match" eftersom Myles Kennedy & co är ett favoritband för både mig och bandet och musiken dom själva spelar representerar Sveriges just nu kanske starkaste band i samma kategori.

Jag pratar med basisten Viktor Vidlund från Smash Into Pieces om gigget, framtiden och om hur dom ska flytta fram sina positioner. "Det var jävligt fett att spela med Alter Bridge. Spelningen på Fryshuset är ju tillsammans med Metallsvenskan (2010, med Raised Fist, Sabaton och Twisted Sister) största gig vi gjort, men det här var snäppet bättre!", säger Viktor. Det är lätt att förstå upplevelsen. Det är lätt att unna dom just dem denna spelning.



Bandets line-up spikades då värmlänningen Per Bergquist (gitarr) anslöt. Vintern 2008 lades deras första låtar ut på MySpace och prägeln från den melodiösa amerikanska hårdrocken har varit genomgående tydlig. Låtarna och inte minst bandets fantastiske sångare, Chris Adam Hedman Sörbye, är som gjord för stilen... Lyssna på demo-spåret "Angel" (klippet nedan) som andas Alter Bridge, men inte nådde till första plattan "Unbreakable" (2013) eller "Fading" (deras första utlagda låt som avslutar plattan)...

Resan har gått undan via TV-programmet "Talang" (TV4, 2009) och kontrakt med Göteborgsbaserade skivetiketten Gain. "För något år sen hade jag inte ens varit utomlands och nu har vi bokningar att göra show case i Japan under november och Europaturné med Amarathe i vår.", Viktor fortsätter, "Att spela med Alter Bridge var en dröm och Japan har varit ett resmål jag bara kunnat fantisera om", jag avbryter "Då verkar det ju gå i rätt riktning?" och Viktor håller med, "Det är galet, fler drömmar på rad som uppfylls!"



Ett ögonblick som Viktor gärna lyfter fram är releasefesten för plattan som lockade 800 personer på Conventum Club 700 i Örebro. "Hur fan lyckas man dra så många till släppet av en debutplatta?", undrar jag mäkta imponerad, men ganska snabbt förstår jag att det är envishet och "mun till mun"-metoden som tillämpats med framgång. Det ger ett skimmer av målmedvetenhet, uppslutning och engagemang. Jag blir glad över entusiasmen. Jag blir glad över signalerna jag hör, till exempel kring enkla resonemang om musikscenen, inspelningstekniker och keyboardpåläggen. "Ni har inte funderat på att plocka in en syntare?", frågar jag. Viktor blir först lite ställd, men svarar sen "Nej, det har inte ens varit en fråga, Benjamin (Benjamin Jennebo, gitarr) och Per gör låtideérna från grunden, ibland lägger dom på keyboard, det är slingor vi tar med live, bandet funkar bra så!"

Bandet växer verkligen live, där påläggen inte ges samma utrymme (som i studioproduktionen) och Viktor hänger på, "Vi har hört det flera gånger, många verkar tycka så..." Från mina fösta lyssningar på bandet via radiostationen Bandit 106,3 begav jag mig till sjöss för att se bandet på Close-up kryssningen november förra året. I båtens pianobar satt bandet och spelade unplugged. Musiken gick hem direkt hos mig. Efter några ordväxlingar på däck droppade jag något om likheten till Alter Bridge och killarna var inte sena att uppskatta min liknelse. Dom berättade att det var en av deras stora inspirationskällor och onekligen representerade bandet något som nådde genom min salongsberusning...



När vi avrundar samtalet nämner jag deras styrka att sätta musiken både elektriskt och akustiskt och Viktor säger att det varit en förutsättning att spela opluggat för att kunna göra bl a båt-giggen och spela "så mycket som möjligt", sen garvar han och säger att det kanske inte kan göras för ofta på grund av Isak Snow (trummor), "Hans fingrar och händer brukar blöda efter ett opluggat set, men vad gör man inte för att få spela?"

Jag släpper samtalet där. Med skivsläppet "Unbreakable" och andra singeln, trallvänliga "A Friend Like You" (klippet ovan), uppföljaren till tuffare "Colder" (klippet högst upp i artikeln) har bandet något stort på gång, det är jag säker på. Jag vill hur-som-helst uppmuntra er att lyssna på dessa unga talangers alster och framförallt att pusha för att gå och se dom levande, Smash Into Pieces är ett guldkorn jag gärna lyfter fram...

/Polar'n Per

Tre starka kort med Smash Into Pieces:
1. Spelglädjen
2. Melodierna
3. Att dom inte spelar covers (med ett ursäktat undantag där Abbas "Happy new year" hyvlades av på ett nyårsgig i Gävle)

Mer om Smash Into Pieces:
...på Spotify
...via webben