tisdag 25 november 2014

Recension - The Flight Of Sleipnir : V

Den Amerikanska duon,The Flight Of Sleipnir, är tillbaka. Denna gången med sitt femte album, kärnfullt döpt till "V".

Jag gav deras förra platta "Saga" ett rätt bra betyg, nu får vi se hur det går med denna?

Vi börjar i den bra änden.
Mycket är sig likt sedan förra given. Överjordiskt bra musik. Snygg förpackning. Samma fördelning av väs-skrikande sång (lite som en dementerad häxa som satt paddögonen i halsen) uppblandat med "normal" sång.
Och det är lite här man tappar mig en stund. Jag har mycket svårare att ta till mig just sången den här gången, åtminstone till en början.

På förra skivan kändes det som ett nyhetens behag, som jag kunde ta till mig eftersom resten var så jäkla bra. Den här gången gjorde det mig snarare störd, motståndet blev för stort.
Varför sabba allt det bra med detta aber till sång? Men sedan, efter ett par lyssningar, så faller jag in i transen och då funkar det, Inte klockrent, jag stör mig fortfarande en del. Men istället låter jag sången bli ett instrument i mängden. Låter det smälta in i musiken. Skiter i vad den vill förmedla. Lite som när ungarna var små och man på något sätt kunde filtrera bort deras gnäll. :-)
Då kan jag ta till mig musiken. Och ibland så glimtar det till lite extra, när den normala sången dyker upp. För att inte tala om den låten på skivan som jag gillar bäst, "Archaic Rites", med ett sånginhopp av  någon kvinnlig förmåga som jag inte har en aning om vem det är.
 Musiken på skivan skivan har en väldigt skön, svepande och drömsk atmosfär, vilket gör att jag gärna flyter med. Gruppen har här på ett eminent sätt fångat en skön känsla, som spänner från lugnt Pink Floyd likande strofer till bombastiska Doom-riff-mattor.

Skivomslaget är sagolikt vackert och som vanligt är det bandets egen Clayton Cushman som ligger bakom det.

Jag ger skivan ett lite lägre betyg än sist, och det trots att jag tycker att den i mångt och mycket är minst lika bra som föregångaren. Men, det är sången som gör att det är ett stort jobb för att jag skall orka i längden. Särskilt när det finns så mycket, för mig, mer lättillgängligt därute. Vi får se hur det håller i framtiden. Betyget blir en solid 3:a, men för er som har större tolerans med sängstilen bör den nå högre.


Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Ess
Favoritspår: Archaic Rites
Skivbolag: Napalm Records
Release: 28:e November






Bandet består av följande lirare:
Clayton Cushman - Guitars, Vocals, Bass, Keys
David Csicsely - Drums, Vocals, Guitars

Tracklist:
"Headwinds"
"Sidereal Course"
"The Casting"
"Nothing Stands Obscured"
"Gullveig"
"Archaic Rites"
"Beacon In Black Horizon"




































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf




































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

    Support The Bands That You Like!

    Inga kommentarer:

    Skicka en kommentar

    Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...