Så här nu när listornas stora tid varit över oss, så tänkte jag att en lista till kunde vara på sin plats. En lista om filmer denna gång. Dock tänkte jag inte lista några "Best Of 2013" eller så, utan drämma till med en "Best of So Far" enligt mig. Brace for impact, detta blir ett mastodontinlägg.
Jag tar väl och delar upp det i lite grupper, för enkelhetens skull.
Skräck/Rysare
En av mina favoritgenres, även om jag sällan ser skräck numer. Men det beror nog mer på att jag inte alltid hittar något som tilltalar mig, inte att jag blivit mer mörkrädd med åren.
Exorcisten
En av mina största favoritfilmer alla kategorier. Det var filmen som ondskefullt förde in mig i skräckfilmsfållan, som jag skrev om
tidigare. Och som vi alla vet när det kommer till skräckfilm, när den kusliga musiken börjar, se dig aldrig om...
Ettan är ett mästerverk. Tvåan ren skräp, den ser jag bara som ett fulförsök att göra pengar. Däremot gillar jag trean, som jag ser som den riktiga tvåan. Även Exorcisten:Begynnelsen har sin charm även om den inte kommer upp till föregångarnas höjder. Men den har gjort att jag sällan missar en film om besatthet och exorcism.
Omen
Har man sagt Exorcisten får man säga Omen. Dom går lite hand i hand helt enkelt. Mästerverk från samma era och tillsammans har dom grundmurat min kärlek för det mörka i kombination med katolsk mysticism.
The Shining
Stephen King får säga vad han vill om denna filmen, men den är ett sant mästerverk. Den prestation som görs av framför allt
Jack Nicholson är bara enastående.
Dracula
I ärlighetens namn kanske denna film inte riktigt platsar i skräckdelen då den mer är mörkt romantisk. Men handlar det om favoritfladdermusen (inte Batman alltså), så gör det.
Gary Oldman är briljant, och fotot så snyggt. Såg faktiskt om den häromkvällen och den funkar ännu.
Feel Good filmer
En kategori som kan innehålla egentligen vad som helst, eller om man vill, en katgori där man kan stoppa in det som inte riktigt passar in någon annan stans.
Forrest Gump
Vad kan man säga om denna filmen egentligen, som inte redan är sagt?
Tom Hanks är en skådis som sällan ses i något dåligt. Hamnar han dessutom, som i detta fallet, i en film med lite sköna vändningar och en lagom trevligt story, så kan det ju bara bli jättebra.
Afrikas Hemligheter
Kanske en av de mer okända filmerna på denna lista. En film som i mina ögon inte riktigt fått den uppmärksamhet som den förtjänar. Handlar om en liten grabb som blir tvångsinhyst hos ett par gamla släktingar av sin något förvirrade morsa. Tvångsinhysningen är dessutom dubbelsidig. Framför allt är dessa gubbar en koncentrerad bild av vad jag skulle vilja vara när jag blir gammal. Tillräckligt pigga och med tillräckligt god ekonomi för att kunna leva ut som excentriska gubbtjyvar.
Livet från den ljusa sidan
Jack Nicholson igen. Denna gången i ett komiskt drama om men man med en något utmanande personlighet. Och vem gör en sådan roll bättre än just ol' Jack.
En oväntad vänskap
Jag gillar Fransk film generellt. Den är ofta som en frisk fläkt och välbehövlig kontrast till den fullkomliga flodvåg av Amerikansk film som väller in över vardagsrumssofforna. Där just en Oväntad vänskap är en av de senaste filmerna jag sett från Frankrike, och vilken film sedan. Läser man handlingsbeskrivningen så kan den låta lite trist, men låt inte detta lura er. Se den, få ett gott skratt och lite värme i bröstkorgen.
Änglagård
Den enda Svenska filmen på listan. Varför då? Kan bero på att Svensk film, även om den ofta är bra, aldrig når upp riktigt till att vara så bra att den hamnar på en best ever lista. Denna gör det dock, av olika anledningar. Öppningsscenen, Karaktärerna (särskilt Gottfrid och Ivar)
och
Colins förmåga att göra något Svenskare än svenskt.
Lägg därtill
Jens Fischers fantastiska foto. För att inte tala om
Helena Bergströms episka snorscen. Dessutom var det den första film jag såg på bio med min fru (fast då hade hon ingen aning om att hon skulle bli det.)
Big Fish
Tim Burton är en av mina favoritregissörer, så egentligen var det svårt att välja film som skulle representera honom, men dagsformen gjorde att det blev Big Fish. En sanslöst mysig och underhållande film, som är ovanligt ljus för att vara en Burton.
Science Fiction/Fantasy
Bortser man från biografier, så är detta en av mina favoritgenres vad det gäller böcker, så det är väl inte underligt att jag även gillar den på film.
Blade Runner
Helt enkelt kungen bland Sci/Fi filmer. Atmosfären, dystopin,
Rutger Hauer. Riktigt bra.
Star Trek/Wars
När det gäller dessa filmserier, så är det väl egentligen inte för att det är så vansinnigt bra skådespel som ligger till grund för varför jag tycker om dessa filmer, utan det handlar mer om det episka anslaget och fantasin om andra världar. Vilken av de olika delarna i filmserierna som jag gillar bäst vet jag inte riktigt, utan det är mer helheten.
Sagan om Ringen trilogin
Återigen en episk filmserie, dock i en helt annan värld och med Fantasy som inramning. Baserad på Tolkiens klassiska böcker, så får vi följa med ringens brödraskap på en storslagen resa genom Midgård. Dessutom vackert filmad och välgjord.
House of Flying Daggers
Asiatisk film, är ofta befriande annorlunda i sitt bild och berättarspråk. Det är mycket hjältemod och givetvis överdådiga kampscener och även om detta egentligen inte är en traditionell fantasy rulle, så får man nog se det som det, för om inte annat så är just stridsscenerna en smula fantasyartade. Jag tror inte att man ens i Kina kan få detta till verklighetstroget. Finns en uppsjö av trevliga filmer att se, men denna är en av mina absoluta favoriter.
Krigsfilmer
Som de flesta pojkar (åtminstone som gjort lumpen?) så har jag en
konstig och kluven fascination till krigsskildringar. Samtidigt som jag
aldrig skulle vilja uppleva ett krig i verkligheten och som de flesta
andra människor på denna jorden så önskar jag fred. Men det finns något lockande i det militära som inte går att ducka för. Det har väl med spänningen och kanske framför allt enkelheten i en militär tillvaro som lockar. Ser man till mina filmval här så kan man dessutom se en viss förkärlek till Vietnam eran. Tror att även den förkärleken har en dubbel botten. Dels själva krigsdelen i sig, men även musiken från den eran som oftast förknippas med dessa filmer. Men även Hippierörelsen, protesterna på hemmafronten har en stor lockelse. Det var spännande tider över huvud taget, och på något sätt första kriget som tog död på myten om det heroiska och patriotiska i krig för den stora allmänheten.
Plutonen
Oliver Stones film plutonen kom ut på de svenska biodukarna under tiden som jag själv gjorde min värnplikt. Denna genomlevdes vid artilleriet i Lindköping och i filmen finns förutom allt annat som gör en krigsfilm bättre än bra, en scen där huvudrollsinnehavarna blir beskjutna av eget artilleri (Friendly Fire, whats so friendly about that? (kan även ses som en gammal Amerikansk tradition)). Eftersom jag genom min kännedom av artilleri, vet hur förödande ett granatregn är (ja, vi fick prova på det under ordnade former, dvs. sitta på en kulle en dryg kilometer bort när fyra granater sprängdes), så var det en scen som grep mig väldigt mycket. Utöver detta är filmen bra filmad och har ett brett och bra skådespelarregister med flera favoritskådisar.
Full Metal Jacket
Stanley Kubrick har ett berättarspråk som går utanför det vanliga, så även här.
Att man dessutom visar kaoset i strid i bebyggelse på ett tydligt sätt är lite ovanligt i just Vietnamfilmer, där man annar riktar in sig på djungelkriget. Ett extra plus för den långa inledningen under utbildningen i Boot-camp. Dessutom har jag en gång i tiden jobbat ihop med en kille som utseendemässigt var skrämmande lik karaktären Gomer Pyle
som han framträdde i sin slutscen på toaletten....
Apocalypse Now
Det här är väl just Vietnamfilmernas film, om inte krigsfilmernas film. Fullkomligt lysande. Otrolig stämning rakt igen, som verkligen belyser krigets galenskap, och jag älskar tempoändringarna i filmen. Även
Coppola har en väldigt bra och intressant berättarteknik.
Musikfilmer
Vad vore väl detta inlägg utan att ha med en liten del musikfilmer? Förväxla nu inte detta med otyget musikalfilmer, för det är något annat.
The Doors
Ännu en rulle av Oliver Stone, som behandlar samma tidsålder men ur en annan synvinkel och med ett annat ämne, nämligen rockgudarna i
The Doors. Även om jag redan innan lyssnat lite på The Doors, så var denna filmen ett startskott för en total musikalisk kärlekshistoria som hållit i sig sedan dess. Kan inte komma på att Val Kilmer gjort någon bättre rolltolkning heller, varken tidigare eller senare.
Pink Floyd The Wall
Somliga tycker att det enbart är en konstig film, andra, som jag, tycker att det är en konstnärlig film. Otrolig musik, otrolig film och
Bob Geldofs gestaltning av Pink är bara mästerlig.
Almost Famous
Cameron Crowe har ju presterat en och annan riktigt bra film, men hans halvbiografiska film om en tid då rockvärlden var öppnare och mer tillgänglig än vad den kom att bli senare , en film om rockvärlden när den exploderade och tog riktig fart, är min favorit. Jag förutsätter att alla läsare dessutom sett hans film
Pearl Jam 20.
Tecknad film
Givetvis finns det mycket bra tecknad film. Särskilt på senare år så har även de västerländska filmmakarna insett att stor del av publiken för tecknat är vuxen (den insikten har funnits sedan tidigare hos Japanska filmmakare), vilket gjort att filmerna ändrat karaktär till viss del och numer åtminstone innehåller en del skämt som allt som oftast flyger över huvudet på småttingar, samtidigt som de vuxna fnissar gott.
Heavy Metal
Den första tecknade film jag sett som riktar sig uteslutande till en vuxen publik. Jag skall inte låtsas att filmen i sig är fantastisk, jag har nog med en smula nostalgi i det hela också, men med det och soundtracket (ex.
Blue Öster Cult och
Black Sabbath) i filmen, så är den mer än tillräckligt bra.
Akira
Japanerna har en tradition att göra bra tecknat (och en hel del skit med förstås), den första
Anime jag såg var just mästerverket Akira, som jag såg genom en gammal kollega som var Manga och Anime galen (han bor numer i Japan) och sedan dess fortsatt att titta på Anime en del även om jag inte är fanatisk slukare. Dock var jag en stund med i
Mangakai när det startade i början av nittiotalet.
Min Granne Totoro
Hayao Miyazaki är i mina ögon mästaren av Anime. Han har gjort ett flertal riktiga mästerverk, men den första filmen jag såg av honom var Totoro, så den är lite speciell. Jag säg den av en slump på en svensk filmkanal i mitten av nittiotalet. Jag tror bara den sändes en gång. Därefter tog det lång tid innan den dök upp i Sverige igen. Brukar alltid bli lite bökigt med rättigheter när det kommer till Japansk film. Dock kan jag inte annat att rekommendera den, även om den mest riktar sig till barn. Men den är å andra sidan världens bästa barnfilm.
Fritz The Cat
Detta är å andra sidan kanske just raka motsatsen till barnfilm och helt befriad från allt vad politisk korrekthet heter. Men charm har den.
Sedan finns det lite blandade filmer som jag inte direkt har någon klockren kategori till, men som ändå bör nämnas som, för mig, stora filmer.
Quentin Tarantino
Detta är ju egentligen inte en film, utan det är mest att han är en sådan regissör vars filmer jag för det mesta tycker väldigt mycket om och då framför allt för sina dialoger. Han måste väl vara den i filmvärlden som skapat filmer som genererat mest klassiska citat genom tiderna. För att inte tala om att han oftast ser till att det är minst lika bra musik i filmerna. T.ex. som i mitt val här med
Reservoir Dogs, där han för alltid kommer att förknippa låten "
Stuck In The Middle" med
Steelers Wheel med galningar och fisk, men det är ju inte enbart hans fel,
Killinggänget är ansvariga för fiskbiten.
Natural Born Killers
Tredje Oliver Stone filmen i denna listan, hoppsan. Dessutom med kopplingar till Tarantino som skrivit den skruvade storyn och därmed gett den hans karaktäristiska dialoger, givetvis spetsat med lite snyggt fotograferat och omotiverat ultravåld.
Easy Rider
Dennis Hopper var inte bara en bra skådis, han regisserade även filmer, såsom denna gamla Mc-roadmovie från slutet av 60-talet, med både Peter Fonda och Jack Nicholson, förutom sig själv. En replika av Fondas ikoniska motorcykel "
Captain America" finns att se i Edsberg på
MC-collection museet.
Smoke
En lika stjärnspäckad film som den är långsam i sitt tilltal. Handlar om en tobaksbutik i New York och dess kunders historier. Den sammanhållande huvudrollen som butikens expedit, spelas av den underbara
Harvey Keitel.
Lost in Translation
Ännu en Coppola, men denna gången dottern Sofia. Lågmäld och långsam film, som balanserar mellan ångest och feelgood. Storslagna rollprestationer av
Bill Murray och
Scarlett Johanson
Det Stora Blå
En annan mångsidig regissör som jag tycker mycket om är Luc Besson, och då framför allt de filmer han gjorde innan 2000. Just denna film då lite extra eftersom jag har ett förflutet som undervattensrugbyspelare och därmed knyter an lite extra till fridykarscenerna. Har inte sett filmen en gång utan att omedvetet börja hålla andan när dom dyker.
I Skyttens Tecken
Detta är en film som hamnat här av rent nostalgiska skäl, för att säga att den är bra, det går inte. Många som hör namnet
Ricky Bruch, som har en "bärande" roll i denna rulle, tänker på idrottsmannen eller möjligen som rövare i Ronja filmen. Jag tänker på två helt andra saker.
Det första är givetvis förknippat med idrottandet, det går aldrig att komma ifrån. En gång, kommer inte ihåg hur gammal jag var, så var Ricky på besök i hemstaden för att visa upp sig i sin nya roll som bodybuilder. Vilket resulterade i att jag och en kompis fick sitta uppflugna på var sin, av hans svällande armar, när han spände upp sig för lokaltidningens kamera (tyvärr har jag inte kvar bilden). Det andra är i hans medverkan i just nämnda gladporrisen
I skyttens Tecken, och då enbart för att det var den första film som jag i mina allra tidigaste tonår såg när vi lärde oss att planka in på stadens biograf. Omvälvande upplevelse på flera sätt. :-)
Det är bara att inse att detta är minst lika svårt som att börja lista sina favoritskivor. Vissa är lätta, andra dyker upp när man börjar skrapa på ytan. Det är bara att inse att det finns för mycket bra för att vara rättvis. Det finns en uppsjö filmer till som betytt massor för mig, och sannolikt lika många som man glömt. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan man sprang på Matiné filmer på Saga-biografen i Oskarshamn. Se därför detta som ett axplock, antagligen gjort mer för min egen skull, än för er läsare.
(Uppdaterad: För att IMDB bilderna inte ville funka...)
