tisdag 14 april 2015

Vila i frid, Guld-Lars!

Lars "Guld-Lars" Jonson (bild från Wikipedia)
För några dagar sedan, ungefär en vecka sedan, gick Guld-Lars ur tiden. Jag skrev några rader då, som någon form av hyllning till denna punkens riktiga grovarbetare, men jag lät raderna vila av någon anledning jag inte kan förklara, men här kommer en liten krönika i hans minne.

KSMB var för mig mer punk än Ebba Grön. Ebba var hitsen, lite ...ehe... gulligare, KSMB var rakare primal punk. Rågsved var grön linje medans Skärholmen, där KSMB häckade, placerades närmare min uppväxt kvarter längs med röd linje. Det var hemmaplan och musikscenen jag utforskade med polare från förr.

Det var hemma hos Staffan, en klasspolare, som jag via hans storebror hörde talas om Guld-Lars första gången. Han var den gitarrist som kom på tal när (jag vill minnas att det var) "Ampull" och Johan Johansson försökte mobilisera intresse för ytterligare en vända med dåtidens (slutet på 80-talet) kanske bästa punkakt John Lenin. Guld-Lars spelade då i Köttgrottorna.

 Jag minns inte hur Staffans brorsa var engagerad, men det var han, jag tror han spelade keyboard och trummor, han var 8-10 år äldre och hemma i barndomshemmet hos min klasspolare av någon anledning jag inte heller minns. Hur som helst, jag minns hur jag fascinerades av namnen som droppades, kanske inte av bandnamnen som jag kände till sen innan, men meningen sitter fortfarande. "Mongo kommer bli apvrång om Guld-Lars är på!" Mongo var sångare och basist i Järfällapunkens stolthet Köttgrottorna där Guld-Lars spelade många år och alternativet avfärdades med att "Guld-Lars ändå skulle tacka nej", han var för lojal vardagen. Repen. Det kontinuerliga. Vardagen. "Brevbärare, vettu..."

Jag såg Guld-Lars några gånger, bland annat på Kolingen och på diverse småscener runt den tynande första svensk punkvågen. Den som gav oss så många svenska klassiker! Jag träffade aldrig denne "Guld-Lars" personligen, men han fanns där i bakgrunden, som en punkens Björn Borg. En baslinjespelare... 

Lars "Guld-Lars" Jonson har nu tragiskt knatat vidare efter en tids sjukdom och jag känner att han gick bort på tok för ung och tyvärr lämnar Lars samma år som KSMB återförenas för att ännu en gång knocka oss med sin samhällskritik.

 Det är synd att det sker utan Guld-Lars!

Tack, för ditt bidrag till svenska musikscenen och framförallt till min ungdoms och stadsdelen Skärholmens oförglömliga vrålrock!

Guld-Lars var helt enkelt en del av dåtidens skattkista. Förortens guld! Det som glänser och brillierar utan att alla ser det! Som kattguld, utan att alla förstår att oxå det kan vara fint! Vi ungar längs röda såg dig glöda. Rocken funkar så! Vrålrocken med...

 Vila i frid!

/Polar'n Per

Tre starka kort med Guld-Lars
1. Integriteten
2. Fokus
3. Leveransen av rak punk

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...