Livet är rätt roligt ibland.Som sista skiva i Metalville trojkan presenterar jag Architects of chaoz.
När jag såg att legendaren Paul Di'Anno var sångare i bandet så blev jag direkt på min vakt. Paul må vara en av NWOBHM's förgrundsfigurer, men sedan de två första episka plattorna med Iron Maiden, så har har han mest skapat skräp och kontroverser enligt mig. Han har helt enkelt odlat myten om en bitter och oskön snubbe sedan dess.
Det var med det i mitt sinne som jag tog mig an hans senaste projekt, Architects of Chaoz. Och jag kan inte annat än buga, bocka och lyfta på hatten till herr Di'anno. Jag vet inte huruvida han fortfarande är den osköna snubben vi vant oss vid sedan hans avslut med Järnjufrufolket, men musikaliskt är detta den perfekta fortsättningen och revanschen från där han lämnade av efter Maiden. Det är ömsom tidigt Iron Maiden och ömsom en smula Queensrÿche som penetrerar mina öron. Visst, jag kan tycka att texterna är ganska trista och ofta hänfaller åt att måla ut hur hela världen är emot vår huvudrollsinnehavare. Men jag kan inte värja mig för känslan av att rösten som fick mig in på NWOBHM är tillbaka och det med råge. Dessutom med en energi som känns lite otippad så här långt in i karriären. Särskilt som Paul senaste tiden mest pratat om att gå i pension.
Men säg den lycka som varar, efter stund tappar skivan lite och på andra hälften så finns det en del låtar som jag kunde varit utan. Däribland coverversionen på "Soldier Of Fortune", som jag känner var perfekt som original och därmed svår att göra bättre.
Men på hela taget kan jag bara buga, bocka och säga, Välkommen tillbaka Paul (och co.) Det blir en för mig ganska otippade 3/5 Ess.
Helt klart mycket bättre än jag någonsin kunnat tro.
Hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.