Recension - Year Of The Goat : The Unspeakable

Östgötaslätten mörka härolder i Year Of The Goat är tillbaka med nytt vax, denna gången döpt till The Unspeakable. Efter en sådan smakstart som detta bandet haft för mig, allt i från sina EP:s till debutplattan, så blir det alltid lite extra nervigt med uppföljare. Skall det hålla i sig? Ja det gör det!

Jag vet inte vad det är med denna trakten, men man lyckas på ett väldigt geografiskt begränsat område producera så vansinnigt mycket bra ockult allmänt mörk musik. Se bara på vapenbröderna i Ghost, Dead Soul och The Grand Trick. Har tidigare haft undran om det är närheten till en domkyrka som gör det?



YOTG lyckas att både hålla kvar sin egna stil, men också utveckla den. Både musikaliskt och sångmässigt tycker jag att detta är en mer spännande platta än tidigare. Mycket av det jag tidigare sagt om bandet kvarstår. Det handlar om ockult rock, med mycket retrokänsla. men med en luftig och ljus atmosfär, trots en väldigt melankolisk inramning. Väldig vacker med andra ord och musik som tränger rakt in i själen på en dåtidsvurmande nordbo.

Skivan öppnas av ett genialiskt och ondskefullt intro, som får en att höja ljudet lite extra, och det är så det skall vara. För resten av skivan skall njutas på hög volym så man verkligen hör de små detaljerna. Musiken svänger runt många fler influenser än på tidigare skivor, men behåller sin särprägel som en outstanding YOTG skiva på ett exemplariskt sätt. Det svänger och rockar dessutom lite mer, vilket också är positivt, för det gör att den här plattan nog kan njutas av fler än de som normalt snöat in på denna ockulta förpackningen.

Jag tänker inte dissekera denna skiva i dess beståndsdelar, utan bara uppmana till att ni lyssnar på den. Det enda jag kan göra är att fortsätta med att dela ut ännu en fullpott vad gäller betyg, för det här gillar jag.
Återigen får jag smyga ner det extra esset från rockärmen och dela ut 5 Ess. Ser man dessutom till de ruggigt snygga vinyl släppen som gruppen gör, så är det ingen tvekan.

 Facebook