Spader Ess tänker högt om Rival Sons...

Snart är det dags för en ny dos med Rival Sons och som jag ser fram emot det.
När jag säger att jag tänker högt denna gång så är det både bokstavligt och teoretiskt. Sitter nu i ett plan mellan Kalmar och Bromma och låter californiaboyzen stå för svänget. Rivals gamla material växer på ett sätt som är riktigt trevligt. Och det ger, tillsammans med de småsnuttar som släppts från kommande plattan, stor förväntan hos en sådan groovemissbrukare som mig.

Vilket får mig att fundera lite på deras framtid. Huruvida detta bandet har möjligheten att bli ett av de up and coming arenabanden ja, det handlar nog mer om hur stjärnor och leylinjer är riktade, för musikaliskt och utstrålningsmässigt har dom kapaciteten. Dessutom, ser man till deras karriär så här långt, så följer dom mallen för en klassisk uppgång ganska slaviskt.

Det faktum att dom nu är ute som förband till Black Sabbath på deras avskedsturné, gör att dom dessutom får chansen att visa upp sig för en stor folkmassa med potential att gilla soundet som sönerna levererar. Kanske kan ses som ett startskott och en mantelöverlämning inför något stort.

Den som lever får se.

En sak är dock säker. Om bandet fortsätter leverera på den utstakade vägen och inte lyckas ta det till en större nivå, ja då får man nog helt enkelt resignera och inse att arenabandens, som själva kan sälja ut de stora arenorna,  tid är förbi. Eller så är dom helt enkelt bara lite fel i tiden med sitt sound.

Bra eller dåligt? Jag vet faktiskt inte, vad tycker ni? Klart är att när nu dagens stora akter slutar turnera, ja då är inte kön på utmanare till positionerna så värst lång. Åtminstone inte inom rocksvängen som ändå får ses som vaggan till de riktigt stora gigen.