Ibland behöver inte musik vara mer än ett oförklarligt sug i ryggraden. Något obestämt som gör att man får ett leende på läpparna och ryckningar i foten. Det behöver inte alltid vara innehåll och/eller underfyndiga djuplodande dolda budskap till intrikat progressiva låtar på 12 minuter och lika många taktbyten.
Ibland behöver det bara vara lite Balls out Rock n Roll. Som i fallet med Liz Sipper : "Fancy Boy". Det svänger, katten, det svänger.
Facebook
Gomorron! Vaken nu!
SvaraRadera