Lite spännande faktiskt om man tänker efter. I vårt tid när det väller ut musik via nätet, ja då gäller det att sticka ut. Det är mer än en gång som jag kommit på mig själv när inflödet blivit för mycket, som jag helt enkelt valt de jag lyssnar på utifrån omslaget. Så, jag vet inte exakt hur det kommer sig att jag börjat lyssna på dessa, för sett till omslagen så skulle dom inte kunna sälja vatten i en öken ens? Antagligen på rekommendation under en dag med låg intensitet på musikflödet.
Eller vad sägs om White Dwarf. Ett osedvanligt kasst omslag om man vill sälja in sig som något annat än ett dagisprojekt. Visst, det är enbart en digital demo på nätet, men ändå. Någonstans vill man väl maximera sin chans att någon lyssnar?
Vilket osökt för mig vidare till Pyramid Sun, som på sin platta Wyrm of The Sphinx lyckas man med konststycket att få till ett ännu fulare omslag än föregångarna. Vilket inte på något sätt gör musiken på plattan rättvisa eller marknadsför den särskilt väl. Vilket är synd.
Näst på tur är ett band vid namn Brume. Kanske inte helt rättvist att dom är på den här listan då deras omslag är ett gränsfall. Inte anskrämligt fult, men inte speciellt snyggt heller. Visar som mest upp en viss lathet kanske. Ta enkel medeltida teckning och färga den lila. Men å andra sidan, bästa omslaget på den här listan.
Sista bandet ut, Queen Cresent, är ett band som har så mycket som är rätt för min smak. Kvinnor som spelar psykedelisk retrorock med ockult touch. Men som tack vare sitt omslag hade fallit bort fullkomligt om jag inte fått det rekommenderat från rätt håll. Även om omslaget håller en viss charm i sin hemsnickrade anda.
Men så har jag ju själv viss vana av taskiga omslag om man ser till de som hamnade som mitt kära N.J.B.s omslag. Inget man ser tillbaka på med stolthet idag, även om det lockar fram goda minnen och ett stort leende. Men jag har självklart en massa bra bortförklaringar......
 |
| LP |
 |
| Singel |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.