Magnus Uggla var en av dom som satte soundtracket till mina tidiga tonår, men han har även följt med mig på resten av resan lite då och då. Trots att det egentligen är en ganska begränsad del av hans skivkatalog som jag faktiskt lyssnar på.
Första skivan jag hörde var Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Jag är osäker på när jag hörde den första gången, men är rätt säker på att det inte var när den kom ut, eftersom jag bara var 11 år då och bara i min musikaliska linda. Så jag antar att det var först lite senare. Skit samma den slog ner som en bomb och det bara fortsatte med Vittring. Sedan var de det dom tidigare plattorna, Om Bobo Viking och Livet Teater.
Lite mer svårsmälta just då, även om Livets teaters första sida var enklare att ta till sig. Däremot nuförtiden så håller jag båda dessa plattor lika högt. Själva vurmen plattmässigt slutade med Välkommen Till Folkhemmet och har väl inte riktigt tagit resten till mitt hjärta utan att för den skull tycka att det varit dåligt.
Snarare känner jag nog att det mer handlar om att det första jag hörde, tyckte jag var så otroligt bra, att det senare, särskilt med hans lite ändrade musikaliska inriktning enbart nådde upp till bra, i mina ögon. Jag har svängt en del sedan dess och uppskattar Magnus musik mer och mer, men det första mötet går inte att mäta sig med, men det gäller nog den mesta musiken man stöter på. Det första som griper en hos ett band är det som sätter sina spår. Det är också skönt att se att man kan vara fortsatt cool även när man blivit "Gubbe", det ger hopp!
Finns många bra låtar att gräva av hos herr Uggla, men jag väljer en av mina stora favoriter, från Livets Teater - "Sommartid". Gillar låten både i sitt original, men även i versionen som kom på Godkänd Pirat - Live.
Älskar också Uggla och han var en stor del av de tidiga tonåren. Satt "inspärrad" på vårt lantställe och spelade "Asfaltsbarn" så högt det gick på en gammal bandspelare och hoppades att pappa och mamma skulle ta åt sig... :-)
SvaraRadera