Polar'n Per ser Europe i Furuviksparken

Europe, Furuviksparken 2017-07-28. När regnet lättar i Furuviksparken på fredagkväll har soundcheck klarats av. Det är lite mer än en timme till spelning och John Norum (Gitarr) har vankat av och an från scen, testat gitarr 1, 2, 3 osv. Känslan av den klassiska "Testing, testing, one, two, testing, testing, one, two..." har definitivt sin strängbändarversion... "Det är nästan hemmaplan!" hör jag någon som går förbi lite längre fram säga, troligtvis en Upplands Väsby-bo, tänker jag samtidigt som jag noterar att syster Tone Norum går i följe...

Parken fylls sakta men säkert upp och när Europe kliver på är det framför ett fullt, berusat och otåligt, folkhav. Jag kan inte låta bli att gilla folkparker och det här är en sådan spelning på en sådan plats. Det enda man kan fundera över är varför alla band gör något mindre set på sådana tillställningar, kanske handlar fet om gaget... kanske är det tradition.

Vi bjuds hursomhelst på en tillställning som klockar in på 1:20h, ett gig som inte innehåller annat än vad som spelats på senare festivalgig, det är kompakt, tufft, så som det Europe formats på senare tid, dvs mer influerade av klassiska tyngden i Led Zeppelin och Rainbow än pudelrocken. Det är tredje vändan jag ser dem gigga denna platta och det sätter sina spår. "Hand in the pocket", fantastiska "Firebox" och kaxiga "Nothin' to ya" (med avsläcker keyboard-stick i bästa Strawberry Fields-andan) tillhör de främsta spåren ikväll, precis som klassiska "Rock the night" med sitt bortslipade 80-tal, alltid underskattade "Scream of anger" (en personlig favorit) och live-rökaren "Ready or not" som rockar fett.

Speciellt "Firebox" vinner på live-drivet som Ian Haugland (trummor) sätter upp och Mic Michaeli (keyboard) manar på med värsta patentsoundet ala Jens Johanssons från Rising force-eran, låten är oväntat, mycket oväntat bra! Helt klart kvällens bästa överraskning!



Samma tokdriv finns givetvis i rockvärldens kanske just nu ballaste trumsolo, där Ian spelar till Monty Python och den klassiska galoppen i "Light Cavalry Overture" (Franz Von Suppe). Det är humor och musik. Det är underhållning på hög nivå!

Givetvis kan man inte göra en recension av Europe utan att nämna allsången i "Carrie", publikens uppoffringar i "Cherokee" eller nationalhymnen "The final countdown"... då var det avklarat!

Istället vill jag ge lite utrymme till en grabbhalva i publiken, han som fullkomligt stinker pojkrums-Axe (och just därför oxå är misstänkt Upplands Väsby-bo!!!) som förtvivlat försöker filma "The final countdown" från sin Hobbit-position mitt ibland och mellan alla jättar i publiken, innan jag lyfter upp honom, till hans euforiska lycka!

Sån glädje vägs givetvis in på pluskontot i recensioner på Spader Ess! På minuskontot smakar "Second day" och "New love in town" (med Joey Tempest på acke) lite väl mycket mellanmjölk... Det är ändå en sån kväll det det spelar föga roll, det är gemytligt. Det är trevligt. Det är välspelat och en riktigt bra kväll som länge tycktes regna bort, men det är en ny tid för Europe och det märks. Jag kan inte låta bli att se fram mot nästa släpp och undra var det tar vägen... det här är bra!

Betyget blir hedersamma fyra starka ess (av fem möjliga)! Som bevis på det rullar Europe nästan hela vägen hem på bilstereon... bara det lixom!

/Polar'n Per

 Tre starka kort med Europe:
1. Tuffingarna (töfft värre!)
2. Hur bra form dom verkar vara i
3. Joeys röst är fortfarande tokgrym

Set list:
War of kings
Hand in the pocket
Rock the night
Scream of anger
Last look at Eden
Carrie
The second day
Firebox
New love in town
Sign of the time
Ready or not
Trumsolo Ian Haugland
Nothin' to ya
Supersticous (med lite Bob Marley, No woman, no cry insmetat)
Cherokee

Encore

The final countdown