fredag 29 december 2017

Kunde ha varit med på listan

Här kommer några plattor som jag inte recenserat men som troligen skulle ha krigat om en plats på min topplista och i det även gjort min listvånda aningen större, för det är ruggigt bra plattor. Några har förekommit som dagens musiktips, men det räcker inte för att kvala in på officiella listan. :-) Sedan är det ju dessutom skivor som hamnat på så många andra topplistor att mitt lilla hörn av musiksfären troligen varken gör till eller från.

Europe - Walk The Earth
Ett band som jag följt på ett eller annat sätt sedan jag först såg dom vinna Rock-SM 1992. Men Europe som band har sedan återföreningen och nylanseringen gått från klarhet till klarhet, med sin nya ljudbild. Dom blir verkligen bara bättre med åren. Särskilt gillar jag att Joeys röst inte nödvändigtvis låter lika slipad som tidigare, men samtidigt fått mer karraktär.





 
Kadavar - Rough Times
Ett band som lyckas om o om igen. Berlintrion bara fortsätter att ösa ut röjig rock med väldigt hög oktanhalt.







 

  Robert Plant - Carry Fire
En mästare som visar att gammal är äldst. Riktigt upplyftande att en legend på sin ålders höst kan komma med en platta som troligen är bland det bästa han gjort som soloartist. Visst, jag måste erkänna att jag kanske inte tycker att alla låtar är super, men de som är det, är det med råge. Och även de låtar som inte jättebra, visar att denna skiva har en väldigt hög lägsta nivå.






 Ruby the Hatchet - Planetary Space Child
Den här skäms jag över lite. Dom har liksom funnits med på att göra listan, men ramlade helt enkelt bort. Helt klart en platta som jag skulle gett väldigt höga betyg på om den recenserats.

 





Devil Electric
Ett band som jag följt en längre tid, och verkligen sett fram emot deras debut. Så kom den äntligen. Jag beställde plattan, men i min iver valde jag fel och beställde CD:n i stället för vinylen. My bad. Skivan är dock smått fantastisk, och även denna var planerad att få sig en riktig recension, men så kom livet emellan och den sköljdes bort i strömmen av musik. Vilket jag skäms lite över.





Black Road
Här är mitt försvar att dom inte släppt en fullängdare, utan enbart en EP. Dock är det ett klent försvar, då jag faktiskt har börjat recensera EP:s likväl, och dessutom har med ett par på årsbästa listan. Men det lovar jag att ta igen så fort jag kan, då det ryktas om en platta under nästa år.


 



Ghost - Ceremony And Devotion
Det känns som det är tunnsått mellan intressanta liveplattor nuförtiden. Vilket gör det extra roligt när
ett band som jag verkligen sett en del live släpper en så bra utgåva. Mycket bra ljud och skön atmosfär. Det enda som jag skulle kunna ha önskat är att man avslutat med covern Bible, som jag tycker är rent fantastisk. Men jag förstår att det är lättare att hantera sina egna låtar, om inte annat upphovsrättsligt. Att sedan den fysiska utgåvan inte kommer förrän 2018, ger mig ju möjligheten att ha med den då också. :-)

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...