...eller rättare sagt, eftersom jag själv är väldigt förtjust i Bandcamp, så rekommenderar jag denna artikel från The Ripple Effect.Artikeln som är skriven av Marc-Eric
Gagnon beskriver på ett väldigt sakligt sätt Bandcamp, både ur ett Fan perspektiv, men även från ett bands vinkel.
Mycket läsvärt.
Rock n' Roll och mer därtill! Allt enligt Spader Ess och Polarn' Per. Vi recenserar, intervjuar och skriver om allt som faller oss in när det kommer till Rockmusik och allt däromkring.
måndag 26 november 2018
torsdag 22 november 2018
Dagens Musiktips: Svarta Sanningar - Kapitel 1
Den 30:e November släpper det mystiska ordenssällskapet och domedagsprofeterna Svarta Sanningar första kapitlet i sina predikningar om vår framtid och om mörkrets krafter.Enligt bandet/sällskapet så har vi en tid av skrik, skräck och djävulskap att förvänta oss. Och att enda vägen framåt är att omfamna mörkret, att det finns stora krafter i pentagrammet och att vägen till liv kan gå via nekromantin.
Det må vara hur det vill med det, men efter att lyssnat ett gäng varv på EP:n Kapitel 1, så kan jag bara konstatera att det bakom den uppmålade bakgrundshistorien ligger ett mörkt, melankoliskt och vackert ljudlandskap. Musiken har ett drivet men samtidigt lätt släpigt och melodiöst, aningen pompöst anslag. Texterna är som sagt lagda åt det mörkare hållet, men det är bra historieberättande som står sig bra på egna ben utan bakgrundshistorier och sammanhang, Men jag är ju den jag är, något av en sucker för snyggt paketerad musik som sträcker sig lite bortom att bara spela, när man tänker lite längre. Lite som om Lars Demian och Thåström vaknade en morgon och kände att idag är det mörk ockult koncept-hårdrock som gäller. En dos modern melodiös metal blandat med 70-talets ockulta epos på svenska.
Jag gillar det jag ser och hör, och ser fram emot att vad Svarta Sanningar kan komma med i framtiden. Känns som ett koncept man skulle kunna göra mycket spännande med.
Mer Info:
Website:
http://svartasanningar.se/
Facebook:
https://www.facebook.com/
Instagram:
https://www.instagram.com/
Youtube:
https://www.youtube.com/
tisdag 20 november 2018
Dagens Musiktips : Black Road - Witch Of the Future
Ja, ja jag vet. Jag skriver inte så mycket just nu och de må vara som det vill med det, men det innebär inte att jag slutat lyssna på musik. Och när det dyker upp något jag verkligen gillar så till den milda grad att det kliar lite i fingrarna så är jag inte sämre än att jag kan masa mig till tangentbordet.
Och så är det när fantastiska Black Road släpper sin singel Witch Of the Future. Head on! Detta landar så hårt rakt ner i min nuvarande musikaliska komfortzon. Låten har redan släppts i en liveversion, och studioversionen gör mig absolut inte besviken. Snyggt producerat. Groovy och mystiskt. Just som jag vill ha det.
Mer info:
YouTube
Facebook
blackroadband.bigcartel.com
In Swenglish:
Yes, yes, I know. I do not write so much right now and it may be as it is, but that doesn't mean I stopped listening to music. And when something pops up, that I really like to the degree that an itch forms in my fingers, I'm not a stranger for dragging myself to the keyboard.
And that's what happens when the amazing Black Road releases its single Witch Of the Future. Head on! This landes so hard, straight into my current musical comfort zone. The song has already been released in a live version, and the studio version dosen't make me disappointed at all. Nicely produced. Groovy and mystical. Just as I like it.
Och så är det när fantastiska Black Road släpper sin singel Witch Of the Future. Head on! Detta landar så hårt rakt ner i min nuvarande musikaliska komfortzon. Låten har redan släppts i en liveversion, och studioversionen gör mig absolut inte besviken. Snyggt producerat. Groovy och mystiskt. Just som jag vill ha det.
Mer info:
YouTube
blackroadband.bigcartel.com
In Swenglish:
Yes, yes, I know. I do not write so much right now and it may be as it is, but that doesn't mean I stopped listening to music. And when something pops up, that I really like to the degree that an itch forms in my fingers, I'm not a stranger for dragging myself to the keyboard.
And that's what happens when the amazing Black Road releases its single Witch Of the Future. Head on! This landes so hard, straight into my current musical comfort zone. The song has already been released in a live version, and the studio version dosen't make me disappointed at all. Nicely produced. Groovy and mystical. Just as I like it.
måndag 5 november 2018
Recension : Greta van Fleet på Annexet 20181104
Igår var jag och frugan iväg till Annexet för att beskåda Greta Van Fleet, den nya vågen av klassisk rock. En kväll med lite mixade känslor.
Först. Det går inte på något sätt att ta ifrån ungdomarna i bandet att dom är ruggigt kompetenta, både som musiker och låtskrivare. Det är så otroligt tight, tungt och svängigt, att man nästan blir tårögd. Som alla vet låter, och ser bandet ut som en ung och potent version av Led Zeppelin, när dom var som bäst. Man har lånat det bästa från ett av dom bästa banden, helt enkelt. Men man har lånat lite för mycket.
Jammandet.
Jag förstår att man vill visa upp all sin musikaliska skicklighet, men att ständigt ge sig ut i långa, ibland lite oklara, jam-sessioner, blir helt enkelt lite tråkigt i längden hos en otålig publik anno 2018. Stundtals ville jag bara att Rob Tyner från MC5 skulle komma in på scenen och vråla sitt klassiska "kick out the jams, Motherfuckers!", för att få igång flödet och öset.
Så, på det hela taget, en skön konsertupplevelse som hade kunnat varit aningen bättre med ett lite tightare hållet jam-set. Mitt tips till grabbarna är att korta ner sologlänsandet och kör ett par extra sköna låtar, för det har ni.
Men som sagt, detta är ett gäng med framtiden för sig, och jäklar vad dom kan svänga när det gäller.
Först. Det går inte på något sätt att ta ifrån ungdomarna i bandet att dom är ruggigt kompetenta, både som musiker och låtskrivare. Det är så otroligt tight, tungt och svängigt, att man nästan blir tårögd. Som alla vet låter, och ser bandet ut som en ung och potent version av Led Zeppelin, när dom var som bäst. Man har lånat det bästa från ett av dom bästa banden, helt enkelt. Men man har lånat lite för mycket.
Jammandet.
Jag förstår att man vill visa upp all sin musikaliska skicklighet, men att ständigt ge sig ut i långa, ibland lite oklara, jam-sessioner, blir helt enkelt lite tråkigt i längden hos en otålig publik anno 2018. Stundtals ville jag bara att Rob Tyner från MC5 skulle komma in på scenen och vråla sitt klassiska "kick out the jams, Motherfuckers!", för att få igång flödet och öset.
Så, på det hela taget, en skön konsertupplevelse som hade kunnat varit aningen bättre med ett lite tightare hållet jam-set. Mitt tips till grabbarna är att korta ner sologlänsandet och kör ett par extra sköna låtar, för det har ni.
Men som sagt, detta är ett gäng med framtiden för sig, och jäklar vad dom kan svänga när det gäller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
