Dagens Musiktips: Svarta Sanningar - Kapitel 1

Den 30:e November släpper det mystiska ordenssällskapet och domedagsprofeterna Svarta Sanningar första kapitlet i sina predikningar om vår framtid och om mörkrets krafter.
Enligt bandet/sällskapet så har vi en tid av skrik, skräck och djävulskap att förvänta oss. Och att enda vägen framåt är att omfamna mörkret, att det finns stora krafter i pentagrammet och att vägen till liv kan gå via nekromantin.

Det må vara hur det vill med det, men efter att lyssnat ett gäng varv på EP:n Kapitel 1, så kan jag bara konstatera att det bakom den uppmålade bakgrundshistorien ligger ett mörkt, melankoliskt och vackert ljudlandskap. Musiken har ett drivet men samtidigt lätt släpigt och melodiöst, aningen pompöst anslag. Texterna är som sagt lagda åt det mörkare hållet, men det är bra historieberättande som står sig bra på egna ben utan bakgrundshistorier och sammanhang, Men jag är ju den jag är, något av en sucker för snyggt paketerad musik som sträcker sig lite bortom att bara spela, när man tänker lite längre. Lite som om Lars Demian och Thåström vaknade en morgon och kände att idag är det mörk ockult koncept-hårdrock som gäller. En dos modern melodiös metal blandat med 70-talets ockulta epos på svenska.

Jag gillar det jag ser och hör, och ser fram emot att vad Svarta Sanningar kan komma med i framtiden. Känns som ett koncept man skulle kunna göra mycket spännande med.




Mer Info:
Website:
http://svartasanningar.se/
Facebook:
https://www.facebook.com/svartasanningar/
Instagram:
https://www.instagram.com/svarta_sanningar/
Youtube:
https://www.youtube.com/channel/UCHVipU38IYsrkiGeDo7flMg

Recension - Grusom : Grusom

Det tog ungefär en månad från att Danska Grusom lade upp sin otroliga demo på Bandcamp till att dom hade blivit signade av Kozmik Artifactz. Med andra ord, det finns rättvisa i världen. Den självbetitlade debuten innehåller de tre låtarna från demon plus 6 låtar till.
Tillsammans utgör de 9 låtarna ett grymt och makabert soundtrack till den mörkare delen av livet.
Vi har vant oss vid att det kan komma mörka känslor från våra grannar i Danmark, men där ex. King Diamonds texter och musik mer känns teatraliska och lite mer som spökhuset på Tivoli, så är Grusom mer psykologiskt påfrestande. Skräck och obehag på riktigt. Ibland.


Stundtals får jag lite känsla av Nick Caves Murder Ballads, men Grusoms värld blir klart mer påtaglig. Där jag kan se Nicks låtar som spännande berättelser, skillingtryck, blir Grusom mer "in your face" på något sätt. En annan svensk referens är Lars Demian, fast med mer ockulta inslag och mer tryck. The Doors känslan finns givetvis även den kvar. Särskilt med orm-referenserna i låten "Grusom".
Ibland är musiken som sagt på gränsen till obehagligt och påträngande, men samtidigt så svepande vackert och vemodigt.

Deras suggestiva, psykedeliska undergångsblues är både vacker och medryckande, men även ruggig och jobbig på samma gång. Det är verkligen inte musik för alla tillfällen, men när tillfället är rätt, är det en fullträff. För det här är musik som riskerar att påverka ens sinnesstämning. Det är en promenad längs mörka stigar och när skivan väl är slut, är det ganska skönt att veta att man kommit ut på andra sidan.

Med allt detta sagt, så kan jag inte annat än ge ett bra betyg. För det är en otroligt bra platta som jag gillar väldigt mycket, även om den då och då ger mig krypningar så att jag måste ta en paus i sträcklyssnandet. Vilket gör att det kanske inte är den skivan jag kommer spela mest i år, men en av de skivor som väcker mest känslor när jag väl gör det.
Det blir årets första 5:a, så jag drar ut det där extra esset ur rockärmen, för jag tror att skivan bara kommer att växa.
Så, släck alla elektriska lampor, tänd levande ljus och häll upp ett tungt och mustigt glas rött vin och ge er ut på en resa in mörkret med Grusom på hög volym.


Facebook

Recension - Wheel : Icarus

Blown away by Doom again!

Tyska bandet Wheel släpper i Augusti sin andra platta, "Icarus", även om man redan kan lyssna på den på Bandcamp. Vi pratar här om klassisk Doom med Metal och progressiva inslag av det mer episka slaget.

Mitt första intryck  av skivan var att det var aningen för teatraliskt tillgjort och konstruerat för min smak. Men efter ett par lyssningar så växte skivan för mig. Visst, det är fortfarande teatraliskt och tillgjort konstruerat, men med en charm som jag inte riktigt kan väja mig för. Det slår helt enkelt an något inom mig som gör att jag älskar detta, fast lite i skydd med min skämskudde inom räckhåll.

Musiken är blytungt långsam för det mesta. Grunderna i detta Doombygge mal på med effektivt spel både på trummor och bas med därtill svulstigt feta gitarr riff. Gott så långt, en solid grund är ett måste för alla stora byggen. Det är dock i de överliggande våningarna som det verkligen händer grejor, som för detta vidare till något mer intressant. Som en underbar kontrast till det blytunga doomkompet lägger grabbarna i Wheel till överjordiskt svävande melodier från sång och sologitarr.

För Arkadius sång är ett kapitel för sig själv. Sången spänner från lågmäld pratsång till ljusa opera likande toner. Som tex.Första låten "Oblivion (There is no Alternative)" där sången stundtals låter som en ohelig kombination av Lars Demian och Geddy Lee från Rush.
Den mest omedelbara referensen jag får är Svenska Griftegård, och därmed i direkt nedstigande led samma känsloregister som Year Of The Goat levererar. Men även de som gillar Ghost borde kunna hitta njutning i Wheel, för även om detta är en tyngre Doom variant, så har man ett likande storslaget teatralisk anslag och atmosfär i de känslor man förmedlar.
En annan rolig referens som väcks hos mig, särskilt i låten "A Daughter’s Song" är en minnesbild av gamla Heavy Load, tror det har mest med fraseringarna att göra.
Jag kan inte heller få bort känslan av Queensrÿche " Operation Mindcrime" ibland, som jag tror kommer av det allmänt ödesmättade anslaget i musik och sång, som är kryddat med en stor dos melankoli.
Men det är inte allt, det bjuds även på bombastiskt och storvulet som i "The Misinterpretation of Kadar" som dessutom bjuder på en känga mot fanatisk islamsk terrorism. Dock är jag inte tillräckligt insatt i den Kadariska doktrinen förutom att den har sitt ursprung i förnekelsen av något kallat Allmaktens Natt eller Guds absoluta ord.

Innehållsmässigt så spänner texterna från olycklig kärlek till religionskritik (Islam), med klassiska Doominslag av död och tro och ett uns av drogromantik. Och även om sången och sologitarrerna ofta håller sig på en överjordisk nivå så handlar texterna oftast om skugga och mörker.
Som helhet håller det kanske inte riktigt ihop, en del texter är något skumma och banala, men det finns en otrolig charm i de olika beståndsdelarna.

När det dessutom finns en snygg paketering runt det hela, så blir jag extra lycklig. Deras första skiva pryddes av en Alphonse Mucha inspirerad bild, och den som läst min blogg ett tag vet att han är en av mina favorit konstnärer. Denna skivan är inget undantag, utan har även den en vacker bild som omslag, som även det är en fröjd för ögat. Denna gången är det designat av en bekanting från ett annat band som ligger på samma skivbolag, nämligen David Csicsely från The Flight of Sleipnir.
Och precis som kollegorna så kommer man att släppa skivan på vinyl och en CD utgåva i A5 Digipack med booklets och allt.  

Så domen lyder: Stundtals är det, som sagt, överjordiskt (hur många gånger kan man använda detta ord i samma text? :-)) vackert, framfört med blyboots. Det är inte en perfekt skiva, men den har en charm som gör att den riskerar att bli en ny favorit. Och trots mina betänkligheter så har den bara blir bättre för varje lyssning och vem vet, en dag kanske jag kan lägga bort skämskudden helt.

Favoritlåtar just nu : "Oblivion (There is no Alternative)" och "Frozen Sun"
Betyg: 7/10

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Arkadius Kurek – vocals
Benjamin Homberger – guitars
Marcus Grabowski – bass
Cazy - drums

Skiva: Icarus
I. Oblivion (There is no Alternative) 7:47
II. They do for us 7:45
III. Icarus 6:46
IV. Eclipse 6:49
V. A Daughter’s Song 5:53
VI. The Misinterpretation of Kadar 4:47
VII. Frozen Sun 8:50

Skivsläpp: Augusti 2013
Skivbolag: Eyes Like Snow
Hemmaort: Tyskland

Bandcamp
Facebook

Support The Bands That You Like!!