Mera av samma skivomslag

Skrev för en tid sedan om konstnären Luis Ricardo Falero's målning The Departure of the Witches  som tydligen är ett populärt motiv till just skivomslag. Så pass poppis att ännu ett har dykt upp.
Denna gången är det Texasbandet Goat Bong som valt just denna tavla som grund för omslaget till sin senaste EP. Tidigare har det det setts både som omslag för Helssingland Underground och
Death Blood Destroyer (minst).

Vad är det nu man brukar säga? Kär tavla blir många omslag? :-)

Musikaliskt håller jag fortfarande på Hellsingland. Undrar lite om det är fler tavlor därute, som blivit föremål för ånga omslag på detta sättet?

Ont i ögonen! Eller saker vi kunde klarat oss utan....

Ni som följt mig vet redan det här. Men för horden av nya läsare tänkte jag förtydliga mig en aning. Jag tycker om konst! Framför allt konst jag tycker om. Självklart ramlar skivomslag in i den kategorin, och även om jag mer än gärna hyllar de konstnärer jag tycker om, vare sig det rör sig om foto, målning, video eller vad för uttryck det nu kan ta, så finns det en motpol som också kan behöva belysas. Eller som i detta fallet, inskränkt och skadeglatt raljeras över, som den antikonst den är.

Så, här tänkte jag att nu är det dags att stålsätta sig och ta en kritisk titt på det som kanske inte är fullt så behagligt att skåda. Ta min hand, och följ mig ner på stigen mot den verkligt dåliga smaken.

Eftersom det här i Sverige just nu råder an allmän skepsis mot vårt grannland Ryssland, så tänkte jag att vad är mer passande, att som en Putin sponsrad U-båt, dyka ner under radarn i det Ryska träsket av smaklöshet.

Låt mig presentera bandet Рэхим Итегез. Klatschigt namn som är lika svårt att radera från sinnet som deras skivomslag är svårt att sudda bort från hornhinnan. Det verkligen rullar runt på tungan som en rutten rödbeta i Vodka kokt i skuggan av en kärnvapensilo. Strålande!

Jag har verkligen inte en aning om vad man vill med detta skivomslag som ser ut att vara gjort i Microsoft Paint. För att vara ärlig, jag vill inte heller veta....
Det ser ut som om något en sjuk och förvirrad hjärna (som min egen) skulle kunna producera. Jag vet inte riktigt om det man vill visa upp är stolta ryska maffia folkdräkter eller någon annan skön folktradition som vuxenlek i Gulag.
Männen i kråsskjortor, ögon och gasmask. Kvinnorna i likadeles traditionell Rysk postorderfru mundering. Det är bara Balalajkor, Vodkafontäner och Kalasjnikovs som saknas, och en uppmaning att ange sitt kontokortsnummer för att låsa upp sin hårddisk.

Ja just det, musiken tänker ni. Den suger precis lika mycket som omslaget. För en gångs skull kan man vara säker på att skivomslaget är representativt för innehållet. Skräp! Lyssna och njut.

Animerade Skivomslag av Vania Heymann

Kanske är det så här ett skivomslag skulle se ut i Harry Potters värld?
Den Israeliska filmmakaren Vania Heymann  har gjort en skön liten film där han har animerat en rad klassiska skivomslag till en liten beatboxlåt. Jag gillade den!

Roy Kafri - Mayokero (Music Video) from Vania Heymann on Vimeo.

Läs mer.

Spader Ess Tänker Högt om Skivomslag

Det är väl inte någon direkt överraskning att jag tycker att skivomslag är en viktig del i helhetsupplevelsen när det kommer till skivor.
Den eviga frågan är, kan man döma en skiva efter omslaget? Här har vi två skivor, med till synes samma omslag.
Dels svenska Helssingland Undergrounds, Evil Will Prevail från 2012 och ett band från Belgien som heter Death Blood Destroyer som gett ut EP:n Human Feast 2014. 

Grunden för omslagen är 1800-tals målaren Luis Ricardo Falero's målning The Departure of the Witches.
Luis har gjort en hel del fantastiska målningar, som med sina ofta mystiska och exotiska motiv, inte helt sällan med häxor och myter i motiven (ett smart drag om man vill måla lite naket (och det ville gamle Luis (ofta))). Vilket i sin tur gör att de är som gjorda för att bli skivomslag, för vem vill inte ha naket och mystiskt på sitt omslag om man kan, och kunna legitimera det som konst.

.









Samma motiv, dock något olika processad vad gäller färgåtergivning.
Motivet i sig är mjukt och böljande erotiskt, men med en rejäl dos mörka undertoner. Ser man till hur de olika banden sätter sin prägel på bilden, så tycker jag nog att Hellsingland Underground har en liten fördel, då Belgarnas logga och namn inte ger mig så mjuka vibrationer direkt. Givetvis kan kontraster ha sin givna plats.
Båda bandens titlar på skivorna tycker jag stämmer in bra på vad själva album konsten förmedlar. Även om man tittar på själva låttitlarna, så kan man se ett tema som passar in i den inramning som jag tagit mig friheten att se.

Sedan över till själva innehållet.
Här snackar vi om kontraster. Huja! Det går givetvis att gömma många typer av musik inom det utmålade temat, men jag skall vara ärlig, det är bara en av skivorna som jag orkat lyssna igenom hela vägen och det skall nog inte vara så svårt att lista ut vilken. Heja Sverige. 

Det här blev ett aningen spretigt och snurrigt inlägg, men slutkontentan är ändock att ibland går det bra att köpa en skiva enbart baserat på ett snyggt och tilltalande skivomslag, ibland inte.... Det hela beror nog mer på mottagaren än något annat. Den enes bottennapp är den andres lycka. Hade jag köpt skivan med Death Blood Destroyer hade jag ärligt talat blivit en hel del besviken, inte min kopp av Thé som man brukar säga.
Hellsinglands skiva däremot, skulle gärna få ingå i min skivback, snurra på skivtallriken eller till och med hänga på väggen.
Och kom ihåg att jag inte på något sätt är jävig i saken, men jag kom nyss hem ifrån  He(ä)llsingland.... :-)

Här kan du själv lyssna på de olika skivorna och jämföra.
Death Blood Destroyer
Hellsingland Underground

Snällare skivomslag

Wilf Turnbull och Derek Philpot är ett par engelska pensionärer som fördriver sina lediga dagar med att bland annat skriva roliga små brev till populärmusiker. Här är tex. ett till Saxon med ett finurligt litet svar från Steve Dawson.
Derek gör dessutom om Heavy Metal omslag. Han gör dom lite artigare och snällare helt enkelt. Oftast genom att skria om titeln en aning.

Flera omslag hittar du här!

Spader Ess tänker högt om Skivomslag

I dagens digitala musikklimat så kanske man tänker att själva skivomslaget inte spelar så stor roll längre. Fast jag skulle, som den gamla skivomslagsaficionado jag är, vilja påstå det motsatta. Frågan är om det inte är viktigare än någonsin? Av flera orsaker.

Den digitala världen har givit med sig att det produceras mer musik än någonsin, av skiftande kvalitet. Titta bara på ett av mina favoritställen att spontanbotanisera ny musik, Bandcamp. Här strömmar det in stora mängder ny musik dagligen. ett sätt är att hitta hjälp från andra med liknande smak, men till syvende och sist så är det ofta beroende på om omslaget som visas, om jag faktiskt bemödar mig med ett besök för att lyssna på musiken. Det måste tilltala mig, eller väcka min nyfikenhet, på något sätt.

Den nya tidens Vinylutgåvor är absolut inget undantag. Särskilt nuförtiden när det inte handlar om så stora upplagor och därmed blir lite dyrare i inköp. Här kommer ju dessutom omslaget verkligen till sin rätt.
En snyggt förpackad skiva med ett bra omslag kan göra att jag faktiskt överväger att köpa skivan bara för den sakens skull, även om jag vet att musiken på vaxet inte är helt övertygande. Tror dock inte att det skulle göra att jag övervägde att köpa något som jag tycker är rent dåligt, men väl något som jag normalt skulle kunna leva med på CD eller i digitalt format.

Snygg och tilltalande förpackning från ASG och Ringworm.

Jämfört med detta från Limp Bizkit och någon obskyr grupp vid namn Steelover. 

Hörde jag någon säga något om kanske tidernas sämsta?

Av dessa skivor är det bara två jag hört överhuvudtaget. Om det är enbart omslagens förtjänst, eller inte, det vet jag inte (Limp Bizkit lyssnar jag inte på frivilligt, snyggt omslag eller inte), men att det kan ha haft en viss påverkan det kan jag inte utesluta. Gissa vilka.

Så en liten tanke som jag skickar vidare till alla band därute som står i begrepp att skapa nya album. Om allt går som det skall och musiken är riktigt bra, så kanske det blir den skivan som ni blir ihågkomna för.  Då kanske det skulle vara kul att ha ett riktigt snyggt och genomtänkt omslag till det?
Vem vet, då kanske kombinationen kan ta ert album till riktigt episka nivåer, och vi pratar plötsligt om ett av de album där allt stämmer och som blir en riktig klassiker.....

Spader Ess tänker högt om Frontiers Records Skivomslag.

Jag tycker att ett skivomslag är en rätt viktig del av en skivrelease. Den sätter tonen och även om den egentligen inte påverkar innehållet på skivan så kan det ge mycket för helhetsintrycket.

Vilket för mig osökt in på de omslag som kommer ut från skivbolaget Frontiers Records. Det här är lite illa underbyggt, eftersom jag inte gjort min läxa och kollat bakgrundsfakta ordentligt, men baserat på en rätt stor del av skivomslagen från Frontiers Records, drar jag slutsatsen att man ofta antingen använder en och samma konstnär till stor del av sina omslag, eller att någon på skivbolaget är svårt inne på lite ödesmättad gothfantasy, för en hel del av releaserna därifrån är omslagsmässigt väldigt snarlika i sina uttryck.
Normalt är det väl så att många band strävar efter någon form av igenkänningsfaktor i sin design, vad det gäller loggor och ikoniska frontfigurer, men att ett skivbolag skulle göra det, känns mer otippat?
Skivomslagen här i exemplet är inte dåliga som så, jag hade varit lycklig om jag varit lika duktig konstnär som den/de som gjort dessa, men när man ser dem så här tillsammans känns det lite fantasilöst uniformt, kanske....

Årslista - Snyggaste Omslag

Poppis med listor så här års, eller hur. givetvis så måste man ha sin egen. Eftersom så många andra riktat i sig på Bästa låtarna eller godaste julölen och den enda glögg jag hitills druckit i år är min egentillverkade. Så då tänkte jag slå ett slag för en möjligen döende konstart och rikta in mig på paketeringen, det vill säga de snyggaste Skivomslagen som jag ramlat över på ett eller annat sätt under 2011.

Med andra ord, jag har inte lagt någon som helst vikt på själva musiken, även om det i de flesta fallen är sådant jag gillar eftersom det i annat fall är stor risk att jag missat omslaget. Så här kommer min topp 8, utan inbördes rangordning eller någon som helst större analys mer än att jag gillar dom.

Rival Sons - Preasure and time

 Year Of The Goat -Lucem Ferre

 The Antlers - Burst Apart

 Lykke Li - Wounded Rhymes

 Eddie Vedder - Ukulele Songs

Graveyard - Hisingen Blues

 Kamchatka - Bury your Roots

Bon Iver

Fulast då? Kanske detta? Lika fult som musiken på den är kass.

Limp Bizkit - Golden Cobra