Recension : Cirkus Prütz - White Jazz - Black Magic

Bluesboogie i manegen någon?
Cirkus Prütz släpper sin tredje platta White Jazz - Black Magic och ger sig ut på en musikalisk resa genom ett musikaliskt landskap asfalterat av legender som Stevie Ray Vaughan, Johnny Winter, Sky High med aningar av både ZZ Top och Gary Moore.
Jag använder ordet asfalterad för det är en något mer putsad rockig storstadsvariant av bluesen, även om den givetvis är hårt rotad i de gamla dammiga korsvägarna i södern. Det är inget direkt nytt under denna himmel, vi har hört de flesta teman tidigare, men det är jäkligt snyggt levererat och inpackat i riktigt svängiga och sköna låtar som Cirkusen bjuder på.




Trots att jag oftast inte är någon superfan av instrumentala låtar är jag ändå lite extra förtjust i låten "Blues For Fallen Brothers" som är en instrumental hyllning till de tidigare medlemmarna Robert ”Strängen” Dahlquist och Mikael Fässberg. Dels gillar jag hyllningen i sig, men är väldigt förtjust i de Gary Mooriska gitarrslingorna, särskilt när dom i slutet glider in i mäktigt tvilling-gitarrande.

Det är alltid lite lurigt att recensera skivor med folk man känner inblandade, men samtidigt lika skönt när den initiala nervositeten får böja sig för att det återigen inte var något att oroa sig för. För det är en bra platta. en platta som växer för varje lyssning hittills. Jag skulle säga att om man bara är halvsugen på den här typen av musik så är det en solid trea, men om du som jag har mina rötter i bluesträsket (svårt att låta bli om man är uppvuxen i Mönsterås), ja då vill jag nog sätta en fyra på den. Svensk kvalitetsblues!

Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: Hell To Pay & Blues For Fallen Brothers

Label: Metalville

Release: 26 of July, 2019

For More Info Visit:

https://www.facebook.com/cirkusprytz/


Tracks:
1. Leave me alone
2. Mojo
3. Shotgun Wedding Blues
4. Aim to please
5. Blues for fallen brothers
6. Hell to pay
7. Ready to go
8. Friends
9. Hats n strats
10. Zombie Stomp

Grattis!! John Norum - Johnny Winter

Idag har jag den äran att gratulera två stycken John, båda med rötterna i Bluesen och med gitarrer hängandes runt halsen.

Först ut, John Norum, som fyller 49 år idag. En av Sveriges mest namnkända gitarrister. En gammal favorit till mig, ända sedan jag såg honom uppträda med Eddie Meduza, även om jag inte då visste vem han var. Tills jag såg Rock-SM 1982 gick han under benämningen den coole hårdrocksgitarristen i Meduzas band (Meduza spelningen var ett par veckor innan Rock-SM).

Men när Europe vann Rock-SM fick han till slut sitt riktiga namn i kompiskretsen. Redan när dom var på väg in på scenen så utropade en polare och jag unisont "Kolla det är ju Eddie Meduzas gitarrist!".
Den natten startade en lång vurm för Europe och John Norum i synnerhet, som varade ända tills John klev av gruppen ungefär, för att som jag skrev i gratulationerna till Kee Marcello häromdagen, återupptas igen när gruppen återbildades med Norum på gitarr igen. Att hoppa av Europe när det gick som bäst, måste nog ses som ett svårt och hedervärt beslut, även om det karriärmässigt kanske inte var det slugaste. Men John har väl aldrig framstått som den som böjer sig och tar de enklaste vägarna.
Jag bjuder dagen till ära på ett tidigt Europeklipp från TV-programmet Cassablanca. Förutom att förundras över det underbara tempot i programmet, det är ett ungdomsprogram, så kan vi här med facit på bordet få oss ett gott skratt av Thomas Erdtmans blygsamma beskrivning om sig själv och hur han tänker sig vara till hjälp för Europe.

Nästa födelsedagsbarn är en man som jag misstänker ovannämnde John har i sin skivhylla nämligen ingen mindre än Johnny Winters, idag 69 år. Med sin gitarrvirtuositet och säregna utseende, En ikon inom Bluesen-rocken.

Önskelistan 4

Det finns så mycket saker man vill ha. Denna gång inriktar jag mig på ett område som ligger mig varmt om hjärtat, eller rättare sagt, värmer hela vägen ner från mun till mage.

Hot sauces - Heta såser. Precis som med allsköns dryckjom med rockanknytning finns detta fenomen givetvis inom starka såser-världen med. Vilket jag skrivit lite grand om tidigare. Men nu är det dags för en uppdatering till Önskelistan.

Anand Bhatt, Zakk Wylde, Joe Perry, Lynyrd Skynyrd, Kiss, Elvis, Johnny Winter. 

Den senaste såsen jag hittat med rockanknytning är Mayhem Festivals som ger sig in i denna bransch

Av dessa små men naggande goda flaskor, som kommer i flera styrkor är det bara Zakk Wylde såsen jag smakat (den mildaste), så egentligen står alla på min önskelista helt enkelt.

Dessutom, eftersom det finns en med Kiss label (Förvånande? :-)) så vore det ju bra om Motörhead kom med en dom också, så jag kan fortsätta med den "oplanerade" matchningen mellan deras produkter. :-)

Skall väl även nämna denna signatursås från Michael Anthony (Van Halen, Chickenfoot) som säkert är god, men har en väldigt tråkig flaska sett ur Fansynvinkel.

GE MEJ!  

NU!